I det avsnitt av Alfred Nobels testamente där tillkomsten av fredspriset beskrivs står att pristagaren bör kunna klassas som den person som har verkat mest för eller på bästa sätt för broderskap mellan nationer, för avskaffande eller minskning av stående arméer samt bildande och främjande av fredskongresser.

Obama står för mycket verkstad, säger en del, i mening att han inte åstadkommit tillräckligt mycket konkret för freden i världen för att förtjäna priset. Lite svårt att hinna göra det efter bara fyra månader vid makten. Men det är en bedrift av honom att han genom sitt kloka men samtidigt utmanande sätt att hantera sin korta tid vid makten har nått så långt ut bland oss som han gjort. För många och även mig har han därmed visat sig ha tillräckligt mod och pondus för att vara en faktor för världsfred och försoning att räkna med.

Men jag förstår uppriktigt sagt inte hur en president som leder ett land som befinner sig mitt i ”ett” pågående krig ens kan komma ifråga för en utnämning?!? Det torde vara underförstått utifrån herr Nobels ståndpunkt att en president omöjligt kan komma ifråga för ett fredspris då. Även om det inte är just den presidenten som varit med att inleda kriget. Priset kan dock lätt tolkas som en kraftig markering FÖR Obamas olika ståndpunkter och MOT hans företrädares. Hans uttalanden om ökat multilateralt samarbete syftar till att hantera de svåraste globala konflikterna, att lösa frågan om kärnvapen och problemet med jordens klimatförändringar. Nobelkommittén lyfter precis det jag gång efter gång har tyckt om hos honom, nämligen hans ansträngningar i att stärka den internationella diplomatin och den nya ton han för dialog och förhandlingar i. Men att härifrån ta steget till att se honom som kandidat för Nobels fredspris är lite för långt även för mig.

Jag tycker att det är viktigt att uppmärksamma politiker som vågar bryta ny terräng och ifrågasätta saker och tings ordning. Jag har alltid tänkt att Fredspriset i första hand borde vara till för att uppmärksamma de som för en daglig, konkret och outtröttlig kamp mot förtryck och ofrihet, alla de som genom samtal och dialog eller pennans och bildens makt driver demokratins och som samtidigt väljer mänsklighetens och de stora möjligheternas = fredens väg.

Det kanske hellre är Obamas väljare som borde få priset för att de vågade tänka om och lägga sin röst på honom istället för på Bush. Till deras vinst kan dessutom läggas presidentens fortsatta strävanden efter att förändra sjukvårdssystemet så att fler kan ta del av vården. Och även hans engagemang för likvärdiga möjligheter och rättigheter för alla människor i USA oavsett sexuell läggning.