Nu är det sommarlov!
Vi har haft två hektiska dagar, torsdagen i Storuman då vår dotter tog studenten, och fredagen hemma i Tärnaby, då yngste sonen gick ut nian.
Det har varit blommor och ballonger, skratt och tårar och fest.

Att gå ut nian i Tärnaby är stort. Antagligen beror det på att väldigt många flyttar både hemifrån och från bygden då, även om en del kommer tillbaka senare. Vårat närmaste gymnasium ligger 12-13 mil bort.
Vill man studera vidare efter det så ökar avståndet med ca 25 mil.

När man går ut nian i Tärnaby går man först i elevskaran från skolan till kyrkan, och flaggbärarna är en tjej och en kille i nian.
Sedan väntar en pampig och stämningsfull avslutning i kyrkan med sång och musik av eleverna, och i år även av rektorn, annars brukar rektorn bara hålla tal, men vi har fått en ny väldigt musikalisk rektor i år, så han sjöng och spelade för oss.
Prästen håller ett sommartal, som borde kunna accepteras, även av den som har en annan tro eller inte tror alls. Det delas ut stipendier, och Skytteanskaskolans eget märke. Kyrkan är alltid fylld till bristningsgränsen, och detta är en tradition som jag hoppas att vi kommer att kunna bevara.

Efter kyrkan tas niorna emot utanför kyrkan av familjen, släkt och vänner med blommor och ballonger, och här tycker jag att det haft en tendens att gå över styr, då man även haft student plakat till avgångs nior. Jag tycker att man kanske ändå måste dra en gräns någonstans vid att gå ut nian och att ta studenten, en sådan gräns för mig är vid just studentplakaten.
I år såg jag inga studentplakat, utan bara blommor, ballonger och olika uppblåsbara djur och gosedjur. Helt okey.

Sedan åker niorna på en lövad vagn eller som i år lastbilsflak bort till skolan, där avgångsklassen fikar tillsammans med lärare, föräldrar och syskon.
Så var det när jag gick ut nian, och jag hoppas att det får fortsätta så.
På detta fika sjunger lärarna en sång som de diktat ihop till avgångsklassen, i regel handlar den om var och ens små egenheter, i år sjöng en av klassens mentorer också för dem, och så brukar niorna själva ha något litet spex om sina lärare, och dela ut blommor. I år hade niorna satt betyg på sina lärare. Mycket intressant kan jag säga, även om det inte utdelades några IG:n så kan man ändå utläsa någonting av detta. Jag hoppas att detta också blir en tradition, och att lärarna kan ta det på rätt sätt, som en sporre för sitt fortsatta arbete.

Att vara lärare är ett långt mer ansvarsfullt och viktigt arbete än vad många kanske tänker på. En lärare ska inspirera sina elever att utvecklas till nyfikna individer med aptit på livets olika mysterium. En lärare ska kunna vara flexibel och se de olika människorna bakom varje elevs ansikte.
En lärare måste vara en oerhört vaken och lyhörd person med stort intresse för människor. En lärare kan faktiskt ha en livstids inverkan över en människas liv, tänk på det ni som utbildar er inom lärar- yrket.
Det finns allelens för många som utbildar sig till lärare enbart på grund av juni, juli och augusti, och det är inte sådana lärare jag vill ha till mina barn.

När sedan fikat med sången och talen ebbat ut i skolans matsal, är det dags för avgångs niorna att ta förväl av sina kamrater som man i de flesta fall kämpat tillsammans med ända sedan dagis- förskolan. Inte är det alltid så lätt, och nog kommer tårarna.
När jag tänker tillbaka snart 30 år i tiden till min egen skolavslutning, så inser jag att det finns klasskamrater som jag inte sett sedan dess.
Och jag kan inte låta bli att tänka på vad de här ungdomarna kommer att möta i sin framtid, och hur många av dem som inte kommer att ses igen.
Nu börjar en ny del av deras liv, kanske lite skrämmande men mest spännande och roligt hoppas jag. Lycka till med er alla Tjottas klasskompisar från Tärna!

Den 6:e Juni, Sveriges nationaldag.
Tja, här i Mosekälla firar vi nog Hannas födelsedag istället.
Den har det pratats om sedan jul ungefär.
Hanna är grannarnas lilla pratglada dotter, och lilla frökens bästa vän.
När de här två damerna leker tillsammans kan allting hända, då går ingen säker, inte ens katten. Men de är ju väldigt harmlösa egentligen. De vill ju bara undersöka världen lite. Och att tjejer inte är ett dugg lugnare än killar, det insåg vi ganska snart sedan våran äldsta tös föddes.

Nej, någon större nationaldags känsla infinner sig nog tyvärr inte hos oss.
Vad ska vi fira?
Jag tror att man måste bli pressat som land för att känna att man har en nationell samhörighet. Så som Norge blev under kriget.
Under vissa sport avancemang, kan man uppnå lite av nationell känsla, när vi hejar fram våra Svenska stjärnor till segrar, som under OS ex.
Men inte annars.

Sverige är ett mångkulturellt land, där man för att blidka alla olika kulturer inte får ha några egna svenska traditioner och seder.
Nu senast hörde jag att vi inte ska kunna ha skolavslutningar i kyrkan längre, för muslimerna i Sverige ser detta som en religiös ceremoni som de inte kan delta i.
För mig är skolavslutningen i kyrkan en tradition, ingenting annat.
Det har inget som helst religiöst över sig, men det är högtidligt och vackert, och jag tycker att vi ska fortsätta med detta.

Jag tror faktiskt att en av bristerna i svenskarnas Sverigekänsla har med detta att göra, vi fogar oss efter dem som flyttar hit.
Vad är typiskt svenskt?
Ja, inte är det Lucia, för det är importerat.
Jul, påsk, pingst, ja, det firas i andra länder också.
Men midsommar då ? Ja, kanske är detta det mest typiskt svenska, men midsommarstången har jag för mig är importerad.
Det mest svenska jag hittar är väl kanske olika maträtter, sill, palt, surströmming?????.

Är det fel att vara ett mångkulturellt land då? Nej inte alls, det berikar. Men inte behöver vi väl ge efter alla våra traditioner och kulturbegivenheter bara för att vara olika inflyttade kulturer till lags?
Svenska muslimer har så vitt jag förstått, ofta flytt hit från förtryck i sina hemländer, som ofta är bundet till regimen i hemlandets stränga syn på deras religion. Då måste det väl vara skönt för dem att slippa allt detta i Sverige? Är det inte det man vill åstadkomma genom att fly??
Ja, jag kanske är dum och förstår inte bättre?
Men nog tycker jag det är konstigt många gånger.

Nä, nu ska vi gå upp till lilla Hanna och äta lite tårta. På det viset firar vi nationaldagen, utan svenska flaggan och nationalsången. Men med balonger och presenter!

Och kossorna firar årets första dag ute på fritt mul och klövbete!

Lilla fröken har lärt sig att ta sig fram på två hjul, och löven har slagit ut för fullt. Men det är ack så kallt.
Förra helgen kalvade vår ko Bente, det gick både snabbt och bra. Tack och lov. Annars är man faktiskt lite orolig varje gång en ko ska till att kalva.
Vi har inte skickat ut dem på bete än, men det är i faggorna. Man ser nästan på djuren att nu vill de ut.
I år känns det extra bra att skicka ut dem på bete, efter vår seger i Hovrätten.

Det har varit student baler runt om i länet, så också i Storuman, fast därifrån är det aldrig några bilder eller rapportering i länets dagstidningar. Det är väldigt dåligt tycker jag.
Jag jobbar i helgen, och eftersom balen var i fredags kväll så var jag aldrig ner, jag har sökt ledigt från jobbet till själva studenten och skolavslutningen här i Tärnaby, så jag tyckte inte att jag kunde söka ledigt för balen också. Så har det varit varje år som vi har haft någon som gått på bal hittills. Men nog ska jag väl hinna bevittna en studentbal innan lilla fröken tar studenten??
Vi har en dotter som tar studenten och en son som går ut nian, så det är fullt upp. Att gå ut nian i Tärnaby är stort!
Det är i princip då våra ungdomar flyttar hemifrån. De ska ju gå gymnasiet på annan ort och bli vuxna och klara av både eget boende och studierna. Det är inte alltid så lätt kan jag säga när man är så ung.

När ungarna går ut nian är det blommor och ballonger, och vissa har studentplakat också, det tycker jag ändå är att gå för långt!
Dom tar ju inte studenten!

De åker på lövat lastbilsflak från kyrkan till fikat på skolan, och det är sånger och tal. Ja, det är högtidligt värre. Trevligt och vemodigt på samma gång.

Niorna brukar också ha avslutningsfester, mer eller mindre bra.
När äldsta sonen gick ut nian så hade de hyrt en stuga i Hemavan av en av klasskompisarnas mor, och vi alla föräldrar förstod ju vad det skulle utmynna i. Men av någon anledning så var vi föräldrar så fega att ingen mer än jag och min karl var dit och tittade. Och vi var fega och ville inte genera sonen för mycket så vi var bara utanför och tittade. Och jo, det var fest, med en del äldre killar närvarande också. Vi insåg då att det är så att om man inte som förälder deltar vid sådana här fester, så ska man ändå finnas i närheten och lite nu och då göra ungarna påminda om sin närvaro. Det kan spåra ut och gå hur tokit som helst. Jag minns min egen avslutning på Folketshus i Tärnaby 1978. Det var ett ordentligt kalas, även om det också gick relativt bra den gången.
Barnen blir irriterade då vi lägger oss i, javisst. Men det är faktiskt inte okey, eller ens lagligt att dricka alkohol när man bara är 15-16 år!
Och att se till att de inte gör det är föräldrarnas ansvar.

När ungarna tar studenten kan man inte styra det hela så mycket. Annat än hoppas att de mognat något.