Marianne Johansson, Mosekälla

Separationsångest igen!

Av , , Bli först att kommentera 0

Separationsångest igen!

Grundskolan här i Tärna drog igång i dag efter sommarlovet. Det var en annorlunda öppning vill jag säga. Alla klasser och föräldrar samlades runt flaggstången ute på skolgården. Rektorn höll ett kort tal. Alla klasser hälsades välkomna. Lärarna spelade en rocklåt, det bjöds på saft och tårta till barnen.
Sedan plöjde klasserna igenom olika stationer med olika övningar.
Föräldrarna informerades och umgicks med varandra, och det var både en ovanlig, annorlunda skolstart, och en väldigt trevlig sådan.
För lilla fröken var det en väldig anspänning till bristningsgränsen. Ängsligt sökte hon mig med blicken när hon inte genast kunde se var jag var. Det var ju så mycke barn och mammor, för det var mest mammor.
Det knyter sig i mitt bröst, detta är mitt sista barn jag skolar in på Skytteanskaskolan i Tärnaby! Jag ska inte förneka att känns i hjärteroten.
Mitt älskade lilla barn, nu börjar din långa resa genom skolans värld, och navelsträngen tänjs ut ännu ett snäpp.
Hur ska det gå ?
De är 28 barn i förskoleklassen, kommer fröknarna att se vår lilla tjej bland alla de barnen?
Ja, jag vet att det måste gå, och det kommer att gå också.
Men det kommer att ta tid innan både jag och min lilla fröken vant oss vid detta.

I går flög "grannarskäringa" till Båstad för att vidareutbilda sig inom sitt undersköterskeyrke. Vad jag beundrar henne för det!
Jag skulle inte ens komma på tanken att åka i väg så långt bort för att utbilda mig. Så långt från barnen! Jag skulle aldrig klara av det. Jag vet att hon kommer att sakna sina barn och sin karl där nere i Båstad, men hon gör detta ändå. Hon vågar övervinna sin ångest för att utveckla sig själv på ett sätt som alldeles säkert kommer att gynna hennes familj i framtiden, om inte annat i form av en lycklig och tillfreds livskamrat och mor.
Ja, min "grannarskäring" är faktiskt värd all beundran.
Hon vågar flyga på sina egna vingar fullt ut.

I dag har jag inte gjort någonting!

Av , , Bli först att kommentera 0

I dag har jag inte gjort någonting. Jag sov till ca 14:00, sedan har jag läst en bok som jag lånat av min kollega. Den är riktigt bra faktiskt.
Min karl har varit i skogen med äldste och yngste sonen, och flickorna har varit hos mormor och morfar. Det har varit tyst och lugnt.
Men det är svårt att sova på dagen, åtminstone har jag svårt att sova på dagen, och jag är lika trött när jag vaknar. Det blir fel ikroppen.
Vi pratade om det i natt på jobbet, hur det sliter på en att jobba natt. Och min kollega har jobbat natt längre tid än jag. Tidigare pratade jag med en annan yngre nattkollega som sa att hon tyckte minnet försämrats sedan hon börjat jobba natt. Ja, det upplever jag också, ibland blir jag riktigt förskräckt över mig själv! Jag har svårare med koncentrationen också. Ibland, särskilt när man just "vakat av" kan det vara jätte svårt att fokusera på vad en annan människa säger till en. Det är bara så att nattvak sliter oerhört på en, och jag tycker att vi som jobbar natt borde få ett risktillägg, då vi faktiskt enligt forskningen förkortar våra liv med minst fem år. Jag tycker att vi nattarbetare glöms bort i alla avseenden. Det tas inte hänsyn till oss när det är kurser, personalmöten eller andra sammankomster. Vi finns liksom inte, ändå så behövs vi i samma utsträckning som dagpersonalen.
Ibland kan man känna sig lite som en piga till dagpersonalen, vi ska städa och tvätta om nätterna, det är inte det vi är utbildade till. Man kan också undra över vem som städar om nätterna om det är renlighet man vill åstadkomma? Det är inte lätt att städa och få det rent i lampbelysning. Men det är inte dagpersonalens fel, det är ju bara det att i regel är nätterna något lugnare och något måste vi ju göra på natten. Det glöms lätt bort att 50 % av vår energi går ut på att hålla sig vaken. Och händer det något så måste vi hålla huvudet klart än om vi är spytrötta! När gamla människor fullproppade med sömnmedecin är uppe och strosar på natten är det ju lätt hänt att det blir fallolyckor.
Tja, ingen skulle behöva jobba på natten. På natten ska man sova och ladda om batterierna. Men det går inte att lämna gamla och sjuka utan tillsyn om nätterna.

Fredag igen!

Av , , Bli först att kommentera 0

Fredag! I kväll kommer sonen hem efter sina första skoldagar i Storuman.
Och jag ska jobba hela helgen. Men sedan är jag ju ledig nästa vecka.

Annars är det en vanlig fredag, vi har varit ner på byn och handlat. Lilla fröken har handlat godis som hon ska äta i morgon, för då är det ju lördag. Men i regel så måste hon handla mera godis på lördagen, då fredagens inköp på nåt konstigt sätt tagit slut.
Detta är sista lediga helgen för ungarna innan grundskolan här i Tärnaby drar igång på måndag.
Jag tror att det finns en viss förväntan, det är inte bara jobbigt att börja skolan igen. Jag hörde en liten frekvens på Västerbottens nytt och läste i VF i dag att Skytteanska skolan fått kritik från skolverket, att man måste jobba med sina värdegrunder och att det förekommit kränkande behandling på skolan.
Ja, tyvärr måste jag ju säga att det är någonting som förekommit länge, det vet jag som själv gått mina nio år på Skytteanskaskolan i Tärnaby, och som haft barn i den skolan kontinuerligt sedan 1988.
Få se om den nye rektorn lyckas förändra något av detta, och att han får mycket stöd av oss föräldrar, och naturligtvis av lärarna i det arbetet. Men det är väl det som är kruxet, drar alla i kollegiet åt samma håll?
Fick höra nu att biträdande rektorn tagit tjänstledigt, vilket inte var någon bra start. Den biträdande rektorn är ung och pigg på nyheter i skolan, han vill förändra och på Skytteanskaskolan behövs det verkligen.

Annars har jag lyssnat lite till den borgerliga alliansens valmanifest, och det låter ju bra. Men föga övertygande. Var ska jobben åt ungdomarna uppstå ifrån och hur ska de betalas?
Om så många skatter ska sänkas, vad ska vi då betala vård, skola och omsorgen med? Sverige har kanske ett högt skattetryck, mycket beroende på att det är så lätt för företagen att komma undan skatter, men jag tror inte på att vi har världens högsta skatter. Och vi får faktiskt väldigt mycke för våra skattekronor, även om de säkert kunde användas ännu effektivare. Och om vi får sänkta skatter så att vi får en tusenlapp mer i plånboken i månaden, vad hjälper det om alla avgifter och försäkringar blir dyrare? Någonstans måste vi betala för välfärden, det är bara så. Och jag gör det helst via skattsedeln, det blir i alla fall mest rättvist så.

Nej, ni har rätt, jag kommer troligen inte att rösta på alliansen, även om jag faktiskt kan hålla med dem i flera frågor. Folkpartiet har ex många sunda förslag i skolfrågorna. Kanske beror det på att Folkpartiet åtminstone förr var ett lärarparti. I vissa andra frågor är jag moderat, och jag kan också hålla med både centerpartiet och KD i andra frågor. Men jag tror ändå att den borgerliga alliansen är bäst på att vara i opposition. Jag tycker inte att de låter särskilt troligt att de ska kunna komma överens, och jag tycker att de är alldeles för blåögda och okunniga när de talar om sjuka och arbetslösa. Det är liksom inte deras värld på nåt sätt. Jag säger inte att jag tycker att vänsterblockets politik när det gäller sjuka och arbetslösa är sensationellt bra, långt ifrån, men den ligger i alla fall närmare den sanning jag lever i.
Jag tycker att istället för att jaga sjuka och arbetslösa med blåslampa så skulle man titta på den verkligt "tärande" gruppen människor i Sverige. Och det är bolagens VD: ar och deras bonus och pensions system. Det är detta som gör att företagen går dåligt och jobben uteblir. Det är dessa system som flyttar företag utomlans. Uppdrag granskning har gjort jätte bra reportage i detta ämne, där man får se sanningen om Svenska företags direktörer och hur de suger ut Sverige. Ingen arbetslös eller sjukskriven människa ska behöva gå och skämmas, i synnerhet inte efter de sett de här reportagen.

Blandat surr

Av , , Bli först att kommentera 0

I dag är det torsdag, varmt och skönt även i dag. Fast jag har ändå känt mig lite småfrusen. Jag tror att det kan bero på att det är lite spökigt i kroppen. Jag känner mig lite mörbultad och inte så fräsch. Jag har ju lite värk problem emellanåt, eller så kanske det bara är en vanlig förkylning på gång.
Vi får väl se. Grannarskäringa var på besök en sväng i dag, och hon var inte heller riktigt i trim. Kanske är det nåt som går?
Men några som är i trim är de små fröknarna. De är det fart på vill jag säga.
Det känns skönt att konstatera. Annars är det ju höst nu med skolstarter, och med dem brukar magsjukor och förkylningar komma som på beställning.

Den näst äldste sonen och hans flickvän har varit i Bulgarien, de kom hem till sig i går morse. Jag pratade med honom, och allt var bara bra med dem. De hade haft det nästan för varmt bara. Det känns skönt att ha dem på hemmaplan igen, man vet ju aldrig, man oroar sig ju, och de flyger otroligt högt??..
Jag vänjer mig nog inte med det heller, trots att äldste sonen och hans ex flickvän hann vara utomlands två gånger, varav den andra gången var till Thailand, inte närvägen precis.
Men som sagt ungarna måste ut på egna resor genom livet.

Sitter och tittar igenom dagens post. Löningsbeskedet har kommit, alltid lika upplyftande! Nåja jag ska vara glad åt att jag får någon lön alls.
Jag har varit borta en natt, på detta förlorar jag tre gånger mer än vad jag tjänat om jag varit där. Jag önskar att politikerna skulle se det när de pratar om karensdagar! Den borgerliga alliansen vill dessutom lägga in fler karensdagar. Jag tycker den som redan finns ska bort. Den här karensdagen gör att jag går till jobbet fastän jag borde ligga hemma. Jag smittar både arbetskamrater och gamlingar, eller också får min arbetskompis jobba för mig också, då jag inte orkar. Men jag har inget val, jag har inte råd att förlora tre gånger vad jag skulle tjäna om jag jobbar. Den här gången berodde bortvaron på sjukt barn så jag hoppas få igen lite grann från försäkringskassan.

Det mesta i tidningar och tv handlar ju om valet nu förståss.
Det ska bli skönt när det är över.
Det är tröttsamt att höra olika parter gaffla på varandra, för det är ju egentligen det de gör.
Jag undrar också varför det är ett sådant liv om fastighetsskatten, när det borde vara liv om bensinskatten? Är det därför att fastighetskatten drabbar de rika med lyxiga mångmiljonvillor i Stockholmsregionen värst?
Jag tycker att vanliga svenskar med vanliga villor ska ta och räkna ut vad de egentligen betalar i fastighetsskatt, och sedan tänka över vad en slopad fastighetsskatt skulle betyda för den egna kommunen, och slutligen den egna plånboken. Jag är rädd att det alternativet kommer att kosta oss mer.
Bensinskatten är dock på tok för hög och det borde det vara mer debatt kring. Men det drabbar oss i glesbyggden värst och vi skriker inte lika högt som miljonärerna på Lidingö ex.

Separationångest!

Av , , Bli först att kommentera 0

Vaknade i morse och lyssnade till radion.
Man pratade om barn som fått små syskon och måste byta dagisavdelning för att ge plats åt andra barn som stått i kö för dagis plats. Föräldrarna var mycket missnöjda. Än en gång måste jag konstatera att jag nog inte är riktigt normal!
Jag skulle aldrig ha kommit på tanken att ha mitt äldre barn på dagis när han nyss fått ett småsyskon! Jag har känt det som ytterst viktigt att det äldre barnet fått lära känna sitt nya lillsyskon, och också känna sig själv viktig i rollen som storebror/storasyster. Däremot har det äldre barnet fått egen tid med oss båda sina föräldrar, kanske i form av små utflykter. Antagligen har också detta "behov" av att vara med kompisar på dagis att göra med det äldre barnets ålder.
Är man 5 år är nog behovet av kompisar större än om man är 1 ½ år. Ja, jag har ingen aning om vi tänkt rätt, men att vi tänkt annorlunda blir jag ständigt påmind om. Jag inser att jag nog är väldigt egoistisk när det gäller våra barn, jag kan endast tänka mig att dela dem med min karl. Borde jag skämmas?

Appråpå separationsångest. Vi har varit i Storuman i dag och inkvarterat vår yngste son. Han ska gå gymnasiet där.
Jag undrar om jag någonsin ska vänja mig vid detta?!
När äldste sonen började i gymnasiet fick jag svår ångest och hamnade i något som liknade en depression. Sonen verkade som tur var inte lida lika svårt som jag. Och det gick ju bra, även om han kom hem blåslagen första helgen, efter att ha försökt avböja armbrytning med en överförfriskad Storuman yngling.
Han blev skallad och såg inte vacker ut alls. Jag ångrar än i dag att vi inte såg till att anmäla händelsen. Men vi trodde vi besparade sonen obehaget av en rättegång. Vi lärde oss av den händelsen.
Sedan har det varit jobbigt varje gång någon av ungarna gett sig iväg.
Jag hoppas att dom inte känt av min separationsångest.
Det har varit en mycket jobbig dag i dag.
Men jag pratade med sonen i Storuman i kväll, och han lät ganska förnöjsam.
Det är bara jag, hans tokiga morsa som oroar sig.
Och jag vet ju jag också att barn växer upp. Och för att utvecklas till en hel människa så måste man få förtroende att flyga i väg på sina egna upptäcktsresor.
Man måste tillåtas att växa, både till kropp och själ.
Vi äger inte våra barn, vi har bara fått lyckan och förmånen att se dem utvecklas från kart till moget bär.
Och vårat tack för den förmånen är att alltid finnas där när de behöver mellanlanda ibland.

Ännu en varm dag

Av , , Bli först att kommentera 0

Ännu en varm och härlig dag fast det är senare delen av september.
Men det är inte bara fördelar med värmen. Grundvattnet sinar, och det finns risk för vattenbrist. Vårat brunn visar inga sådana tecken än, men så bor vi ju i Mosekälla också. Där kan väl inga brunnar sina?
Och är det fortfarande så här varmt när älgjakten börjar om två veckor så är ju inte det så bra, särskilt för de lag som inte har tillgång till kylrum. Och det har inte vårat älglag. Dessutom är det så mycke löv kvar i skogen och höggräs på backen att det kan bli tungjagat.
Jag tycker om höstar när det är soligt och fint på dagen med hög luft och kalla nätter. Men de höstarna verkar ha försvunnit.

Hösten är insamlingens tid. Nu ska frysboxar fyllas med kött, fisk, bär och allt vad det nu är. Det ska jagas, fiskas och det ska slaktas i ladugården, om det finns nåt där att slakta.
Jag tycker om hösten, när det blir mörkt om nätterna och allt i naturen somnar in för vintern. Ja, var årstid har sin tjusning.

I går kväll var min ordinarie kollega tillbaka på jobbet från sin semester.
Det var trevligt att ses igen, vi har inte setts på åtta veckor.
Som sagt jag trivs med mina kollegor på jobbet. Alla gör ett bra arbete och värnar om de boende gamla. Så mycket att vi skämmer bort vår arbetsgivare.
Och det utnyttjar arbetsgivaren till fullo.

Skulle förässten ringa på kommunkontoret i Storuman i dag. Jag blir enormt irriterad och full i skratt när man möts av beskedet att det är många som ringer just nu så man placeras i telefonkö. Detta sker alltid när man är dum nog att ringa vid eftermiddagsfikat. Men varför kan dom inte bara säga att dom är och fikar, ring igen om en stund? Man har ju faktiskt rätt att fika!

Annars är det folk i skogarna här och jag antar att de letar efter svamp. Tyvärr tror jag att det är för torrt. Jag trodde att det skulle komma igång med svampen då det regnade, men jag är rädd att det regnade för lite ändå?

Nu är det länge sedan jag bloggade sist!

Av , , Bli först att kommentera 0

Nu är det jätte länge sedan jag bloggade sist.
Det har varit så mycket annat som behövt min uppmärksamhet. Men jag har mött människor som undrat varför jag slutat blogga, så nu ska jag ta tag i det igen.

Jag har haft fyra veckors semester i sommar, direkt efter midsommar. Och de veckorna passerade utan att jag hann märka av dem.
Lika trött som innan, började jag jobba igen. Jag håller alvarligt på att fundera över om jag verkligen ska fortsätta jobba natt? Är jag för gammal, eller har jag redan jobbat för många år på natten? Det blir fem år med natt tjänstgöring i november. Kanske skulle jag se mig om efter annat?
Men vad finns det för andra jobb här i Tärnaby som jag skulle vilja ha?
Och jag trivs faktiskt med själva jobbet och mina arbetskamrater.
Även om det just nu känns lite struligt.
Granhöjden där jag jobbar ska byggas om för att inrymma färre sjukvårdsplatser. Vi ska ha sex rehabiliteringsplatser och två plus en akutplats, och så ska demensboendet med sex lägenheter in under samma tak. Jag tror att det blir trevligt när allt blir klart, men frågan är när blir de det?
Det var jätte bråttom i våras, då skulle vi snabbt utrymma lokalerna för snickarna skulle in och börja bygga om. Vi skulle flytta tillbaka den 1 oktober.
Vi nattare fick flytta upp på Stefansgården, det nuvarande demens boendet intill Granhöjden, för att vara sjuksköterskorna till hands om nätterna.
Dagpersonalen blev flyttade bort på Vikbacka, byns servisboende.
Och visst känns det lite att vi inte är i våra egna lokaler, och att allt är lite på må få. Vi ska hjälpa Vikbackas personal på larm ute på byn, samtidigt ska vi finnas till för sjuksköterskorna om nätterna. Inte känns det riktigt genomtänkt, men det är klart, allt fungerar ju så länge det inte händer nåt samtidigt.
Men det har varit si och så med information, och alla undrar vi ju, när ska dom börja med ombyggnaden av Granhöjden? Det har man nämligen inte gjort än. När får vi flytta tillbaka och få tillbaka akutplatserna för akutsjuka som bara behöver observeras och inte skickas i väg neröver? Det känns inte som någon riktig säkerhet för patienterna det här!
Vi lär inte få flytta tillbaka till den 1 oktober inte. Och får vi det är det snart byggnadsreparationer av Granhöjden på gång.
Det är tur att vi som jobbar inom vården i Tärnaby är så godmodiga, flexibla och ansvarstagande som vi är, annars skulle detta ha blivit en katastrof.