Vi blev tretton stycken som gick ut och åt igår, det var trevligt, god mat och framförallt inte så dyrt. Men om det vi åt skulle föreställa en ”äkta” oxfilé så tror jag att ni får kalla mig Bellman.
En oxfilé är i en del, inte en del som separeras av lite senor i mitten, men jag tänker inte argumentera, vi åt av den, alla som hade beställt just det och ingen tyckte att det var dåligt eller segt, så vi låter det få vara som det är.
Kerstin frågade nu vad en vild oxfilé var för något, ja, en större bit, typ 170 gram med en enbärssås. Så det var alltså enbären som räknades som vilda, alternativt att den som beställer den är lite vild för 170 gram kött är en hel del eller så begrep hon inte frågan. Vi kanske får fortsätta vara lyckligt ovetandes om vad det egentligen är.
Idag ska vi ut i kylan igen, Janne ballade ur då han insåg att det skulle vara lika kallt idag som igår, och det är inte speciellt skönt, men belöningen får man då man kommer hem. Man njuter av värmen som slår emot en redan nere i trapphuset och man begriper inte hur man kunde vara så korkad att man gick ut överhuvudtaget och man är jätteglad att man fortfarande lever, eller så kan man säga att det är när man går ut en sån här dag som verkligen får veta att man lever 🙂
Nä, ni får ha en lugn och skön söndag, imorgon är det arbetsvecka för dom som ha något att gå till, Åke har tagit ut en semesterdag för att bland annat få åka och om besikta Volvon, handbromsen tog inte som den ska och sedan får han njuta av ledigheten resten av måndagen. Jag har en vag känsla av att den här veckan kommer bara att hinna börja så är den slut igen. Theresé kommer på fredag och jag ska arbeta mina fyra dagar hos Annika. Tjopp så var den sjådd!
Senaste kommentarerna