Marianne Johansson, Mosekälla

Vid köksbordet om morgonen

Att sitta vid köksbordet på morgonen, bara jag och min karl. Dricka kaffe och höra hur det knastrar från elden i vedspisen. Ladugården är gjort och mjölken uppsilad. Ute skiner solen och det verkar bli en härlig dag, ja, det känns gott.
Snart kliver lilla fröken upp och ökar på tempot lite.
Uppe i ladugården är det också ett livligare tempo, där studsar sju pigga killingar omkring.

I går var jag ute på min första skoteråkar- tur för säsongen. Det var härligt, men det är så lite snö att genrisbuskar och klingerris är framme. Det tål att man tänker på hur och var man kör skoter i terrängen i vinter, man kan skada underlaget.
På en myr låg en ensam ren och iakttog oss där vi kom. Vi såg några ripor också, deras klädesdräkt var fortfarande helt vit.
Ja, inte blir det någon sommar på en bra stund än.
Vi såg inte en enda skoter till, det var väldigt tyst och lugnt.

Eftersom det är så lite snö har vi haft problem med vattnet. Det är så att det fryser i dammen från vilken vattnet rinner in i brunnen. Det går att åtgärda, men det är jobbigt, både att spetta isen och sedan att hålla på och rengöra alla silar i kranarna och till tvättmaskinen.
Men vi har otroligt gott kallkällvatten som det är värt att kämpa för.

Ja, hela vår livssituation är värt att kämpa för. Och i den ingår denna möjlighet att färdas fritt på skidor, på snöskoter i den fjällvärld där våra förfäder färdats fritt. Att kunna jaga och fiska där våra förfäder funnit sin föda sedan urminnes tider. Att ha rätten att, om man vill, freda sin tillvaro mot turisters rekreations körning på snöskoter, som inte alltid är så trevlig.
Rätten att kunna välja sitt liv helt enkelt.

Det är inte så svårt att mjölka en get…….

Det är inte så svårt att mjölka en get. När geten själv är med på det.
Annars kan det vara lite marigt!

Nu är vårvintern här på allvar! Ljusa morgnar och ljusa långa kvällar, och killingar fulla ladugården!
Ja, livsandarna återvänder.
I dag har vi haft grannarnas lilla Hanna på besök, och jag och små flickorna har grillat korv i solskenet.
Det är lätt att le sådana här dagar.
Jag hoppas få njuta flera gånger av dagar som denna innan sommaren.
Inte för att jag någonsin tvivlar, men det är just detta som gör att man trivs så oerhört bra i fjällvärlden, som gör att man aldrig någonsin funderat på att bo någon annanstans.
Det är visst trevligt att åka ner till kusten och hälsa på, men det är ju därför att man vet att man slipper stanna där!

Det är fortfarande turister här i fjällvärlden, men det är inte lika mycket folk som förra veckan. Nu är det nog folk ända fram till säsongsavslutningen, och just nu får de verkligen skåda Tärnafjällen från dess vackraste sida.
I går kväll var vi ner till byn, och en jätte stor måne lyste upp vägen åt oss.
Månen lyste på skaren på Ryfjället så det syntes som någon satt ut belysning på fjället. Jag har aldrig sett något liknande! Det var så vackert att till och med vi i vår hemmablindhet häpnade!
Jag önskade att jag hade haft en riktig kamera och kunnat föreviga detta fenomen. Det kan dröja innan man får se något sådant igen.

Det känns skönt att vara ledig igen, och ha sån tur med vädret.

Olovlig skoterkörning i Tärnafjällen

I dag blev det inte till att sova just någonting alls.
Men jag får ju sova hemma i sängen i kväll, så jag ska inte alls klaga.
Visst känner jag mig lite mosig, men jag överlever.

Det är okända skoteråkare ute på jälan. Ett barn som kör och någon som sitter bakpå. Jag begär inte att barnet ska ha bättre vett, men det måste ju finnas någon vuxen ansvarig som kan lära det här barnet, dels att man ska vara 16 år och ha förarbevis, men också att det finns lagar som reglerar skoteråkningen. Dessa lagar är faktiskt ganska strikta. Man får inte köra skoter på åkermark, man får inte köra skoter på privat mark överhuvudtaget utan markägarens tillstånd!
En skoteråkare som inte är bosatt här får hålla sig till skoterlederna. Jag har ett domstolsutslag som stöder det jag säger.
Här i Mosekälla finns inga skoterleder, det finns inga skoterleder överhuvudtaget i Tärnafjällen, så i princip riskerar alla som är skoterturister här att åka dit.

Om skoterleden ska vara laglig, så måste det finnas ett avtal mellan markägaren och kommunen länsstyrelsen. Något sådant finns inte angående de skoterleder som Tärnafjällen har att erbjuda, och därför är de inte lagliga, och de turister som åker på dem i allsköns ro, fast förvissade om att man gör något fullständigt lagligt, riskerar alltså att åka dit för ett lagbrott.

Jo, jag håller med, det är för jäkligt, och felet är helt och hållet kommunens.
Storumans kommun har retat markägarna i denna fråga så till den milda grad, att markägarna vill inte skriva på något avtal.
Kommunen är ute efter att reglera de bofastas skoteråkande, det verkar vara det som är poängen. Man vill inte erkänna 3§ i terrängkörningslagen, som säger att man inte onödvändigtvis ska reglera skotertrafik som är till gagn för ortsbefolkningen. Och om jag förstår kommunen rätt så är det just denna skotertrafik man vill reglera, turistbranschen kan alltid få dispenser.
Kommunen hade tänkt att göra precis så som de alltid gjort tidigare, köra över oss som bor här.
Den här 3§ ger heller ingen rätt för Storumanbor att köra skoter fritt här, och det är ju naturligtvis fruktansvärt orättvist tycker de, för nu helt plötsligt, i denna fråga, så är vi ju alla kommunbor!
Jag tror aldrig att det kommer att bli några lagliga skoterleder i Tärnafjällen så länge kommunen inte inser att i denna fråga måste man lyssna till markägarna.
Och oskyldiga turister som inte har med konflikten att göra, riskerar att åka dit för att olovligen åka skoter på privat mark och få böta.

Men åter tillbaka till skoteråkaren på vår jäla/ åkermark. Det står bostadshus här som syns från sjön, de har hela sjön att köra på, varför i all världen ska de upp och köra runt husen???????
Riktigt klok på dessa turister blir jag nog aldrig!

Brott och Straff

Tisdag, jag sov nästan till klockan två i dag. Min lillasyster med familj reste hem i dag, så vi sa "hej då" i går kväll innan äldsta dottern skjussade mig på jobbet.
Nu dröjer det inte så länge innan vi ses nästa gång igen.

Hörde på radion om nåt nytt fynd av någon revolver pipa i Palme utredningen, men man säger visst att den inte var den rätta heller.
Personligen tror jag att vi aldrig kommer att få veta den verkliga sanningen om vad som egentligen hände och varför. Vi får nog leva med våra egna funderingar kring detta. Jag tror helt enkelt att det finns makter som ser till att sanningen aldrig kommer fram. Och vad det är för makter vet jag inte, det vet bara de inblandade själva.

Läste i tidningen att man tagit två rattfyllerister i Hemavan natten till Söndagen. Det är verkligen bra tycker jag. Jag kan för mitt liv inte se några förmildrande omständigheter med att köra bil sedan man druckit alkohol!
Därför tycker jag också att straffen för sådana företeelser är för låga. Jag anser på fullaste alvar att den som sätter sig bakom ratten efter sprit förtäring vet om vad han/ hon gör och ska ses som en potentiell mördare!
Man sätter sitt eget liv på spel, det är en sak. Man kan skada sig själv så att man kommer att kosta samhället massor av pengar genom vård. Det är en annan sak. Men man kan ta livet och hälsan av andra helt oskyldiga människor, och det är det absolut värsta! Ingen människa har rätt att ta liv och hälsa från en annan människa. Jag tycker att domen mot en rattfyllerist ska vara hård och mycket kännbar. Men frågan är om domstolarna skulle utdöma hårdare straff om än det fanns??

Hörde på radion om två Hovrättsdomar där man mildrat straffen för två män som haft sex med minderåriga. Vad hjälper det att man skärpt straffen så att sånt inte skulle hända när domstolarna inte vill skärpa straffen? Vad spelar det för roll om en tjej på 13-14 år gått med på att ha sex eller om hon druckit så att hon inte kunnat värja sig?? Hon är ju lika fullt minderårig!

På något vis tycker jag att man främjar brott i de svenska domstolarna. Det är ju faktiskt som om att man tycker att det är okey att köra bil på fyllan eller ha sex med barn!

Trygghet för äldre och syskon styrka

Äntligen helg igen!
Vi har haft en kall, solig vecka med underbart vackra dagar.
Och jag har gått på en ny arbetsperiod.
På jobbet är vi dystra över den äldrevård som tydligen ska erbjudas våra gamla, och så småningom också oss själva.
Man kan inte erbjuda ett tryggt boende åt de gamla. Det finns inget att erbjuda. Är man 85-90-95 år och bor i en liten by utanför samhället, man har inga barn omkring sig, och man håller faktiskt på att vara gammal och trött! Ja, vill man verkligen bo kvar hemma då?
Jag ifrågasätter det. Men de som bestämmer påstår att det är så, att man har frågat dom gamla. Jag tror att det är pigga 70 åringar som bor inne i samhället där hemtjänsten kanske finns att tillgå dygnet runt som man har frågat.
Det känns inte bra att jobba med äldrevården just nu. Man känner att vi sviker dem som byggt upp det välfärdsamhälle som vi nu lever i.
Men vi kan ingenting göra, för dessa direktiv kommer uppifrån. Är man äldre så måste man vara ett vårdpaket innan man har rätt till ett boende i trygghet, ska vi verkligen ha det så här??
Jag blir lessen när jag tänker på det.

Annars är det ledigt det är helg, och till veckan har ungarna sportlov.
Och jag jobbar förstås till veckan. Men jag vet ju att jag har dom runt omkring mig. Det känns bra.

Har varit ner på byn i dag, det var ganska mycke folk. Sportlovslediga ungdomar med föräldrar. Vi blir lite irriterade, men det är ju egentligen bara för att vi är så ovana att stå i kö och trängas. Det är ju nu alla affärer ska tjäna de verkliga pengarna. Det är bra att det är mycke folk i farten.
Vi har bara så ovanligt lite snö! Det är så lite så ?klingerrise? syns nästan.

Min syster och hennes familj är hemma här i helgen. Det är alltid lika trevligt.
De var inte hemma i julas då de firade den i Thailand. Min syster fyllde 40 år strax efter nyår, därav utlands semestern.
Så lilla fröken blev lite blyg för sin moster när de träffades i dag.
Det hade gått för lång tid.

Det är härligt med syskon, jag önskar jag haft fler. Kanske därför vi har åtta barn. Det är förstås inte alltid syskon relationerna fungerar bra som de ska. Och det är väldigt sorgligt när det inte gör det.
Men när det fungerar så är det en trygghet, ett stöd. Någon man alltid kan vända sig till när livet är tungt och jobbigt, men också när man vill dela sin glädje.
Min syster och jag är nog inte särskilt lika, men vi har varandra, och hon betyder väldigt mycket för mig.
Jag tycker mig se detta mellan mina egna barn, och det värmer verkligen mitt hjärta. Man behöver inte alltid vara sams, man behöver inte ha samma uppfattning om saker och ting. Men man finns där för varandra i alla väder.
Det är en oerhörd styrka att ha syskon. Ni som har syskon, var rädd om den styrkan!