Efter att först stängt ned Internet (läs gärna mitt tidigare inlägg) och sedan sätta igång nätet igen i början av denna vecka, så har nu regimen beslutat att i stället göra journalister till fysiska måltavlor. Detta är att gå längre än ren censur, säger generalsekreteraren Jean-Francois Julliard.
Visst har jag ibland undrat varför vissa människor vägrar att tro på uppenbara vetenskapliga bevis beträffande klimatförändringarna. Jag har tänkt att det visserligen är sunt att vara skeptisk men det är stor skillnad mellan sund skepticism och att vara låst i en negativ uppfattning vad som än presenteras.
I New Scientist skriver man om nya forskningsrön från Berkeley-universitetet i Kalifornien där forskarna kanske är något på spåret. De menar att man kan ha funnit svaret på varför människor gärna ignorerar att det finns ett reellt klimathot och att mänskligheten bär en hel del av ansvaret för de klimatförändringar som nu sker.
Människans har tydligen en tendens att förutsätta att världen är en fundamentalt rättvis, trygg och stabil plats. Det har visat sig att då forskarna i sina försök verkligen gick in för att urholka denna fina sinnebild av världen, så tenderade försökspersonerna att ignorera de resultat som forskarna egentligen ville visa dem. Och de personer som hade en starkare tro på en rättvis värld var märkbart mer skeptiskt inställda till informationen de fick än de personer som inte hade riktigt lika höga tankar om hur gott saker och ting i vår värld fungerar.
Så det handlar kanske inte alls om logik, intellekt eller kunskap. Utan om psykologi och känslor vilka är så mycket svårare att tala till och definitivt inte är mottagliga för vilka ”tuffa” sanningar som helst.
Men kanske problemet inte bara är att känslor spelar ett spratt? Kan en del av problemet vara det att, oavsett vilken sida av klimatdebatten man sällar sig till, sedan man väl bestämt sig för vad man tycker så blundar man, håller för öronen och pratar på utan att lyssna på vad den andra sidan säger?
Egyptens internetblockering är bara delvis framgångsrik. Modem, faxmaskiner och amatörradioutrustning är några av folkets svar på censuren. Så inleder den initierade journalisten Tommy Engfors i sin senaste artikel i nättidningen TechWorld, "Svårt att släcka internet i Egypten", om folkets uppror i Egypten, (http://techworld.idg.se/2.2524/1.366111/svart-att-slacka-internet-i-egypten).
Sedan torsdag förra veckan har alla internetleverantörer, utom en mindre aktörer kallad Noor Group, tvingats stänga av internetåtkomsten för sina användare. Även mobilnätet har släckts ned i vissa delar av Egypten. Sedan avstängningen har nättrafiken från landet minskat med ca 90%.
Att en regim stänger av internetåtkomst för sin befolkning är en drastisk åtgärd, om än inte ny. Under 2005 stängdes nätet ned i Nepal. År 2007 i Burma. Vid det senaste valet 2010 utsatte Burmas militärjunta landet för ddos-attacker istället. På så vis höll de Internet stängt i drygt en veckas tid. Detta mer sofistikerade tillvägagångssätt gör att man inte direkt kan peka ut regimen som åsiktsfiltrerare så enkelt som man kan vid avstängning av nätet.
Summa summamrum så är inte egyptierna så lätta att manövrera ut i tystnaden som regimen trodde. Inte heller folket i de länder som på senare tid har blivit utsatta för liknande försök till åsiktsförtyck går längre att tysta. Internet har visat sig ha en enorm kraft som de "svagaste" medborgarna i de mest odemokratiska och karga samhällen kan använda som en del av sina styrkor. En styrka som är nästintill omöjligt för diktaturer och odemokratiska ledare att kontrollera.
Senaste kommentarerna