Etikett: Vivan

Ändrade planer!

Av , , Bli först att kommentera 12

Idag är det Emmas (lillasyster) födelsedag så då hurrar vi, HURRA!!!

36815228_10156418550331585_3819353599872335872_nOch ja, det blir  go´ fika där i Hissjö, under dagen 😀

Ett rum ska göras i ordning nere i källaren, ursprungsplanen har dock ändrats lite och det rum som var tilltänkt, har bytts ut till ett annat rum. Anledningen var främst värmen. I detta rum finns 2 element och värme kan ju vara skönt, vintertid, om nu nån kommer och ska sova över.

Det ska tömmas på alla saker, det ska läggas in heltäckningsmatta, väggarna ska målas och garderoberna, mja, på dom ska det hända saker men jag säger inte vad 😀

Förhoppningsvis kommer det att bli hur bra som helst. Niccos bäddsoffa ska ner dit också, spännande, med tanke på hur trappen ser ut och hur snäva svängar det är därnere. Det är inte nån öppen planlösning, om man så säger. Källaren rymmer 5 rum och några små smygar här och där.

I städningen hittas det saker, dom här kom Åke upp med igår:

45167961_10156700265406585_1674208183607885824_o 45309839_10156700266316585_7849524578547138560_nDet roligaste av allt var då jag vände på en tidning från 1944 och där står:

45279133_340876866711045_9061827394750382080_nKuorbevare, ligger en bit från vår stuga, och jag fick ju en Kuorbevare kvarn efter Åkes moster Vivan. Hon bodde tillfälligt just i den byn, och köpte väl då denna kvarnen.

45306468_10156700276071585_955534544373547008_nEva S. Bergström är förövrigt släkt med mina föräldrar på nåt sätt, eller ja, förmodligen säger Theresé. Vi är ju släkt med han som gjorde kaffekvarnen och Kuorbevare är inte så stort 😀

Han hittade också en tavla, den har han sett förut:

45288669_10156700261216585_2124064037443469312_nMen aldrig baksidan:

45339265_10156700261886585_7159245028236197888_nDet är Åkes farbror Helge JeanRagnar Lundmark som ritat denna, 14 år gammal.

Vi var en sväng på Mariehem igår och hälsade på gammelmormor och Bosse, och efter firande av Emma idag åker vi och tänder ljus på gravarna, hade vi tänkt.

Önskar er alla en fin alla helgons dag!
45275098_10156700273291585_8318222372305895424_n

En björn i dungen!!!

Av , , 2 kommentarer 11

Vi fick gjort en del igår trots en lång startsträcka, men hey… vem har bråttom. Jag krattade ihop 3 stora högar med barr, psst, Camilla, nu hade du ju chansen att komma över och köpa en säck med barr, till erat pool projekt, eller har ni lagt det på hyllan 🙂

Låter säkert kryptiskt, vadå pool och barr, vad har dom sakerna gemensamt. Jo, när vi hade poppar besök här, förra helgen så kom vi in på ämnet pool, och då skulle ju Camilla ha en poolskötare också, en lite yngre förmåga, men för att han skulle få tillräckligt med arbete krävs ju också lite skit i poolen och där erbjöd jag henne att köpa lös lite barr från oss så kunde hon sprida den i poolen… vid behov. Hahaa… jaja det är tur att vi kan skämta 🙂 Och om den inte var ett skämt… så vet du ju vart vår brevlåda bor 🙂

Foto0652

Åke klippte ner krusbärsbusken och svarta vinbärsbusken, så ska vi se om dom kommer upp igen, bättre och starkare laddade med mer bär än dom hittills har gjort. Sen städade han upp där bakom garaget och fick det lite snyggare än det varit.

Jag och Winstone tog en kvällspromenad, en längre sådan, ut mot I20 skogen. Däruppe vid tåg-bron, finns en liten skogsdunge, och plötsligt stannar Winstone och lyssnar, tittar skeptiskt och lite rädd mot dungen, han vill inte ens gå på den sidan längre utan försöker byta sida.

Då börjar man ju naturligtvis fundera vad stackarn han gick igång på, tänk om det är en björn där, I20 skogen är ju snudd på känd för att år efter år ha huserande björnar i sig. Och då börjar ju jag gå runt och klura på vad jag skulle göra om det plötsligt springer ut en björn därifrån, hm…

Ska jag hoppa ner från bron (då jag lika säkert som Amen i kyrkan kommer att bryta benen av mig och bli liggandes i nån buske), eller ska jag släppa Winstone och hoppas på att han springer fortare än björnen och björnen följer efter honom, eller ska jag göra ett skutt över räcket, i början av bron, och sedan springa nerför kullerstenarna. Ja jag vet, man ska aldrig tro att man kan springa ifrån en björn, men om man vill ha en chans, så ska man springa utför en backe och inte uppför, eftersom björnarna är rätt så klumpiga…fast hjälper det då, jag tror att jag också är rätt så klumpig 🙂

Risken är ju att jag fastnar redan i första skuttet över räcket och sedan snavar jag på en sten och gör en face plant rätt över stensättningen.  Mm, och så där gick jag och klurade och inte kom det någon rytande björn utrusande från dungen, det kom absolut ingenting därifrån, jaja och lika glad fick vi ju vara för det då.

Idag ska jag till Tina, och bjuda henne på lunch, det blir mina special vårrullar får se om hon tycker om dom. Igår till lunch, hade Åke köpt räkmackor från Ullas, supergoda, jag ringde upp till Nicco och frågade om jag och hon skulle dela på en macka…en Vivan delning, men det ville hon inte.

Vivan var ju en moster till Åke och en jul då jag bakat en kaka med glasyr, så frågande Vivan hennes syster Elsie om dom skulle dela på en bit. Visst sa Elsie, det kunde dom göra, Och Vivan tog resolut en bit av kakan och skar den tvärsöver, och tog den översta biten själv, den med glasyr och gav botten till sin lillasyster, som såg mäkta imponerad ut över rättvisan i delningen, hahaa… vi har skrattat gott åt detta, många gånger.

Nicco testade också att ge Winstone en räka, han som nu käkar ALLT, han slickade på den, prov-bet i den, släppte sedan ner den på golvet och gjorde ett tappert försök att rulla sig på räkan, men hallå… vill hunden gå runt och lukta räka eller vad? Näpp, det var inget som föll honom i smaken, inte som mat i alla fall.

Önskar er alla en fin måndag!

 

Hur gör man… och varför???

Av , , 4 kommentarer 6

 

Hur man fyller ut en hel dag med saker, utan minsta uppehåll… det kan man lätt göra då man jobbar, någon i familjen fyller år och man har tre personer till som bor hos en, tillfälligt. Jodå!!!
Men nåt jag inte missade vad ju givetvis fyra trafiken på slätten och jag lovar, det är inte alla som kör helt lagligt, man kan ju fundera på vad vissa tänker med. Men dom tillhör väl den där lilla gruppen som fått sitt körkort utprintat på ett tryckeri eller så har dom helt enkelt glömt bort att skaffa ett, nå, det är inte mina problem, inte heller då vissa passerar i sina vanar fullastade med saker i det bakre utrymmet och dom har glömt att dra igen dörren. Hm… undrar vad som händer då man kommer bort till en rondell i lite högre hastighet?
Men vi vet ju också allihop, att ingen är felfri och ibland är det väldigt lätt att glömma och göra fel, och några gånger så chansar man bara, och hoppas på det bästa.
Middagen intogs igår, på Droskan, där jag tror att vi allihop tog grillbuffé, inte alls så tokigt, minsann. Allihop, det var, jag, Åke (födelsedags”barnet”), Nicco, Theresé, Anders, Sally, Brälla, Lena, Hanna, Albin, Mats Jonsson, Helena och Frida. Vi avslutade med tårta hemma hos oss.
Både jag och Åke fick oss en present av familjen Brändström/Franck, kolla in ljuslyktan:
Den passar ju alldeles ypperligt, hemma hos oss 🙂
Av mig fick Åke detta fat, jag kunde ju bara inte låta bli då jag såg det på Önska butiken, hur coolt som helst, och vilken tur då att Åke inte är den enda som diggar döskallar 🙂
Ikväll blir det ett besök hos Åkes moster Vivan, Åke och Anders ska fixa ett fönster eller en lucka som sitter på en ladugård där, och vi åker dit, allihop så får hon träffa Sally också. Sedan följer Åkes andra moster Gunilla med samt Åkes kusin och hennes dotter, så vi blir några stycken. Önskar er alla en fin tisdag!

Kvorbevare av alla ställen

Av , , 2 kommentarer 8

 

Det var jättetrevligt igår, när vi hälsade på Vivan i Sunnanå, Åkes moster ni vet. Hon hade en hel del att berätta, tyvärr så är det ju inte alltid man kommer ihåg alla namn och platser för det och man skulle ju egentligen skriva upp alltihop, men det är ju också ett jättejobb.
 
Många gånger har man ju ångrat att man inte skrivit upp dom historier som min farmor berättade, eller mormor, men man har små fragment och kan påta ihop en och annan del till en hel story.
 
Vivan har en gång i tiden bott med sin numer avlidne make, i Kvorbévare, av alla ställen i Sverige. Det är en liten by, mellan kokträsk (där man passerar då man åker till min mammas barndomshem) och Adak (där skolan finns som min mamma gick på).
 
Dom är nog mest kända för sina kaffekvarnar, Kvorbevarekvarnen, på det stället. Och Vivan är stolt ägare över en av dessa kaffekvarnar, inte illa. Dessutom hade hennes man, en son innan han träffade henne, och denne sons mamma, var Malåbo. Ja, världen är inte större än så, det får vi ju påtalat för oss varje dag, men man vill som inte tro det ändå.
 
Nu på söndag, har vi bott här i huset i ett år, då var det en sen påsk då långfredagen inföll den 22/4, då var gräsmattan bar och jag hade satt påskfjädrar på vår syrenbuske, men kolla här:
 
Det är ju inte otroligt att jag faktiskt kan göra det i år också, fast den dagen är 18 dagar tidigare än ifjol, vi har inte så mycket snö kvar nu, på gården.
 
Sen fick vi en påskhälsning i brevlådan igår, kolla in vilket kort:
 
Inte alls dåligt och en grann liten påskkärring på kortet, fast de tar emot att kalla henne kärring 🙂
Idag får jag lunchbesök, Helena ska komma hit, vi ska göra ÖoB och äta mina specialgjorda, vegetariska vårrullar, som jag inte själv testat än, men dom blev säkert bra, Nicco tyckte då det då hon åt av dom. Sen jobbar jag eftermiddag så nåt mer behöver jag inte planera idag, jag vet vad jag ska göra. Önskar er alla en fin torsdag!
 
 
 
 

Småbarns fasoner

Av , , Bli först att kommentera 3

 

Satt på jobbet igår och vi kom väl in lite på det här med småbarns fasoner. Då kom jag ju att tänka på en händelse, som visserligen inte utspelades mellan två barn, utan två äldre kvinnor i 65-70 årsåldern. Nämligen Åkes mamma och hennes storasyster.
 
Nu vet jag inte om jag har skrivit detta förut, men i så fall kommer en repris här.
 
Vi skulle fira en julafton ihop med Åkes föräldrar, mina föräldrar och Åkes moster. Vi var hemma hos mina föräldrar och dagen till ära så hade jag bakat en chokladkaka med glasyr på. En riktigt fin julkaka, med andra ord 🙂
 
Och som ni vet, med allt man stoppar i sig en julafton, så är man ganska så nöjd då kaffet brukar serveras. Vivan, mostern ifråga, skar sig en bit och Elsie frågade henne om dom skulle dela på kakan. Hon tycktes redan ha ätit sig mätt på allt det andra goda. Javisst, svarade Vivan, det kunde dom göra, så tar hon kniven och delar kakan…inte så som en ”vanlig” människa skulle ha gjort, alltså delat den i två likadan bitar, nejdå, hon skar kakan på mitten, men längst efter, och gav Elsie underdelen, och själv tog hon den övre biten med all glasyr på.
 
Hahaa… ni skulle ha hört Elsies kommentarer till detta, hon tyckte inte att hennes syster var riktigt slug, men å andra sidan, det kanske var precis vad hon var. Hon fick ju det godaste.
 
Man kommer också ihåg hur det nu var då man var liten, det var så viktigt att allt skulle vara exakt lika mycket, om man nu fick något. Dricka till exempel, det skulle mätas och jämföras till sista droppen, så ingen skulle få lite mer än dom andra. Men det kanske berodde på att då, fick man inte det man pekade på, att få läsk, hörde till festligheter, och var det lördags godis, så var det. Man fick inte det vilken dag i veckan som helst.
 
Till jul och på sommaren, vet jag att mina föräldrar kunde köpa en back med dricka, men inte var det mycket av den varan annars inte. Och när jag skriver det så kom jag att tänka på stackars Emil…i Lönneberga. Som köpte och drack sockerdricka så det stod härliga till, och när hans käre far, Anton, såg detta så lyfte han upp honom i öronen, skakade honom fram och tillbaka och undrade hur fasen han kunde vara så dum att han slösade bort sina pengar på sockerdricka.
 
Det var enda gången jag sett Emil. Mopsa sig tillbaka till sin pappa och sa: När jag inte har pengar kan jag inte dricka sockerdricka och när jag har pengar får jag inte dricka sockerdricka, när i hundan ska jag då få dricka sockerdricka??? Då släppte Anton (Allan Edwall), Emil, och försökt släta till tröjan, men han var fortfarande upprörd men förstod nog att han gått ett steg för långt 🙂
 
Så var det med dagens skriverier, det ena ger det andra och man skulle kunna fortsätta skriva i evigheter. Det tänker jag inte göra utan nu ska jag äta frukost. Ha en fin dag!

Trägen vinner…förhoppningsvis

Av , , 6 kommentarer 4

 

Det blev en lång och tung dag igår…det hjälps inte, tio timmars arbete är minst två timmar för mycket, i alla fall med det jobbet man har. Så, då är det ju tur att detta endast inträffar en helg av fyra. Synd bara att jag bytte bort min helg som jag egentligen skulle ha haft till nyår och det är den jag jobbat in nu, vilket innebär att kommande helg, även den, är min. Tio timmar på lördag och likadant på söndagen, puh! Fast å andra sidan, jag blev ju långledig vid nyår så jag ska inte klaga.
 
Vi hade ju främmande (konstigt ord det där, främmande, när man pratar om någon man känner, hm…kanske skulle heta bekantingar istället) i lördags. Åkes moster Gunilla och hennes man Bertil. Vi drack kaffe och pratade om livet i allmänhet. Vi fick oss en fin bukett rosor, som var både från Gunilla och Åkes andra moster, Vivan, Niccolina har fotat den buketten och bilderna är så fina att jag tycker ni ska kolla in dom, här är länken: niccolinah.blogg.se/category/bilder.html
 
Min moster, Linnea, ringde igår kväll för att beklaga sorgen. Hon talade om att hennes man fått ett års Internet av deras söner, och nu hade det installerats en dator. Ja, sa hon, hon hade sett att jag googlat…fast hon menade nog att hon sett bloggen. Datorn är knäpp, fortsatte hon, ibland kunde hon inte få igång den och andra gånger startar den av sig själv. Rätt var det är, och mitt i natten, så står skärmen där och lyser som en ficklampa, sa hon, andra gånger, då den inte kan stängas av, så är det bara att slita ur sladden.
 
Ja, sa jag, men ni lär er ju snart hur det fungerar. Haha…sa hon, det är inte vi det är fel på, det är det där j-kla datorn. Sam har nog suttit där och ibland hittar han något att läsa och till och med har han hittat att han fått ett mejl, men nästa gång vet han inte vart han hittade det. Jaja, trägen vinner nog, och jag tror att dom kommer på det…till slut. Man bör nog sitta någon gång varje dag för att det ska fastna. Ja, Theresé, jag kommer nog ihåg hur det var för oss också, dina kära föräldrar, i början 🙂
 
Nu får jag önska er en fin måndag, jag slutar då i alla fall klockan två och det känns skönt, sedan har vi bastun ikväll och jag tror at jag går ner dit en snabbis, sen ska vi nog till huset, allt som är gjort är ju gjort.

En halvmeter popcorn

Av , , Bli först att kommentera 3

 

När vi satt hemma hos mina föräldrar, på farsdag, så blev det prat om svärmora, Åkes mamma, som ett år firade jul med oss, och Åkes pappa, samt hennes storasyster, Vivan, uppe hos mina föräldrar.
 
Jag hade bakat en kaka med glasyr som serverades till kaffet och Vivan skar sig en stor bit och Elsie frågade om dom kunde dela. Javisst sa Vivan och skar av biten på hälften, men inte som vi vanliga dödliga skär och delar saker, näpp, hon delade kakan så att hon fick den övre biten med all glasyr och Elsie fick botten.
 
Meh, sa Elsie, vad gör du, du kan väl inte dela kakan på det där sättet, nu fick ju du allt det goda. Joho, sa hon, vad är det för fel med det, fick hon till svar. Mjo, det är syskonkärlek det 😀
 
Kom ihåg då man var liten och mamma vid nåt speciellt tillfälle kunde köpa dom där bridge paketen med blandade choklad och lakrits bitar i. Sen skulle det paketet delas mellan jag och brorsan med lika många av alla sorter, varken mer eller mindre och mamma tog det som blev ojämnt. Då var det noga minsann och man hade flera ögon på sig.
 
Eller som alla gånger då vi fick godis i bilen då vi skulle upp till Malå, då brorsan skyndade sig att äta upp allt sitt och sedan spelade han sjuk och lurade av mig mina godisar, han sa att det var hans medicin, hm…nåja, jag tror att man fick i sig tillräckligt mycket godis ändå, lite svinn fick man allt räkna med.
 
Precis som den gången då jag och kusin Anna cyklade iväg till Springliden, en liten by, 3 kilometer från stugan, där det fanns en lanthandel och där såldes det en halvmeters popcorns påsar. Glada i hågen och med laddad plånbok cyklade vi iväg för att köpa just dom där påsarna, gjorde så och snodde om hemåt igen men vad tror ni hände med en av påsarna (nu kommer jag inte ihåg om det var Annas påse eller om det var min) jo, den åkte in i framhjulet på cykeln vilket resulterade i en brusten påse och popcorn fulla vägen. *snyft* snacka om svinn. Jaja nu är det andra tider och just popcorn kan köpas i olika varianter och dom är försvinnande goda eller man kanske skulle säga begärliga. Ha en bra onsdag!
Maria Lundmark Hällsten