Skolavslutning i går! Första sommarlovsdagen i dag, och det regnar!

Men det var ju bra att det inte regnade i går, då vi hade skolavslutningen ute på skolgården.

Tror inte det blivit lika kul om vi måst flytta in i ex gympasalen!

Rektorn och hennes ”dansare” framförde även i år ett bejublat showframträdande! Och det var mycke föräldrar, syskon, släkt och vänner som samlats på skolgården.

Grannarnas ”lille” Rickard gick ut nian, och sken i kapp med solen bakom solbrillorna, jag tror han vann……..Nu blir det bara två ungar för Bernard att hämta här nästa läsår.

Det är helt otroligt vad tiden går! Snart är alla ungarna på Bygget flygfärdiga och utflugna!

Förra veckan den 6 juni firade vi Hannadagen, då lilla Hanna, som inte är så liten längre, fyllde 12 år, och i lördags var vi på en jätte trevlig 50 års fest i Bjärkvattne, då grannarsgubben jubilerade!

Mycke trevligt folk och god mat var det!

I övrigt är det ganska lungt och fridfullt, tjälen härjar fortfarande i backen, och vi har inget vatten i kran. Det måste ha varit tjalarekord i vinter! Har aldrig sett vägen så söndersprucken, och på våran väg har det slagit upp ett lerskott som vi aldrig tidigare skådat!

Ja, det är som vi säger, det har varit en ohyggligt kall och skoningslös vinter i vinter, som riktigt tagit musten ur oss, och som lämnat sår som nog aldrig kommer att läka ut riktigt.

Men med vattnet är det kanske snart dags att agera, något borde vi kunna göra för att få det tillbaka?

 Sommaren är här. Vi har haft två jätte härliga veckor, och vi befaradde att vi skulle göra bort sommaren! Det brukar va så, varmt och fint i maj, så blir resten av sommaren en grön vinter!

I måndags kom så Tärnasommaren med ca +8 grader, men i dag är det riktigt fint och skönt igen!

Så kanske har vi inte gjort bort riktigt hela sommaren?

Någon gång ska väl mönstret brytas?!

Jag tänkte att jag skulle berätta för er om vad som hände med det olovliga intrånget som Vattenfall gjorde förra sommaren på min mark, min tomt!

Tillslut, efter vad jag tycker var en alldeles för lång tid, om man nu verkligen förstod att man begått ett misstag, så var de alltså där och städade och sådde igen skadorna, och högg ner en av de två granar som man skadat. Ja, det visade sig när de städade efter sig och flyttade på en stor sten som man rivit upp, att det fanns skador på en annan gran också! Men den står alltså kvar.

Detta kunde vara i oktober. Sedan dröjde det ända till 25 februari innan jag fick 1500 kr för granen!

Vattenfall kan då hävda att jag själv försinkade ärendet genom att ställa frågor som ” hur de kommit fram till just den ersättningen?” Men jag måste säga att om man velat, om man fullt ut förstått att ”man gör inte på detta viset, vi har gjort fel! Ursäkta, vi vill rätta till detta” så har man varit mera aktiv, visat vilja att göra mig nöjd!

Jag vet att Vattenfall begått flera sådana här ”övergrepp” på privata marker bara i detta område, och det är klart att när det inte kostar Vattenfall mer än detta, kan man ju fortsätta med samma attityd, och det kommer säkert att ske fler liknande fall!

Det var med tanke på det som jag skrev till år Näringsminister angående detta ärende. Inte för att jag förväntade mig några aktioner från det hållet, nej, jag ville bara informera om hur det bolag som hon faktiskt är högsta chef för, bär sig åt mot folket ute i landet!

Jag är inte säker på att hon ens läste mitt brevet, men jag fick ett svar!

Ja, svar och svar…man säger ju att den här regeringen tar sånt ansvar….

Svaret var typ att de inte kan gå in och detaljstyra Statens företag. Nej det förväntar jag mej inte heller, men jag tycker att Staten/regeringen som ägare, kan ta Vattenfall i örat när de så uppenbart begår så grova övergrepp, utan att bekymmra sig särskilt mycket! Staten/regeringen kan som ägare, sätta upp riktlinjer av vad de kräver av sina bolag! Ex att de ska ta hänsyn till och respektera människor och deras egendomar. Och när de ändå gör fel ska de med hela organisationens hjärta försöka ställa till rätta, och ersättningarna till de skadedrabbade ska absolut vara högre! De kan ju dras av på lönen för den högavlönade tjänsteman som bär skulden för det problem som uppstått!

Då tror jag att sådana här ”övergrepp” skulle försvinna, och Vattenfall skulle vara ödmjukare i sitt bemötande!

Händer något sådant här mig en gång till, kommer jag inte att kontakta Vattenfall, utan då kommer jag att polisanmäla! Det skulle jag ha gjort förra sommaren! Jag kanske inte fått nåt annorlunda resultat, men det har varit en kraftfullare markering på att så här gör man bara inte!

Nu ska störm dras till tomten som Vattenfall misshandlade bara för att man inte respekterade… och då blir det minsann jätte dyrt! För trots att det bara är några meter till det elskåp där strömmen ska kopplas på, så är det 40 meter för långt till närmaste nätstation, och det är det som räknas!

Det är osmakligt skandalöst!

Efter påpekande om svårläst text från Tommy, så prövar jag nu det här textsnittet och hoppas att det fungerar bättre?

Jag tänker här skriva en motblogg till Håkan Rombes slåihopkommuner blogg!

Jag tror nämligen att om vi börjar slå ihop kommuner i inlandet, så går utflyttningen ännu snabbare!

Vad som händer är ju inte att en sammanslagen storkommun får in mer pengar per innevånare, utan pengarna samlas i en kommun, och i kommuncentrat. Besluten hamnar längre från folket i småorterna, och tillslut blir det omöjligt att bo kvar!

Visst är det så att ungdomarna flyttar in till städerna, för att plugga, jobba, och kanske bara för att se en annan del av det land vi lever i. Så kommer det nog alltid att vara. Men en del vill bo kvar, och en del vill flytta tillbaka, och då tycker jag att det är viktigt att det finns den möjligheten!

I Norge har man tänkt annorlunda när det gäller landsbygden, här vill man verkligen att hela landet ska leva. Och även om man också här pratar om sammanslagning av kommuner, och ungdomar flyttar in till städerna, så ges möjligheten att bo kvar och flytta tillbaka.

Och det är faktiskt inte de Norska oljemiljonernas förtjänst, ty det var långt före dessa som det Norska stortinget bestämde sig för att hela Norge ska leva!

Differntierad arbetsgivaravgift, jordbruksbidrag, avskrivning av studieskulder(ett förslag som Jonas Sjöstedt anammat för Sverige) och ersättning för naturtillgångar var några av besluten man tog.

I Norge får alltså kommuner som producerar elström till övriga landet ersättning för det, varför är det omöjligt i Sverige??

I Land nr 21 fredagen den 17 maj, kan man läsa om Modalens kommun, norr om Bergen, och hur de lever gott på Vattenkraften!

Självklart är det så att vattekraftskommuner, gruvkommuner, kommuner som bidrar med sina naturresurser till övriga landet, ska få betalt för det!

Det är här vi måste få till en ändring, det är det här vi måste kämpa för,  inte genom att destruktivt slå ihop kommuner och riktigt ta död på landsbygden!

Våren traskar på med snabba steg här i Mosekälla.

Ena veckan vinter, andra sommar!

Så är det alltid.

Värmen har nått hit också, i dag är det +18,9 grader på skuggsidan av vårt hus, och vindarna känns ljumma!

Vatten forsar och brusar överallt, utom i min vattenkran!

Såg att IK Fjällvinden och Tärnaby ska arrangera alpina SM 2014, trevligt!

Vi får bara hoppas då att Strömma pistar backarna och håller i gång liftarna, annars kan det bli lite jobbig!

Jag hoppas att förstudien runt det ”nya” handelsområdet i Storuman görs grundligare än tidigare förstudier. Så att det nu inte byggs och satsas innan man verkligen vet om intresse finns! Affärer lägger ju ner i Storuman också, kanske man borde fokusera lite på anledningen till det först?

Och kanske borde man visa ett större intresse för att få stopp på avvecklingen som sker i Tärnaby!

Man borde sätta press på Strömma, så att hotet om total stängda backar i Tärnaby elimineras!

Roligt var det ju att Storuman vann Fokus rankning som bästa kommun att ha familj i!

Ja, jag har alltid känt mig lugn och trygg när jag hade mina barn små, fast vi bor så långt från all specialist sjukvård!

Det tror jag mycket har berott på litenheten, alla känner all, och bryr sig! Och vi hade/har fantastiska människor på BVC/MVC!

Har nu tyvärr hört att detta kommer att förändras, som jag tycker, klart till det sämmre, i höst när kommunen tar över hemsjukvården.

Ska inte byggdens folk informeras om detta?? 

Grattis Ronny, där i din himmel, på din 35 års dag!

Du fattas oss här nere på jorden!

Våren går trögt här i fjällvärlden. Men det är bra, kanske blir det en fin sommar istället! Inne i samhällena är det förvisso stora ”bärjolfläcka” men här i Mosekälla finns en del snö kvar än. Och på fjället är det mycke vinter än. Föret för skotern är fint, åtminstone om du håller dej till färdiga spår. Men vi hade ju aldrig särskilt mycke snö i vintras, erbarmerligt lite snö var det, skulle jag säga! Och då blir det ofta långa och kalla vårar.

För turistskotertrafiken är skotersäsongen defenetivt över, i och med inträdandet av majförbudet i dag, men jag tillhör de som anser att ortsbefolkningen kan fortsätta köra ut på fjället så länge föret håller i sig! Detta stöder jag på §3 terrängkörningslagen.

Vi underhåller oss med att bära vatten, vi tror att det har frusit helt enkelt! Detta har aldrig hänt på de 33 år jag bott här, men det har som sagt varit extremt lite snö och väldigt kallt i vinter.

Vårens försiktiga framfart till trots, så la min karl och min son på sommardäcken i helgen! Ja, lite spänning ska vi väl unna oss ändå? Få se om det är djupsnö på morgonen när vi ska iväg? Hursomhelst, den snö som lägger nu ligger ju inte kvar så länge.

Vårens partiledardebatt i går kväll. Såg i aftonbldet att Lena Mellin satt minus på Jonas Sjöstedt för att han körde sitt eget spår, det vill säga, han verkade inte som att han ingick i ett ”någorlunda sammansvetsat regeringsalternativ”

Detta verkar förövrigt snart vara det enda som den borgerliga Alliansen har som debattämne mot Vänstern, Sossarna och Miljöpartiet!

Vänstern, Sossarna och Miljöpartiet är tre olika partier, och de är ett stabilt regeringsalternativ utifrån väljarnas val! Vi måste ju se hur folk röstar först, innan vi kan sätta ihop en regering och ett regeringsprogram.

Titta bara hur det gått för Alliansen! Där har Moderaterna ätit upp de små partierna.

Jag vill inte att mitt parti, Vänsterpartiet, ska ätas upp av Socialdemokraterna!

Jag lägger min röst på Jonas Sjöstedt, inte på Stefan Löfven, eller Fridolin heller för den delen. Vid en valseger för det rödgröna blocket får man sedan se hur stort inflytande de olika partiernas politik får, utifrån hur folket har röstat.

Är det svårt eller…..

Är det inte så man sköter en demokrati?

Ja, jag vet inte, men så fungerar det i min lilla naiva värld………….

 Livet går i vågor just nu, ja, det gör det väl kanske egentligen hela tiden!

Men det känns som att man åtminstone har stunder när man har lite bättre fäste i lössnön!

Vi lär oss så sakteliga att leva i nuet, verkligheten och det fakto att vi förlorat två människor som vi älskat. Tomrummen kan aldrig fyllas, men vi lär oss mer och mer att fortsätta våra liv med dem.

Vi har ju alla minnen, och tur är det!

Vad som får mej att då och då tappa fotfästet igen, är tanken på de föräldrar, våra gammla vänner, som i vinter fått uppleva det ingen förälder ska behöva uppleva, att förlora sitt barn. Jag kan faktiskt inte tänka mig något värre!

Och det får mig också att, både känna en sorts skuld för, och enorm lycka över, att mina barn lever, allihop!

Jag kan nu också , när glada minnen av vår grannarspojke Ronny, dyker upp, och det gör de lite nu och då, känna en stor glädje och tacksamhet över att han faktiskt funnits i våra liv, att vi delat så många trevliga stunder tillsammans med honom! Gester, kommentarer som var typiska honom, använder vi nu, och jag förstår plötsligt att han verkligen för alltid kommer att finnas med oss!

Sorgen efter pappa är lika stor men ändå på ett vis annorlunda. Han är rent fysiskt en del av mig, en del i mina barn och barnbarn. Det ger mig en frid inombords som faktiskt gör att jag känner mig starkare?! Ja, det är väldigt förvirrat detta med sorg och sorgearbete……och det är inte lätt att sätta rätta orden på det. Jag har, som ni kanske märker, försökt analysera det, men jag vet inte om jag lyckats?

För mig är det dock en slags terapi, att analyser, prata,fundera och att berätta om det.

I alla fall så tränger vardagen och verkligheten på allt mer, i går så förlorade vi vattnet IGEN!

Det är två år sedan sist, och vi misstänker att det kan vara samma problem, bara på ett annat ställe, eller?

Det har i alla fall fått oss att tänka på mer praktiska saker i nuet. Ex toabesök, tvätt, disk, dusch…. Hur mycke vatten vi faktiskt använder!

Tja, vi känner mer och mer att vi trots allt lever!

Och i kontrast med vad vi tvingats uppleva tidigare i vinter, så är förlorat vatten inte ens på kartan över förluster, men ni andra kanske ska hålla lite avstånd från oss på Bygget framöver, kanske luktar vi inte så fräscht!

 Hemavans utveckling Tärnabys död!

Soligt och fint väder i dag, men kallt i luften.

Är långledig efter en lite småbökig helg.

Tror jag håller på att bli förkyld igen, men jag kan tänka mig att just nu är man mottaglig för allt. Kropp och själ hör ju ihop, och påverkar varandra.

Just nu debatteras Hemavans uppswing kontra Tärnabys död på radion, och jag kände bara att någonting måste jag säga där.

Jag tycker att utvecklingen i Hemavan är både kul, spännande och nödvändig, men Tärnaby behövs med på båten för att vi ska kunna utvecklas fullt ut till en skidmetropol som kan konkurera med andra skidorter både i Sverige och utomlands!

För det är ju så, folk måste ju välja att komma hit, istället för att åka någon annanstans.

Jag bor inte längre i Tärnaby, men jag är född och uppvuxen där.

Och jag ser med sorg och faktiskt också fasa på vad som händer där i dag!

Utvecklingen har inte bara stannat upp, utan den går ju faktiskt också bakåt!

Och om Tärnaby dör, så tror inte jag att vi kommer så mycket längre i vår strävan efter att bli en stor och välbesökt skidmetropol. Hemavan är bra, men har sina begränsningar.

Vad behövs då för att få Tärnaby på fötter?

Ja, flera saker, men kanske främst politiker som verkligen vill se Tärnaby utvecklas och som jobbar för att locka hit investerare som tror på Tärnaby.

Just nu känns det ju inte riktigt som detta intresse finns från politiker håll? Och då blir det liksom lite stopp där. Man skulle kunna börja med att kräva av Strömma att backarna pistas och hålls öppna, åtminstone med hänsyn till de elever som går på kommunens gymnasiala Alpina program!

Jag tycker vidare att kommunen borde kunna ställa ännu fler krav på Strömma, eftersom Tärnabys vara eller inte vara är mycket beroende på att liftarna är öppna och backarna väl prepparerade.

Ingen handlar i affären om det inte finns några varor där!

Sedan måste det hända någonting med centrum i Tärnaby! Där står tomma lokaler som skulle kunna användas och ge oss ett levande centrum. Folketshus bör köpas tillbaka, det är betydligt viktigare för kommunen och kommunborna, än att man ska köpa Strömmas aktieporfölj i Hemavans flygplatsbolag!

Centrumplanen som funnits där i säkert 10 år?, bör iordningställas, och man bör jobba med planerna som finns, och funnits länge, över en utveckling av Laxfjället! Här finns så mycket potentialer, som skulle bli ett lyft för hela området!

Det är inte det att det saknas möjligheter, men det känns som att det saknas vilja!

Lyssnade på Bosse Bernström på radion i går, och han har rätt! Han utryckte verkligen vad som är problemet, och vad som behöver göras, tycker jag.

Det är också faktiskt viktigt för Tärnaby att skolorna finns kvar, att vi satsar på barnen, ungdomarna.

Jag vet att det finns kritik mot alpina gymnasiet att det skulle vara för dyrt för kommunen, men jag tror ändå att det är oerhört viktigt för området, för Tärnaby, för alpin utförsåkning, för Luspengymnasiet!

Och turismutvecklingen i Tärnaby/Hemavan är viktig för HELA kommunen!

 Ännu en dag. 

 Döden Döden Döden

Det är den vi försöker förlika oss med just nu.

En ofattbar, den andra helt naturlig

Men det känns som man hamnat i djup lössnö, trampar och trampar, men får inget fäste, tar oss inte upp…. men vi vet i alla fall att snön tinar bort till slut, och om inte förr så tar vi oss upp igen då.

På fettisdags kvällen, för snart fyra veckor sedan fann vi, jag och min man, vår grannarspojke Ronny, död!

Sedan dess går vi runt här som frusna maskiner. Vi gör det vi måste, vi får saker och ting att fungera, och inom oss är allt ett enda kaos!

Ömsom ilska, ömsom förtvivlan och ömsom svartaste sorg!

Varför varför varför?? Det mal hela tiden inom oss.

Ibland känner vi oss helt avtrubbade, för att i nästa sekund vara nästan folkelak! Sedan kommer minnen av Ronny som får oss att le och skratta, och för en stund känns det lite lättare.

Vi har känt den här pojken från det att han var en liten knubbig bäbis, till han var en vuxen och oerhört fin ung man.

Vi minns honom när han bar älgskankar som var större än han själv,när han lärt sig cykla, gick ut skolan, tog körkort, första bilen, började jobba, startade eget, ja, hela vägen till den hemska fettisdagskvällen!

Ronny var en oerhört snäll person, hänsynsfull, ville klara sig själv, inte ligga någon till last! Han var pedantisk i sitt arbete. Han var en sådan person som alltid tog hand om, både sig själv och andra. Man kunde lita på honom!

Han hade massor med humor, och många är de tillfällen då vi har skrattat hjärtligt tillsammans med honom!

Ronny var en fin människa som skulle leva länge än…..vi hade gott om tid….

Vi tyckte så oerhört mycket om honom, jag är rädd för att han aldrig förstod hur mycket……….

Tomrummet han lämnar går aldrig att fylla, vi måste lära oss att leva med det,vi vet bara ännu inte hur? Vi trampar i lössnön, men nångång så tar vi oss upp………

Och vi tänker på hans familj, deras oerhörda sorg,saknad och förlust och då känns det som om någonting brister…….

Min pappa har varit sjuk sedan nyår, kan man säga.

Natten mot måndag, den 4 mars, gick han ifrån oss.

Varken mamma eller jag hann till honom, han ville verkligen gå, han ville inte bli hindrad! Ville inte att det skulle bli alltför besvärligt!

Han var min far, och han var älskad. Vi sörjer och saknar honom, och hans tomrum går heller aldrig att fylla. Men här finns ett outtalat samförstånd, mellan honom och oss. Han har alltid funnits för oss, och nu accepterar vi hans vilja, han har ändå kämpat i 2 ½ år sedan stroken för vår skull!

För inte ville ju han leva så, fullkomligt beroende av andra människor. Min far var också en person som inte ville ligga till last, som ville klara sig själv.

Men han visste att vi ville ha honom kvar, så tack pappa för att du gav oss de här två åren extra. Vi kunde prata med dej, umgås, lära känna en ny sida av dig.

Hans sista dygn här i livet var fridfulla, vackra… Han sov sig in i döden.

Ingen smärta, inget lidande.

Och en fantastisk personal som verkligen tog hand om honom, om oss.

Ett jätte stort tack till personalen på Vikbackas äldreboende.

Pappa fick ett vackert och värdigt slut, och vi kan bara säga som han själv brukade säga när vi hälsat på honom, och skulle åka därifrån,

Far i frid! Far i frid pappa!

Min pappa var också bekant med Ronny.

Det var aldrig någon tvekan om vem som skulle skruva i pappas bil.

Jag kan tänka mig att min pappa frågat Ronny nu när de möts, vad han gör där, nu, redan?

Vi pratar om att de kanske just nu sitter tillsammans där uppe i sin himmel, och tittar på oss i vår sorg och strävan. Kanske sitter vår gammla hund Tjapp, som verkligen var kompis med Ronny, också där med dem?

Kanske dricker de varsin kall öl, kaffe, tuggar torrkött, och har en och annan korv och hamburgare, och kanske nåt annat gott på grillen……………….

Mmmmmm mums!

Funderingar i kallvere!

I går morse hade vi -36 grader kallt här, i morse var det -35, och nu är det bara -27! Så vi går mot varmare!! Härligt!!

Jag var ute på en promenad med hundarna i dag. Det var friskt och skönt!

Det är väldigt vackert när det är så här kallt, och man märker verkligen att dagarna blir allt längre.

Annars händer det väl inte så mycket som är värt att berätta om. Vi var på ett snabb besök nere vid kusten i fredags, och det kändes i kropppen i går! Jag har jätte svårt för att åka bil långt faktiskt, kan det månde vara ett ålderstecken?

Och annars brottas vi mot magsjuka, och eldar i pannan!

Min far kämpar fortfarande mot sin ohälsa, och jag var in en snabbsväng till honom i går.

Såg ut som han var glad åt att se mig, och jag var glad att se honom också.

Det går inte att springa och besöka honom när man själv slåss med olika smittor, och han redan kämpar med sitt!

Det känns inte så roligt att dra på honom ännu mera skit, det räcker som det är.

Det här är jobbit så det räcker till ändå, särskilt för min mor!

Men vi får hoppas att det vänder snart.

Förra veckan nåddes vi ju av beskedet att Rönnbäcksgruvan läggs på is, bolaget ska bryta guld och diamanter i Kongo istället…..

Känns det bättre? Njaa, jag undrar ännu mer, vad är detta för ett bolag egentligen?

Ja, jag lär komma tillbaka till detta ämne.

Hörde om radions undersökning om kommunalråden som kan tänka sig att säga "ja" till uranbrytning i sin kommun. Jag är glad att inte vårat kommunalråd Mörtsell var med där, tack för det! Alltid när man säger sig positiv till detta, så säger man att det är av "moraliska skäl" vi ska inte inportera vårat uran från länder med sämmre gruv och miljö säkerhet! Nej, det håller jag med om! Vi ska inte ha nån kärnkraft! Och det har Svenska folket redan talat om, och det är både omoraliskt och odemokratiskt att strunta i den folkomröstningen!

Det får mej att undra vad folkomröstningen för sjukvården i inlandet, och andra folkomröstningar egentligen är värd??!!