För mig betyder "att vara religiös" detsamma som att ha en livsåskådning som tar fasta på människans inre goda värden.

DOPET – MEDLEMSKAP – FRIHET ATT VÄLJA

Svenska Kyrkan upphörde att vara statskyrka år 2000 och sedan dess måste man aktivt gå med av egen kraft och gå ur om man väljer det.

Medlemskap är en värdslig sak. Dopet däremot är en kyrklig handling som sker för att visa att personen  – barnet eller ungdomen eller den vuxne – tas upp i den kristna kyrkans församling.

Man kan mao vara medlem i Svenska kyrkan utan att vara döpt som liten eller i vuxen ålder. Och man kan vara döpt och upptagen i den kristna kyrkans församling utan att vara medlem i Svenska kyrkan!

Jag tror mig förstå att bakom invändningar, som exempelvis uttrycks med ordet tvångsrekrytering, kan stå uppfattningen att en integritetskränkning av barn sker då föräldrar väljer åt barnet att det ska döpas. Jag tror inte i sig det spelar så stor roll om man vet eller inte att dopet handlar om medlemskapet i kyrkan eller om upptagandet i församlingen.

I föräldrarätten contra barnets rättigheter befinner vi oss omedelbart i en gränszon för vad barn själva får och kan bestämma och vad föräldrar kan och får bestämma för sina barns räkning. Det kan bli svåra avvägningar och kompromisser i många olika situationer.

Det finns missuppfattningen att kristna föräldrar måste låta döpa sina barn innan de är så stora att barnen själva kan uttrycka sin åsikt om detta. Det är en annan sak att många väljer att göra det i ett tidigt stadium i barnets liv och en annan aspekt vad som är möjligt och inte utifrån Svenska kyrkans tolkning.

Det förekommer nöddop av barn som är allvarligt sjuka. Ur detta perspektiv kan man med fog fråga sig för vems skull dopet sker och varför samt vad det innebär både i praktiken och rent fysiskt för barnet.

För mig är det stor skillnad mellan att å ena sidan välja att se på en sak utifrån en känsla av att bli kränkt och tvingad till något man inte hade velat vara med om och å andra sidan betrakta det som skett som en handling som grundas på föräldrars kärlek till och omtanke om sitt barn.

Enligt mitt sätt att mäta så stämmer den kristna kyrkans sakramentum dopet in som ett stöd för godheten i livet utifrån min grundläggande syn på hur livet ska levas. För mig är det fullkomligt självklart att föräldrarna kan välja att döpa ett barn likaväl som att de kan välja att avvakta i fråga om dopet. Det är föräldrarnas åsikt som måste få styra eftersom ett litet barn inte har förmåga att fatta det beslutet själv.

Precis samma slags avvägningar sker vid vaccinationer om jag nu ska försöka vara lite up-to-date i min jämförelse. Eller vid val av skola eller idrottsförening. Dessa val är inte alltid så enkla, logiska och rationella för en förälder som man skulle önska och ett barn kan inte heller enligt lagsstiftning fatta beslut avseende något av dessa om inte vårdnadshavaren godkänner det.

Det positiva som överväger tycker jag ändå är att föräldern har ett reellt val då det gäller dopet och att dopet i sig är en akt sprungen ur kärlek och omtanke till barnet.