Etikett: vattentornet

Här snackar vi inte flygande mattor…

Av , , Bli först att kommentera 14

Imorgon, för 3 år sedan var det, skärtorsdag, jojomensan, skrev hon som har en lathund (inte Winstone), i sitt blogarkiv. Och dagen idag, för 3 år sedan, åkte, jag, Sally och Theresé, ut på Avion. Innan jag skjutsade dom till tåget, hem till Järlåsa.

När vi svängde in på deras parkering trodde Sally att dom var hemma. Hon såg ju IKEA skylten, och den hade hon ju aldrig sett här i Umeå, tidigare. Lite som när man ser vattentornet… ”Nu är man hemma!”

Dock hade jag kanske inte haft just vattentornet att relatera till om jag vuxit upp nån annanstans än just på Mariehem, typ 100 meter från tornet :D

2016-10-17-14.01.32-1024x580 2016-10-17-14.05.581-943x1024Är det nån annan än jag som kommer ihåg då plåtarna från vattentornet lossnade i ett blåsväder? Ja inte alla plåtar, men några stycken. Jag kommer inte ihåg när detta var, däremot att vi, jag och kompisarna, tog en plåt som låg på backen och kämpade oss upp genom skogen för att sedan åka ner på den.

Så jag gissar att jag kanske var runt 9-10 år, annars hade vi väl aldrig orkat dra upp den där plåten, dom var inte lätt att hantera. Och då borde det varit runt 76-77. I mitt huvud finns en bild av tornet där det saknas plåtar, och man ser bara svarta hål. där dom suttit. Antingen var den bilden i tidningen, eller så var det jag, in the real life, som såg fotade den bilden till min hjärna.

Och apropå blåsväder så verkar det fläkta en del idag. Ibland dånar det runt husknuten som om det kommer en fullastad lastbil. Man ska inte förakta naturens makter.
Jisses! Nu kom jag på en annan sak, men det har jag säkert skrivit om förut, hahaa, men här kommer det igen.

Back in the days, då vi hade våran gamla stuga, som inte var i så fint skick, och inte var den direkt tät i väggarna heller.

0891Hittade ingen bild framifrån, men ni ser ju skicket på stugan…not so nice!

Så blev vi uppringda en kväll, av min farbror Matts, han och frun var i deras stuga, som idag ägs av min syster Emma. Den ligger på andra sidan vägen, där på Udden. Vi ser inte till varandra, men hade det inte varit ett hus i vägen (storstugan) och om marken hade varit slät, så hade vi kunnat göra det.

Där satt dom en eftermiddag, i stugan, och det blåste rejält. Plötsligt ser Matts något i skyn, som kommer flygandes. Här snackar vi inte om flygande mattor, oh nej, det var våran ytterdörr, hahaa… Jaja, det var ju tur att ingen fick den i skallen.

Ni får ha en bra dag och se er för, så inget oförutsett, kommer flygandes!

Vårt place, uppe vid vattentornet!

Av , , Bli först att kommentera 10

Jag och Winstone, bjöd in oss på kaffe hos mamma på Mariehem, igår. Och då vi lämnade henne så tog vi en promenad upp till vattentornet. Det var längesedan jag var där, och min skolväg, gick ju där i skogen, under 3 års tid då man var stationerad på Bräntbergsskolan.

Jag hade ju även en hund, på den tiden, då man var Mariehemsbo, Lady, eller Tolletott, som hon också fick heta:

fdf 010 fdf 013Så med henne var man åtskilliga gånger däruppe och vandrade på.

Vattentornet var också en samlingsplats, för oss, ungdomar. Vet inte om jag skrivit om detta förut, inte otroligt, men här kommer det i så fall, ännu en gång :D Jag och min bästa kompis på den tiden, Urban, gick runt där för x antal år sedan och var nyfikna på den där kullen, på baksidan av vattentornet. Det finns ett rör som sticker upp där, och gör så, än idag:

2016-10-17 14.00.06 2016-10-17 14.00.45 2016-10-17 14.00.48 2016-10-17 14.01.32Av någon anledning, var den lilla fyrkantiga pansardörren öppen, och detta fick vi ju naturligtvis se. Man kunde krypa in i en liten gång, det var inte ståhöjd därinne. Kröp man fram, låt oss säga 2 meter, så öppnades det upp lite och där var som en rund kula, om man kikade ner, med 3 bänkar som gick runt där man kunde sitta och en hylla på ena sidan.

Kulan var vattenfylld upp till bänkarna, det luktade rost och vattnet var rostfärgat. Det där, mina vänner, blev ju jätte spännande, vilket fynd!!!

Jag och Urban fixade hinkar, trasor, säkert nåt ”luktagottmedel” och begav oss dit upp, värsta städpatrullen…och rensade upp i kulan, tömde ut allt vatten och donade på. Vilket mys ställe det blev :D

Ryktet spreds, givetvis, och avundsjuka, väcktes…vi hade satt på ett eget hänglås, på den där dörren. Så det var liksom vårat place, tyckte vi. För ett tag, i alla fall. En dag då vi kom upp dit, så hade låset bytts ut. Och ett annat gäng hade tagit över. Deras lycka över att ha ”stulit” vårt place, blev dock kortvarig. Deras lås byttes också ut, och nu var det nog allt kommunen, eller vem som nu äger detta, som låg bakom och hade återställt ordningen.

Ja, vi fattade nog då, att detta inte var nåt som vi fick göra, men tyckte väl att det var onödigt att ha ett sånt där ställe, utan att det skulle kunna användas :D Nåja, jag gissar att det vi gjorde, numer är preskriberat. Och jag kan meddela att kulan, inte finns där längre, nu är i alla fall dörren övervuxen, …eller borttagen, vem vet, jag tänker då inte ta med en spade och kolla om jag hittar dörren igen.

Avrundar med 4 bilder som min pappa tagit, 67-68, från vattentornet. Och med dom önskar jag er en trevlig tisdag!

011-1024x768 012-1024x768 013-1024x768 014-1024x768

Planerat in i minsta detalj

Förstår inte varför alla var så trötta igår morse. Sally var uppe med tuppen, och väckte förstås upp jag och Åke. Efter tv tittande och frukost, gick jag och hon ner på lekparken:

2016-05-21 10.34.17 2016-05-21 10.34.33 2016-05-21 10.34.37 2016-05-21 10.34.39 2016-05-21 10.34.44 Mmsade en bild till Theresé att Sally tagit en tur med ett UFO:

2016-05-21 11.13.10Gick och kollade i ån om vi skulle se mr Bisam, men ingenting. Så plötsligt, hade alla stigit upp och vi kunde börja göra allt i ordning.

Allting klaffade igår, men det var jussepass. Bosse skulle ta ut mamma vid 13 tiden, så vi skulle komma oss in i lokalen, för att duka och pynta. Jag kommer till parkeringen och ser Bosses bil, ringer och rådgör med Emma, och vi kommer fram till att dom tagit bussen ner på stan. Bosse hade ju ringt upp mig och sagt att dom skulle åka dit.

Sally var ute på gården och lekte, Theresé gick upp till dom och tejpade fast ett kort på dörren, med instruktioner om att dom skulle vara klar, vid 17 tiden.

Sedan smsade jag mamma och skrev att chauffören var omutbar, han skulle inte tala om var, när eller hur, utan han tog endast order från högre instanser. Gick en stund, så fick jag ett ok :D

Vi, det vill säga, jag, körde Jeepen med Theresé, Anders och Sally upp till Ica Mariehem, där vi mötte upp Åke, Nicco och Jocke i Mazdan och sedan kom Brälla med sin Crown Victoria:

2016-05-21 17.47.05Jag la ju ut fel bild i gårdagens blogg :D

Jag parkerade uppe vid vattentornet, Åke la sig bakom Brälla och väntade på lämpligt avstånd, till Bosse och mamma satt sig i bilen och rullat iväg, så körde dom fram till lokalen. Vi stod gömda uppe i skogen tills dom åkt, Theresé på ena sidan och vi på den andra:

2016-05-21 17.13.33 2016-05-21 17.13.37Sedan kom alla fram från höger och vänster, vi la upp maten och fixade till det sista. Sen blev det lite väntan innan dom kom tillbaka.

2016-05-21 17.42.23 2016-05-21 17.42.30 2016-05-21 17.46.54 2016-05-21 17.47.26Dom hade fått sig en raggar runda, och fick sprätta en liten champagne flaska i bilen som Theresé fixat, och lyssnade på en skiva som Nicco bränt, med lite låtar som sedan blev till ett litet korsord som hon fick lösa.

Dom var nöjda med åkturen, maten var god och allt gick som planerat (nästan):

2016-05-21 17.58.48 2016-05-21 17.58.56 2016-05-21 17.59.01 2016-05-21 17.59.07Som sagt, nästan, förutom en detalj…Bosse fick aldrig med sig mamma ut, dom var hemma hela tiden, men…han hade kämpat med att hålla henne borta från den delen av lägenheten. det roligaste var väl att hon ville att dom skulle sitta på deras inglasade balkong, men Bosse hade vägrat i sten, dom skulle se på tv.

Mamma sa att hon hade blivit små sur på honom, och inte förstått varför dom skulle måsta hänga vid tv:n hela tiden…nå, men nu vet hon varför. Där missade dom kortet som satt på dörren, men det löste sig ju ändå.

Vi åkte hem tidigare, än dom andra, då vi har Winstone att tänka på, hämtade upp honom och gick över till Lundalogén, där vi avslutade lördagskvällen…allt blev som lyckat.

2016-05-21 21.37.23Ha en bra dag allihop!

Se, höra, tala!

Av , , 4 kommentarer 7

Freja kommenterade mitt inlägg och skrev att hon via sitt jobb, fått sitta med i telefonmöten, och det är inte det lättaste. Då kom jag ihåg, att jag pratat om detta tidigare, säg en sån sak som att vara blind, och sitta med i ett gäng som pratar med varandra. Det borde ju vara minst lika svårt, att komma in och sedan vidareutveckla samtalsämnet, om man tänker på hur man själv gör.

Man tittar ju på en person, om det är just den personen man vill få in i samtalet, och även om man är tio stycken, så gör man nog så då man lämnar över ordet, man använder sina ögon. Och visst, man kan ju säga namnet och ställa en fråga, ja vad tycker du, Anna, men det skulle ju också börja låta konstigt om man satt så, hela tiden.

Å andra sidan, vad vet man…det jag tänkte specifikt på, var just en man som blev blind, på äldre dagar, och det är ju en jättestor skillnad, jämfört med om man var född, blind, då faller sig saker mer naturligt. Han satt med oss några gånger, på ”gammgården” och det var svårt att få med honom i samtalen, och vice versa, då han hade ordet, så var det ingen annan som tog någon plats, det blev verkligen onaturligt.

Men det där beror ju säkerligen också på hur många man är, och i vilket syfte man sitter och pratar.

Jag fick ett meddelande på FB igår, och nu ör sidan om vattentornet klar, här ska ni få länken till den, rätt intressant läsning faktiskt, vad lite man vet om just vattentornet. Uppe i högra hörnet på sidan hittar ni länkar att klicka på, jag höll på missa dom först, dom syntes lite dåligt: http://student.humlab.umu.se/vattentornet/

Önskar er alla en toppen dag!

En mördare???

Av , , 3 kommentarer 11

Gårdagen matades bara på och var över, lika fort som den börjat. Intervjun angående vattentornet, var rätt intressant, frågor man kanske inte tänkt på, men som poppade upp, vart efter tiden gick. Jag ska nu höra med mamma, om hon kan tänkas leta fram bilderna som pappa tagit från vattentornet då Mariehem höll på att byggas, dom var intresserade av att låna dessa, då det tydligen inte finns så många bilder från just den tiden.

Mariehem ja, där är man uppvuxen, på våran gård, där nu även jag bodde, en gång i tiden, så var huset upp mot skogen, lite speciellt. Hög omsättning på dom som bodde där, och sällan man lärde känna någon från just det huset.

Lagom höjd på baksidan att kunna glutta in genom fönstren, då vi som 9-10 åringar, var i bustagen. Kommer så väl ihåg en mystisk man, som bodde i en av lägenheterna, han blev utsedd av oss, som misstänkt lurendrejare, och vi höll allt våra korpgluggar öppna och noterade vissa skumma saker.

Han hade aldrig persiennerna uppe, inte ens då det var kväll och mörkt, vilket försvårade våra utredningar angående mannen, men kom man tillräckligt nära fönstret…så näsan snuddade, så kunde man kika in genom persiennerna.

Detta gjorde vi nu, en mörk höstkväll, på bordet stod ett ljus och brann, någon ringde på hans dörr, han gick och öppnade, fick en lapp, som han läste, och sedan…tadaa…fick vi vatten på vår kvarn, han brände upp lappen över stearinljuset…men VARFÖR???

Detta väckte ju våra misstankar ännu mer, samtidigt som jag vill minnas att man tyckte att det höll på gå lite överstyr, detta kunde ju vara en mördare, av något slag, och ja, han flyttade inom kort, och vi fick aldrig veta vad denne mannen var för typ, och nu får man bara sitta och gissa :D

Ikväll är det trissträff i bastun, får se om vi har lika tur den här gången som sist :D Jag ska till och med lägga in en Breezer på kylning, why not, det är ju ändå snart…fredag :) Hoppas på en bra dag, för er alla!

004

 

Det kunde ha blivit men blev inte…

Av , , Bli först att kommentera 8

Det kunde ha blivit en otroligt spännande morgon, ja, lite i alla fall. Då vi gick i säng igår kväll, så släckte jag  lampan och noterade att klockan snart skulle slå över på spöktimmen. Jag svor lätt och undrade hur fasen klockan kunde gå så där fort…nästan tolv…redan.

Nä, sa Åke, inte är den tolv, men snart elva. Vilken tur att han var vaken då, jag hade väl kommit åt knappen då jag ställde larmet, och flyttat fram klockan en timme, och det hade i praktiken betytt att jag redan skulle ha varit vaken i över en timme nu, den hade ju skrämt upp mig 4.20 istället för 5.20…puh!!!

En sista arbetsdag nu innan en längre ledighet, ja, jag har ju sånt lyx, veckan som kommer är min guldvecka och jag jobbar bara 2 dagar, och dom är jag nu ledig så jag kommer att vara tillbaka på plats först nästa måndag, oj så härligt, tyvärr som alltid, så kommer dom dagarna att susa iväg som om dom aldrig funnits, precis som vanligt.

Men man är ju som van vid det, nu. Och å andra sidan vem vill frysa tiden då? Nä, det kan ju vara lika trevligt att ha något roligt att berätta då man kommer tillbaka, en händelse eller nåt annat skoj som man varit med om. Te partyt är ju absolut något eljest, som vi inte brukar hålla på med, och det kan ju bli en…tadaaa, snackis :D

Något att snacka om, kommer att bli på onsdag, då kommer det hit ett par studenter från universitet, som håller på med ett projekt om vattentornet, och dom ska intervjua mig, angående det. Ja, det låter ju väldigt konstigt, vad kan jag säga om vattentornet, men nu handlade det mer om vad man har för anknytning till det, vad man gjorde som barn, däruppe och så vidare, jaja det får ge sig då dom är här.

Nu kaffe!!! Sen vakna upp och få dagen att gå, så vi kommer oss iväg, från det här survädret, hade jag tänkt skriva, men det ids jag inte, jag vet nämligen att det är lika surt söderut, dit vi ska. Önskar er alla en fin fredag!

MAAAT, jag vill ha MAAAT!!!

005INGEN MAT???

006

 

Hoolen hiner… inte

Av , , 4 kommentarer 5

 

Första stoppet blev vid det sedvanliga Karlssons i Morgongåva, en affär som liknar ÖoB, eller Dollarstore, fast kanske med lite andra saker. Det ligger inte så värst långt från Järlåsa, så man kan inte påstå att vi direkt behövde den pausen, men är det semester så är det.
Lunch intogs på Hakkegård i Hagsta (tror jag att det heter), jag gillar verkligen deras finurliga sätt att meddela att maten är klar. Man får en dosa med sig på brickan och då den sätter igång att både blinka och pipa så är just din mat klar.
Visst är det betydligt bättre än att man ska sitta och försöka höra vilken mat det är dom ropar ut och skulle du nu råka på vara döv eller höra sämre så ser du ju när det blinkar. En sån grej skulle kunna användas på andra ställen också.
Middagen passade att tas i Docksta och sedan rullade bussen lätt hem. Med vattentornet som riktmärke så kände man att vi var hemma.
Konstigt att det alltid har varit så, när man var liten och vi kom hem från stugan så blev det världens jubel då man såg vattentornet…det var hemma det. Och på nåt sätt så är det så även idag.
Två nyfikna katter stod och hängde vid dörren då jag öppnade den, dom hade nog allt hört då bussen backade in på gården, jag plingade på dörrklockan och *tjopp* så hade dom rusat in i hallen. Dom har bara haft det bra härhemma, med Birgitta som kattvakt, bussen kommer dom aldrig att börja gilla, tyvärr.
Det dröjde sedan inte länge innan himlen ändrade färg och det började regna, men det gjorde då ingenting, då fick man ju vara inne med katterna istället.
Näpp, nu sitter Åke redan ute och dricker av kaffet jag kokat, så det är bäst man ger sig ut om man ska hinna få sig nåt. Hoppas no får en bra dag, allihop, och Sally… Hooolen hiner inte här idag, inte just nu i alla fall, men den kan ju komma fram :)
 

Ett ställe att ”bara” hänga på…

Av , , 2 kommentarer 9

 

Apropå skjulet, fjortisarnas mötesplats, som jag bloggade om igår, så hade vi, på Mariehem, också en möteplats, fast inte riktigt lika öppen och offentlig. Det är nämligen så att det uppe vid vattentornet, finns ett skyddsrum… en liten rund kula under en kulle.
Det där stället hade jag vetat om lääänge länge, som barn hade man alltid funderat vad som kunde gömma sig bakom den fyrkantiga, armerade dörren i kullen. Och nu, just den där dagen då jag och en kompis passerade, så stod dörren på glänt.
Och givtevis… ni behöver inte fundera, så kröp vi in där. Det var en smal liten gång, kanske en meter i takhöjd, och efter ca två meter kom man fram till en större öppning, och där var det runt som en kula med träbänkar runt om, därnere.
Det var vatten på botten och luktade rätt så skarpt, vi hade en snabb överläggning och sedan gav vi järnet hem och hämtade städgrejer och hinkar och slutligen ett lås (vilken tur att detta nu är preskriberat).
Vi fixade till stället rätt så snyggt, bjöd in speciellt utvalda till vår lilla kula och när vi på kvällen gick hem så låstes pansardörren… med vårt lås. Detta pågick väl under några veckor, men fick ett abrupt slut då vi kom dit en dag och låset var utbytt, hm…
Nå, jag begriper ju idag att detta var ingen lekplats, än mindre ett tillhåll för tjuvrökande fjortisar, och förmodligen var det någon med tillstånd, som varit där från början med uppdrag att göra något där och sedan mötts av en låst dörr, ja jag vet ju inte, men jag gissar på något sådant. Vad man kan hitta på, med lite fantasi. Men där ser vi också vilket behov det egentligen finns för ungdomar att ha en mötesplats, där man ”bara” kan hänga, utan att betala för det.
Jag fick byta arbetspass idag så jag jobbar förmiddag, och det är den enda anledningen till varför jag sitter här nu, annars hade jag faktiskt legat och sovit.  Önskar er alla en fin dag… i regnet, jo, för det regnar just nu, enligt säkra källor, Åke har varit ut på trappen och rökt.
 

Aldrig upp på höga höjder, aldrig…

Av , , 4 kommentarer 3

 

När vi kom upp på Mariehem igår, för en fika hos morsan, så undrade Nicco om dom aldrig skottar taken däruppe, för dom måste ju vara platta…taken alltså. Ja, sa jag, dom är inte bara platta, dom lutar inåt, mot mitten, så nog finns det säkert en hel del snö där.
 
Hur kan du veta det, säger hon, och svaret är ju givet för en som varit lite varstans, jag har ju varit där, sa jag. Hur då, undrar hon, ja, jag klättrade upp och sedan gick vi ut ända mot kanten för att kolla hur högt det var…inga konstigheter.
 
Talar sedan om detta för morsan och hon blir ju nojjig, -Vad gjorde du däruppe, hur tog du dig dit, ja jag säger då bara det. Ärligt talat så kommer jag inte ihåg, hur, men jag vet att det finns en stege längst upp, och jag vet att jag inte var ensam, en kompis, eller två, hade jag med mig, och jag vet också att vi inte slet upp skåpet där stegen finns, utan det stod öppet, så vi tog väl chansen. Jag tvivlar ju på att vaktmästaren lät oss komma upp dit, två eller tre vildar med noll koll på höjder och dylikt.
 
När man tänker tillbaka så var jag nog inte ett lugnt och beskedligt barn, jag var nyfiken och orädd. Vet till och med att grannen i stugan, för bara några år sedan kom och frågade vart man kunde hitta mask. Mask, sa jag och såg lite frågande ut. Ja, vi ska ut och fiska och du har ju varit precis överallt så jag trodde att du visste vart jag skulle hitta det. Har det inte varit grodyngel, så har det varit rävgryt, myrstackar, bärställen osv. Och har man inte varit lite överallt så har man missat dessa platser, så är det bara.
 
Jag tyckte nog speciellt om höjder också, då jag var liten. Upp i vattentornet har jag ju också varit då jag och en kompis passade på att fråga en ”gubbe” som var där och jobbade, om vi fick följa med upp. På taket till panncentralen, har man också klättrat några gånger, då man med flit, sköt upp tennisbollen då man spelade brännboll, bara för att få en anledning till att ta sig dit. Men idag, vet jag inte om jag tycker om höjder, kan det bero på att jag inte riktigt litar på min balans? Nå, det spelar ingen roll, jag behöver inte klättra upp på tak för att hämta någon boll längre, och även om så vore, att en boll hamnade där, så fick den nog ligga kvar.
 
Frukostdags och sedan är det läge att åka iväg på jobbet. Ha en fin lördag!

Olagligt men lite av en nödvändighet

Det har varit en del prat om katter, är det inte katten som grannen tagit hand om, så är det våra katter, Enya och Eloise, eller varför inte Lisbet Olofssons ”vild katt”. Nå, jag kom ju då, förstås ihåg en liten händelse som utspelades på Mariehem, någon gång på slutet av 80 eller början på 90-talet.

Nu var det inte helt lagligt så därför tänker jag inte tala om vem som var inblandad, men det är i alla fall några mycket, av mig, väl kända människor. Killen i familjen, för enkelhetens skull kan vi kalla honom för Pelle, hade sett en katt uppe i ett träd, i skogen nedanför vattentornet. Jag kommer inte riktigt ihåg men jag gissar att han var på väg hem från skolan, och närmaste vägen från Bräntis gick just genom skogen.
 
Pelle är förtjust i djur och kanske speciellt katter så han ringde till oss och undrade vad han skulle göra. Katten har förmodligen suttit däruppe i flera dagar, sa han. Den är mager och eländig och den tar sig inte därifrån. Den har dessutom framtassarna på en gren och baktassarna på en annan. Har ni någon stege, eller ska jag ringa till brandkåren?
 
Nej, svarade jag, någon stege har vi inte och det vete i sjutton om brandkåren kan göra något, dom brukar ju inte vara så pigg på såna här saker, men du kan ju alltid ringa och fråga.
 
Så blev det nu inte, han pratade med sin pappa Olle, istället, som råkar äga en motorsåg. Olle tog med sig spännband och såg och Pelle laddade upp med mat och vatten till den stackars katten, så begav dom sig upp i skogen. Spännbandet kastades först runt trädtoppen och dom provade att dra ner trädet så pass att katten kanske hade satsat på att hoppa, men det gjorde den inte.
 
En annan katt hade nu anslutit till sällskapet, den låg invid huset och väntade med spänning på vad som skulle hända. Olle såg ingen annan utväg än att såga ner trädet, vilket han gjorde. Innan trädet nådde marken hade katten hoppat ner, den sprang fram emot den andra katten som väntat och dom möttes på halva vägen sedan försvann dom tillsammans runt hörnet.
 
Historien slutade ju väl, även fast Pelle säkert hade önskat att han åtminstone hade fått bjuda på ett mål mat och lite vatten innan den hade försvunnit men huvudsaken var väl ändå att den kom sig ner på backen. Det olagliga i historien var ju naturligtvis detta med trädet, man får inte såga ner träd som står på kommunens mark, bara sådär. Men gjort är nu gjort och både Pelle och Olle sov med gott samvete.
 
Och med denna lilla historia önskar jag er en fin söndag.