Marianne Johansson, Mosekälla

Avkoppling i Hemavan och rasism i samevärlden

I går kopplade jag av tillsammans med min mor och mina två äldsta döttrar i Hemavan. Vi var på smink dag!
Ja, jag sminkar mig ju inte nämnvärt. Det händer någon gång vart tredje år ungefär att jag drar på mig lite maskara. Jag kan inte sånt där. Mina döttrar är inte heller så farliga på detta med smink, kanske beror det på att mamma inte kan nåt om sånt? Ja, jag vet inte, men min mor har väl heller aldrig varit någon reklampelare för kosmetika precis heller, så det kanske går i arv?
Men det är ändå lite skojigt med smink, det är en liten verklighetsflykt tycker jag, för det är alldeles otroligt vad man kan trolla med lite smink.
Och om nu mina tjejer vill sminka sig lite, så är det väldigt viktigt för mig att de använder bra grejer. Smink innehåller massor med onyttiga kemikalier. Jag vill att mina tjejer ska använda de saker som är minst farliga för dem själva och den natur vi lever i. Ja, smink dagen var en kul avslutning på denna annars hektiska vecka.
Jag har några dagar ledigt till innan det är dags att börja om med jobbet igen.
Dessa dagar ska jag tillägna min lilla fröken, och de andra barnen, kanske blir det lite över till karl’n också. Och så har jag tänkt skriva lite grann.
Jag tänker också titta lite grann på rasism och diskriminering i den samiska världen, för där finns det otroligt gott om den varan. Och det otäcka är att det verkar vara helt legalt!? När Sveriges ursprungsbefolkning förtrycker andra medborgare i det här landet så är det okey. Vilket jag finner som verkligt märkligt. Hur kan det komma sig att ingen reagerar när en renägande same ifrågasätter andra icke renägande samers etniska tillhörighet?
Om detta hänt någon annan stans i Sverige hade det blivit ett herrans liv, men inte i den samiska världen. I sametinget utesluter man det parti som fick flest samiska röster i sametingsvalet. Ändå får man kalla sig för ett demokratiskt organ och kräva större makt, och Sveriges riksdag och regering hörsammar detta?? För mig är det oerhört mystiskt att Sverige funderar på att ratificera ILO 169 enligt en enmans utredning, så att 90% av Sveriges samer inte berörs??
Hur kan det vara så här??

Ett rehabiliterande arbetssätt

Av , , 2 kommentarer 1

Hej igen!

Nu är det länge sedan jag bloggade sist.
Det har varit så mycket och jag är såå trött.
Veckan som var gick jag och mina kollegor kurs i Storuman.
Grunden till kursen är att all rehabilitering för vårdtagare över 65 år tas över från Landstingen till kommunerna om två år.
Kursen handlade om rehabilitering och ett rehabiliterande arbetssätt.
En väldigt bra kurs där vi fick diskutera och arbeta med rehabilitering i vården.
Och man fick sig en tankeställare hur vi egentligen arbetar.
Hur vi tar ifrån våra patienter deras förmåga att klara saker och ting själv genom att "hjälpa" dem alldeles för mycket, för det gör vi.
Och på det viset gör vi naturligtvis jobbet så mycket tyngre för oss själva, vi får slita betydligt mer än vad vi skulle behöva.
Och våra patienter blir passiviserade.
Vilket kan leda till depressioner och uppgivenhet hos våra patienter/ vårdtagare.
Detta fick oss att tänka efter en aning, för vi vill ju våra vårdtagare väl, och det känns inte så bra att inse att man kanske inte bara gör gott för dem genom att sköta deras personliga hygien, om de skulle kunna göra det själv, eller lyfta och förflytta om de skulle kunna göra det själva ex.
Men det är kanske inte så lätt att ändra tänket vare sig hos oss som jobbar, vårdtagarna eller de anhöriga, som tycker att mamma/ pappa betalar ju för den här hjälpen, då ska dom väl inte behöva göra detta själv?!
Ja, det finns många hinder på vägen till detta rehabiliterande arbetssätt som är värda att övervinnas.
Ett stort hinder är resurser!
Vi frågade oss alla var våra chefer och var politikerna höll hus dessa kurs dagar?? De är de som sitter på pengarna och ska fördela resurserna så att det ska bli möjligt att arbeta på ett rehabiliterande arbetssätt. Att arbeta på detta vis tar mer tid i anspråk, och jag kan direkt säga att på Granhöjden där jag jobbar, kommer detta arbetssätt bara att fungera på papperet om vi ska ha kvar den nedskurna bemanning som vi har nu.
Och jag tvivlar på att hemtjänsten kommer att klara det heller.
Det kommer att behövas mer personal, och hemtjänsten måste slippa städningen hos sina vårdtagare. För annars försvinner all deras tid i den.
Vi behöver privata eller kommunala städbolag som kan sköta städningen hos vårdtagare som bor hemma, så att hemtjänstens personal kan arbeta som det de är utbildade till, undersköterskor.
Jag undrar om Storumans kommunledning verkligen har förstått vad detta ansvar för vårdtagarnas rehabilitering verkligen kommer att betyda för kommunen?
Jag tror inte det. Därför tycker jag att kommunens politiker och tjänstemän skulle gå den här kursen också.
Annars kommer vi på golvet inte att kunna jobba på det här viset. Och vi kommer bara att känna ännu mer frustration i vårat arbete, där vi på grund av bristande resurser inte kan ge våra vårdtagare det de har rätt att få.

Tyst och lungt och fest!

Har varit ute och tittat på allt som tinat fram.
Och jag förundras över hur tyst det är.
Inga skotrar, bara vinden.
Vi har några fritidshus grannar här bortefter vägen där det varit ett förskräckligt skoterliv i vinter när de varit uppe.
Det är en yngre generation som tagit över, och det har vi verkligen märkt av.
När de kommit hem på eftermiddagarna efter sina utflykter, har ungarna börjat leka med skotrarna, och alla har inte fyllt 16 år.
Kanske tycker man att föräldrarna skulle tänka lite på att de kanske stör?
Men inte det inte. Jag tycker synd om grannen som bor mitt i det där, och de fritidshusägare som har sina stugor runtomkring, och kanske vill ha lite lugn och ro. Det vore skönt med lite mera hänsynstagande.

I kväll är det Anja fest på byn. Vi ska faktiskt fara ut på udden i kväll och lyssna på Noice Makers. Dom är faktiskt riktigt bra, och Lars-Jonas texter är ofta väldigt träff säkra.
Först ska vi premiär grilla med grannarna här hemma, sedan ska vi åka ner till festen.
Vi har ett helt underbart väder här i dag, och ungarna vill bara klä ut av sig och gå i shorts. Men det ligger ju kvar lite för mycke snö ännu för det.
Det är lite svårt att få dem att inse det. Vi har våra diskussioner.

Nä nu ska jag förbereda inför kvällens festligheter.

Fler vårtecken

Jag hängde ut tvätten för första gången i går.
Den var snus torr i dag, och luktade väldigt fräscht.
Det är ett annat av mina vårtecken.
Ett mindre angenämt vårtecken är att vägen in till Mosekälla blir oframkomlig.
I år har den ändå klarat sig fint, peppar, peppar.
Men nu ska väl trycket på vägen förhoppningsvis bli mindre. Det är slut på storhelgerna, påsk och första maj.
Vägen är en såkallad en kronas väg, byggd för att folk skulle kunna köra ut ved och mjölk till mejeribilen. I dag finns här ett 30-40- tal fritidshus, och när de kommer, ovana att köra på en grusväg, med släpvagnar nedlastade med skotrar, ja, då håller inte vägen om den hunnit börja tina.
Sedan kommer deras kompisar och hälsar på osv. Sedan har vi alla de som kör här bara för att titta, ja, det kan vara en väldig trafik.
Och sedan får vi som bor här forsla ut våra bilar till E 12:an och gå in och ut en vecka efter det att fritidshusägarna åkt hem. Från oss är det ca 2 km, så det är inte så farligt. Men de som bor längst in har 4 km till E12:an.
Barnen som ska med skolbussen får cykla eller åka skoter( om det går, det kan vara för mycket vatten på sjön) ut till E:12:an.
Vi har ett stadsbidrag och ett kommunalt bidrag på vägen, de är båda baserade på bofasta hushåll, och de är 5-6.
Naturligtvis räcker inte pengarna till det tryck som är på vägen de här helgerna under vår- vintern.
Vi har en vägförening. När den gjordes blev vi bofasta överkörda av lantmätaren. Och resultatet blev att det är vi bofasta som ska betala, att fritidshusägare, deras bekanta och helt obehöriga, kör sönder vägen så att vi bofasta får gå i en vecka efter helgerna. Det kan vara lite besvärligt då man inte kan köra skoter och har handlat ex. Eller då man ska till jobbet eller skolan.
Anledningen till att det är vi bofasta som ska upp med plånboken är såklart att vi på ett år använder vägen mera än fritidshusägarna.
Men å andra sidan, om det bara var vi som körde skulle vägen aldrig bli så sönderkörd som den faktiskt varit en del år.

Vi har bestämt att, trots att vägen klarat sig fint hitintills, så ska barnen ta sig ner till E:12: an och vänta på skolbussen till morgonen, för att slippa slitaget på vägen, för det finns några kritiska ställen ändå. Det är ju onödigt att göra det värre, och skolbussen är inne här tre turer per dag.

I går kväll brände vi majbrasan uppe i backen ovanför Bygget där vi bor.
Vi var lite folk på plats, och vi sköt iväg lite raketer och smällare. Det var första året som lilla fröken fick vara med, och hon tyckte det var jätte spännande.
Hon tjatade hela dagen om när det skulle eldas.
Hon tycker mycket om eld, och leker gärna med den om man inte ser upp.
Som sagt, vår äldste är brandman, och den yngsta är pyroman, en oslagbar kombination.