Min pappa har en viss fascination av vatten och…ja, av luft också. Han köpte en "tuff tuff" båt då jag var kanske runt 10-12 år och den där skulle fram varje sommar. Han ägde den tillsammans med en av sina bröder och alltid var det något som skulle fixas på den.
 
Han hade också dille på att visa alla som åkte med i båten, vart grynnan låg, och han lyckades alltid köra på den också så det var inte utan, att det blev ett litet äventyr, varje gång man satt i båten.
 
Ja, här någonstans ligger storstenen, kunde han säga, och ställde sig upp för att blicka utåt sjön, tjong, så small det till under båten, och se, där var stenen…igen, precis på samma ställe som förra gången. Hm…
 
Han tog också certifikatet för att drakflyga. Han har alltid drömt om att få kasta sig utför Tjamstan i Malå, med en vinge, och vid 50 årsålder så bestämde han sig för att fixa sig certifikatet för detta. Han införskaffade sedan vingen och hela rasket som hör till, men Tjamstan har han inte kastat sig utför och lär nog inte göra det heller. Mig veterligen så ligger vingen med tillbehör, uppe i stugan, orört, eller ja, vi fick testa en gång att bara springa och hålla i den, på backen, den gången höll min andra kusin, inte på att få stopp på farten utan det såg ut som om han dansade balett över potatislandet, såg ju onekligen lite lustigt ut. Men han lyckades hejda ekipaget innan han for ut i sjön.
 
Med facit i hand, kanske det är lika bra att han stannar på backen, inte för att det finns stenbumlingar uppe bland molnen, men på vägen ner kan man ju råka stöta på några stycken. Ha en bra onsdag!