Mariam Salem - Miljöpartiet

Migrationspolitiken ska värna asylrätten och vara solidarisk

De lagar vi stiftar ska spegla vilka vi är och vilket samhälle vi vill leva i.  Förslaget för den nya migrationspolitik som en del partier vill gå fram med innebär att man vill strama åt utsatta människors möjligheter att få skydd och ett drägligt liv.  Man vill vinkla debatten till att handla om integrationens utmaningar eller om kommuners ekonomiska utmaningar.   De är naturligtvis viktiga frågor men icke desto mindre frågor som inte ska förväxlas med migrationspolitik och asylrätt.   Integrationen har förvisso sina brister med missgynnande strukturer, glastak och tröga system men inget av dessa är det de nyanlända som har skapat. Kommunernas ekonomiska utmaningar beror på en demografisk utveckling som innebär att den procentuellt mest växande gruppen i samhället är människor över 80 år, vilket i sin tur innebär mindre skatteintäkter och fler utgifter för kommuner.  Inte heller detta är det de nyanlända som har förorsakat.  Asylrätt handlar om rätten till en fristad, rätten till skydd och rätten att slippa leva i rädsla, förtryck och förföljelse. 

Det finns idag uppskattningsvis 80 miljoner flyktingar runt om i världen och majoriteten av dem är flyktingar i sina egna länder.  Flest antal externa flyktingar har Turkiet och flest antal flyktingar per invånare har Libanon, alltså varken Sverige eller Europa.  Vi vet att människor som flyr gör det på grund av krig och naturkatastrofer.  Vill vi arbeta för att motverka flyktingströmmar bör vi rimligtvis tillsammans med övriga EU satsa på att montera ner vapenindustrin som förser krig och motverka klimatförändringar som ökar naturkatastrofer.   

 

Migrationspolitik ska handla om viljan och förmågan att visa solidaritet mot våra medmänniskor.  Vi har alla ett ansvar för människor på flykt och vi borde sträva efter att med gemensamma krafter hjälpa fler inte undvika att ta ansvar. Jag och mitt parti vill att den solidaritet och medmänsklighet vi kämpar för ska återspeglas i den politik vi för och den vision av samhälle vi vill bygga.  

 

Vill du vara med och kämpa för en solidarisk värld? För solidaritet med djur, natur och ekosystem, med världens alla människor och med kommande generationer. Bli medlem.

Reform av arbetsförmedlingen i skenet av opinionssiffror

Ytterligare en nota för ytterligare en myndighet som ska drabbas av nyliberalismen.

Under tiden politikerna har ägnat sig åt politiska utspel och kraftmätningar så har arbetsförmedlingen förlorat kompetenta medarbetare.  Nu när reformen skjuts upp ytterligare ett år så måste myndigheten återigen rekrytera och lära upp en ny hop medarbetare som kan utföra arbetet.

Att rulla ut en reform som provats i ett likartat upplägg när etableringslagen och med den etableringslotsarna kom till är rent obegripligt. För oss som minns det fiasko som etableringslotsarna utmynnade i, med bland annat kriminella gäng som både hotade och mutade sina klienter, är det närmast vansinnigt att ännu en reform av arbetsförmedlingen har samma karaktär.   Även om arbetsförmedlingen är en myndighet med lågt förtroende och även om vi är många som ser behovet av att den reformeras så var den planerade reformen mer eller mindre oplanerad eller i vart fall inte förankrad bland intressenter. För att bara nämna en tänkbar konsekvens så kunde reformen ha inneburit att kommunerna i någon form fått ersätta utbildningsplatser som arbetsförmedlingen tillhandahåller och då sannolikt med icke befintliga kommunala medel.

Att nu M och KD ser till att reformen inte blir av beror inte på en klarsynthet i hur illa privatiseringen av det offentliga har drabbat oss både som skattebetalare och som medborgare, utan det beror på dessa partiers önskan att ställa till med så mycket oreda som de möjligen kan åstadkomma.  För det är varken sakfrågan, dvs själva uppstyckningen av arbetsförmedlingen, eller ministern i fråga som M och KD’s misstroende är riktat mot. Antingen regeringen kompromissar sig fram till att utarma arbetsförmedlingen eller kompromissar sig fram till att skjuta upp reformen så tycks det handla om privatisering i någon form. Visst finns det skäl till att reformera och visst skulle en småskalighet i driften av arbetsförmedlingen kunna medföra positiva effekter som exempelvis en ökad tillgänglighet.  Men å andra sidan så har vi sett att privatiseringar ofta har fler långtgående konsekvenser än vi i ett inledande skede kunnat ana. Ta skolan som exempel, där har kombinationen av det fria skolvalet och den privata skolmarknaden fått omfattande samhälleliga konsekvenser i form av en ökad segregation i samhället och en ökad ojämlikhet i skolan.

Om nu dessa återkommande hot om misstroendeförklaringar kan ses som ett symptom på det så kallade nya politiska landskapet med blocköverskridande samarbeten så är det i vart fall positivt att alla partier inser att de prestigelöst måste tala med varandra för att föra politiken framåt.  Slutligen kan vi bara hoppas på att nästa förslag till reform är genomarbetat, förankrat och baserat på forskning och beprövad erfarenhet och inte på opinionssiffror.

Får vi någonsin en andra chans av samhället?

20180721_155522Under två dagar har vi från Miljöpartiet stått och kampanjat på Intercultural cup på Ålidhem arena.  Även ett par trevliga ungdomar från ssu har stått och kampanjat på fotbollscupen. Samtliga partier har fått en inbjudan men har lämnat återbud enligt arrangörerna.  Cupen arrangeras av NDless projekt, som är en grupp ungdomar uppvuxna på Ålidhem. Syftet är att skapa broar mellan nyanlända och samhället i form av gemensamma idrottsaktiviteter.  NDless projekt har i övrigt som syfte att arbeta med social inkludering, integration och öka tryggheten i samhället. Intercultural cup arrangeras i år för tredje året i rad. Och vilken succé det blev!

Nu till det som gett en så bitter eftersmak i det annars så energifyllda och uppskattade arrangemanget. Under de två dagarna vi närvarat på eventet har vi haft tillfälle att prata med många av ungdomarna som deltagit i kupen.  Vi har varit minst sagt häpna över drivet och engagemanget utöver det vanliga som vi sett hos många av dom. Idéer och drömmar om projekt och och aktiviteter har flödat. Helt fantastiskt! Men så den andra sidan av myntet. Under första dagen berättar en av arrangörerna, en kille i tjugoårsåldern med bland annat akademisk examen, att han måste ta hjälp av ”vuxna” han känner för att få tillgång till tjänster som kommunen tillhandahåller. Att vi från Umeå kommun ser honom och hans vänner som “unga invandrarkillar” och istället för att stötta engagemang motarbetar dem. Killen ger många exempel på när han ringt upp olika personer på kommunen och fått ett ovärdigt bemötande.  Bland annat berättar han om ett möte där personen de varit i kontakt med frågat om de har med några “riktiga svenskar” i sin förening. Han berättar om möten som aldrig blir av, hur de aldrig kan avsättas tid eller de otrevliga språket som används när man talar med dessa eldsjälar. Vi frågar vad han tror att bemötandet de får från kommunen beror på. Killen berättar att en del av dem har varit “busiga” under sina ungdomsår. De har hittat på ett och annat, inget allvarligt lägger han till, men sådant som unga killar kan hamna i under sin tonår. Det hör till det förflutna och vi har varit skötsamma i många år nu säger han.

En annan kille som är med på cupen kommer och slår sig ner vid vårt bord en stund.  Han berättar att han under förra valet varit aktiv och hjälpt en vän som kandiderade då med att lappa brevlådor och ordna möten.  Sedan tillägger han att det enbart är under bordet han jobbar, aldrig så att han syns. Vi frågar varför han inte är aktiv och jobbar öppet när han har ett intresse för politiken.  Han reser sig går baklänges och säger “I Sverige finns inget som heter en andra chans. Partiet skulle inte vilja visa upp mig. Jag har en dålig historia. Jag har lagt den bakom mig men den finns alltid kvar”.

Så sitter vi alltså där i regnet under andra dagen.  På grund av regnet kan inte längre resterande basketmatcher spelas då det blivit en för stor halkrisk på basketplanen.  En av arrangörerna ringer för att be om lov att få nyttja inomhuslokalen för att kunna spela final-matcherna. Först sägs det att det står byggnadsställningar i hallarna och att det är varför de inte får nyttja dom. Arrangören klargör att att hallarna är tomma varpå ansvarig blir irriterad, säger att de inte kommer få beviljas lov att nyttja hallarna och lägger direkt på. Vi blir helt ställda över denna hantering. Arrangören ringer en ”vuxen”, så som han dagen innan berättat att han brukar, som i sin tur måste säga att man kommer gå till media. Kommunen i sin tur kommer och låser upp lokalerna.  Det är så surrealistiskt alltihop att det knappt går att beskriva.

Detta upprepade scenario i olika former.  Att samhället inte ger en andra chans. Att vi dömer ungdomar för all framtid och inte ser värdet i att en ung människa vänt på sitt liv och vill ge tillbaka till samhället. Det är rent av tragiskt. En annan tragisk aspekt är bristen på intresse från de politiska partierna som spelar på “otryggheten i Umeå” inför valet att faktiskt interagera på olika stadsdelar. Främst de stadsdelar som många valt att pekat ut som “problemområden”, som är totalt missvisande. Var fanns ni? Hade dom varit där hade de precis som oss sett en stadsdel med god sammanhållning som välkomnade lagen från blandade områden i Umeå med öppna armar. De hade sett ungdomar med en stark drivkraft som vill göra gott för sin stadsdel, ungdomar med drömmar och ambitioner. De hade sett ungdomar som ser de verkliga bristerna i samhället som försöker arbeta bort dom för att skapa de samhälle och den verklighet de vill leva i. Det är förargligt att vi inte tar tillvara på dessa ungas engagemang.  Att politiker som pratar om att skapa ett tryggare samhälle inte ser att det är just den här typen av eldsjälar som bygger upp trygghet, och inte enbart poliser. Jag tycker det är skamligt att ungdomar i tjugoårsåldern ska behöva känna att de inte längre har en plats i samhället för att de en gång fått en stämpel som aldrig går att tvätta bort. Detta om något skapar väl segregation, utanförskap och hopplöshet. Det är allas vår uppgift att arbeta med detta, då det är ALLA medborgares förtroende den offentliga sektorn förvaltar. Vi måste skärpa oss!

 

Mariam Salem

(andra kandidat till Kommunfullmäktige)

Alice Nikmanesh

(fjärde kandidat till Kommunfullmäktige)