Etikett: whiplash

Det finns människor, sen finns det…tadaa människor

Av , , Bli först att kommentera 13

Undrar om dom skulle ha gjort en undersökning av min hjärna, på riktigt. Precis då jag stänger ögonen, blir det tyst, jag ser bilder, och BAAAM, så rycker jag till och en whiplash är bara ogjord. Under natten vaknar jag med jämna mellanrum, av att dörrklocka ringer, inte på riktigt, utan även det i min skalle. och är det inte dörrklockan så kan det vara mobilsignal, eller andra, egentligen naturliga ljud dagtid fast inget som brukar vara på natten.

Drömmar, javisst, fast varför väcker dessa drömmar mig med ljud som är övertydliga. JÖSSES!!


Jag VET, by the way att dörrklockan inte är på riktigt, för då hade Winstone varit uppe på en nanosekund och låtit hela Västerslätt veta, att vi hade nån bakom dörren.

Såg en fantastisk historia på TikTok igår. Där det började med en ruffel och båg affär, men det vände och blev till något helt otroligt. Det är såna här gånger, man kan tänka att väldigt mycket i livet, ändå har en mening. Även om det ofta är låg oddsare från början. Inget man skulle ha satsat en slant på, men hade man gjort det, hade man vunnit stort.

Också en påminnelse att man ska inte tro att alla har ont uppsåt, utan i grund och botten kan det finnas ärliga människor som egentligen bara behöver vägledning. Eller få något att tro på. Att få höra rätt saker vid rätt tidpunkt, där det verkligen går in. Inte lätt alla gånger, men då man lyckas, är det mer än guld värt.

Jag laddade ner storyn från TikTok för att kunna dela den med er via youtube.

Nu tänker jag kamma till mig och gå ut med Mr W, innan jag gör något annat. Så jag önskar er alla en fin tisdag!

Pulktåget gick…

Av , , Bli först att kommentera 12

På min lilla rundvandring uppe vid vattentornet, så tog jag en annan väg ner och hamnade på baksidan av 29:an/27:an, och då jag vände mig om för att kolla in tornet, väcktes ett minne.

2016-10-17 14.05.58Picture denna lilla backe, den var naturligtvis större, då jag var yngre, nu ser det inte precis likadant ut som då, jag tror faktiskt, att dom gjort några utgrävningar. Nå, nerför denna backe, åkte vi pulka på vintern. Jag hade givetvis den största pulkan alá de luxe, lila var den och man kunde lätt sitta 3 stycken i den utan problem.
Nu tyckte vi det var dags för att åka tåg…och jag med lyxpulkan fick sitta först, sedan satte vi fast snörena från pulkan i varandra så det bildades ett långt pulktåg på 6-7 stycken pulkor i olika modeller, och utför, for vi.

Nu hade någon grävt en grop, mitt i backen, kanske det till och med var så att det var ett litet hopp innan, och sedan en grop, dom hade säkert använt den som slalomhopp, och där for vi…jag i täten, och vad tror ni hände?

Jag åkte ner i gropen, där blev det tvärnit och sedan kom alla andra och åkte rätt över skallen på mig. Jag vet att det var en lite chockartad upplevelse, och jag vet också om detta hade hänt idag, så hade dom garanterat sagt att det blev en whiplash skada där.

Efter denna händelse, så knakade det i min nacke varje gång jag nickade, satt jag still med huvudet så blev det låsningar i nacken som hävdes med ett ordentligt knak. Och så här var det faktiskt i över 30 år, sedan tonades det ut och idag händer det kanske bara en gång per år, om jag fastnar i samma ställning för länge.
Kan bero på att jag idag, inte sitter stilla så länge då 😀

Vad mer kan jag berätta, hm…Theresé ville att jag skulle ansöka till same röstlängden, och nu är det gjort:

Skärmklipp 2016-10-14 08.09.03Jag kan ansöka om det eftersom min farmor hade samisk påbrå och tillhörde Malå sameby, om jag inte gör det, så försvinner detta arv med mig, men går det igenom så kan jag ”värva” Nicco och Theresé och dom kan föra detta vidare.

Gäller givetvis mina kusiner på pappas sida, samt mina syskon också, så dom kan ju göra samma sak som jag, ansök!

Idag ska Winstone få träffa en jappe kompis, PomPom, ja, vi kan ju hoppas att dom blir kompisar, Winstone är ju som spec…han är en som är, antingen eller, fast han har aldrig gett sig på nån annan hund med avsikt att döda, nä, men mopsa sig, det kan han.

IMG_2022Rapport om detta kommer imorgon och förhoppningsvis med bilder. Önskar er alla en trevlig lördag!

Annat att tänka på

Av , , 6 kommentarer 9

 

Theresé tyckte att vi behövde något annat att tänka på… ett tag framöver, så hon ringde igår och berättade att hon fått borrelia. Mm, inte alls kul, och vi får nu hoppas att hon får ta den enkla vägen ur det, jag har nämligen läst en del om just borrelia, nu på morgonen, och det lät inte speciellt roligt, men man kan ha tur, så vi hoppas att du har det.
Hon skickade en bild i ett mejl och tyckte att dom här personerna liknar mina föräldrar, och ja… varför inte, en viss likhet finns nog där, fast dom ser lite yngre ut, i verkligheten och pappa har mer hår 🙂 fin text till är det också:
Jag har lite känningar i nacken nu, kanhända det beror på att man spänt sig en del, men jag känner också igen vissa låsningar sen långt, långt tillbaka. Det var ju nämligen så att lilla Maria, 7-8 år gammal, hade en STOR lila pulka, den var verkligen stor och pampig.
Vi var ett gäng som var på baksidan av huset och åkte pulka, sen var det ju så roligt att sätta ihop dessa pulkor i ett långt tåg, så åkte man efter varandra, precis som man ibland gjorde med sparkarna.
Nå, eftersom nu min pulka var störst, och det vet vi ju alla vid här laget eller hur? Att störst, går först, så fick jag vara loket längst fram… bad bad idea. Inte nog med att vi satte snörena från pulkorna runt våra magar, sen tyckte Maria att det kunde vara kul att köra över det där stora guppet som fanns i backen, som något byggt upp för att hoppa i med sina slalomskidor.
Och det var ju precis dit jag styrde hela konkaronget av pulkor, vad tror ni händer? Mjo, min pulka med jag på, hoppar över guppet, åker ner i gropen som är efter hoppet och där blir det ett ryck i snöret och jag stannar av och får nästa pulka rätt över huvudet. Där kan vi nog snacka om en whiplash skada som aldrig blev utredd.
Efter den där pååkningen så knakade det i min nacke om jag hade huvudet stilla en minut i samma läge och sedan böjde det uppåt. Sen kunde jag sitta och nicka och det knakade varje gång, och så där hade jag det i x antal år, innan det slutligen klingade av och försvann, men ibland, känner jag av det, det är precis som om huvudet skulle fastna om jag inte rör på det och det kan som hugga till lite därbak… nåja, även detta är ju världsligt, faktiskt.
Ännu mer världsligt blev det också då vi i förrgår fick veta att vår pappa har en skada till… han har brutit näsan också, alltså, hallå, nu får det väl räcka. Men igår bestände dom i alla fall att strunta i den, vi hade aldrig noterat det, Emma tycktes ha sett en liten förändring på näsan, men brottet är inte värre än att dom nu kan låta det självläka. Önskar er alla en fin fredag!
 
 
Maria Lundmark Hällsten