Etikett: virka

Kursbrev 1…tåvärmare

Av , , 2 kommentarer 8

Igår gjorde jag det sista däruppe, torkade ur kylskåp, tömde en sista låda i en liten byrå, som jag lovat skulle vara tom. Dammsög och torkade trappan. Idag kommer hyresgästerna med ett litet inflyttnings lass. Största skillnaden för vår del är att innerdörren kommer att vara stängd och det är bäst att man ser till att ha nyckeln i fickan då man går ut.

Jag körde ljudboken under tiden jag pysslade på. Bokklubben har ju en träff i början av januari och jag har fortfarande 35% kvar att lyssna på. Det låter kanske inte så mycket men det beror ju på hur lång boken var från början. Jag har avverkat 9 timmar och 25 minuter, och har kvar 5 timmar och 7 minuter.

Helt ok bok i alla fall. Men jag tramsade till den mitt på hållet. Då jag hade en sån där natt då jag vaknade och steg upp efter 2 timmars sömn och inte kunde somna om. Slog igång boken, lyssnade 15 minuter, somnade, vaknade och slog av efter 15 minuter till. Men gången efter, hann jag lyssna 10 minuter och det gjorde mig total förvirrad efter en stund. Så pass att jag var tvungen att kolla vart i boken jag var. Jojo, den hade hoppat fram till slutet

Hade boken på nu på morgonen med, då jag och Winstone var ute på första svängen. Det handlade om släktträd och vart vi kommer ifrån. Mannen i boken, en präst, säger att det är ointressant med vart du kommer ifrån, ur den aspekten att dina släktingar är inte den du är. Du är den du väljer att vara eller bli.

Uttalandet, som jag tolkar det, syftar på om man har nån känd profil i sitt släktträd så innebär det inte att du, automatiskt kan glida på en räkmacka och göra dig, lika känd. Du är din egen person och personlighet.

Jag skulle väl vilja säga att det stämmer, fast… kollar du på världskändisar och deras avkommor, så nog blåser det lite kändisströssel på dom med.

Inte alla dock, dom kan ju bli kändis för sin talang som dom har i blodet. Växer du upp med föräldrar som har ett specifikt intresse, så är det kanske inte konstigt att även barnen lär sig samma sak.

Det är ju skillnad på talang och talang. Även om man skulle vara kusin med en som är tremänning med fastern till Ingemar Stenmark, så innebär det inte att man är bra på slalom. Eller att någon kanske skulle vilja ha min autograf, tack vare det. Nä, jag skulle nog ha börjat med slalom i tidig ålder för att ens kunna ta mig nerför en backe idag 😜

 

Min morfar var ju fantastiskt duktig på hantverk. Han snidade i trä, gjorde mjärdar, knöt fiskenät, eller vad det nu kan heta då man gör näten, han bakade och han stickade sockor.

Min mamma stickade, virkade och broderade så länge hon kunde se ordentligt. Men jag…ehh. Theresé sorterade i knappburkar igår och hittade stickor och en virknål. Hon ville ha lite garn, så jag drog fram Fultomtarnas garnnystan, hon virkade en kort bit och jag…ja, här är första kursbrevet. Vill ni att jag ska visa er hur man gör, hör av er.

Detta skulle kunnat bli en matta till docksskåpet (bry er inte om dom små defekterna), en halsduk till en Barbie, stickad på tvären, eller möjligtvis en enkel tåvärmare. Man sticker bara ner stickningen mellan en tå…Tror inte att jag får bli med i nån syjunta, har jag rätt eller har jag rätt

Det enda roliga är att hur man lägger upp maskorna och hur man gör rent praktiskt för att sätta igång, det sitter i ryggraden, men sen…Hur man byter färg eller avslutar, nopp… Virkning är än värre, det får jag sätta mig in i, en annan dag. Och nej…även om det är en annan dag idag, så får det blir en helt annan dag i framtiden.

Ha det gott, allihop!

Nån har testat redan, snopet 🤓

Apropå fyrkantiga hjul, som jag skev om igår. Plötsligt dök det upp en bild i flödet på klotterplanket (FB). Om det är så smart, tror jag väl inte…hehe, men…nån har testat.


Sa till Nicco då vi satt därute, om Nicke hade levt, Åkes pappa alltså, så hade han säkert kunnat göra ett fyrkantigt hjul. Bara för utmaningen, inte för att han skulle ha använt det.

Ändå kul då man har ett sånt intresse och kunskaper, att kunna filura ihop olika saker. Man måste ju vara kunnig i flera moment. Nicke har byggt mycket i sitt liv. Dock har inte jag fått se allt, men hört talas om det.

En husvagn, gjorde han, en skoter, han byggde deras stuga i Kittelfjäll, här hemma i garaget, och körde sedan upp den i delar. Han gjorde några väggur, med pendel, 2 såna finns också i källaren. Och till och med, egna verktyg som han behövde i hans utövande av byggnationer av olika slag.

Åkes DKW, gjorde han nästan om, från grunden, och den var ju ett praktexemplar.


Nej, det är inte alla som kan göra såna där saker, bara för att. Jag må vara praktiskt lagd, då det kommer till hur jag lär mig att göra saker. Jag jobbar med hjärta och känsla, men det kommer jag inte långt med, då det gäller husbyggen, fordon eller träsnickerier.

Min morfar var ju händig, även han. Men med andra saker. Träsniderier, virka, sticka, göra fiskenät.

Har också hört nån historia om en uppfinning han gjorde där dom bodde då mamma var liten. Nån apparat av nåt slag som han satte på husväggen, för att kunna få upp vatten till huset.
Hur den funkade i praktiken, vet jag inte, men att det fungerade, det vet jag.

Jag tycker att det är fascinerande nog, att det finns människor som kan läsa ett sprängschema och förstå hur det ser ut och varför. Hur skulle det ens vara möjligt för en som jag, som inte fixar kartläsning en gång, hahaa…

Däremot så vet jag att jag är duktig på att beskriva saker som ska göras. Och jag vet idag, varför jag gör det. För att även jag, skulle vilja ha det presenterat på det sättet. Men vi lär oss ju alla på olika sätt. Så det som är bäst för mig, kanske inte alls, fungerar för dig. Hm…

Nåja, huvudsaken man vet vad man gör, och håller sig ifrån sånt som är dömt att misslyckas. Det kan man överlåta på andra att göra, dom där, som vet hur, det ska göras. En sak vet jag,  utan att fundera, alla är vi bäst, på nåt. Vad det sedan är, ska jag låta vara osagt.

Ha en fin tisdag, allihop!

Terapi… för några i alla fall

Av , , 4 kommentarer 11

 

Mamma har tagit stickning som terapi (efter det som hände pappa), hon har stickat halsdukar så det bara sprutat om det, du måste ju ha gjort minst tre stycken sa Nicco en av kvällarna hon var här. TRE… nämen kanske 15 stycken och nu har hon gjort sockor, vantar, en tröja och på köpet, lurat Nicco att påbörja en halsduk, så jag var tvungen att köpa stickor och garn.
Nu stannade det inte vid det heller, och nu höll jag på skriva, att jag som gammal inbiten stickare, men det hade varit en stor lögn, eftersom jag bara stuckit en sak i mitt liv och det var ett par vantar, så kände jag helt plötsligt lusten att prova på, jag med.
Jag lade upp 30 maskor, stickade fem centimeter, sedan rev jag upp alltihop och stoppade in i skåpet, nej, nej och åter nej, sticka är inte för mig. Det överlåter jag med tacksamhet till andra.
Min morfar var en stickare han, han stickade sockor och tovade dom så dom skulle hålla värmen, han virkade fisknät och gjorde mjärdar, och han skulle också visa mig hur man virkar. Det gick jättebra, tyckte jag, jag gjorde ett långt band på säkert tre meter (det var bara upplägget) sedan visade jag upp mitt alster, och han rev upp alltihop och sa att det där kunde man inte använda till någonting. Hm… vad visste då han, jag hade ju tänkt använda det till tvistband och där sprack ju den planen.
Nåja, som sagt, jag klarar mig utan den talangen, och ingen har efterfrågat eller haft en önskan om att få något som jag skulle ha stickat eller virkat, så jag har inte ens behövt lära mig 🙂
Jag jobbar bara halvdag idag så det känns ok, tror jag hade gjort slut på mig själv om jag skulle ha tagit mina tio timmar. Sen jobbar jag också imorgon och på tisdag, så det räcker till i alla fall. Jag känner mig inte så mycket bättre än för en vecka sedan, nu har jag fått sår i gommen också, men men, det är ju som dom säger, det finns alltid någon som har det värre, och så är det ju definitivt, och jag vill absolut inte vara den som har det värst i världen.
Önskar er alla en fin söndag!
Maria Lundmark Hällsten