Etikett: watt

Stor fot och lillfot

Av , , Bli först att kommentera 4

 

När vi klädde på oss och skulle bege oss iväg till kyrkan igår, så ringde Theresé, dom hade landat här i Umeå, och nu väntade dom på att resväskorna skulle komma ut. Dom fick ta en taxi direkt till kyrkan, och där hade prästen och alla andra involverade, sagt att vi skulle vänta in henne, dom hade ändå inget annat inplanerat efter begravningen.
 
Dom kom fem minuter innan, in genom dörrarna, leta rätt på en toalett, ombyte för både Theresé och Sally, sedan var alla klara att sätta igång. Begravning var inte så lång och tung, vi tycker väl att man inte behöver göra den värre än den redan är. Ingen begravning är ju speciellt rolig att gå på. Efter gudstjänsten så hade vi beställt landgång och efter den blev det tårta.
 
En massa prat om allt möjligt, bland annat så retades Theresé med att den dagen vi flyttar till huset så kommer vi ju att vara jätte nära kyrkan, den ligger nämligen inte mer än tjugo meter från kyrkan, och det tyckte ju prästen var hur bra som helst, för då kunde vi ju börja hänga där. Mja, nu är vi ju inga givna kyrkobesökare och när sedan prästen (som förövrigt heter Maria) föreslog att hon kunde vinka då hon var där så skulle vi veta när det var dags, så sa jag att rätt var det är så börjar vi ha persiennerna nerfällda, hahaha..så ingen skulle veta att vi var hemma. Hon skrattade bara och sedan sa Staffan, Åkes kusin, att dom faktiskt hade, eller had haft, en släkting som varit kyrkovärd, så det kanske var något för Åke att ta efter.
 
Vi var sexton stycken där, med präst och Sally medräknade. Hela sammankomsten avslutades sedan med att prästen tyckte att vi skulle sjunga tryggare kan ingen vara. Då kunde Åke inte hålla munnen och sa, aha, är det så den heter, jag har alltid trott att den heter här kan ingen vara.
 
Nu var han tvungen att berätta att detta var en historia om pojken som var på söndags skolan, när pappan sedan frågade hur det hade varit så berättade pojken att prästen hade stått och berättat en massa historier och sedan sjöng vi här kan ingen vara och sen gick vi hem. Den skrattade hon gott åt och skulle lägga på minnet.
 
Halvfyra var allt klart och vi gick hemåt. Theresé fick det eminenta uppdraget att köpa 25 watts glödlampor med stor fot…liten lampa sa jag, men med stor fot. Dom kom hem med liten lampa och liten fot. Sedan gick Åke på affären, köp glödlampor med stor fot sa jag. Liten lampa, stor fot…eller förresten, bry dig inte om det där med liten, det spelar ingen roll, huvudsaken är att det är stor fot och inte mer än 25 watt.
 
Det gick en stund, sedan ringde han, vad var det för lampa du skulle ha? Theresé undrade om han glömt bort vad han skulle köpa, nää, sa jag, att det var glödlampor visste han, men inte om det var stor eller liten fot. Då garvade hon och tyckte det var knepigt, men du, sa jag, ni är ju faktiskt släkt, kanske därför du kom hem med liten fot, om du hade ringt så hade det blivit rätt 🙂
 
Nu fick Nicco skulden för inköpet, dom hade stått där och funderat och då hade Nicco pekat på glödlampor på en hylla längre ner och undrat om det inte kunde vara dom som skulle köpas, och då gjorde dom det. Nå, nu har vi i alla fall 25 watts lampor som både är små med liten fot, och ett par stora med stor fot, det blev med andra en kompromiss till vad jag egentligen ville ha från början, men vad spelar det för roll, huvudsaken att dom funkar och passar till lamporna som är utan lyse.
 
Önskar er alla en fin lördag!
Maria Lundmark Hällsten