Marianne Johansson, Mosekälla

Våren traskar på med snabba steg här i Mosekälla.

Ena veckan vinter, andra sommar!

Så är det alltid.

Värmen har nått hit också, i dag är det +18,9 grader på skuggsidan av vårt hus, och vindarna känns ljumma!

Vatten forsar och brusar överallt, utom i min vattenkran!

Såg att IK Fjällvinden och Tärnaby ska arrangera alpina SM 2014, trevligt!

Vi får bara hoppas då att Strömma pistar backarna och håller i gång liftarna, annars kan det bli lite jobbig!

Jag hoppas att förstudien runt det ”nya” handelsområdet i Storuman görs grundligare än tidigare förstudier. Så att det nu inte byggs och satsas innan man verkligen vet om intresse finns! Affärer lägger ju ner i Storuman också, kanske man borde fokusera lite på anledningen till det först?

Och kanske borde man visa ett större intresse för att få stopp på avvecklingen som sker i Tärnaby!

Man borde sätta press på Strömma, så att hotet om total stängda backar i Tärnaby elimineras!

Roligt var det ju att Storuman vann Fokus rankning som bästa kommun att ha familj i!

Ja, jag har alltid känt mig lugn och trygg när jag hade mina barn små, fast vi bor så långt från all specialist sjukvård!

Det tror jag mycket har berott på litenheten, alla känner all, och bryr sig! Och vi hade/har fantastiska människor på BVC/MVC!

Har nu tyvärr hört att detta kommer att förändras, som jag tycker, klart till det sämmre, i höst när kommunen tar över hemsjukvården.

Ska inte byggdens folk informeras om detta?? 

Grattis Ronny, där i din himmel, på din 35 års dag!

Du fattas oss här nere på jorden!

Våren går trögt här i fjällvärlden. Men det är bra, kanske blir det en fin sommar istället! Inne i samhällena är det förvisso stora ”bärjolfläcka” men här i Mosekälla finns en del snö kvar än. Och på fjället är det mycke vinter än. Föret för skotern är fint, åtminstone om du håller dej till färdiga spår. Men vi hade ju aldrig särskilt mycke snö i vintras, erbarmerligt lite snö var det, skulle jag säga! Och då blir det ofta långa och kalla vårar.

För turistskotertrafiken är skotersäsongen defenetivt över, i och med inträdandet av majförbudet i dag, men jag tillhör de som anser att ortsbefolkningen kan fortsätta köra ut på fjället så länge föret håller i sig! Detta stöder jag på §3 terrängkörningslagen.

Vi underhåller oss med att bära vatten, vi tror att det har frusit helt enkelt! Detta har aldrig hänt på de 33 år jag bott här, men det har som sagt varit extremt lite snö och väldigt kallt i vinter.

Vårens försiktiga framfart till trots, så la min karl och min son på sommardäcken i helgen! Ja, lite spänning ska vi väl unna oss ändå? Få se om det är djupsnö på morgonen när vi ska iväg? Hursomhelst, den snö som lägger nu ligger ju inte kvar så länge.

Vårens partiledardebatt i går kväll. Såg i aftonbldet att Lena Mellin satt minus på Jonas Sjöstedt för att han körde sitt eget spår, det vill säga, han verkade inte som att han ingick i ett ”någorlunda sammansvetsat regeringsalternativ”

Detta verkar förövrigt snart vara det enda som den borgerliga Alliansen har som debattämne mot Vänstern, Sossarna och Miljöpartiet!

Vänstern, Sossarna och Miljöpartiet är tre olika partier, och de är ett stabilt regeringsalternativ utifrån väljarnas val! Vi måste ju se hur folk röstar först, innan vi kan sätta ihop en regering och ett regeringsprogram.

Titta bara hur det gått för Alliansen! Där har Moderaterna ätit upp de små partierna.

Jag vill inte att mitt parti, Vänsterpartiet, ska ätas upp av Socialdemokraterna!

Jag lägger min röst på Jonas Sjöstedt, inte på Stefan Löfven, eller Fridolin heller för den delen. Vid en valseger för det rödgröna blocket får man sedan se hur stort inflytande de olika partiernas politik får, utifrån hur folket har röstat.

Är det svårt eller.....

Är det inte så man sköter en demokrati?

Ja, jag vet inte, men så fungerar det i min lilla naiva värld.............

 Livet går i vågor just nu, ja, det gör det väl kanske egentligen hela tiden!

Men det känns som att man åtminstone har stunder när man har lite bättre fäste i lössnön!

Vi lär oss så sakteliga att leva i nuet, verkligheten och det fakto att vi förlorat två människor som vi älskat. Tomrummen kan aldrig fyllas, men vi lär oss mer och mer att fortsätta våra liv med dem.

Vi har ju alla minnen, och tur är det!

Vad som får mej att då och då tappa fotfästet igen, är tanken på de föräldrar, våra gammla vänner, som i vinter fått uppleva det ingen förälder ska behöva uppleva, att förlora sitt barn. Jag kan faktiskt inte tänka mig något värre!

Och det får mig också att, både känna en sorts skuld för, och enorm lycka över, att mina barn lever, allihop!

Jag kan nu också , när glada minnen av vår grannarspojke Ronny, dyker upp, och det gör de lite nu och då, känna en stor glädje och tacksamhet över att han faktiskt funnits i våra liv, att vi delat så många trevliga stunder tillsammans med honom! Gester, kommentarer som var typiska honom, använder vi nu, och jag förstår plötsligt att han verkligen för alltid kommer att finnas med oss!

Sorgen efter pappa är lika stor men ändå på ett vis annorlunda. Han är rent fysiskt en del av mig, en del i mina barn och barnbarn. Det ger mig en frid inombords som faktiskt gör att jag känner mig starkare?! Ja, det är väldigt förvirrat detta med sorg och sorgearbete......och det är inte lätt att sätta rätta orden på det. Jag har, som ni kanske märker, försökt analysera det, men jag vet inte om jag lyckats?

För mig är det dock en slags terapi, att analyser, prata,fundera och att berätta om det.

I alla fall så tränger vardagen och verkligheten på allt mer, i går så förlorade vi vattnet IGEN!

Det är två år sedan sist, och vi misstänker att det kan vara samma problem, bara på ett annat ställe, eller?

Det har i alla fall fått oss att tänka på mer praktiska saker i nuet. Ex toabesök, tvätt, disk, dusch.... Hur mycke vatten vi faktiskt använder!

Tja, vi känner mer och mer att vi trots allt lever!

Och i kontrast med vad vi tvingats uppleva tidigare i vinter, så är förlorat vatten inte ens på kartan över förluster, men ni andra kanske ska hålla lite avstånd från oss på Bygget framöver, kanske luktar vi inte så fräscht!

 Hemavans utveckling Tärnabys död!

Soligt och fint väder i dag, men kallt i luften.

Är långledig efter en lite småbökig helg.

Tror jag håller på att bli förkyld igen, men jag kan tänka mig att just nu är man mottaglig för allt. Kropp och själ hör ju ihop, och påverkar varandra.

Just nu debatteras Hemavans uppswing kontra Tärnabys död på radion, och jag kände bara att någonting måste jag säga där.

Jag tycker att utvecklingen i Hemavan är både kul, spännande och nödvändig, men Tärnaby behövs med på båten för att vi ska kunna utvecklas fullt ut till en skidmetropol som kan konkurera med andra skidorter både i Sverige och utomlands!

För det är ju så, folk måste ju välja att komma hit, istället för att åka någon annanstans.

Jag bor inte längre i Tärnaby, men jag är född och uppvuxen där.

Och jag ser med sorg och faktiskt också fasa på vad som händer där i dag!

Utvecklingen har inte bara stannat upp, utan den går ju faktiskt också bakåt!

Och om Tärnaby dör, så tror inte jag att vi kommer så mycket längre i vår strävan efter att bli en stor och välbesökt skidmetropol. Hemavan är bra, men har sina begränsningar.

Vad behövs då för att få Tärnaby på fötter?

Ja, flera saker, men kanske främst politiker som verkligen vill se Tärnaby utvecklas och som jobbar för att locka hit investerare som tror på Tärnaby.

Just nu känns det ju inte riktigt som detta intresse finns från politiker håll? Och då blir det liksom lite stopp där. Man skulle kunna börja med att kräva av Strömma att backarna pistas och hålls öppna, åtminstone med hänsyn till de elever som går på kommunens gymnasiala Alpina program!

Jag tycker vidare att kommunen borde kunna ställa ännu fler krav på Strömma, eftersom Tärnabys vara eller inte vara är mycket beroende på att liftarna är öppna och backarna väl prepparerade.

Ingen handlar i affären om det inte finns några varor där!

Sedan måste det hända någonting med centrum i Tärnaby! Där står tomma lokaler som skulle kunna användas och ge oss ett levande centrum. Folketshus bör köpas tillbaka, det är betydligt viktigare för kommunen och kommunborna, än att man ska köpa Strömmas aktieporfölj i Hemavans flygplatsbolag!

Centrumplanen som funnits där i säkert 10 år?, bör iordningställas, och man bör jobba med planerna som finns, och funnits länge, över en utveckling av Laxfjället! Här finns så mycket potentialer, som skulle bli ett lyft för hela området!

Det är inte det att det saknas möjligheter, men det känns som att det saknas vilja!

Lyssnade på Bosse Bernström på radion i går, och han har rätt! Han utryckte verkligen vad som är problemet, och vad som behöver göras, tycker jag.

Det är också faktiskt viktigt för Tärnaby att skolorna finns kvar, att vi satsar på barnen, ungdomarna.

Jag vet att det finns kritik mot alpina gymnasiet att det skulle vara för dyrt för kommunen, men jag tror ändå att det är oerhört viktigt för området, för Tärnaby, för alpin utförsåkning, för Luspengymnasiet!

Och turismutvecklingen i Tärnaby/Hemavan är viktig för HELA kommunen!

 Ännu en dag. 

 Döden Döden Döden

Det är den vi försöker förlika oss med just nu.

En ofattbar, den andra helt naturlig

Men det känns som man hamnat i djup lössnö, trampar och trampar, men får inget fäste, tar oss inte upp.... men vi vet i alla fall att snön tinar bort till slut, och om inte förr så tar vi oss upp igen då.

På fettisdags kvällen, för snart fyra veckor sedan fann vi, jag och min man, vår grannarspojke Ronny, död!

Sedan dess går vi runt här som frusna maskiner. Vi gör det vi måste, vi får saker och ting att fungera, och inom oss är allt ett enda kaos!

Ömsom ilska, ömsom förtvivlan och ömsom svartaste sorg!

Varför varför varför?? Det mal hela tiden inom oss.

Ibland känner vi oss helt avtrubbade, för att i nästa sekund vara nästan folkelak! Sedan kommer minnen av Ronny som får oss att le och skratta, och för en stund känns det lite lättare.

Vi har känt den här pojken från det att han var en liten knubbig bäbis, till han var en vuxen och oerhört fin ung man.

Vi minns honom när han bar älgskankar som var större än han själv,när han lärt sig cykla, gick ut skolan, tog körkort, första bilen, började jobba, startade eget, ja, hela vägen till den hemska fettisdagskvällen!

Ronny var en oerhört snäll person, hänsynsfull, ville klara sig själv, inte ligga någon till last! Han var pedantisk i sitt arbete. Han var en sådan person som alltid tog hand om, både sig själv och andra. Man kunde lita på honom!

Han hade massor med humor, och många är de tillfällen då vi har skrattat hjärtligt tillsammans med honom!

Ronny var en fin människa som skulle leva länge än.....vi hade gott om tid....

Vi tyckte så oerhört mycket om honom, jag är rädd för att han aldrig förstod hur mycket..........

Tomrummet han lämnar går aldrig att fylla, vi måste lära oss att leva med det,vi vet bara ännu inte hur? Vi trampar i lössnön, men nångång så tar vi oss upp.........

Och vi tänker på hans familj, deras oerhörda sorg,saknad och förlust och då känns det som om någonting brister.......

Min pappa har varit sjuk sedan nyår, kan man säga.

Natten mot måndag, den 4 mars, gick han ifrån oss.

Varken mamma eller jag hann till honom, han ville verkligen gå, han ville inte bli hindrad! Ville inte att det skulle bli alltför besvärligt!

Han var min far, och han var älskad. Vi sörjer och saknar honom, och hans tomrum går heller aldrig att fylla. Men här finns ett outtalat samförstånd, mellan honom och oss. Han har alltid funnits för oss, och nu accepterar vi hans vilja, han har ändå kämpat i 2 ½ år sedan stroken för vår skull!

För inte ville ju han leva så, fullkomligt beroende av andra människor. Min far var också en person som inte ville ligga till last, som ville klara sig själv.

Men han visste att vi ville ha honom kvar, så tack pappa för att du gav oss de här två åren extra. Vi kunde prata med dej, umgås, lära känna en ny sida av dig.

Hans sista dygn här i livet var fridfulla, vackra... Han sov sig in i döden.

Ingen smärta, inget lidande.

Och en fantastisk personal som verkligen tog hand om honom, om oss.

Ett jätte stort tack till personalen på Vikbackas äldreboende.

Pappa fick ett vackert och värdigt slut, och vi kan bara säga som han själv brukade säga när vi hälsat på honom, och skulle åka därifrån,

Far i frid! Far i frid pappa!

Min pappa var också bekant med Ronny.

Det var aldrig någon tvekan om vem som skulle skruva i pappas bil.

Jag kan tänka mig att min pappa frågat Ronny nu när de möts, vad han gör där, nu, redan?

Vi pratar om att de kanske just nu sitter tillsammans där uppe i sin himmel, och tittar på oss i vår sorg och strävan. Kanske sitter vår gammla hund Tjapp, som verkligen var kompis med Ronny, också där med dem?

Kanske dricker de varsin kall öl, kaffe, tuggar torrkött, och har en och annan korv och hamburgare, och kanske nåt annat gott på grillen...................

Mmmmmm mums!

Funderingar i kallvere!

I går morse hade vi -36 grader kallt här, i morse var det -35, och nu är det bara -27! Så vi går mot varmare!! Härligt!!

Jag var ute på en promenad med hundarna i dag. Det var friskt och skönt!

Det är väldigt vackert när det är så här kallt, och man märker verkligen att dagarna blir allt längre.

Annars händer det väl inte så mycket som är värt att berätta om. Vi var på ett snabb besök nere vid kusten i fredags, och det kändes i kropppen i går! Jag har jätte svårt för att åka bil långt faktiskt, kan det månde vara ett ålderstecken?

Och annars brottas vi mot magsjuka, och eldar i pannan!

Min far kämpar fortfarande mot sin ohälsa, och jag var in en snabbsväng till honom i går.

Såg ut som han var glad åt att se mig, och jag var glad att se honom också.

Det går inte att springa och besöka honom när man själv slåss med olika smittor, och han redan kämpar med sitt!

Det känns inte så roligt att dra på honom ännu mera skit, det räcker som det är.

Det här är jobbit så det räcker till ändå, särskilt för min mor!

Men vi får hoppas att det vänder snart.

Förra veckan nåddes vi ju av beskedet att Rönnbäcksgruvan läggs på is, bolaget ska bryta guld och diamanter i Kongo istället.....

Känns det bättre? Njaa, jag undrar ännu mer, vad är detta för ett bolag egentligen?

Ja, jag lär komma tillbaka till detta ämne.

Hörde om radions undersökning om kommunalråden som kan tänka sig att säga "ja" till uranbrytning i sin kommun. Jag är glad att inte vårat kommunalråd Mörtsell var med där, tack för det! Alltid när man säger sig positiv till detta, så säger man att det är av "moraliska skäl" vi ska inte inportera vårat uran från länder med sämmre gruv och miljö säkerhet! Nej, det håller jag med om! Vi ska inte ha nån kärnkraft! Och det har Svenska folket redan talat om, och det är både omoraliskt och odemokratiskt att strunta i den folkomröstningen!

Det får mej att undra vad folkomröstningen för sjukvården i inlandet, och andra folkomröstningar egentligen är värd??!!

I dag fyller näst älste sonen 30 år!
Vi ska åka dit och grattulera!

Annars är det förkylt, och allmänt jävligt faktiskt!
Men det är väl så, man får väl bara vad man förtjänar.

På radion sa man nu på morgonen att det är -6 grader och snö och blåst i Hemavan. När jag ser ut genom mitt fönster, är det halvklart, lungt, -6,7 och absolut inge snö! Möjligen rör det sig lite lite i björkkvistarna, men det kanske skiljer sig så enormt mycket i väderleken härifrån till Hemavan! Det gör det för övrigt ofta när man hör på radions och tvns väderleksrapporter!
Det verkar vara svårt för väderleksinstituten att kunna se vilket väder vi ska få här, det verkar till och med svårt att tala om vad vi har för väder här!
Med denna lilla sura anmärkning, får jag så önska er alla en trevlig helg därute!

Grattis Diversus från Storuman, till segern i Duvan cup i Lycksele!
Det gjorde ni jätte bra!

Nu är snart Januari, tsiengele, isklangtiden till ända, och vi går vidare till goevete, februari, midvinter......
Dagarna blir längre, solen återvänder, och livsandarna börjar spira så smått.
Det känns härligt!

Diskusioner som pågått på sistonde är väl bland annat om barnfattigdom, och jag tycker verkligen att Janne Josefsson och "Uppdrag granskning" trampat i klaveret när det gäller granskningen av detta! Man kunde ha nöjt sig med att kritisera Rädda barnens kampanj från 2011, om hungrande barn i dåliga kläder, och faktiskt sett efter vad begreppet "barnfattigdom" i Sverige står för!
Det behövs bara att den ena föräldern är arbetslös eller kanske sjuk, utförsäkrad, och den andra föräldern lågavlönad, så blir ekonomin för familjen mycket kärv, och naturligtvis drabbar det barnen! Är då båda föräldrarna arbetslösa eller sjuk, utförsäkrad så förstår man ju att det blir riktigt kämpigt!
Jag tycker verkligen att reportaget och efterdebatten var smaklösa!
Man väljer att inte se de här barnen, att inte se den verklighet som faktiskt finns där för många.

En annan diskussion/debatt som Jonas Sjöstedt tagit upp i VK den 14 januari, är om utarmningen av landsbygden. Här pekar han på en del saker som jag också pekat på förut faktiskt. Jag har alltid sagt att visst går det att leva i glesbygden, om vi bara ges möjligheten till det!
Om vi får behålla en viss del av de vinster som tas ut av de naturresurser som utvinns i våra bygder, så skulle det inte vara något problem att leva här. Då skulle vi ha råd med en bra samhälls service, vi skulle skapa jobb, och folk skulle "våga" bo kvar, eller flytta hit!
Det fungerar i Norge, det är väldigt nära oss, och jag har alltid också sagt att vi ska studera vårat grannland, och se hur de faktiskt får hela sitt land att leva!
Jag har så svårt att förstå varför man i Sverige verkar vilja avfolka landsbygden/glesbygden? Är det för att utländska riskkapitalister ska få härja fritt här med våra naturresurser, våra värdefulla mineraler, uranet i våra marker?? Vad vinner landet Sverige på det? Vad vinner folket på det? Kanske en och annan uppsatt politiker tjänar på det? Men för landet Sverige kan jag bara se att det är dåligt.
Om vi allihopa ska bo i städerna, vad ska vi alla jobba med där, var ska vi bo?
Och hur skulle den rent sociala biten bli........
Folk är stressade och mår dåligt redan i dag, och inte tror jag att det blir bättre.
Tänk efter.........
Glesbygden är verkligen beroende av Staten/kommunen tillgodoser vårat behov av skola, sjukvård, post, kommunikationer,bilbesiktning mm
Vi har ingen glädje av Alliansens privatiserings hysteri, den kommer bara att utarma våra bygder ännu mer!
De privata företagen som nu får fritt fram, att med våra gemensamma skattemedel, bedriva vård, skola, apotek, bilbesiktning.......vad tror ni att de har för intresse av att starta upp sina företag i Tärnaby, Vilhelmina, Sorsele, Storuman, Åsele, Malå............
Nej, de vill driva sina företag där det finns bästa chanserna att tjäna pengar såklar, ingenting konstigt i det!
De privata alternativen etableras i storstäderna och regioncentran, medan Alliansens urholkning av Stadsbidragen, och skattesubventionerna till dessa privata etableringar, naturligtvis påverkar vår gemensamma statliga service negativt! Ännu mer läggs ner,dras in och försvinner från glesbygden, ännu färre vill bo här.
Tänk över detta, innan ni i ilska över de dåliga nedskärnings besluten som S och Mp i landstinget gjort, röstar för att låta Alliansen styra landstinget efter nästa val!
Tänk efter, innan ni överhuvudtaget röstar på Alliansen vid nästa val, det är inte så många av er som verkligen tjänar på deras politik, i något hänseende!
Jag förundras också över att om man startar ett privat företag, så är det okej om stora delar av den vinst man gör, är subventionerade av våra gemensamma skattemedel!
Men om jag är arbetslös, så är det inte okej att jag får en månatlig ersättning från A-kassan, en försäkring som jag faktiskt själv betalat in till??
Det är inte heller okej att få ersättning från gemensamma medel om jag är sjuk, eller om jag är i behov av ett tillfälligt ekonomiskt stöd??
Att man i de ena fallen räknas som "tärande" en "samhällsböld", men som företagare som lever på "andras" pengar, så är det helt okej??!!
Jag har inget som helst problem med att man som privatföretagare gör vinster, det är bara när dessa vinster utgörs av våra gemensamma skattepengar, som jag får sura uppstötningar!

 

Vilket härligt väder det har varit i dag!
Efter flera veckors små grinig kyla, känns det riktigt fint i dag.
Vår näst yngsta dotter fyller 18 år i dag!
Nu har vi faktiskt bara ett minderårigt barn! Och hon håller också på att vara stor.
Det är otroligt vad tiden går!

Ja så i dag äter vi tårta, tillverkad på Tärnafjällens bageri och konditori, underbart god!
Samtidigt oroar vi oss för morfar, som tyvärr inte är så pigg just nu. Vi får väl bara vänta och se vad han tillslut bestämmer sig för.
Annars är det lungt och fridfullt. Julen är bortstädad, och vi konstaterar att dagarna blir längre.
Det är en härlig tid vi går till mötes, hoppas bara man håller sig frisk och kan njuta av den.

Inte så mycke kontroversiella uttalanden här i dag, men jag kände att jag måste skriva några rader mersom för att visa att jag faktiskt inte håller på att "gammles bort!"
Håll till godo tills nästa gång.