Maria Lindvall (fp) socialliberal politiker

Sent igår nåddes jag av beskedet av att Britt-Marie Lövgren avlidit. Jag är chockad och bedrövad.

Britt-Marie har betytt så mycket, inte bara för oss inom folkpartigruppen i Umeå utan för många inom vårt parti. Så även för mig. Vi har förlorat en modig och väldigt driftig och insatt gruppledare men minnet av henne och hennes insatser kommer att finnas kvar länge.

Mina tankar går till de närmast sörjande. Måtte de finna tröst och stöd samt kraft att gå vidare trots det ofattbara som hänt.

Det är viktigt att unga föräldrar får möjlighet att återuppta och slutföra sin gymnasieutbildning. Idag ser verkligheten ut så att tre av fyra unga föräldrar inte har slutfört sin gymnasieutbildning vid 25 års ålder. De riskerar naturligtvis både att hamna utanför arbetsmarknaden och att fastna i utanförskap och bidragsberoende. Och inte bara de utan även deras barn. Varje år föds omkring 1300 barn av föräldrar som inte ännu fyllt 20 år.

Unga föräldrar ska inte behöva riskera att slås ut från utbildning på grund av dålig ekonomi. Idag växlar de allra flesta mellan att studera och att arbeta för att få ekonomin att gå ihop. Därför har regeringen redan tidigare låtit Ungdomsstyrelsen utreda unga föräldrars förutsättningar att slutföra sin/en gymnasieutbildning. 

och separera ROT & RUT från varandra i husavdraget.

Hushållsnära tjänster kommer att efterfrågas i allt högre utsträckning i framtiden, och till fler och olika typer av tjänster. I dag kombineras avdragen för rot och rut i det så kallade hus-avdraget. Maximalt hus-avdrag är 50 000 kronor per person. Det år som en familj gör en förändring tenderar avdraget att främst användas för olika typer av reparations- och tillbyggnadsarbeten, ROT istället för RUT-tjänster. I dessa fall uppstår inte den önskade avlastningen från hemarbete som framför allt skulle komma många kvinnor till del.

Folkpartiets partistyrelse föreslår till landsmötet att avdragen bör separeras. Samtidigt är det rimligt att höja nivån så att både rut-avdraget och rot-avdraget var för sig kan uppgå till 50 000 kronor per år och person. Ett hushåll med två vuxna skulle alltså ha möjlighet att få totalt 200 000 kronor i avdrag vid fullt utnyttjande av både rot- och rut-tjänster.

Folkpartiet bejakar en utveckling som underlättar för familjer i vardagen.

Sveriges Kommuner och Landsting presenterar alternativ för att fler kommuner ska kunna vara med och ta ansvar för ensamkommande barn och unga.

SKL presenterar under Almedalsveckan 2011 en rapport de tagit fram som handlar om mottagandet av dessa barn och ungdomar, "Ensamkommande barn - vem ska ta ansvaret?". Rapporten är framtagen av Sören Häggroth, tidigare statssekreterare och generaldirektör som bl.a. har utrett det övriga asylmottagandet under 2008-2009. 

Det har gått fem år sedan ett lagförslag gav kommunerna ansvaret för mottagandet av barn och unga. Varför jag inleder med att skriva att det ibland går fort är för att jag själv till viss del låg bakom förändringen 2006, förändringen med lagen om ensamkommande barn som infördes innebar bl.a. att alla barn och ungdomar skulle för stöd från en vuxen person som hade mandat och uppgiften att värna om barnens bästa.

I min uppsats "God man för ensamkommande flyktingbarn" kritiserade jag hårt det dåvarande mottagandet av de barn och ungdomar som anlände till Sverige ensamma. Jag hävdade att den lagstiftning som låg till grund för den ynka hjälp och det minimala stöd som barnen då fick från kommunerna runtom i landet var obsolet, dvs. alltför gammal och otidsenlig för att kunna ligga till grund för ett bra stöd till barnen i den komplexa situation som barnen befann sig i. För mig var det naturligt att barn och unga som kommer hit behöver stöd och någon som kan fatta beslut tillsammans med dem eftersom deras föräldrar inte fanns med dem eller hos dem. Jag presenterade förslag som faktiskt genomfördes via lagstiftningen 2006. Ett av dem var inrättandet av en särskild ställföreträdare för barnen i form av en god man som skulle ta vara på barnens rättigheter. 

I rapporten som Häggroth presenterat kommer han fram till att dagens system med gode män som företrädare för barnen inte fungerar särskilt bra och att det borde ersättas av professionella företrädare, förslagsvis inom socialtjänsten. Det gör mig glad att man i SKL:s rapport kommit fram till att lagen om gode män behöver ändras. Jag vet att det finns brister i det nuvarande systemet, av olika anledningar, och jag är därför inte alls säker på att det är det bästa sättet att ge dessa barn det stöd och den omsorg de behöver och har rätt till går genom en god man som förprdnats för dem. det är inte ett tryggt och bra system för barnen och ungdomarna. Inte heller alla gånger alldeles schysst mot de gode männen som bär ett stort, ofta tungt, eget ansvar för barnens och deras situation. En så viktig funktion borde inte bygga på något som till viss del skulle kunna liknas vi ideellt arbete.

Att SKL:s utredare även riktar in sig på barnens undervisning är bra men där kan jag mer tänka mig att eventuella brister inte beror på resurser till skolan utan dels på hur de fördelas i respektive kommun och dels framför allt hur man tillämpar skollagstiftningen och den effekt detta har på elevernas rätt till undervisning och möjligheter till stöd i sin kunskapsinhämtning.

Jag hoppas att den utredning om mottagandet av ensamkommande barn och unga som regeringen planerar att presentera i höst kan ta med sig och förädla de förslag som SKL: rapport så kreativt lyft fram.

Du hittar rapporten här: http://brs.skl.se/publikationer/index.jsp?http://brs.skl.se/publikationer/publdoc.jsp?searchpage=katasearch.jsp&search_titn=%2240000%22&db=KATA&from=1&toc_length=20&currdoc=1

.... för yngre förmågor blev en succeé, Barn och ungdomar upp till 13 år, från Umeå och Örnsköldsvik tävlade mot varandra hela lördagen. En regning och småtrist dag som denna är man tacksam att vi har en så fin inomhushall. Av vädret utanför märktes det inte ett spår av i hallen som myllrade av aktivitet, spänning och förväntan.

Efter att ha fått höra mängder av positiva och glada tillrop under tävlingen vill jag gärna dela med mig av just det. Tävlingen var välbesökt och allt flöt på med lätthet och i en rasande fart. Fiket hade fullt upp och sålde kanske dubbelt upp mot förväntat och de tvingades därför rycka ut och köpa mer kaffe och varmkorv!! De föräldrar och lite äldre ungdomar som var funktionärer, grendomare och tränare idag är väl värda sin vikt i guld. De gjorde ett fantastiskt jobb idag!

Vi tränare och styrelsen och de andra klubbarna inom friidrotten i Umeå är verkligen, verkligen peppade att hålla i fer tävlingar.

Men... det finns en sak som stör idyllen...

Umeå Fritid har hittills varit jättesvåra att ha dialog med kring utrustning och själva idrottsarenan på NOLIA. Därför fungerar till exempel tidtagarutrustningen inte fullt så bra som den skulle kunna göra... vi har inte heller tillräckligt många bord vid tävlingarna ... m.m. ... m.m.... Men sämst av allt är att vi inte får något svar på våra frågor eller respons på de förslag vi lämnat beträffande det behov av förändring eller utveckling som vi ser.

Borde inte företrädare för en ungdomsidrottsklubb åtminstone kunna räkna med att få svar samt bekräftelse på att de hört och förstått våra tankar och ideér? Nej, fram för ett bättre bemötandet! Det tycker jag borde vara en självklarehet för kommunens representanter som vet att vår klubb lägger ned massor av engagemang och omsorg om allas våra barn och unga?

På onsdag har vi äntligen blivit lovade att få svar på frågor som vi ställde för omkring ett år sedan. Frågan är om jag kan känna mig nöjd med svaren (om de kommer) även om vi får svar på vartenda ett av de punkter vi tagit upp. Ska någon verkligen behöva vänta så länge på svar? Om inte? Varför har vi i så fall tvingats till det? Ska Umeå Fritid fortsätta att samverka med oss på detta vis undrar jag i mitt stilla sinne hur det ska fungera för friidrotten på den nya underbara arenan utmed IKSU.

Vice statsminister tillika Folkpartiets partiledare Jan Björklund har idag presenterat flera förslag som syftar till att mänskliga rättigheter får en starkare ställning i Sveriges och EU:s utrikespolitik. Han anser att det är genant för EU att Arabförbundet, som består av flera diktaturer, lyckades samla sig till ett beslut att förorda en flygförbudszon över Libyen, medan EU misslyckades. Vidare presenterar han Folkpartiets förslag på olika sätt att, från och med nu, verka för att utveckla den svenska utrikespolitiken till en arena där grundläggande värderingar om mänskilga rättigheter alltid sätts i främsta rummet.

En ny diplomati
Revolterna i Nordafrika kom som en överraskning för många i Europa. Orsaken är att EU främst kommunicerat med statsledningar i dessa länder. När informationsmonopolen brutits upp och folk vågar protestera så eroderar snabbt stödet för korrumperade makthavare. När grannskapspolitiken i EU nu ska förnyas måste mänskliga rättigheter och demokrati få en mycket större tyngd.

Mer bistånd till demokratins förkämpar
Det är omöjligt att bygga demokrati utan demokrater. Folkpartiet vill öka, men också fokusera, det svenska demokratibiståndet. I nästa biståndsbudget bör minst en miljard kronor öronmärkas för bistånd till demokrater som arbetar i totalitära eller post-totalitära stater, en så kallad demokratimiljard.

Skärpning av kraven för svensk vapenexport
Vi måste bli mer noggranna till vem vi säljer vapen. Svenska försvarsmateriel ska få användas för att försvara frihet och demokrati, men inte till att hota frihet och demokrati.  Lagstiftningen kring försvarsmaterielexport måste skärpas. Demokratier ska få köpa, och länder som vill vara demokratier. Men inte diktaturer. 

FN:s råd för mänskliga rättigheter
Sverige kandiderar i år för en plats i rådet, som tyvärr har blivit en mötesplats för en rad av världens värsta regimer. Om Sverige väljs in i rådet kommer vi att utvärdera vår insats under 2014. Vi bör då samtidigt utvärdera hela rådets förehavanden. Om nuvarande situation består, där diktaturer lamslår FN:s arbete för mänskliga rättigheter är den enda rimliga slutsatsen att Sverige därefter verkar för att FN:s råd för mänskliga rättigheter läggs ned.

http://www.folkpartiet.se/Jan-Bjorklund/

Efter att först stängt ned Internet (läs gärna mitt tidigare inlägg) och sedan sätta igång nätet igen i början av denna vecka, så har nu regimen beslutat att i stället göra journalister till fysiska måltavlor. Detta är att gå längre än ren censur, säger generalsekreteraren Jean-Francois Julliard.

 Visst har jag ibland undrat varför vissa människor vägrar att tro på uppenbara vetenskapliga bevis beträffande klimatförändringarna. Jag har tänkt att det visserligen är sunt att vara skeptisk men det är stor skillnad mellan sund skepticism och att vara låst i en negativ uppfattning vad som än presenteras.

I New Scientist skriver man om nya forskningsrön från Berkeley-universitetet i Kalifornien där forskarna kanske är något på spåret. De menar att man kan ha funnit svaret på varför människor gärna ignorerar att det finns ett reellt klimathot och att mänskligheten bär en hel del av ansvaret för de klimatförändringar som nu sker.

Människans har tydligen en tendens att förutsätta att världen är en fundamentalt rättvis, trygg och stabil plats. Det har visat sig att då forskarna i sina försök verkligen gick in för att urholka denna fina sinnebild av världen, så tenderade försökspersonerna att ignorera de resultat som forskarna egentligen ville visa dem. Och de personer som hade en starkare tro på en rättvis värld var märkbart mer skeptiskt inställda till informationen de fick än de personer som inte hade riktigt lika höga tankar om hur gott saker och ting i vår värld fungerar.

Så det handlar kanske inte alls om logik, intellekt eller kunskap. Utan om psykologi och känslor vilka är så mycket svårare att tala till och definitivt inte är mottagliga för vilka ”tuffa” sanningar som helst.

Men kanske problemet inte bara är att känslor spelar ett spratt? Kan en del av problemet vara det att, oavsett vilken sida av klimatdebatten man sällar sig till, sedan man väl bestämt sig för vad man tycker så blundar man, håller för öronen och pratar på utan att lyssna på vad den andra sidan säger?

Egyptens internetblockering är bara delvis framgångsrik. Modem, faxmaskiner och amatörradioutrustning är några av folkets svar på censuren. Så inleder den initierade journalisten Tommy Engfors i sin senaste artikel i nättidningen TechWorld, "Svårt att släcka internet i Egypten", om folkets uppror i Egypten, (http://techworld.idg.se/2.2524/1.366111/svart-att-slacka-internet-i-egypten).

Sedan torsdag förra veckan har alla internetleverantörer, utom en mindre aktörer kallad Noor Group, tvingats stänga av internetåtkomsten för sina användare. Även mobilnätet har släckts ned i vissa delar av Egypten. Sedan avstängningen har nättrafiken från landet minskat med ca 90%.

Att en regim stänger av internetåtkomst för sin befolkning är en drastisk åtgärd, om än inte ny. Under 2005 stängdes nätet ned i Nepal. År 2007 i Burma. Vid det senaste valet 2010 utsatte Burmas militärjunta landet för ddos-attacker istället. På så vis höll de Internet stängt i drygt en veckas tid. Detta mer sofistikerade tillvägagångssätt gör att man inte direkt kan peka ut regimen som åsiktsfiltrerare så enkelt  som man kan vid avstängning av nätet. 

Summa summamrum så är inte egyptierna så lätta att manövrera ut i tystnaden som regimen trodde. Inte heller folket i de länder som på senare tid har blivit utsatta för liknande försök till åsiktsförtyck går längre att tysta. Internet har visat sig ha en enorm kraft som de "svagaste" medborgarna i de mest odemokratiska och karga samhällen kan använda som en del av sina styrkor. En styrka som är nästintill omöjligt för diktaturer och odemokratiska ledare att kontrollera.

Stort tålamod och viss envishet är egenskaper som behövs i riksdagsarbetet.

Jan Ertsborn är en av de Folkpartipolitiker som vid sidan av vår egen Maria Lundqvist-Brömster har de egenskaperna.

Under hösten 2004 lämnade han enligt egen utsaga in en motion till riksdagen om att den hemtjänst, som utförs av en vistelsekommun under några sommarveckor, skulle betalas av hemkommunen.

För honom kändes det som mest rättvist att hemkommunen, som uppbär kommunalskatten, också skulle stå för denna kostnaden. Vistelsekommunen skulle enligt motionen utföra hemtjänsten och brukaren skulle fortsätta få biträde i olika hänseenden även om denne vistades några veckor i en sommarbostad utmed kusten eller någon annanstans på sin semester även om platsen där brukaren befann sig råkade vara belägen i en annan kommun.

Den här motionen har Ertsborn envist upprepat under 6 år och formellt med samma resultat, nämligen avslag på motionen i riksdagen. Men i verkligheten tog regeringen något intryck och tillsatte en utredning som tyvärr kom till slutsatsen att det inte borde ske någon förändring. Efter fortsatta påtryckningar med bl.a. nya motioner så gav Ertsborns arbete så småningom resultat.

I dagarna har regeringen överlämnat en proposition till riksdagen med förslag till ändring såtillvida att hemkommunen i fortsättningen ska svara för kostnaderna för den hemtjänst som utförs i en annan kommun.

Det är med stolthet jag får berätta att hans enträgna arbete nu har gett resultat.

Läs mer om propositionen på regeringens hemsida: 

http://www.regeringen.se/sb/d/13344/a/159012