Etikett: veterinär

Jag kan snickra själv

Av Maria Lundmark Hällsten, 24 november 2015 kl 08:51, Bli först att kommentera

Det är ytterst sällan jag vaknar på morgonen och bara vänder på mig för att somna om. I morse var det en sån morgon, jag tittade på klockan, härligt, 20 minuter kvar innan den ringer, så jag hinner sova en stund till. 5 minuter senare vaknar jag till igen, upprepar proceduren och är lika glad att jag har en kvart på mig. Jo, jag somnar om och väcks av larmet. Undrar just hur den här killen kände sig då han vaknade?

Hittad på pinterrest men kommer från feedly.com, från början

Vi har ett uppdrag inför julen, alla som ska vara i Järlåsa och fira julafton, ska köpa en klapp, till ett värde av 300 kronor, sedan byter man bara klapp, eller får en lottad till sig. Nå, på det sättet blir det väl mest rättvist, fast svårt att hitta på nåt som passar alla.

Sally är undantagen den regeln, alla som tillhör barn, är undantagen, undrar just om jag kan räkna mig dit, om jag vill, hm? Skulle inte tro att jag passar in i den målgruppen 😀

Jag och Nicco åkte i alla fall på MIO igår, där finns det ju en uppsjö av fina saker, vi var mest ute för att se om man skulle få några idéer på klappar, vi började på möbelavdelningen, bara för att, inte för att vi trodde att vi skulle hitta nåt där.

Nicco skulle vilja ha en fotpall, så hon gick och strötittade på några. Och vi ramlade över denna fåtölj, och fotpall, man kan köpa dom separat.

Nu ska jag ju säga att jag inte föll för just denna möbel, inget märkvärdigt med den, inte ens så där jättesnygg. Men jag höll faktiskt på tippa baklänges, då jag såg prislappen…gissa nu vad fotpallen kostar…inte tjuvkika på priset…

Jo, ni läste rätt, 17 000:-, alltså hallå!!! Och fåtöljen var inte på rea heller:

Nja, visst, det finns säkert dom som vill ha den här möbeln, och då må dom ju få köpa den, om dom nu skulle tycka att det var värt, 17 000 för att ha nåt att vila fötterna på, det är ju valfritt vad man vill lägga sina pengar på, faktiskt. Men jag skulle hellre snickra ihop en egen fotpall, om det stod mellan det eller köpa den där, men det är ju mitt val 😀

Nu lite frukost innan promenad med Winstone, som förövrigt var till veterinären igår, och dom tyckte det såg bra ut, så besöket var gratis och dom kan titta på honom igen i januari, då han ska vaccineras. Så inget är på gång igen, för då operarar dom bort den där säcken. Men har vi tur, sa hon, så kan den faktiskt skrumpna ihop av sig själv, och försvinna, så det hoppas vi på.

Önskar er alla en fin tisdag!

Ett segt släkte

Av Maria Lundmark Hällsten, 23 november 2015 kl 08:24, Bli först att kommentera

Fick höra av en säker källa igår…(Niccos hade hört det från en av hennes gamla lärare) att lappen/samerna, är ett segt släkte. Mjo, jag kan nog hålla med om det, det ska inte gnällas i onödan, man härdar, saker går över, det finns alltid dom som har det värre.

Jag har ju själv lappblod i mig, och även, bägge mina föräldrar. Pappa klagade sällan, nä huvva, nog blir det bra. Känner att man är lite så själv, också. På gott och ont, förstås.

Fast jag tänker ju ändå att den positiva synen, ”att saker blir bättre och inte är så illa som man tror”, gör att man blir friskare fortare, eller man ser ett slut på nåt man inte gillar, och det kommer att vända.

Nu behöver inte det vara precis, enbart samerna som är på det sättet, fast med det liv dom lever, så kanske det format dom till att just vara positiv, inte ta ut saker i förskott, utan försöka ta dagen som den kommer. Dom får gilla läget, och det gör dom säkert också.

Vi har under åren på dragracing banan, lärt känna en del trevligt folk. Kom osökt att tänka på ett par bröder, som brukar dyka upp lite varstans. Don är alltid glada, spelar ingen roll om solen skiner eller om det öser ner.

Vi var uppe i Piteå, en sommar, då dom kom dit. Dom skulle förklara vilken väg dom tagit, och det målades upp en bild på vägen och omgivningarna, och där, plötsligt, kom dom fram till ”En STOR satabacke”, det lät så roligt då han sa det, att man inte kunde låta bli att skratta.

Jo, vi visste vilken backe han menade, det är snarare ett mindre berg man ska över 😀

Nicco hittade denna bild på FB igår, och av den anledningen kom jag ihåg denna lilla episod, kanske dom som varit fram och gjort skylten 😀

Idag är det återbesök till veterinären, nu hoppas jag att det tagit ihop så vi slipper mer mediciner eller en eventuell operation, som hon pratade om sist. Nu får det väl vara bra med elände på ett tag.

Och slutligen, kolla in dessa små hundar, dom har fullt upp med sina utryckningar 😀

Önskar er alla en bra måndag!

Den rättar sig inte i ledet

Av Maria Lundmark Hällsten, 17 november 2015 kl 09:04, Bli först att kommentera

Mysväder…om man inte hade en hund förstås, eller andra ärenden som kräver att man går utanför dörren.

Tänker på då man var barn, sommar i Malå, och rummet som pappa gjort i ordning uppe på vinden, i deras gamla, ombyggda hölada. Den vi kallar för lon. Där kunde det smattra rejält då det regnade, så häftigt.

Eller så sprang vi ett gäng med barn, in i lekstugan, för där kunde det bullra ännu mer, då taket inte var isolerat. Regn var väl annars inget som hejdade en från att göra precis vad som föll en in. Att bada i regn, var ju också roligt, och vattnet kändes ännu varmare än det var.

Här en bild på lon:

Och en med baksidan på lekstugan, som min farfar byggde till mig då jag var liten, av hässjestångar:

Jag och Winstone var till veterinären igår, det har ännu inte hunnit läka ihop så han får testa ny antibiotika i 10 dagar, återbesök på måndag. Tur att killen inte verkar ha ont eller känna obehag, och inte bara det, tur för oss att vi har honom försäkrad 😀

Själv ska jag på omläggning idag och förhoppningsvis, får jag då veta om dom har några planer för mig. Och ja, jag ringde Folksam igår och samma som för Winstone, tur att jag har en försäkring som jag inte hade tänkt på, fast rik på den, blev man ju inte, men man tackar inte nej till sånt man får, bara för att.

Vi gick på en promenad igår, och hamnade längst garagelängorna vid Vännäsvägen. Och vi har bott och haft vårt garage där i 17 år, men jag har aldrig noterat detta, kolla in björkarna åt ena hållet:

Och åt andra hållet:

Vad är det där för enstöring, ett träd som inte ville vara som alla andra och rätta sig in i ledet, nä, här såg det ut att gå åt skogen med raka linjer 😀

Hoppas på en bra dag för er alla, att det regnar, gör ju ingenting, för vi är ju som dom vackert brukar säga, inte gjorda av socker 😀

Liv i luckan…

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 november 2015 kl 08:25, Bli först att kommentera

Igår fixade jag en tacogratäng, hämtade mamma så hon också fick testa denna goda maträtt. Dagen till ära, ni vet, söndag, Allt för Sverige på tv, och pannacotta tajm, och då hade Nicco ordnat en sådan, med Daim. Försvinnande god, men tyvärr lite för mäktig, för mig.

När jag skulle skjutsa hem mamma stannade vi på Preem, Jeepen ville ha lite soppa för att inte riskera uttorkning, och mamma passade på att lägga sina räkningar på lådan. Hon rundar hörnet och kommer tillbaka efter uträttat ärende, hoppar in i bilen och väntar på att jag ska bli klar.

Då kommer plötsligt en farbror med en hund efter sig. Har hon postat ett brev, frågar han, njae, svarade jag, inte jag, men min mamma la ett brev på lådan. Ja, det föll ner på marken, sa han. Ojdå, sa jag, men du, då ska jag hälsa henne det…typ.

Han var som tvivlande, och funderade vart mamma var, ja, hon sitter ju i bilen, sa jag. Då ville han prompt prata med henne. Då jag betalat, och hoppade in så frågade mamma om jag hört, om brevet. Jo, fast det var inte bara att brevet hamnat på backen.

Farbrorn berättade för henne att han sett hur brevet föll ner, Han gick fram och plockade upp det, la det på lådan igen, men brevet föll ner på marken en gång till. Då såg han att botten på lådan, inte var stängd. Förmodligen har brevbäraren glömt att låsa igen efter tömning.

Nå, han la hennes brev på lådan intill, men ville väl informera om detta. Mamma satt sedan och retade upp sig på hu slarvig brevbäraren varit. Och visst, alla kan vi göra misstag och fel, men detta hade ju kunnat kosta mamma en slant, om man ska se lite krasst på det hela.

Det var mörkt ute, det regnade, hennes brev kanske ingen hade sett om det inte varit för farbrorn som gick snett bakom henne. Det hade kunnat bli en blöt pappersmassa av alltihop, och hon hade då åkt på förseningsavgifter, på grund av obetalda fakturor.

Jaja, så kan det gå om inte haspen är på. Jag har i alla fall mejlat posten och påtalat att lådan inte är i ordinarie skick, så dom kan ju åka dit och låsa den…kanske.

Idag är det återigen veterinärbesök för Winstone, nu ska det väl äntligen vara över, tänker jag. Ser då bra ut, och han har ätit antibiotika i 6 dagar till, vore väl ändå själva den, om det inte gett med sig.

Hoppas på en bra måndag, för er alla!

Det var inte bara ett…

Av Maria Lundmark Hällsten, 10 november 2015 kl 08:17, 2 kommentarer

Jag tycker någonstans att jag har allt det jag gör, utan att behöva få mer saker som ska göras…det är liksom fullt. Men det var bara ett önsketänkande, jag vet, jag är så van nu, så det kanske inte spelar någon roll, längre.

Nu börjar jag kika på försäkringar, ja, det är ju ett tag jag varit sjukskriven, och jag har en försäkring via Folksam och facket, som kan träda in. Så Folksam ska jag ringa, facket pratade jag med igår.

Åke ringde igår, då jag var ute med Winstone, Ume.net skulle komma inom 30 minuter, så vi vände hemåt, efter 55 minuter kom killen. Bytte fiberkonvertern i källaren, och kollade på vår router som han sa var trasig, den med.

In på El-giganten där jag köpte en ny router, vidare till Netonnet, där jag visade upp min mobil med sprickan på displayen, jag får en ny mobil, uppdaterad sådan, så det kallar jag service, tyvärr, blir jag dock utan, i nästan 3 veckor, tur i oturen att jag då har min reserv mobil, Samsungen, som man inte kan prata i, utan handsfree. Men den får duga.

Kommer hem, kopplar in routern, ingenting händer, hemtelefon funkar i alla fall. Ringer kirurgen, hon ska ringa upp, gör det då jag är ute med Winstone, och har förberett handsfree och hela köret, men trycker bort henne då jag plockar upp mobilen…så typiskt. Nå, hon har talat in ett meddelande och hon ringer upp igen.

Jag får komma på kirurgen idag, för omläggning, om jag inte tycker det är akut, då får jag gå via akuten. Det ser nämligen inte ut som det ska,, omläggningen efter operationen. Ja, men hur ska jag bedöma om det är akut, frågar jag. Mm, jag får hålla koll på om jag får feber eller blir illamående, ok…jaja, vi ser då, vart det barkar, säger jag och hoppas på det bästa.

Mitt i allt vill Nicco ha hämtning, om möjligt, det störtregnar ute, in i bilen och tjopp så föll baksidan på en tand, loss, jättekul. Jag ringer tandakuten, får en tid imorgon, onsdag. Alltså tala om det!

16.30 är jag less på det inte fungerande internet, så jag ringer ume.net, hon vill att jag går ner i källaren för att bryta strömmen, jag gör det och då bryts ju givetvis samtalet, hemtelefon går ju via den saken i källaren också.

Jag ringer upp igen och får prata med någon annan, hon hittar felet…killen som var hit på förmiddagen glömde att rapportera att konvertern var bytt, så ett klick från henne och det funkar som det ska, ojoj, inte underligt att man kan känna sig snurrig ibland.

Mina händer ömmar efter alla stick jag fått, inte konstigt att dom ser ut som dom gör, eller vad tycker ni?

Nu ska jag strax med Winstone till veterinären, jo det var ju det jag sa, det är inte bara ett…

Ikväll är det ”hemma hos” Marianne, med triss. Kolla in här, vilka talanger jag besitter, inte alla gånger dock, som jag skrapar enbart 3 rutor och får fram en vinst summa 😀

Ha det gott, allihop!

Stackars lillkillen!

Av Maria Lundmark Hällsten, 3 november 2015 kl 07:10, 2 kommentarer

I torsdags, då jag kom hem från triss skrapet ”hemma hos” Laila, så var inte Winstone på topp. Han betedde sig annorlunda, ville inte lyfta på svansen, och satt sig ner med jämna mellanrum. Ropade ner Nicco och sa att nåt är fel. Vi gjorde en liten rutin check, klämde på magen, kände på benen, ryggen, ja, allt vi kunde tänka oss att han skulle kunna ha ont i, men hittade ingenting.

Nu har han aldrig varit sån att han sagt till då han vill ut…så vi drog en gissning på att han kanske var dålig i magen vilket resulterade i att han fick gå ut, 3 gånger i snabb följd, men det hände ingenting.

Nicco googlade på analsäcksinflammation, och det var då någonting man kanske skulle kunna misstänka.

På fredagen, studsade han runt som vanligt, god och glad, ville busa, ja, inga problem, som det syntes. Sen kom söndag kväll och vi hade bestämt att han skulle få bada/duscha. Jag bar upp en stor balja och vi satte igång. Så hittade jag en hård, grej som satt fast i baken och den var omöjlig att ta bort, hur mycket vi än spolade.

Så, igår, ringde jag veterinären, fick komma dit klockan ett, och dom konstarerade att han hade en brusten analsäck med inflammation i den andra. Så det blev spolning och medicin. Ska tillbaka om en vecka, och sedan efterkontroll om en månad. Stackaren, han ville inte gå, överhuvudtaget igår.

Jag frågade veterinären om detta kunde komma så där snabbt, och oh ja, det kan komma väldigt plötsligt och det är inte heller alla hundar som visar det. På Winstone, med all sin päls, är det inte heller lätt att se. Nå, från och med nu, kan det väl bara bli bättre, hoppas vi.

Inget nät eller telefon i huset än, undrar just vad dom pysslar med, dom som skulle komma i fredags eller igår, ingen har varit hit eller hört av sig. Så dåligt! Gissa om jag kommer att ringa dom idag.

Det finns mer som ska göras idag, om en timme ska jag vara på akuten och klockan 14 är det återbesök i Lycksele, så nog vet jag vad jag har att göra.

Vi firade syrran i söndags, men hennes egentliga födelsedag är idag, så vi grattar henne ännu en gång och hoppas du får en bra dag. Bilden har jag lånat från hennes FB sida 😀

Önskar er alla en trevlig tisdag!

Jag kan jonglera!

Av Maria Lundmark Hällsten, 30 oktober 2014 kl 11:28, 4 kommentarer

Nu blev det en riktig sovmorgon, äntligen och hade det inte varit för Winstone, hade jag säkert kunnat sova 2 timmar till…lätt!

Ja jag ringde till veterinären igår, angående fästingskallen som sitter kvar under huden på Winstone, hon sa att det är rätt vanligt att det där händer, rengör och håll bara koll så det inte börjar se konstigt ut, så kommer hans kropp att stöta bort det där så småningom, bra, det blev ju billigt också 😀 Ett telefonsamtal, och bra för Winstone med, inget pillande och onödigt ont.

Jag och Anna åkte ut på PMU igår, och kolla, nu hittade jag glaskupor och har blingat till våra fem Iittala ljusstakar så jag kan köra värmeljus istället, hahaa…

Inga fler krokiga, konstiga stearinljus som ska droppa och förstöra bord, dukar och annat:

Dessutom var dessa kupor otroligt billiga, 1:- /styck, som hittat, med andra ord. Det bästa av allt, jag fick hem dom hel…fattar ni, och sen ska ni höra.

Jag diskade dom, torkade och kollade så dom skulle passa i stakarna, bär sedan ut dom till matrummet och i dörren, så börjar jag plötsligt jonglera med två av kuporna, jag hinner förbanna mig själv, varför jag ALLTID ska göra så där, och en kupa studsar plötsligt ner, jag sätter ut benet och den far längst efter byxorna och gör ett sista skutt ner i golvet och det där blir en hög- oddsare, givetvis inväntar jag klirret och glas splitter, men nej…den höll, helt otroligt!!!

Jag tror jag ska göra en sväng inne på myrorna idag…bara för kul. Önskar er alla en toppen dag!

Apropå skrovmål

Av Maria Lundmark Hällsten, 29 oktober 2014 kl 07:40, Bli först att kommentera

Det tar sig, vi hade ju en bastuträff igår och Marianne skrapade ihop 150:-, så nu har vi nog till ett skrovmål…snart 😀

Och apropå skrovmål och att äta!

Tiggarna, dom hemlösa, är nog vad många pratar om idag. Vad gör man, brukar du dela med dig, varför gör ingen si eller varför görs det inte så. Frågorna är många och det finns flera som är skeptiska, men säkerligen på grund av att man inte vet.

Man vill inte ge till någon som inte själv får behålla det han eller hon fått. Man vill inte bidra till detta om det finns en hjärna bakom allt som skor sig på andra. Vissa säger: Nä, jag ger inget alls!!! Och så får det vara. Andra ger efter magkänsla eller kanske beroende på ens egen dag, och hur den har varit.

Jag har egentligen, inga åsikter om detta heller, jag är nog den som mest gör det som faller mig in. Stötte på detta klipp på FB, och den är verkligen tankeväckande, en som inte har något, och som lever därnere, den vet också hur det är, på riktigt. Därför är det precis som indianerna sa, Gör dej inte till domare över din granne för än du har gått två månader i hans mockasiner. (Cheyenne).

Idag måste jag ringa veterinären, Nicco hittade nämligen en fästing ovanför Winstones öga, för ett par dagar sedan. Hon fick ut den, men tydligen sitter huvudet kvar. Jag trodde först att det bara var en ruga efter bortdragandet, men det ser inte ut så…längre. Nä, bättre då att dom får kika på det, och förhoppningsvis få ut det.

Sen ska jag träffa Anna också, så min dag kommer att gå, garanterat. Tänker dock inte skriva att det därför, bara var bra att jag vaknade då Åke steg upp, fem i sex och inte kunde somna om, det vart bara mest irriterande, då man för en gång skull, faktiskt kan få ha sovmorgon, det är ju höstlov och jag är ledig till fredag eftermiddag…jojo. Nåja, inget att göra något åt, jag tänker inte gå och lägga mig igen. Hoppas på en bra dag, för er allihop!

Det gick bra…

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 mars 2014 kl 08:28, Bli först att kommentera

Gick bra hos veterinären igår, men det tog absolut hela dagen och kvällen för Eloise att repa sig. Syns väl att åldern tar ut sin rätt, och att sövas för att få en tand utdragen är nog ingen hit, men det går ju inte att göra på annat sätt.

Nu såg det då bara bra ut i hennes mun och vi håller en tumme för att ingen mer tand ska behövas dras ut. Lustigt ändå, att hur dåliga ett djur än må vara så har dom självbevarelsedrift… det är nummer ett, äta, nummer två, inte ligga still och ta det lugnt utan vara i rörelse.

Jag tror jag har berättat tidigare om när Eloise skulle in för någon operation, tror att det var första svängen med tänderna. Vi hade införskaffat den stora kattburen så hon skulle ligga skönt och få vara ifred, efteråt.

Jag bar ner henne i källaren och öppnade upp luckan och lämnade henne där. Nästa sväng jag kommer ner, så ligger Eloise utanför buren och Enya har äntrat den och ligger därinne och fräser och spottar… det är systrar det!

Jag gjorde samma sak igår, bar ner henne och öppnade luckan och jag hann inte vända mig om så var hon ute. Och Enya smet ner i källaren så jag fick stänga in dom båda där, enbart för att inte Winstone skulle springa och jaga stackaren. Sen när jag släppte upp dom så var Eloise bakom mina hälar hela tiden och jag får ju vara rädd att jag ska kliva på henne, spelade ingen roll vart jag än bar och la ner henne så hon skulle ha det skönt, hon hoppade ner och följde efter.

Buren, som Åke förresten hittade igen, han hade städat över den, därnere i källaren, så det var ingen ”lånare” som tagit den, inte heller några andar som svävat iväg med den 🙂

Jag svängde förbi hos Tina Florin igår, efter lämningen av katt, hon gav mig massage på ben och fot, men det var inte utan att det glänste tårar i ögonvrån, det gjorde så f—benat ont, jag ska i alla fall till läkaren idag, så får vi se vad han säger.

Hoppas ni får en bra onsdag!

Vilse i hissen!

Av Maria Lundmark Hällsten, 11 mars 2014 kl 07:46, 2 kommentarer

Gjorde ett svep härute på gården i söndags, kolla…kan det tänkas att bli tidig rabarberpaj i år?

I blåbärsrabatten växer det nåt grönt också, vet dock inte vad, men färgat är det:

Åke ville se hur IKEA bygget framskrider, så vi körde en sväng förbi där:

Alltså seriöst, då jag ser såna här arbetsplaster, med fordon/grävmaskiner, lastbilar och jordhögar utplacerade på till synes, ostrategiska ställen, så fattar inte jag, hur dom kan veta exakt var dom ska gräva eller flytta på jord till ena hörnet till det andra, helt obegripligt.

Ja nu vet ju jag att när det gäller mig, så skulle jag aldrig i livet få ett sånt arbete, jag menar, hur många människor på en skala, har åkt vilse i en hiss??? Jo jag har ju lyckats med det, kan det vara orsaken till att jag inte fick det jobbet jag sökte då, hm…

Det var nämligen så att där jag kom in i huset, fanns bara en hiss, och den hissen hade bara 3 knappar att välja mellan, fast jag skulle högre upp… paniken, jag hade ju tid för en arbetsintervju.

Jag åkte upp så långt jag nu kunde, men där var det bara en ingång till en restaurang av nåt slag, jag fick kapitulera och ringa upp personen jag skulle hem till och säga att jag inte visste vart jag var.

Jag hade gått in på fel sida av huset, så det var egentligen inte så konstigt, men det där när man inte vet, jaja, så kan det gå om man inte är påläst. Annars brukar jag vara noga med att ta reda på vart jag ska, INNAN jag åker dit, för annars finns en stor risk att jag inte kommer fram överhuvudtaget 🙂

Jag ska till veterinären idag, med Eloise, en tand ska dras, och sedan ska jag ringa hälsocentralen för egen del, har ont i hela vänsterbenet, foten inkluderad, och jag tror att det är dags för en kortison spruta, får se vad dom säger.

Önskar er alla en fin tisdag!

Etikett: veterinär

Jag kan snickra själv

Ett segt släkte

Den rättar sig inte i ledet

Liv i luckan…

Det var inte bara ett…

Stackars lillkillen!

Jag kan jonglera!

Apropå skrovmål

Det gick bra…

Vilse i hissen!

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten