Jag besökte Kvinnofridscentrum /Barnahuset i Umeå idag. Tillsammans med andra i föreningen gjorde vi ett studiebesök som Liberala kvinnor Västerbotten ordnat. Vår ciceron familjepedagog Carina Lindholm fick ta emot en vårbukett närodlade tulpaner som tack för det hon berättade och för det fina arbete som personalen gör varje dag året om för att stötta barn och vuxna som utsatts för hot och våld.

”Ihop-trasslet” som hindrar kvinnor från att lämna mannen

Vi fick veta att det är cirka 150 – 170 personer som kommer till mottagningen varje år och att trycket är så stort att verksamheten försöker möta det med fler antal samtalsgrupper. Om utrymme och personalresurser fanns så skulle det enkelt kunna fyllas på med mångdubbelt fler utsatta kvinnor i behov av stöd.

Hjulet om makt och kontroll

Det måste satsas mer på förebyggande verksamhet i kommunerna än någonsin förr om vi ska komma tillrätta med problemet. Vi måste också lära oss att det inte är den som utsatts för hot och trakasserier som ska skämmas. För att stötta berättelserna som göms behöver vi få och våga prata öppet om våld i nära relationer utan att dömas.

Hur mår du och vad känner du kära barn – kort?

Bilderna är från studiebesöket och visar en del av lokalerna där både vuxna och barn möter terapeuter, förhörsledare, polis, rättsmedicinare m.fl. Polisnallen tröstar de barn som kommer på besök.

Att det inte är så enkelt att bara gå ifrån en våldsam partner symboliseras av härvan av sambandstrådar som hänger på vita tavlan. Hur barn får hjälp med att beskriva sina känslor med bilder syns på ett annat foto.

Här finns hjälp om du är utsatt för psykiska övergrepp eller fysisk misshandel.

Vi har fått veta att det återstår en hel del att göra för att motverka våld i nära relationer. För barn och ungas skull måste vi vuxna göra allt för att  förhindra att barn utsätts för psykisk och fysisk misshandel i samband med våld som sker mellan de vuxna i hemmet. Barnen är barn. De är oskyldiga och i beroendeställning och kan omöjligt förstå varför hemskheterna sker. De behöver också någon att prata med! De behöver få hjälp att komma ur en livssituation som skadar deras själ, självkänsla och trygghet. Det stödet kan Kvinnofridscentrum och Barnahuset ge. Jag är så tacksam att vi i Västerbotten har denna kompetens på plats men lämnar mötet med insikten om att fler än idag måste trycka på mer för att få till en genomgripande förändring!