Etikett: vasaloppet

Han blev så sårad i sitt ego, frånkörd av en kvinna i sina bästa år :D

Tittade på ett amerikanskt program igår, dom tar på sig uppdrag att fixa i ordning gamla grejer, kan vara allt från motorcyklar till karuseller, trampbilar och sängar. Igår var det trollkarlssaker, gamla, antika sådana.

En sak han fixade var en vägg där en man eller kvinna ska ställa sig och sedan kastar magikern/trollkarlen, knivar som nästan snuddar människan som står där. Nu avslöjades det hur det egentligen går till, och det kanske  må vara, jag vet inte, dom där grejerna är säkert passé, för längesedan.

Så såg vi på Brynolf & Ljungs street magic:

brynolf-ljungHeeelt sjukt, och alla reagerar på samma sätt, även vi, här hemma i soffan. Och hur tusan går det till?

Nu vet jag att det sägs att trollkarlar aldrig får avslöja hur dom gör, men då väcks ju frågan, hur fasen kan man då lära sig?

Om jag bestämmer mig för att bli en sån där…trollis, imorgon, vem visar mig då, finns det en magiker skola, får man skriva på ett tystnadsplikts kontrakt, eller vad?
Och nej, jag har inte tänkt bli det, men jag undrar bara.

Det finns mer jag funderar över, folk som kör bil, till exempel.

Tog ut bilen igår på en tur till Avion. Jag hamnar bakom en bil efter Storgatan, och han kör alltså 30 där det är 40, tvärbromsar, precis som om han kom på att han skulle svänga, en fortsätter sedan rakt fram.

Jag listar ut att han tycker att jag ligger för nära, men tycker han då att jag ska köra 20, bara för att han inte hittar gaspedalen? Kommer fram till farthindret vid Hemgården, ett hinder du kan köra över utan problem, till och med Camaron klarar sig där.

Gubben (ja, nu får han vara en gubbe), bromsar så han står still, innan han gasar försiktigt, alltså *suck&stön*. Men herreguu´ har karln ingen fjädring på bilen och kör han utan däck? Nu vet jag, for real, att han är irriterad på moi, haha…

Så kommer vi äntligen ut på gamla E4:an, och där det blir 70, så tar jag vänster fil för att slippa den där bromsklossen och gissa vad…och det här förstod jag, i know it.
Han kör då ut från sin högra fil, lägger sig bakom mig, och byter återigen fil då vi passerat några sniglar, i ett försök, att köra om mig innan Ikea rondellen, eller vad jag ska kalla den. Men den gubben gick inte, moahaha…

37047435_1831723150249865_4007108752346972160_nSå sårad i sitt ego, att ha blivit från körd av en kvinna i sina bästa år, som dessutom hade mage att ligga för nära hans bil, fast det hade jag ju inte gjort, om han hade kört den tillåtna hastigheten, *KNÄPPO*.

Japp, då hade jag fått detta ur mig också, och nej, jag brukar inte vara våldsam i trafiken, eller göra någon annan förnär, så länge dom håller sig på mattan/vägen, som man ska göra. Och visst, gör fel en gång, glöm att gasa, och stoppa upp all trafik, under några sekunder, men vakna sedan till och kolla runt omkring, hur det ser ut, du är knappast ensam.

Nu får jag snart dricka kaffe och käka frukost, har suttit uppe i 1½ timme, Tog nämligen järntabletten och då får man allt vackert vänta 2 timmar innan kaffet, *suck*.

29694606_10156180357991585_5923503054047960680_nHoppas på en fin dag för er alla. Gissar att många har siktet inställt på lite tv tittande, Vasaloppet och blåbärssoppa.

52944368_10156966157641585_5741342956502122496_n

Helt ovidkommande!

Av , , Bli först att kommentera 13

Har funderat på det där att vara en som lär sig kinestetiskt, learing by doing. Efter den där testen vi gjorde och jag läste om det, så var det verkligen huvudet på spiken.

Nu har jag vetat, hela vägen, att jag är en som måste göra för att lära mig, men, det är ändå befriande att nu faktiskt ha det svart på vitt, jag förstår plötsligt mitt ointresse av att läsa faktaböcker.

Jag fattar varför det är så lite som fastnar, jag är inte intresserad. Och nu känns det som om det mesta under skoltiden, verkligen var ovidkommande…det hade inget med mig att göra, och vad jag var intresserad av.

b7d8495c1a25bd1ad130d8924d46f5ebHade en dust med vår SO lärare (jo jag hade duster med fler än han, ber om ursäkt för det med), vi skulle lära oss om kungligheter och jag hade total avsaknad av nåt som helst intresse av detta ämne. Hur och på vilket sätt, skulle det hjälpa mig i ett framtida yrke att hålla reda på vad kungens pappas kusin hette?

Nä, jag ville lära mig hur man skulle deklarera, och gissa vad. Hon som gjorde som hon ville, gjorde precis det. Jag sket i kungarna och drottningarna och grävde fram information från skatteverket och gjorde en uppsats om hur man sköter ekonomin och tar hand om deklarationen då det är dags.

51300755_10156880667311585_4993708266891509760_nLäraren sa, att jag gjort ett snyggt arbete, men tyvärr var det inget han kunde sätta betyg på. Han var snäll, vår SO lärare, så det var inte med ett hånleende han sa det, utan kanske mer bekymrad över hur jag skulle klara mig i livet, om jag inte kunde göra som jag blev tillsagd.

Tycker väl idag med facit i hand, att jag klarat mig rätt så bra ändå, utan skola, men med en massa livserfarenhet istället. Och det kan man komma långt med, även magkänsla, hjärtat  på rätt ställe och förståelse för hur andra kan fungera.

Så ett hett tips är att ta ett steg bakåt och betrakta omgivningarna, du kanske ser mer och hinner manövrera i rätt riktning om du bara tar dig lite tid.

Sen kan jag skratta gott med min familj, som tycker jag är lätt vimsig då jag påstod att Gustav Vasa, var killen som uppfann Vasaloppet, ja…det var ju bara ett bevis på att då andra lärde sig vad han egentligen var, så tyckte jag att det var helt ovidkommande :D

Och här är killen, i egen hög person, Gustav Vasa!

gustav vasa

Ha en fin fredag, allihop! Och ett ps, kolla, mitt uppmanande igår om att vi skulle höras på swish, gav utdelning :D ds
51114381_10156880667826585_2241800885007024128_n

-HÖLASSE!

Av , , 2 kommentarer 3

Theresé hittade denna bild på ett hölass taget någonstans i staterna, lasset dras av en T Ford, kanske i brist på en traktor, så hon knäppte ett kort på den och mms:ade den till mig igår kväll, och sa att hon hade berättat för Anders om när jag var liten och åkte just hölass uppe i Malå.

På den tiden det begav sig så var hela ängen bakom mina föräldrars stuga, fylld av hö hässjor, storbonden Sven Larsson hade hand om den biten och kom dit flera gånger under sommarloven för att kolla så höet låg kvar på stångarna samt att vi höll oss därifrån.
 
Vi tyckte ju nämligen att det var skit roligt att leka kurragömma i dessa hässjor fyllda med hö och ibland kunde det hända, då vi lekte som bäst eller mest, att vi hörde en bil närma sig och fick man då syn på den och det var Sven så kröp man bara ännu längre in i höet och låg där och ruvade till han hade försvunnit.
 
När då sensommaren kom så var det strax dags att ta ner allt hö och det var verkligen en högtid. Vi fick för allt i världen inte missa hölasset som vi kallade det, och dom sista dagarna innan han dök upp var det ett evigt tjatande från oss om just hölasset.
Då man hörde traktorn komma (hördes på långt håll) så blev det liv i luckan. –HÖLASSE, HÖLASSE KOMMER! Skrek man och skyndade allt man kunde, beroende på vart man höll hus, fram till höet och inväntade traktorn.
 
Sedan fick vi hoppa upp i skrindan och där trampade vi ihop höet som han kastade upp så att så mycket som möjligt skulle rymmas, och lönen för mödan var att sedan få åka på hölasset ända hem till hans hus som låg någon kilometer efter storvägen. Där kastades sedan höet upp på ett band som skjutsade iväg höet upp och ut i ett stort rum. Det blev några rundor man fick åka.
 
Till saken hör nu att jag har en kusin som inte var däruppe lika ofta som vi och han hörde väl bara talas om hölasset då det var dags, så han hade aldrig fått höra vad bonden hette, och det var väl kanske inte så himla viktigt heller. Nu hade han följt med sina föräldrar in till Malå för att handla och inne på affären så kommer Sven med sin fru. Hej Hölasse! Ropar min kusin glatt, han trodde nämligen att det var hans namn, Lasse.
 
Vad Sven sa förtäljer inte historien men han drog säkert på munnen, det gjorde då jag då jag fick höra vad kusinen hade trott att han hette.
 
Det ska faktiskt finnas ett urklipp hemma hos mina föräldrar på ett av dessa hölass då vi står däruppe och trampar. VK kom dit en sensommar och gjorde ett litet reportage, jag ska höra med morsan om hon kan leta fram det så får vi se om jag kan få en bild på detta.
 
Nu har startskottet gått på vasaloppet, men inte serveras det någon blåbärssoppa här inte, näpp kaffe har vi i våra muggar. Ni får ha en fin söndag!
 
 

Fascinerande eller bara skåpmat?

Av , , 8 kommentarer 4

Har ni reagerat någon gång på allt som visas på tv idag, och jämfört det med vad som visades för…låt oss säga tjugo år sedan?

Skrämmande eller fascinerande, ja jag vet inte jag. I minst hälften av alla program (åtminstone så känns det som det) får man följa människor som ska opereras, gå ner i vikt, lära sig att leva som man bör, inte lärt sig att städa eller inte ens kan ta hand om och uppfostra sina barn. Är det inte ansiktslyftningar, makeovers eller fettsugningar så är det styling av hemmet, städning, uppfostran och hur man ska se ut idag. Jag känner mig ganska mättad av alla dessa program *gäsp*, när man fick se en operation visas på tv för tjugo år sedan, då var man intresserad och häpnade över allt som kunde göras, men nu…det är verkligen skåpmat.
 
Jag kan fortfarande tycka att det är ok att se på till exempel operationer då det gäller att återställa en människa som varit med om en olycka, men när det handlar om skönhetsoperationer och dom själva har valt att lägga sig där så försvinner åtminstone mitt intresse. Det känns nästan som om dom vill glamorisera operationerna och locka folk till detta.
 
Precis som när dom stylar om sina hem, det ser jättefint och stilrent ut, men vart har personligheten och det som egentligen talar om vem som bor där, tagit vägen? Alla hem ser plötsligt likadan ut precis som när dom slipar ner tänderna på alla som var med i extreme makeover, och sätter dit likadana fasader på allihop så när dom ler kan man tro att docktillverkaren för Barbies, får en andel av alla pengar som dom sedan kommer att dra in. Dom sa nämligen att såna tänder håller i cirka tio år, och efter dom åren har gått så blir det nog en del besök hos tandläkaren, och han/hon gnider nog sina händer.
 
Nä, nu längtar jag nästan till sommaren då blir det extremt lite att titta på tv, då slipper man reta sig på allt strunt som visas. Och ja, jag vet att det finns en avstängnings knapp på eländet, jag brukar faktiskt gå till ett annat rum om Åke sitter och ser på nåt som jag inte är intresserad av, då vill jag inte ens höra ljudet från sk-ten. Men nog tycker jag ändå att det är dags att dom kommer med något nytt.
 
Vi fastnade framför tv igår kväll då dom visade skicross och Anna Holmlund var nära en final, det var faktiskt spännande. Åke sa det, visst är det konstigt, vi som egentligen inte är speciellt intresserade av OS, sitter nu här och offrar nattsömnen för att se hur det ska gå. Mm, sa jag, detta var ju faktiskt aningens mer spännande än att se på vasaloppet, något vi brukar gör varje år men fråga mig inte varför. Theresé ringde och jag sa samma sak till henne, med ett tillägg, i år, då vi ser på vasaloppet ska vi ta det till det extrema, och sitta här med halsduk runt halsen, stavarna i ena handen och en kopp med blåbärssoppa i den andra…bara för inlevelsens skull.
 
Ha en fin onsdag!