I går kom delar av umbyn beförandes med sina renar.
De tar dem över E12:an vid ett ställe vi kallar August Ers´ fäbod, och driver ner dem efter gammvägen vid "Trättarnäset" för att sedan beföra dem över Västansjön bort mot "Pyttedasvika". Målet är Gierovardo, vårfjället eller mera känt som Jofjället.
Åtminstonde var det rutten förut, i går missade vi dem, tyvärr. Så vi såg inte hur de for, men renarna brukar ju ta samma väg varje år.
Vi hörde på radion när vi var i Tärna att de skulle över E12:an innan S. Västansjö, och hoppades få se på, men vi var för tidiga, tyvärr.

Detta är ett skådespel, värt att beskåda.
Det är vackert och mäktigt, och oerhört roligt att några renskötare i varje fall beför sina renar på någorlunda gammalt vis. I dag använder de förstås skotern istället för skidor, men som sagt det är härligt att se.
Man kan se och känna glädjen hos renarna när de skuttar fram för att nå sitt mål. Våren är här!
Jag känner glädje i själ och hjärta och välkomnar renarna till sitt sommarbetesland. Detta är ett vårtecken!
Och jag kan inte alls förstå de människor som blir arga över att behöva vänta den lilla stund som det tar för renarna att passera vägen.
Se och njut istället, ta till er renarnas vårrus och lycka!

Hur kan jag som är så negativ till samebyarna och rennäringen säga så här helt plötsligt? Har hon bytt sida?
Nej, men renarna har ingenting egentligen att göra med de konflikter som finns.
Renen är ett oskyldigt djur som alltid, så vitt jag vet, funnits i de här trakterna.
I begynnelsen som vilda djur.

Människorna, lagarna och reglerna kring renarna är en helt annan sak.
Samebyarna är en odemokratisk administration som ger den rike större makt än den fattige. Vilket naturligtvis gör situationen besvärlig många gånger för den lille renägaren, det förstår jag.
Rennäringen har fått ett allt för stort inflytande på den politik man för här uppe i de norra delarna av Sverige. Rennäringen lever av stora statliga subventioner, behöver inte ens följa Sveriges lagar. Och detta på bofastas bekostnad.
Dessutom så har Sveriges styrande genom tiderna valt att göra en etnisk rensning bland det folk som levt här uppe i flera hundra år, och bara se renägarna som ursprungsfolk.
Detta är en grov kränkning av oss samer som inte sysslar med rennäring. Och det är detta man snabbt borde rätta till och be om ursäkt för.
För en del samer är renskötseln ett sätt att leva, men det är långt ifrån alla samer som lever så. De flesta samer lever som andra Svenskar.
Ändå hävdar man att allt kring samisk kultur kretsar kring renen. Det är bara renägarna som är riktiga samer. Det är oerhört kränkande att likna ett folks identitet vid ett djur, som man gör i dag. Man har tagit ifrån icke renägande språket och rätten att vara den man är. Dessutom har man bestulit de icke renägande på rättigheten att livnära sig på sina förfäders marker.
Det är detta konflikten verkligen handlar om, och det är den Svenska staten som är ytterst ansvarig.
Renarna är faktiskt bara oskyldiga djur.
Så välkomna tillbaka till sommarbetesmarkerna!

Jag tror på Gud.
Och jag tror att Gud skapade mannen och kvinnan för att vi ska komplettera varandra. Där mannen brister tar kvinnan vid och tvärtom.
Jag tror att Gud hade menat att vi skulle leva i balans med varandra, och inget av könen skulle vara lägre eller högre stående på något vis.
Mannen är lika viktig och lika mycket värd som kvinnan.
Vi behövs båda könen, annars dör människan ut.
Jag tror att det faktiskt är så enkelt.
Och faktiskt har fjällets folk förr levt på det viset.
Vare sig man var nybyggare eller renägare, så visste man varandras betydelse.
Man måste vara två för att överleva i fjällen.
Var och en hade sina sysslor, och alla sysslor var lika värdefulla.
Men genom tiden har denna bild förändrats.
Nu anses det som mindre värdefullt, ja, nästan fult att som kvinna ta hand om sin familj. Det är inte nog hög status i att uppfostra sina barn själva.
Och allt har med pengar att göra, för det är ju ingen som betalar dig för att du "arbetar som hemmafru". Vilket otroligt fult ord "hemmafru"! Detta ord betyder att du går hemma och latar dig och blir inskränkt i huvudet.
Du blir en slav åt din familj, utan möjlighet att bli fri!
Ja, det låter fruktansvärt!
Jag var en sådan inskränkt slavinna i 18 år.
Det är nästan så att jag inte törs säga det, men dessa år har faktiskt varit de bästa i mitt liv. Jag hade förmånen att få se mina barn växa upp, på kvällen kunde jag berätta för min karl om barnens framsteg i utvecklingen.
Och jag märkte aldrig av att jag utförde slavarbete och blev avtrubbad i skallen. Sånt märker man inte.
Jag kände mig som navet i familjen, ingen klarade sig utan mig, och jag var minst lika uppskattad och betydelsefull som jag i dag är av min arbetsgivare.
Och jag hade precis lika mycket att säga till om i ekonomiska och andra frågor som gällde familjen. Vi har alltid fattat beslut tillsammans.
Visst hade jag tråkiga sysslor, städa, tvätta, men detta övervägdes av barnen, och samvaron med dem, och friheten att själv förfoga över dagarna.
Ja, det var knappt om pengar, och det är aldrig roligt att säga till barnen att du kan inte få det där för vi har inga pengar. Men å andra sidan behövde de inte höra att vi har inte tid. Och då är det ju frågan vad som är viktigast, tid eller pengar, och det måste man nog prioritera själv.
Jag skulle naturligtvis inte gråtit om jag varit rik som ett troll och kunnat ge barnen båda delar, men hur många har det så förspänt?
I dag jobbar jag deltid och är mycket ledig tillsammans med lilla fröken, och jag känner mig ganska nöjd med det.
Jag tror att dagens människor är så onöjda därför att de inte vet sitt eget värde. De tror att de måste prestera en välda massa, inte minst på arbetsmarknaden för att höja sin status som människa. Och det har uppstått en väldig obalans mellan könen, där vi istället för att stötta varandra, hackar på varandra och ser på varandra som konkurrenter. Denna obalans gör människor olyckliga, och ökar antalet skilsmässor. Dagens kvinnor är så onöjda, och karlarna är förvirrade i sin mansroll!
Och tyvärr bidrar jämnställdhetsdebatten bara till att öka på eländet.
Mannen och kvinnan är skapta olika, men ingen är värdefullare än den andra.
Om vi kunde acceptera detta skulle människorna bli lyckligare och nöjdare med livet, det är i alla fall jag övertygad om.

När jag säger att min dröm är att få upprättelse för mina förfäder, mig själv och mina barn, så handlar det egentligen om upprättelse för fjällfolket.
Vad menar jag med det?
Jo, i århundraden har Staten trampat på det folk som likt den seniga krokiga fjällbjörken försökt att skapa sig ett liv häruppe i denna karga del av Sverige.
Vi kan börja med att Staten körde över ägandet av lappskattelanden med avvittringen, trots att denna del av Sverige redan var uppdelad, så delade man upp det igen.
Sedan har Staten bit för bit kränkt de rättigheter som fjällfolket erhöll vid avvittringarna.
Detta fjällfolk som livnärde sig här med jakt, fiske, småskalig renskötsel och/eller småskaligt fjälljordbruk.
En urbefolkning som kallades för Lappar, och som försvann???????.
På 30-talet började ett annat nomad folk som livnärde sig på en annan sorts renskötsel att flytta in hit.
Lappar de också, men med sina rötter från ex Norge, sedan Karesuando
Dessa har kommit att sedan dess dominera renskötseln här i mina hemtrakter.
De har tagit över den Lappby där mina rötter är som starkast, trots att de inte hade en fullständig styrelse. Men de har fått all tänkbart stöd och hjälp från Länsstyrelsen i Västerbottens län.
Sedan de tog över Lappbyn och bildade samebyn i början av 1970- talet, har de styrt över all jakt och fiske på mina förfäders marker.
När jag växte upp fick jag veta av ungarna på sameskolan, att jag var en "Datch", skällsord för svensk, och att mina förfäder trängt undan och stulit samernas marker. På den tiden visste jag inte vad en same var för nåt. För vi pratade bara om Lappar, och det fanns inget nedvärderande i det. Jag visste inte då att mina förfäder var Lappar. Det var ingenting jag funderade över heller. Min mormor brukade sjunga vaggvisor för oss på lapska, men jag var för ung för att förstå att hon kanske ville förmedla någonting mer till mig.
Det har jag inte förstått förrän långt senare, och då var hon redan borta.
Jag tror att ens rötter blir allt viktigare ju äldre man blir. För mig har det då varit så, jag har saknat pusselbitar i mitt liv, men inte brytt mig om att finna dem förrän jag var mot 30 år.
När jag nu tänker tillbaka på uppväxten, så upprör det mig väldigt, att mina förfäder bespottades som inkräktare på de marker där de funnits så länge någon kan minnas, sedan urminnes tider, av de riktiga inkräktarna. Och att jag inte kunde stå upp för dem, att jag inte visste bättre.
Men nu vet jag, och ingen renskötarunge säger till mina ungar att de trängt undan deras förfäder.
Mina ungar vet vilka de är och varifrån de kommer. Rakt ut från dessa marker sedan flera hundra år tillbaka.

Varför jag inte visste?? Ja därför att vi ägde ju inga renar och då var vi ju inga "riktiga samer" ett begrepp som kommit i och med den nya extensiva, stor renskötsel som Staten ville ha, och bejakar än i denna dag.
Här har det skett folkmord i det tysta, och jag drömmer om upprättelse, att rätt ska vara rätt. Att även vi utanför renskötseln ses som de vi är, ursprungsfolk, Lappar/Samer. Att vi får tillbaka våra rättigheter som våra förfäder kämpade för när Staten avvittrade redan uppdelad mark.
Allt detta finns på pränt, från Lappskattelanden till i dag. Det är en ren lögn att säga att renskötseln inte finns dokumenterad sedan gammalt tillbaka. Att man säger så beror nog mera på att dagens renskötare inte vill att de dokumenten ska synas. De berättar nämligen en annan historia. De berättar inte om dagens renskötsel som det ursprungliga. Det berättar om ett strävsamt folk som livnärde sig på flera olika sysslor, och som aldrig tog mer än vad naturen hade råd att ge.

Alla dessa oförätter mot fjällens folk har skapat en misstänksamhet ja, rent av en fientlighet mot myndigheter, men också tyvärr Lappar emellan.
Vi har tröttnat på att Samebyarna med hjälp av Länsstyrelsen styr över jakten och fisket, bränner ner och beslagtar våra förfäders viste, boställen och kojor i fjällen, och jagar sönder älgstammen.

Vi har tröttnat på lögnen om Sveriges ursprungsfolk som stor renskötare! Sveriges ursprungsfolk har aldrig sysslat med någon extensiv rennäring!
Vi vet vilka vi är, och vi vet att vår etniska identitet inte sitter i ett djur, utan i själen och hjärtat och det vi känner för den jord vi fått förmånen att beträda.

Det klarnade upp här fram på eftermiddagen.
Annars var det inte så fint väder, och ungarna skulle iväg på skidutflykt.
Det är annars ganska typiskt, i går var det jätte fint hela dagen.
Jag har hemma en unge pga. skidutflykten. Han har legat sjuk, ordentligt med feber och snuva, och han hostar styggt än. Så han fick stanna hemma i dg, vi vill inte ha honom sängliggandes igen.
Annars tycker våra barn om dessa skidutflyktsdagar. Det blir något annat mot skolan. Sedan tycker jag att det också är viktig undervisning. Barnen ska lära sig att vistas ute i naturen. En del ungar kommer aldrig ut annars.

Annars är vi fortsatt bekymrade.
Vi pratar mycket om jakt och fiskerättsutredningen, gränsdragningskommissionen, rovdjurspolitiken, och sökandet efter uran i våra marker. Hör allt detta ihop? Ja, onekligen är det faktiskt en hel del pusselbitar som verkar passa ihop tyvärr.
På sameradion den 30 mars hade de ett reportage där de tog upp att ett Kanadensiskt bolag vill bryta uran inom Tåssåsens samebys betesmarker.
Detta gör mig bestört!
Jag vet att det inte är tillåtet med uranbrytningar i Sverige. Men det behövs ju bara en lagändring i riksdagen så är det fritt fram.
Och i uran brytningar ligger det massor av pengar.
Och i Sverige har det alltid fungerat så att det är pengarna som styr.
Får vi en borgerlig regering är det inte troligt att man följer 1980 års folkomröstning och avskaffar kärnkraften. Då vore det ju fint med egen uran!
Ja, jag litar inte ens på Ulrika Messing när hon dyrt och heligt lovar att så länge hon är näringsminister så blir det ingen uranbrytning i Sverige. Varför tillåter hon då att man provborrar efter uran??
Om det aldrig ska brytas så behöver man väl inte veta var det finns heller!!

Ska vi ha urangruvor här i den Svenska fjällvärlden så är det inte bara döden för rennäringen, ingen av oss kan ju leva kvar här.
Och jag är rädd att det är där för man försöker urholka äganderätten. Kan man inte visa att man har äganderätten till marken så blir det billigare för det bolaget som vill bryta ex uran. Och samebyarna äger ingen mark, de har bara en svagare bruksrätt och de går alltid att köpa ut dem till ett billigare pris än den som verkligen äger någonting.
Samebymedlemmarna har också lättare att flytta på sig, då de ju redan i dag lever som nomader. De är kanske inte lika fastrotade som vi som lever här året runt. De är lättare att köpa ut. Och fast det alldeles säkert inte är alla renägare som vill sluta med sin näring och flytta på sig för att det ska brytas uran, så brukar det alltid lyckas att köpa ut samebyn. Med nog mycket pengar på fickan så brukar de ge sig för de exploaterande företagen. Dessutom har många av dem inte sina rötter här, så vem bryr sig.
Jag önskar att vi alla fjällens folk skulle kunna strida tillsammans mot det hot som finns på himlen mot allas vår existens.
Men jag är rädd för att rennäringen kommer att låta sig köpas, även om jag inte tror att alla renägare vill det.
Det är inte som att renägarna bryr sig om sina renar och betesmarker som förr. Man har passiviserats till att ta emot bidrag, det är bekvämt och bra, och säkert också en pusselbit.
För mig, och de flesta bofasta utanför rennäringen är det en fråga om själva livet. Jag skulle säkert fortsätta äta, sova, jobba och andas om jag ex flyttade till Umeå. Men jag skulle inte leva.

Det är länge sedan jag bloggade sist, det har varit lite mycket just nu.

De har tagit Hagamannen!
Måste säga att bara det faktum att de har tagit honom gör mig lite eller ganska mycket överraskad. Trodde aldrig att de skulle lyckas, och det har de väl inte gjort heller utan att de blivit tipsade och fått använda DNA.
Tyvärr är inte min tilltro till polisen så där alldeles övertygande.

Vad jag tänker på nu, liksom så många andra, är hans sambo och hans barn. Hur lever man vidare efter att ha fått en sådan här smäll?
Vetskapen om att ens livskamrat är en våldsverkare, vetskapen om att ens pappa har gjort något så förfärligt!
Jag såg i lilla VK att barnen som uttalat sig där trodde att det vore lättare att ta att ens pappa dött. Ja, det tror jag också.
Man rår inte för om man blir sjuk eller råkar ut för en olycka och dör. Men att man våldtar och lemlästar andra människor kan man inte skylla ifrån sig. Den här mannen har barn! Han borde ha tagit ansvar för det och sökt hjälp för sina problem. För problem måste han ju ha?
Ja, detta är svårt för oss vanliga dödliga att förstå, åtmindstonde har jag svårt att greppa detta. Jag tycker bara så ohyggligt synd om hans familj, jag hade ju hoppats att han inte skulle ha haft familj. Det hade varit enklare då.
Föräldrar hade han förstås haft hur som helst. Det är ju säkert nog hemskt för dem. Jag har svårt att föreställa mig hur det ska kännas att vara mamma till Hagamannen?? Ja, jag kan bara känna medlidande med hans sambo, barn och föräldrar. De är faktiskt inte skyldiga till det som hänt. Var och en måste själva ta ansvar över sitt handlande. Och barnen har inte valt sin pappa.
Visst är det skönt att han gripits, det är faktiskt lite svårt att tro att det är sant.
Men det hade varit enklare att glädjas över det fullt ut om han varit en enstöring utan närmare familj.
Med tanke på Hagamannens familj, inte minst barnen, så tycker jag att det var oerhört fult gjort av Expressen att publicera namn och bild på honom. Och jag tycker inte heller att man borde satt ut bilder på deras hem i någon tidning.
Jag tänker inte alls på Hagamannens integritet när jag säger detta, men jag tänker på familjens, främst barnens.
När det finns barn med i bilden måste man faktiskt ta hänsyn till dem.
Leif Silbersky klagar över att Hagamannen får stå vid skampålen och hängas ut offentligt. Men han är väl skyddad där han sitter inlåst, det är ju familjen som hängts ut.
Om den här mannen är den skyldige, och mycket pekar ju på det, så har han plågat och förstört livet för flera kvinnor som han våldtagit och lemlästat. Men det är inte bara dessa kvinnor som fallit offer för hans sjukliga lustar, han har också lemlästat sin familj på ett oerhört brutalt sätt. Detta borde också vara en åtalspunkt.
Detta var mina förvirrade tankar kring Hagamannen och hans brutala brott, förvirrat därför att sådant här ska inte vara möjligt!
En människa som satt barn till världen ska inte begå sådana här brott!