Etikett: vattentornet

Jag, en skådelspelare

Av , , 4 kommentarer 4

Jag tog paus någon gång då och då, igår, från allt möblerande och målande. Satt ute med några grannar en stund och njöt av värmen från solen, visst, det blåste småspik men under balkongen var det lä.

Britt hade till och med satt ut penséer på det lilla bordet så det var verkligen vårkänslor. Och återigen, hade det nu våran dator varit givmild så hade bluetoothen gått igång, men den har tydligen semester, annars hade ni fått se en bild på vad som väcker vårkänslorna.
 
Det blev prat om jeans och hur lätt dom egentligen går sönder. Idag kan man nöta hål på ett par inom en månads tid men förut, då man var runt 11-12 år och ville vara lika inne som alla andra som hade fransar längst ner på byxbenen, då fick man minsann sitta med en nål och sprätta upp, tråd för tråd för att det skulle se nött ut.
 
Kan svagheten idag bero på att dom flesta jeans är stretchjeans, själva gummitrådarna i tyget gör att det blir svagare? Det är i alla fall min teori. Jag har bara genom att sätta mig på klumpen där man sätter fast bilbältet, gjort hål i tre par på exakt samma ställe, dom tål inte något.
 
Kom ihåg när jag fått ett par jeans av mamma, dom var ju inte direkt billiga på den tiden heller, och vi hade varit ett gäng uppe i skogen bland flyttstenarna som ligger vid vattentornet. Det var ett av alla tillhåll vi hade och just där var vi ofta och hoppade runt på dom stora stenarna. Den dagen hade jag mina nya jeans…det var dumt. Jag föll på knä och såklart, det tålde dom inte riktigt utan det blev ett litet hål där, vet att jag gruvade för att gå hem och visa upp dom så jag gjorde allt, precis ALLT, för att börja grina. Jag kastade mig i nyponbuskarna, sprang och snavade på gräsmattan osv. för att få klämma fram en tår så mamma skulle tycka synd om mig. Jo, man kanske skulle kanske ha satsat på en karriär som skådespelare :-)
 
Och apropå skådespeleri, vet inte om jag skrivit det tidigare men då kan ni strunta i att läsa det. Vi brukade snurra runt på våra cyklar och då vi hade lite att göra så utförde vi små stunttricks. Man tog fart och cyklade rätt in i trottoarkanten så det blev tvärnit, sen gällde det att flyga och landa på ett så fränt sätt som möjligt. Jag lyckades med det precis som det kom en ”gubbe” (gubbe i mina ögon då) och halvsprang och frågade förskräckt hur det hade gått. Ha, vi bara leker svarade jag och då blev han sur, en j-kla lek tyckte han och knyckte på axlarna och gick vidare.
 
Ha en fin dag!
 
 

Kommer ihåg…

Av , , 4 kommentarer 4

Tänk när man var liten…jag och min kusin badade i diket efter ett varmt sommarregn, för det var så varmt och skönt där (huvva säger jag idag), jag hoppade bland isflaken då sjön höll på riva uppe i stugan i Malå, ville förmodligen vara årets första badare, och när man åkte bob uppifrån vattentornet längst med cykelbanan och när man kom ner till grinden så stod någon där och höll upp den för att man skulle kunna fortsätta åka över vägen, inga eftertankar där inte.
Kom ihåg den där sommaren då farsan köpte en back med dricka, det gjorde våra föräldrar bara på sommarlovet och då skulle det dessutom snålas så drickan skulle räcka länge. Just den här gången hade "smartskaftet" (ursäkta uttrycket pappa), köpt en hel back med enbart grapetonic. Jag vet idag av vilken anledning, han skulle givtevis ha det som groggvirke, och grapetonic är nog inga barns favorit dryck. Men vad gjorde väl det, jag och kusinen öppnade varsin dricka, tog en stor klunk, blundade och låtsades att det smakade pepparkakor, och se…då var det precis det det gjorde, vilken fantasi.
 
En stormdag/natt, gjorde så att plåtar från vattentornet lossnade och flög iväg, vi hittade en sån och åkte pulka med den i skogen. Inti fasen tänkte vi på att kanterna var vass och att det egentligen var förenat med livsfara. Nä, livet lekte!
 
Det gör det nu också, livet alltså, att det leker. Ibland katt och råtta, andra gånger kurragömma och en tredje gång den retfulla leken som man får tåla för att man gett sig in i den. Men för det mesta flyter det på även fast dagarna hemma hos oss, aldrig är sig lika. Och vi kan aldrig ta för givet att nästkommande dag kommer att vara smärtfri. Och egentligen, om man vill träna upp sin kreativitet så ska man göra saker annorlunda. Tror att jag skrivit det förut, men so what. Prova att stiga upp ur sängen med det andra benet imorgon, eller ta lunch en halvtimme tidigare, håll i koppen med vänstra handen istället för den högra eller varför inte heja på en människa du aldrig sett förut. Genom att förändra, invanda saker så kan du också förändra utloppet av dagen, du kanske råkar säga hej, till en väldigt ensam människa, som i sin tur inser att mänskligheten inte är så grym så att personen ifråga donerar hela sitt livs arv till ett behövande barn som när den växer upp kommer att bidra med en lösning till världsfreden. Jojomensan! Och bara för det så ska jag inte gå min promenad åt samma håll som jag gjorde igår :D

 Ha en bra fredag!