Etikett: Winstone

Umeå – Kanada och tillbaka, i ett nafs

Att den allmänna pension utbetalas av pensionsmyndigheten, vet nog dom flesta. Så då Åke frågade mig igår vad det nu var, mer än Hallongrottans dag vi firade så sa jag att det var kollektdagen också, kollekt som i kollektivavtalets dag.

Vi kom in på arbetsgivare, lönesättningar och jag sa att man även kunde kolla upp vart man ska ligga i lön, mellan tummen och pekfingret. Fast du Åke, sa jag, som har pension och får den via pensionsmyndigheten, du skulle fasen kolla upp om dom har kollektivavtal. Dom kan då inte vara några vidare bra förhandlare i så fall. För vem idag, har hört någon säga att man är nöjd över vad man får i pension av dom?? 

Nå, skämt å sidor, det är långt ifrån alla som är nöjda över sina löner heller. Och ännu längre ifrån dom som faktiskt får vad dom förtjänar. Väldigt många är underbetalda men jobbar skjortan av sig. Här ska jag också påminna om, att trivas med det man jobbar med, är så mycket värt, att man kanske till och med väljer att klara sig på det man får, för jobbet i sig ger en mer än på andra ställen. Man ska må bra av det man gör, PUNKT SLUT!

Jag tog på mig mina lila/rosa skor och gick en 3 kilometers sväng innan lunch igår. Åke fixade fram grillen och tände upp den lagom innan jag var tillbaka. Vi grillade parisare, Givet under överinseende att allt gått rätt till

Passade även på att grilla kött som jag sedan stekte på lite tvärt till middagen.

Vi drack kaffe ute och åt en Hallongrotta. Skrapade till och med varsin Trisslott som Åke köpt i tron om storvinsten. Ack vad vi bedrog oss, det är ju lite av ett skämt då man får 30:- i Extrachans rutan och man inte ens har 2 stycken 30:- på spelplanen…snacka om att känna superkränkt och lurad.

Hade gärna fått vara några plusgrader till, men vi överlevde och solen (kylan till trots) gjorde att man kände sig som en friskus då man sedan kom in och fick njuta av riktig värme.

Idag för 7 år sedan, satt vi också ute för första gången det året, så ändå kallare ut då…

En bild på nätet visade att det skulle finnas 3 gator i Canada med roliga namn. This Street, That Street eller The Other Street.

En kille kommenterade bilden och skrev att det var så roligt att han verkligen hoppades att det var sant. Jag brukar ha svårt att lämna såna här småsaker för även jag vill ju veta. Så jag begav mig ut på en långresa med Google Earth, och hittade dom 3 gatunamnen i Porters Lake NS (Nova Scotia) Kanada.

Sen väcktes en ny fråga…hur ofta uppdateras Google Earth? Jag vände på rymdskeppet och gjorde en 2 sekunders resa tillbaka till vårt hus. Mja, jag sitter i bilen jag, fast staketet är vitt så det var inte från ifjol. Inte så uppdaterat med andra ord. Dont mind the adress. Vi bor inte i Kyrkan mitt emot, för det är deras adress, Timotejvägen 2. Till och med Google Earth tycker att vår adress inte stämmer med verkligheten 😄

Farmen finalen avgjord, en av dom rätta blev vinnare. Extra kul att ha sett alla avsnitt och det blev rätt i slutet. Det ska löna sig att vara arbetsför, påhittig och villig att lära sig allt om att leva på en farm. Att se på såna där reality serier väcker känslor. Jag ser det ju för att jag fortfarande är nyfiken på vad folk kan göra, och jag förundras över hur många är i total avsaknad av empati.

 

Men det är viktigt att understryka, att känslan, då det gäller mig, stannar just där. Det finns gränser för allt.

Fast lite rolig är väl den här dekalen, för hur många trafikpoliser är vi inte lite till mans *fniss*

Robinson starten skippade jag, det tar jag nu, till frukosten. Önskar er en fin måndag!

Här kommer den…fortsättningen

Av , , 2 kommentarer 15

Gjorde nästan samma morgon promenad idag, som igår

Och i det vårlika vädret vi hade igår tog jag en längre sväng, all by myself, nån timme innan middag.

Jag gick ner till 363:an, följde den till Umestan där jag gick över cykelbron. Tog Ridvägen hemåt.

Gick in på Preem där jag hämtade ut presenten jag valde från GoGift. Man fick ju ett presentkort att handla för då man ställde upp på att gå runt med en GPS under en vecka.

Jag hittade inget som föll mig i smaken, så där på riktigt men valde till slut en termos. Den här kanske inte alls är så dum

Nu tänkte jag på hur lätt den är att bära, till exempel uppe i stugan där man kånkar och bär saker hela tiden. Vi har precis som här hemma, olika stationer och flyttar bord och stolar vartefter solen rör sig. Där är det dock längre mellan dessa stationer 😁

Sen fick man med en träfigur så långt lagret räckte, och tydligen räckte det så jag fick mig en elefant med inbyggd magnet till huvudet.

Ehh…jaja, den är väl menat som prydnad och skiljer sig kanske inte så mycket från dom där populära aporna i trä, som folk har hemma på hyllorna.

Nu har jag lyssnat färdigt på ”Jag kan ha fel”, av Björn Natthiko. Intressant livsöde, fast jag är osäker på att han själv, skulle säga att hans liv var ett livsöde. Han gjorde så gott han kunde att vara tacksam för varje dag, oavsett hur den började eller slutade. Boken är, trots allt, lätt lyssnad, och jag tror att dom som söker efter svar, kan få en del av frågorna besvarade, om dom läser/lyssnar på just hans bok.

Har hittat och påbörjat en annan bok i väntan på den vi väljer i Bokklubben. En deckare 

Jag vill fastna rätt omgående i en bok. Så här långt saknar jag känslan då man inte kan låta bli, utan man vill veta mer. Sen har jag förstått att man aldrig kan jämföra att lyssna på ljudbok, kontra att läsa själv. En del av upplevelsen är att låta ögonen falla på texten och att få med precis allt. Rubbet! Till och med den lilla vikta kanten uppe i hörnet på sidan så du vet vart du är då du lägger ifrån dig boken.

Ni som läste mitt inlägg igår, vet att det kommer en fortsättning idag. Den lilla storyn om Karin, med sin Toypudel. Hon berättade att hon upplevde sin hund som orolig, lite skvättig så där och av den anledningen, ville även hon, åka till den där kvinnan som kunde tala med hundar. Tänk om hon kunde berätta varför hennes hund betedde sig som den gjorde.

Sagt och gjort, hon bokade in en tid och åkte dit. Hon lämnade över sin fyrbente vän och satte sig med spänd förväntan, i ”väntrummet” för djurägarna och såg fram emot vad hon eventuellt skulle få veta.

Efter sessionen fick hon komma in till kvinnan och hunden och där fick hon veta följande. Pudeln hade redan som valp, blivit rädd för mörker och att vara instängd. Kvinnan sa att pudeln berättat att den varit instängd i en låda och det levde om utanför, den hade varit livrädd.

Vidare talade den om att Karin, gjorde honom nervös, inte för att Karin var elak eller dum på nåt sätt, utan hennes rörelser var alltid så snabba och tvära. Hon slamrade då kaffet skulle kokas, hon sköt iväg stolen och reste sig tvärt varje gång hon skulle ställa sig upp.

Morgontidningen prasslade högt och han blev nervös över hennes handrörelser även om dom aldrig var riktade mot honom.

När Karin berättade allt detta för oss, fyllde hon även i, att pudeln faktiskt hade blivit instängd i en låda. Det var så han fraktades till henne, och det var inte i en bil utan valpen fick åka ett litet flygplan från nån liten flygplats i inlandet. Visst förstår man att det inte var optimalt och jag gissar att det idag, går till på annat vis.

Att Karin hade yviga rörelse, det visste vi ju utan att hon behövde understryka det, och själv sa hon, att allt detta stämde. Dagstidningen och att göra saker som tjopp tjopp. Det var precis så hon brukade göra, men hade aldrig reflekterat över det, annat än att hon inte kunde förstå varför hunden reagerade som han gjorde.

När jag tänker på hennes berättelse och hur hunden upplevde det, så kan jag säga att jag är lite som Karin. Ställer mig tvärt, och BAAAM, där har jag Winstone. Går från ett rum till det andra, vänder mig om, BAAAM där är Winstone. Jag höll på bli galen då han var yngre. Jag fick känslan av att ha en ständig skugga i hälarna.

Jag förstår ju idag att mina rörelser, triggar honom. Inte så att han blir rädd, utan kanske mer…nu händer det nåt, vad…vart ska vi…får jag följa med…

Jag har absolut färgat honom till att vara den han är. På gott och ont! Idag kan jag tänka efter innan jag tvär reser mig upp, och ta det lugnare, ifall han ligger och sover. Och han är inte alltid hack i häl längre. Skönt! Och återigen, det kan även vara ålders betingat, han ids inte reagera på allt, längre. Inte VOOOFF VOOOFF VOOOFF utan VOOOFF

Och nån gång är det typ…

Ha en fin söndag i solen!

Kvinnan som talade med hundar 🫣😶😊

Av , , 4 kommentarer 10

Kollade in bygget på Östra Station igår, det går framåt

Men det var inte därför jag var där, utan jag hade en kaffedejt med Katarina uppe på Nybro. Vi satt och pratade om allt möjligt och jag tycker ändå att det är lite roligt, att ju mer vi pratar, desto mer inser man hur lik man kan vara i tycke och smak.

Inte bara då det gäller åsikter eller hur man tänker i vissa, specifika situationer. Utan även vad man gillar och ogillar. Hon diggar, på tal om det, lampor. Gissa vad jag gillar…jomen lampor, förstås. Haha…berättade att jag ville ha en liten fönsterlampa och hade suttit och googlat på nån lämpligt frän lampa, bara dagen innan.

Jag hittade en jag vill ha, fast, priset bestämde att jag INTE alls kommer att genomföra ett köp, finns inte på min världskarta.

 

Den finns även i större format…gissa om jag hoppas att jag snubblar över en sån, nånstans på en loppis, för en billig peng, haha.

Efter lunchfikat tog vi hennes hund Thompson och gick en, nästan 5 kilometers promenad i omgivningarna. Thompson är ju en underbart fin kille. Här lånar jag av bild av tagen av ägarinnan, Katarina Tengman 🧡

Vi pratade en hel del om hundar också. Jag gick och funderade på det idag, på min och Winstones morgonsväng. Vi kostade på oss en lite längre prommis idag, han verkade pigg och på.

Jag vänder mig om och inser hur maskerad han är i denna omgivning

Det blev lite drygt 2 kilometer, på ett behagligt underlag, även om asfalt inte är optimalt ur flera synvinklar. Men det ger bra fäste!

Nå, jag tänkte på hur vi formar våra djur efter vårt beteende. Sen är alla djur individer, inte att förglömma. En del är enmans hundar och andra gillar och lyder alla i en familj. Winstone kan lätt hänga med oss men jag tror mig ha mest att säga till om. Ibland behöver jag inte använda ord heller utan bara en blick eller nick.

Skrev ju det förut också, att det känns som om han håller på gubba till sig. Han bryr sig inte lika mycket om andra hundar, vid hundmöten. Han gruffar inte alls åt alla som han gjorde förut. Det enda som är sig absolut likt är skällandet då någon plingar eller knackar på dörren. Och han vänjer sig aldrig med att hyresgästerna kommer och går.

Om jag ser att dom är på väg in så kan jag distrahera honom, och ibland hinner jag bli så glad över att han tyst sitter och väntar, tittar på mig, väntar men lik förbenat vill han ha sista voffen och avrundar inlärnings sessionen med ett

*SUCK*

Har säkert skrivit om detta förut men… Jag jobbade en period i mitt liv hos den fantastiska kvinnan Annika Collén. Företaget hade hon hemma i sin villa på Marieberg. Hon hade även en hund, Lufsen, som var en Cavalier King Charles. Här lånad bild från nätet.

Hon införde en daglig rutin. Lufsen tog med oss ut på en promenad. Vi fick allihop frisk luft och lite paus från stillasittandet. Vi träffade ofta på en kvinna som hade en liten grå/vit toypudel. Kvinnan skulle jag vilja beskriva som aningens högljudd, det hördes när hon pratade. Hon puttade rollatorn framför sig och hunden var alltid vid hennes sida

Jättetrevlig, så våra ”-Hej”, började sakta men säkert bli lite mer. Hon kunde stanna och berätta nån fadäs, eller en liten anekdot från förr. Det blev nästan som att vi såg fram emot dessa möten. Hon var rolig!

Julen närmade sig och Annika pyntade hela taket i köksregionen med hängande julkulor i olika höjder. Det såg fantastiskt ut, på riktigt. Hon hade även nylagt ett golv som sträckte sig från ytterdörr ända in i köket. Kan tillägga att hon hade halvöppen planlösning, så hallen flöt in till köksbordet som stod avsides från själva köket. Det var MÅNGA kulor som hängde i taket.

Då vi skulle ut en morgon så frågade Annika om vi skulle bjuda in kvinnan på fika, ifall vi skulle träffa på henne. Oh ja, det tyckte jag kunde bli en intressant eftermiddags fika. Sagt och gjort, vi träffade kvinnan och Annika frågade om hon ville komma på en kaffe. Hon tackade ja och vi bestämde en tid hon kunde komma.

Kvinnan hade lite rörelse problem, så då hon kom och steg in genom ytterdörren blev vi varse att hon hade värsta broddarna på sig

Jo ja, jag överdriver lite, men bara lite. Ni fattar skräcken i Annikas ögon då kvinnan säger att hon inte kan ta av sig skor eller dobbar. Annika såg nog hennes nylagda golv, rivas upp i flisor. Fast, Annika är inte den som kan komma på lösningarna i stunden. Hon stoppar kvinnan, springer och hämtar 2 trasmattor, och vi lägger dom framför kvinnans fötter och flyttar mattorna vartefter stegen hon tar. Haha, vilken syn för gudarna, där vi niger och knä och ryggböjer inför kvinnan.

Men fram kom hon och kunde parkera sig själv i en köksstol. Oj vad vi skrattade och häpnande, samt såg dessa julkulor snurra och åka fram och tillbaka eftersom kvinnan inte bara pratade med rösten utan även med armar och händer. Hon klatschade till kulorna med jämna mellanrum och vi duckade där vi satt, i tron om att kulorna skulle lossna från taket. Men…dom satt kvar, wohoo!!

Nu till det jag verkligen ville berätta, som var så otroligt och ofattbart. Fast enligt utsago, en helt sann historia.

Kvinnan hade förlorat sin syster (här lämnar jag det öppet, för jag kan minnas fel), eller sin svägerska, några år innan den här underhållande december dagen. ”Systern”, för enkelhetens skull, namnger jag henne till Asta, hade en hund. Och plötsligt började hunden komma upp i sängen varenda kväll och där, lägga sig bakom Asta.

Hon tyckte det kändes så konstigt och hon började undra om hunden var sjuk på nåt sätt. Så fick hon höra talas om en kvinna, som kunde prata med hundar. På den tiden det begav sig, så fanns den kvinnan belägen några mil utanför Umeå. Asta bokade in en tid hos kvinnan.

På plats fick hon lämna över hunden och själv sitta utanför och vänta till ”samtalet” var över. Hundprataren tog sedan in Asta på rummet och sa att hunden vill, å det bestämdaste att du ringer och får en läkartid. Hunden är orolig över dig, och det är bråttom.

Asta ringer givetvis och får en tid. Hon hinner dock inte få någon behandling utan dör efter 3 veckor. Hon hade fått Cancer, och hunden kände av detta och därför hade den velat visa henne att något var fel.

När Astas syster, kvinnan hemma hos Annika, (nu döper jag henne till Karin, för att göra det enkelt här också) berättat detta så slutar det inte där. Med gråten, fortfarande i rösten efter minnet med Asta, så talar hon om att hon ville åka dit med hennes hund också. Ifall den kunde ha något att förtälja.

Här mina vänner, så avslutar jag dagens inlägg, med löfte om en fortsättning på den berättelsen imorgon. Jisses, jag må ju hinna göra annat idag än bara skriva, haha. Ha en fin lördag, allihop!

 

Från ett ärende till ett annat

Av , , 2 kommentarer 11

Det småregnade då jag och Winstone gick ut strax efter 7 i morse. Men konstigt nog, då jag satte på mig min ”Hort the va” mössa, så kändes det helt ok ändå. Hahaa… ja varför inte. Prova säga det varje gång saker går en ur händerna, eller då det inte blir som man har tänkt.

För det är ju så himla enkelt egentligen, att det vi inte kan förändra, ångra, bestämma över, är inget att bli upprörd över. Det ”spelar ju ingen roll”, det blir det, det blir. Det är som att argumenterar över allt skitväder, fast. Hör och häpna, vädret förblir som det är, oavsett vad vi tycker och tänker. Det vi skulle kunna på verka är i så fall vart i världen du hellre sitter då.

Kolla väderleksrapporterna och åk dit du känner att det passar bäst

 

Jag valde Avarua, där ser det helt ok ut

 

 

Fast vem vet. Innan resan är beställd och man är framme, så kan det blivit väderomslag. Nä, vet ni vad, jag tycker fortfarande om alla årstider, på sitt sätt. Det är detaljerna man retar sig på. Idag är det vattnet på isen nedanför bron, som stör. På sommaren kan det vara brist på vind, en het dag. Eller ett evigt smattrande mot fönsterrutorna då man hade föredragit att få vara utomhus. Vi får helt enkelt ta det för vad det är…hort he va! Imorgon är det en ny dag, och den här dagen, har knappt börjat.

Mars månad, likaså

Åke for iväg på ärende igår och kom hem med en namnsdags present till mig. Jojomensan, han hittade ett citronträd. Ett sånt har jag haft förut, men nu tänkte jag engagera mig lite mer i vart  dom ska stå, hur dom ska vattnas etc. Så jag drog iväg på ett ärende jag hade på Norrlands Auktionsverk minsann. Det låg i rätt stadsdel så jag passade på att gå in på Plantagen och köpa en ytterkruka samt näring till citrusväxter.

 

När jag kom hem hade jag fått ett sms från en arbetsgivare där jag sökt ett jobb sista dagen i februari för att komma upp i minsta antalet sökta jobb som jag måste göra, varje månad. Snopet, för jag hade faktiskt skrivit att jag redan har fått ett jobb, och vet inte hur mitt schema kommer att se ut. Fast om dom kan erbjuda nånting som vikarie kanske det kan vara intressant.

Antingen har dom inte läst min ansökan ordentligt, eller så tycker dom att jag kan vara vikarie om jag passar in. Jaja, vi får se, jag ska dit på måndag, och på onsdag ska jag på information om schemaläggningen där jag ska börja.

Halkade in på Kvällspasset i P4:as FB sida igår. Dom ville att man skulle lägga ut bilder på vad man hade i händerna precis i stunden, så det gjorde jag, samt skrev lite snabbt om vad som pågick runt omkring

Åke tyckte inte att jag var juste, haha…fast jag ljög ju inte, sa jag. Dessutom visade jag honom vad jag lagt ut samt vad som skrevs. Åke vill dock sällan erkänna att han faktiskt sover…han blundar bara, lite lätt så där. Ok vi kan väl säga så och vi som vet, vi vet

 

Ha en fin lördag, allihop säger jag och avslutar med detta, haha, så roligt 😅

 

Söker ni spänning, ring mig, så gör vi affär!

Av , , Bli först att kommentera 13

Det var absolut fruktansvärt efter vägarna igår. Jag hämtade både Ingegerd och Birgitta med bilen. Att gå var förenat med livsfara. Fast Monica tog sig dit, men inte utan att det var halv knöligt och blött. Vet inte om det kändes så säkert att köra bil heller. Det var nästan så jag var rädd att vattnet skulle tränga in genom dörrarna då man skulle igenom dom mindre sjöarna som bildats.

Då jag pratade med Annika på morgonen sa hon att Håkan köpt en ny bil. Och nu var det spännande för dom skulle se hur långt dom tog sig på en laddning. Jag replikerade att om det var spänning dom sökte, kunde dom väl köpa av mig min bil. Det vore väl höjden av spänning, kommer man fram överhuvudtaget eller inte alls. Fast det var inte den typen av spänning dom sökte.

Nå, 2 timmar på Ullas gick fort. Vi avhandlade vad som hänt sedan sist och uppdaterade oss till dagsläget. Vi ska väl nu se till att det inte dröjer lika länge innan nästa kaffedejt. Men det är väl ofta det man säger, så kommer det tusen saker emellan.

SHRA:s årsmöte igår, gick av stapeln i Nailheads klubblokal. Här hoppar Jeppe upp och påminner om SHRA som kommer att bli 50 år, nästa år. Och att man kanske redan nu, ska börja planera för att få till en jättefest.

Jag tänker också att man skulle försöka få med yngre förmågor i föreningen, ju fler, desto mer kan man få att hända. Fast svårt att veta hur man ska få med dom. Det ser ju inte likadant ut idag, som det gjorde för 40-50 år sedan. Man gör inte samma saker.

Sen bjöds det på middag. Vi fick sällskap av Ola Åbergh, hans sambo Eva och deras vän Kristina. Ola har jag tävlat mot i Dragracing. Det var även han som tog den här bilden av jag och Åke. Det var nån gång i mitten-slutet av 80 talet.

Vi kom på den goda iden att han skulle ta en bild igår med. Samma bord och samma positioner. Fast bordet var upptaget, tiden gick och vi glömde som bort vad vi hade tänkt.

Jag hade missuppfattat en del av infon om mötet igår. Jag utläste livemusik, som att det skulle vara ett band och spela. Jodå, det spelades och sjöngs men det var ett enmans band. Han var inte alls dålig även om inte all musik kanske föll alla i smaken. Men vi dansade och det var ändå riktigt roligt. Så länge sen man gjorde det.

En trevlig kväll överlag

Och vilken tur att Nicco inte hade hunnit somna, så hon kom faktiskt och körde hem oss. Problem med halka och eller blöta, löst.

Tog en tidig morgon prommis med Winstone. Och självklart var det isigt och ojämnt fast det grusades ju igår, så vi tog oss fram ändå

Avslutar med att dela bild och text som en man jag inte känner, har lagt ut på fejjan. Viktig information om hur man ska bete sig om man möter en hund i arbete. Läs och ta till er av det han skriver och ber om. Med det önskar jag er alla en fin söndag!

Smaken av Lovika vantar i munnen…

Av , , Bli först att kommentera 12

Jag for och tränade igår i värsta slaskvädret. Stora insjöar längst med vägarna, översvämningar så pass att man skulle haft vadarbrallorna på sig om man skulle ut och gå.

Tyvärr är det väl allmänt känt, att gummistövlar bör undvikas då det förekommer kombinerat is och vatten där du ska sätta ner fötterna.

Åkte till Myrorna, hade dock inte med mig en påse fylld med sånt vi inte behöver. Kom på att jag redan lämnat en sån på PMU och hade inte förberett en ny. Men det kommer!

Köpte en endaste sak, nånting vi absolut INTE var i behov av, men det är skillnad på villhöver och behöver. Jag fick nämligen den här pepparkaksburken av Mats o Susanne Hedin, för några år sedan.

Jag gillar stuket och den står på kökshyllan. Så föll jag då över den här burken. Aningens nyare och fin invändigt så jag kan faktiskt använda den som pepparkaksburk om jag vill. Matchar dom gula hyllplanen också, haha..

Så kom äntligen dom efterlängtade mandarinerna. Inte en enda som var skämd. Söt och god är dom också. Kan väl dock inte säga det om allihop, vi har ju några att beta av. Winstone formligen älskar apelsiner, clementiner… och mandariner, nu då.

Spelar ingen roll hur mycket vi smyger och försöker skala en apelsin eller clementin, han kan till och med ligga i ett annat rum. Så fort du sätter fingrarna i skalet är han där. Klicka på bild för att se en liten filmsnutt

Pratade med Annika Collén på morgonen. Vi pratade om att vara på fel plats vid fel tillfällen och hon berättade en liten anekdot från en gången tid. Hon var på en Hockeymatch i Skellefteå, och av någon outgrundlig anledning hade hon hamnat på Skellefteåläktaren. Jag kommer inte ihåg vilka dom mötte men antar att det var Björklöven.

Annika som har idrott i ryggmärgen och är en fotbollsmorsa ut i fingerspetsarna, kan låta på matcher, det vet jag av erfarenheterna då jag följt med henne på nån av hennes döttrars matcher. Hon berättade om det fatala misstaget på läktaren och att hon än idag kan känna smaken av Lovika vantar i munnen. Om det var från hennes egna eller om det var AIK anhängarnas, ska jag låta vara osagt. Fast jag gissar att det var hennes egna och hon var tvungen att försöka hålla sin entusiasm väldigt tyst och för sig själv. Att hon satt på fel läktare, var då absolut säkert.

Ikväll blir det utgång för oss. SHRA har årsmöte på Klubben och efter det är avklarat bjuds det på middag för medlemmarna och sen fortsätter kvällen med ett inhyrt band och säkert en eller annan öl, kan jag tänka. Får se hur vi löser logistiken kring hemgången. Att ta oss dit har vi löst, men att ta sig hem…upprätt och utan skrapsår på knäna, hm. Kändes kymigt att boka en Taxi för 500 meter…ish. Sparken är framplockad men nu har dom tydligen sandat, så…

Nåja, det löser sig säkert! Här får alla nykterister och troende hålla för ögonen, men den var för rolig för att strunta i

Jag ska hämta upp några kvinnor om mindre än 2 timmar. Fikat på Ullas hägrar men jag tänkte att vi riskerar inga benbrott så jag skjutsar dom istället. Blir en trevlig fortsättning på morgonen och sedan ökar vi väl bara på med trevligheterna. Ha en fin lördag, allihop!

Hört talas om Streken? _______________________________

Av , , Bli först att kommentera 10

Mja, jag vet inte om jag ångrar det jag skrev igår: ” Att stiga upp mitt i natten kan jag göra, men att åka några mil för att stå mitt ute i nån terräng, mitt i vintern, nopp… skulle inte tro det. Jag har ju världens längsta startsträcka på morgonen. Så har jag en inbokad tid, vill jag stiga upp 2-3 timmar innan. Hon ska iväg vid 04.00 så för min del hade det inte ens varit lönt att gå i säng 😵‍💫🥱”

Jag släckte lampan typ 00.00 och vaknade 02.00. En timme låg jag och försökte somna sen klev jag upp. Fast jag tog med täcket och en kudde ut till soffan. Tog väl 2 timmar innan jag slocknade igen. Tänkte mest att det kan ha varit för att jag nämnde tiden i inlägget jag skrev, som min klocka ställde in sig och jag kör ju aldrig på snooze så…

Klockan 7 kom Winstone in tassande och tyckte att vi skulle säga God morgon! Klädde på mig och vi tog en promenad i omgivningen. Inte kallt alls, men kändes som om det låg lite flister i luften. Dom har lovat en hel del snö men jag hoppas att det kan hålla sig utanför kustlinjen, tack så mycket!!

Fick by the way nån bättre bild på Rallybilar igår. Dagsljus och position gör saken lite lättare

Att stå bakom ett fönster i skymningen och bara har ett litet hål mellan snövallarna att få en körande bil att fastna med skärpa, är svårt. Fick tips av både Ulla och Jan A med olika inställningar på mobilen. Jo jag vet att dom finns, jag testade lite av varje. Men vissa inställningar funkar inte alls om man tar bildserie eller vill ha ”anti skak” mode. Nå, det var ju inte så viktigt, i så fall hade jag nog gått ut och fotat istället

Hade en jättetrevlig lunchdejt med Helena Springare. Vi käkade på Victoria, gick upp på Marknadsplatsen och kollade runt i båsen. Vidare över till Röda Korset. Och ja, givetvis stod där en kolteckning gjord av Åkes farbror, Jean Ragnar. Den var ramlös, och jag kunde inte låta den stå kvar där. Vänta, jag går och fotar… hinner bara sätta ner den på golvet, fota

och BAAM, där kom modellen in, haha, han är ju för rolig 😁

Sa till Åke då jag kom hem att jag vet faktiskt inte varför jag köpte den. Och hade det varit du, som kommit hem med den, så vet du ju vad jag hade sagt… Jodå, han visste precis det. Vi har väl nånstans insett, att vi inte kan köpa alla hans tavlor som dyker upp. Vi har ingen plats för dom. Den här bilden föreställer stor hässjan bortanför Brännland…tror vi 🤔

Sen avrundade vi faktiskt vår lunchdejt med en kaffe inne på Mios lilla fik. Ett bra avslut på dagen. Helena la ut den här bilden på hennes story

Dom har ju goda vänner i Norge och fick veta att där kallas Linus antingen för La Linea som han heter på Italienska, eller Streken, haha. Det var ju klockrent. En kvalificerad gissning från mig är att Streken är ett ord för streck ______________________

Hann hem och koka kaffe, bre en macka och drog iväg på bokklubbs träffen. Tyckte himlen såg magisk ut därnere på Skeppsbron där jag parkerade bilen

Vi gick igenom boken vi hört eller läst och var rätt eniga om att det var svårt att komma in i handlingen, men då man fattade det så hade den absolut sina poäng. Är klart läsvärd men ett tips är att läsa nån recension innan, så man förstår upplägget.

Vi hade lite olika frågeställningar om hur man kan tolka historien. Så intressant att höra vad andra tyckte och att vi nånstans tyckte likadant. Ny bok blir denna

Fredag och helgen står för dörren. Önskar er alla en trevlig och förnöjsam helg oavsett vad ni pysslar på med. Ut och fota, vetja, men kolla vad ni fångat på bild innan ni lägger ut…kanske 😶😁

Små händer liten hund, stora händer stor hund, eller 🤔

Av , , 2 kommentarer 12

Vet ni vem Valentin var och att det är han som är anledningen till varför det firas denna dag? Helgonet Sankt Valentin var enligt sägen, en martyr som dödades av den romerska kejsaren Claudius II under sena 200-talet. Anledningen var att kejsaren hade förbjudit äktenskap men upptäckte att Valentin arrangerade kristna vigslar i smyg.

Alla hjärtans dag firas i många länder runt världen, i Sverige började vi dock fira först under 1990 talet. Själv ska jag villigt erkänna att jag inte haft en aning om att det är ett helgon som firas utan jag trodde det var ett sätt för marknaden att dra in pengar. Givet med tanke på allt som köps inför denna dag, då vi alla ska deklarera vår kärlek till alla vi känner och bryr oss om.

Det ska vara små nallar med hjärtan på, kort med kärleksförklaringar, choklad, godishjärtan och blommor. Såg denna lilla lathund (nopp, inte Winstone) så man ska veta hur många rosor man ska införskaffa.

Tycker kanske att man inte alls ska använda sig av detta, överhuvudtaget. Ponera att du köper 6 rosor, bara så där för att. Du vet inte vad det betyder men mottagaren vet eller tror på detta. Jösses! Fast seriöst, nä, om du är osäker och tvivlar på någons ord, varför skulle du då ens köpa rosor åt den personen?

Äsch, köp hur få eller hur många du vill, och strunta i att ge till nån du inte bryr dig om. Eller gör nåt annat…

Jag tänker swisha Sally en liten peng på denna dag, i övrigt köper jag inga struntsaker bara för att det är alla <3 dag. Däremot, mina vänner, finns det något som heter Hjärtebarns fonden. Och dom fick en liten swish, dagen till ära. Klicka på bilden så kommer ni till deras hemsida. Dom har även en gåvobutik om man vill köpa en present till någon, pengarna går ju till något bra.

Apropå Winstone så köpte jag ett nytt rullkoppel. Förvånas över utbudet, på riktigt. Om man utgår ifrån storlek på hunden, vilket man kanske gör för att få rätt hållbarhet i förhållande till vikt och kraft som bandet eller snöret, utsätts för. Så kan jag för mitt liv inte fatta, varför handtagen, det som vi håller i, följer storlek på hunden??

Liten mini hund, litet handtag. Bauta hund, STORT handtag. Innebär det att det alltid är folk med stora händer som har stora hundar, och dom med små hundar, har väldigt nätta och fina händer. Mitt svar på den frågan: NEJ!!

Åke har betydligt större händer än jag, men nu har vi en mellanhund vilket i vårt fall innebär att jag INTE kan ha dubbla vantar utan måste i så fall trä handtaget över vantarna så dom sitter som i ett skruvstäd. Och Åke, kan knappt ha vantar alls på sig, alls.

Jösses, vilken tur att vi inte har en liten hund då…

Jo, jag vet att det större rullkopplet vi har, är lite av en delux modell, man kan justera storleken på handen med en snurrgrej. Fast på riktigt, inte optimalt om man ska göra det varje dag. Sen gillade jag inte bandet, själva kopplet. Det vill tvinna sig efter ett tag och börjar tjorva. Men det är väl som vanligt. Det mesta kan förbättras och saker och ting utvecklas. Inte alla gånger till det bästa men även här kan saker bli till det bättre, om någon lägger manken till.

Önskar er alla en mycket fin, alla hjärtans dag 🧡

Jag överlevde i alla fall…puh, haha

Av , , 2 kommentarer 11

Hälsade på en vän som ligger på lasarettet igår. Fick fin fina instruktioner om hur jag skulle hitta igen henne. ”Du ska till trapphus E. Passera trapphus A, sen ska du in i en tunnel med plast runt väggarna, ja, dom håller på med ombyggnationer så man måste igenom där…”

Jag kommer dit, passerar trapphus A, läser en skylt med en pil, att här är vägen till Södra ingången. Jag skrattar lite inombords och tänker att vad tusan håller dom nu på med. Varför ska man gå åt det hållet för att ta sig dit, och med det i tanken så passerar jag bara. Jag går rätt fram, kommer till trapphus D och där man tidigare kommit till den långa korridoren som leder mot E, satt en igenbommad dörr.

Och vad gör jag då, tror ni? Nä, jag gör inte som normala människor gör, går tillbaka. Nej nej, jag öppnar dörr till trapphus D och går upp en trappa. Jamen VARFÖR, jag VET ju att det är E jag ska till

Skärper till mig och går ner igen samt tillbaka. Bestämmer mig för att gå till informationen istället. Men så kommer jag till den där pilen med riktning mot Södra in och utgång, slänger ett getöga åt det hållet och ja, varför gjorde jag inte det första gången?? Det är ju där den där inplastade korridoren är.

Halleluja moment och därifrån är det snudd på, ingen match. E trapphuset ligger precis där det alltid varit, och jag kommer upp och fram. Behövde bara fråga en människa inne på avdelningen om jag var på rätt sida, och det var jag, WOW!!

3 timmar small bara till och det var dags att åka hem och fixa middag. Vilken tur att man parkerat nedanför Östra Station och passerar Nybro fiket inne på stationen. Dom råkade ha en kyckling och en räksallad kvar så dom fick följa med hem och middagen var klar att ätas.

Apropå att äta så är det just idag nånting som kommer att ätas i mängder, runt om i Sverige. Behöver nog inte utlysa nån tävling i vem som ska gissa vad det är som väldigt många älskar att äta.

Jag hittade en semla som jag tycker låter jättegod och framförallt intressant och annorlunda. Umeå semlan ”Guldfrost” gjord på en norrskensbulle fylld med en västerbottensost blandning med mandelmassa och tips på andra godsaker, samt toppas med en isgrädde smaksatt med bland annat, Brännlands fatlagrade iscider. Låter ju som en semmeldröm. Klicka på bild för historien och receptet.

 

Sen kommer jag förmodligen inte att göra den själv, men hade den gått att köpa så hade jag nog testat. Why not…

För 7 år sedan testade jag prinsessemlan på Finas, då jag och Helena Springare hade en fikadejt

Skrev att jag tyckte den var god men way too sweet. Kan tänka mig det. Men då hade man testat i alla fall, och jag överlevde då…

 

 

Gick med Winstone i morse och ville se om jag såg det där mönstret på husväggen. Men vi var för tidiga. Det var på gång för korset syntes men bara halva och jag kunde inte se vart mönstret kommer ifrån. Borde rimligtvis vara huset på motsatt sida men det ena huset har fönster och balkongdörr, det andra huset har bara 2 fönster, så hur kan det reflektera samma mönster?? Nä, jag måste gå till botten (höjden) med detta. Jag är ju nyfiken för tusan… (fast jag är glömsk ibland också, så det kan hända att jag kommer att glömma bort det).

Ha en fin tisdag, allihop!

Vill ni vet, får ni fråga, kan inte skriva det här i alla fall 😂

Av , , 6 kommentarer 18

Blir inte klok på den här rättstavningen som finns i Word. Kolla det här…

 

Nähä min stavning måndag, stämmer inte? Inte allesammans heller. Men då jag flyttar markören så vill den plötsligt byta ut allesammans till, tadaa…

 

 

Vad betyder alles Ammans?? Ibland markerar den med rött, men alternativen jag får, är dom jag skrivit. Är det enbart för att se om jag är på tå och vaken, eller 🤔🙃

Idag är det Siverts riktiga födelsedag, med andra ord är det 60 år sedan han föddes. Han föddes inte, som vi andra barn i flocken i Umeå, utan Lycksele låg närmare till hands. Våra föräldrar var bara 17 år och bodde just då, i Malå.

Så även vi om redan grattat med fina viner och glas (samt lite annat, internt knas)

Slänger vi iväg ett stort GRATTIS även idag. Hipp Hipp Hurra!!

 

Apropå ålder, det där vi aldrig kommer ifrån, så såg jag en kul grej på TikTok. Jag sparade den och la ut på Youtube då jag bara kan dela länkar därifrån. Åtminstone enda sättet jag vet hur jag ska göra.

Visst känner ni igen allt detta, ni som har några år i bagaget? Jag undrar vad det var vi höll på med. Men känner lätt igen nästan allt. Och nog kan man lägga till fler saker på den listan. Jösses! Kusin Anna påminde mig om allt vi höll på med, och trodde förstås att vi var coola på nåt sätt. Fast då hon påminde mig om alla saker så undrade jag hur vi tänkte där, egentligen, alltså oh my guard.

Jag tänker inte ens nämna det här, utan ni som vill veta, får fråga mig in real, haha. Men då handlar det inte om dom här klicka på pennan i 120 eller fippla på med olika fingerövningar. Nej nej, det är värre saker 😜😂

Vi pratade lite om dom här sakerna som visas i klippet, och ja, det är nog så att en del av sakerna har ersatts med annat. Fidget spinners var ju väldigt poppis, det finns sociala medier man kan skrolla runt på, TikTok, och gummifigurer det ska klämmas på. Ja, så det kanske inte är så annorlunda idag, det används bara andra redskap.

Var på kall morgonpromenad med Winstone

Kolla vilket ljus det var på ett hus

Det roligaste var att det såg exakt likadant ut 2 hus innan. Måste vara solen som lyser in i fönstren på övervåningen och sedan reflekterar tillbaka ett mönster på husen mitt emot. Måste gå åt andra hållet imorgon och se vad dom har i fönstren som gör detta mönster.

Gick en kall sväng även igår, solen inger falska förhoppningar om värme, men snart så.. då är vi ändå där. Varmare tider kommer 🧡

Önskar er alla en fin måndag!

Maria Lundmark Hällsten