Nyårsafton.
Ja, för mig känns det som vilken arbets-söndag natt som helst. Fast det lär väl vara mer liv på byn förstås. Redan i natt som var så smällde smällare och bomber. Stackars alla hundar som bor i närheten.
Sonen som bor i Umeå har stora problem med sin hund, hon är livrädd. Han säger att där har det smällts smällare i en vecka nu. Små ungar som springer omkring och smäller. Åter igen, var är deras föräldrar? Detta med vuxen frånvaron i barnens liv blir väldigt tydlig. Man får inte köpa smällare när man är under 18 år, och föresten så skulle väl smällare förbjudas överhuvudtaget?
Hur kan föräldrar släppa ut sina ungar med sådana här saker utan uppsikt över vad ungarna gör? De kan störa medmänniskor, och de kan spränga bort sina fingrar! Vissa föräldrar verkar ha problem med att fullfölja sitt föräldra- ansvar, det är det som är det verkligt stora problemet i Sverige i dag. Och jag är rädd för att det inte kommer att bli bättre heller, tyvärr.

I lördags morse hängde dom Saddam Hussein. Mycket beklagligt, de lät honom komma undan alldeles för lätt!
Han behövde aldrig ställas till svars för alla sina brott och verkligen sona dem.
Han var en grym tyrann och skulle ha behandlats som en sådan. Att de hängde honom nu tycker jag mera känns som om man ville skona honom från straff, för det finns absolut värre straff än döden.

Nu är det som sagt nyårsafton igen. Ett år går otroligt fort.
När jag ser tillbaka på 2006 så är det med lite blandade känslor.
Det har hänt både bra och mindre bra saker, så är ju livet.
Vi hade ett fantastiskt vinter OS, det har varit fortsatt krig och elände i världen. Det har varit skandaler hit och dit, och vi fick ett regerings skifte som väntat, men ingenting jag jublar över. Däremot är jag glad åt tronskiftet inom kommunen, jag tror att det är absolut nödvändigt för att vi ska överleva.
Vidare har vi kämpat både i med och motgång för att äganderätten till land och vatten här uppe ska klargöras. Mest i motgång måste väl erkännas, här hoppas jag faktiskt mycket på den nya regeringen. Och jag tycker hittills att det ser lovande ut.
På min privata plan har det också skett en del förändringar på både gott och ont.
Vissa saker har gjort mer gott än andra, och vissa saker har gjort mer ont än andra. En del saker som kanske smärtar lite, kan vara nödvändiga och betyder också förändringar till det bättre i framtiden. Jag hoppas att det nya året ska föra med sig positiva förändringar i min familj och bland släkt och vänner.
Jag önskar min granne lycka till med nya kärleken och jag önskar Grannarskäringa lycka till med studierna.
Ja, jag önskar er alla lycka till med livet och ett riktigt Gott Nytt År!

Komunen ska bidra med 100,000 kr i ett undersöknings projekt som ska finna ut vad det skulle betyda för turismen miljön och alpina landslaget att bygga ett tak över Ingemarbacken i Tärnaby. Projektet, om det ska genomföras i full skala lär ska kosta ca 200 miljoner kronor. Jag vet inte hur mycket det är tänkt att kommunen ska bidra med där.
Beslutet om att bidra med i första hand 100,000 kr i förstudien klubbade det avgående kommunalrådet igenom på sitt sista KS möte som kommunalråd.
Det ringde arga människor till mig när detta blev känt för allmänheten via media.
De tyckte jag skulle skriva en insändare om detta vansinne, och eftersom jag själv tycker att detta är galenskap när kommunen inte har pengar till vanlig kommunal service för oss som bor här, så skrev jag.
Den var inne i VK i dag, och jag har fått många gillande ryggdunkningar för den när jag var nere på byn i dag.
Kommunen kan inte satsa på sådana här UFO- projekt när man inte har pengar till skola och omsorg!
Det är precis som det är med den privata ekonomin, man kan inte satsa pengar som man inte har.

Sedan finns det en annan sida av detta som visserligen spelar en liten roll i sammanhanget i det stora hela, men för mig har det en oerhört stor betydelse, och jag tror att mina barn känner igen den känslan.

När jag var liten och for ut på resa med mina föräldrar och det var mörkt, var ljusen från slalombacken det sista man såg av Tärnaby, det kändes alltid lite sorgligt. Men destå mera glädjande och välkomnande var det när man kom hem i mörkret och ljusen från Ingemarbacken hälsade en välkommen åter redan när man var bortom gamm Yttervik! Från Sundsliden syns de tydligt.
Känslan av att vara hemma igen!
Mina barn har precis som jag gjorde, tittat efter detta välkomnande ljus när vi varit borta och kommit tillbaka hem igen.
Lilla fröken ropar alltid glatt när hon ser dem, precis som hennes äldre syskon gjort före henne.
Detta ljus från slalombacken i Tärnaby betyder nåt särskilt för mig, de sprider värme och välkomnande, detta vill jag ha kvar!
Bygger man ett tak över backen så blir det inte på samma vis!
Detta är förutom alla faktiska argument mot ett tak över backen, mitt mycket personliga motstånd mot ett sådant tak.
Det är nog ingenting som jag tänker använda i mina invändningar mot taket, kanske är det bara jag och mina barn som ser de här ljusen på det här viset.
Men jag hoppas att detta tak aldrig blir en verklighet!

Så var julhelgen över, julklapparna öppnade och massor av god mat uppäten.
Det var en bra helg även om den blev nog så kort då både näst äldste sonen och min syster med familj åkte hem på juldagen.
Näst äldste sonen skulle jobba, och det skulle även min syster.
Hon har börjat ett nytt jobb och har inte så många semester dagar att bolla runt med.
Jag gick på jobb på juldagskvällen och har jobbat två nätter, till natten är jag ledig, det känns skönt.
I morse när jag skulle köra hem var det värsta ovädret! Det snöade och stormade och E12:an var helt oplogad. Jag fick ploga själv, tur man vet på ett ungefär var vägen är, jag hittade hem.
Jag sov några timmar sedan har jag damm-sugit och stickat.
Man är ganska mör efter två nätters vak.
Våra flickor var på badhuset och badade i dag, men de sa att vattnet varit så kallt så de blev inte borta så länge. Min karl och yngste sonen har varit ute och övningskört runt Björkvattnet. De hade med sig hundarna Buck och Nala och hade hoppats få se en älg eller två, men av det blev det inget.

Det blåser fortfarande ganska ordentligt ute, men det snöar ingenting. När jag tittar ut genom fönstret ser jag rakt in i snön som rasat av taket.
Hoppas att det inte börjar regna igen.
Märkligt att man ska gilla snöstorm och kallväder denna vinter!
Pratade med systern i Umeå, där har de knappt någon snö, det är lite fruset på backen. Nej, så här ska det inte se ut, det är inte normalt alls!
Nu tror jag att jag ska krypa till kojs och snarka en stund, det känns som om jag behöver det.

Barnen sover sött, huset är städat, julklapparna inslagna, knäcken är kokad och brödet bakat. Skinkan är färdig och även avsmakad, nu står den i stora skafferiet med gravfisken och den andra julmaten.
Det är tyst och lugnt i stugan, ute blåser det ordentligt, men det har visst slutat regna. Vi har ganska bra med snö, så vi ska ändå inte klaga. Men jag tycker inte om regn på vintern.
Det är julafton, jag drar ett djupt andetag, julefrid???..ja, det jag känner nu är nog julefrid.
På julaftonskvällen ska vi samlas här hemma hos oss och äta av all julmaten.
Det blir vi hela familjen, mina föräldrar, min syster med familj och kanske också mina morbröder, jag hoppas i alla fall att de också kommer.
Vi har alltid varit mycket folk på julen, och jag hoppas att vi alltid kommer att vara det. Jag tycker om julen!
Men så hör jag också till de lyckligt lottade människorna som aldrig behövt se mina föräldrar supa och slåss på julen. Jag har levat i en kärnfamilj och aldrig upplevt de slitningar som en del skilsmässobarn får uppleva i juletider. Ej heller har jag behövt svälta eller sitta utan julklappar som barn. Och jag har alltid bott i ett land där det under hela min livstid varit fred. Jag förstår att det finns andra sidor av julen som jag aldrig behövt se. Det tål att tänkas på en smula.
Förutsättningarna är inte det samma för alla människor.
Jag tillhör de lyckligt lottade, och jag kan faktiskt känna ett sting av dåligt samvete för det, fast jag är så oerhört tacksam över att mina problem faktiskt är så väldigt, väldigt små!

Nu ska jag krypa i säng och vänta på Tomten, för jag tror att han tittar förbi senare i kväll. Jag har sett spår efter honom i snön.

En riktigt God Jul på er allihopa!

Det snöar i dag. Vi har faktiskt riktigt bra med snö.
Talade med den näst äldste i går kväll. Han ser fram emot att komma hem till vintern, där han är nere vid kusten finns inge snö. Han var glad i går, han hade fått jobb! Ja, jag har aldrig varit orolig för det, jag tror att manliga sjuksköterskor är ganska eftertraktade, men för honom har det varit stressande att inte veta vad han ska betala räkningarna av efter att ha slutat skolan. Nu kan han fira jul med oss i lugn och ro.
Det ska bli trevligt att få hem dem allihopa, umgås och äta gott, det är liksom det som är jul för mig.
Det är många år sedan Tomten började glömma bort mig i julklappssäcken, men det har heller ingen större betydelse för mig. Jag antar att jag är nog inte tillräckligt snäll helt enkelt.
Lilla fröken däremot, hon väntar ivrigt på Tomten och hans säck!
Varje år så tycker jag det är lika sorgligt att inte barnen ska få tro på Tomten.
Våra barn har faktiskt fått leva i tron på Tomten så länge som det bara varit möjligt. Men det är inte lätt, ty affärerna, media och vuxna verkar vilja införliva barnen i vuxen världen så fort det bara är möjligt! Varför? Jag tycker att barn ska få vara barn så länge som möjligt. De mår inte dåligt av att tro på Tomten och ha en magisk tid i väntan på honom. Vi har jobbat hårt för att våra barn ska få det, och när de insett fakta så har de hjälpt oss att ge samma känsla vidare till småsyskonen. Jul är så mycket mer barnens högtid än bara själva julklapparna. Det är känslan av spänning och förväntan som man som barn har i magen också! Det är samvaron med familjen, godis och mat.
Ja, julen borde vara en förtrollad tid för alla barn. Vi försöker ge våra barn detta, jag upplevde det själv när jag var barn.
Tyvärr vet jag att det inte är alla barn förunnat, och det gör mig uppriktigt lessen. I min barndoms jul, och i vårat hem har alltid alkohol intaget under julen varit mycket, mycket måttligt, tyvärr är inte det praxis i alla hem.
Den tanken dyker alltid upp när jag ser mina egna barn stråla och tindra på julaftonen, det gör mig ont om de barnen som inte får uppleva att julen faktiskt är barnens högtid.

I går morse fastnade näst yngsta dottern på en av sin fars metkrokar. Hon såg den inte, de är inte så lätta att se.
Fadern fick ta henne med sig på sjukstugan. Hennes skumögda föräldrar såg inte nog bra för att kunna plocka ut den.
Men ni kan vara alldeles säkra på att alla krokar är bortplockade nu!

Äldste sonen och hans far for ut på en skotertur. Inte är det väl det bästa vädret för det kanske, men de kopplar av och trivs, och det är mycket värt.
Jag vet inte hur föret är, det syns på dem när de kommer hem igen.
Själv ska jag gå och göra mig en deg för att baka lite julkakor. När näst yngsta dottern och lilla fröken kommer hem snart så ska de baka pepparkakor med grannarsonga. Det är en trevlig tradition som vi har skaffat oss.
Nog äts det väl en del pepparkaksdeg, men det hör ju till, och det luktar så gott av de kakor som faktiskt ändå blir gräddade!

I kväll för 16 år sedan föddes han på Tärnaby sjukstuga, vår yngste son.
Han firar sin födelsedag med att vara ute med sin far och övningsköra bil, så håll i hatten nu, alla ni trafikanter i Tärnabyområdet!

I dag är det vinter, vi hade – 15 grader i morse.
Det har kommit en del snö, vi har nog bortåt en 75-80 cm nu.
Det är ganska bra före jul, faktiskt. Men de hotar med regn till veckan, och det vill vi inte alls ha!

I går kväll fick vi bli aningen oroliga. Näst yngsta dottern skulle stanna i Tärna efter skolan och gå på fritids, hon skulle åka hem med skolbussen som kommer från Storuman strax före klockan sex. Yngste sonen var ombord på den och ringde hem då han ville ha hämtning nere vid Blå Vägen, och hans lillasyster fanns inte med på bussen! Var fanns hon?? Det blev att ringa fritids, där var hon inte, så mormor fick rycka ut på byn. Hon hittade henne och några kompisar där de stod och väntade på bussen i tron att den var sen. Skönt!
Men har bussar rätt att avgå före den tid då de ska åka iväg?
Ja, det kan man fråga sig. Jag blev ganska arg i går kväll men tänkte att det var väl vi som missade. Men det visade sig senare med koll av sonens mobiltelefon och busstidtabellen att bussen åkte iväg förtidigt, får dom göra det?

Sådana här gånger skulle det ha varit bra om hon haft en mobiltelefon, men det känns så fel att utrusta en 11 åring med mobiltelefon! Varför ge barn det stressmoment som det innebär att alltid vara anträffbar? Ja, i går kväll blev det förstås ett stressmoment för henne ändå, i onödan om hon bara haft en telefon. Men nog tycker jag att det är sjukt när små ungar springer omkring med mobiltelefoner!

Annars pratar vi betyg med den näst äldsta dottern. Hon är stressad då det är första gången hon ska få betyg, och hon känner att hon inte bli rättvist bedömd av sina lärare. Nej, är man tyst och försiktig så får man inte rättvisa betyg. Det har vi sett förut. Och det är klart att det är svårt för en lärare att bedöma en som kanske inte tar för sig som sina kamrater på lektionerna. Kanske tror läraren att man inte kan eller är ointresserad. Men samtidigt tycker jag att lärare borde klara av det! Varför ska alla bedömas efter samma måttstock när man så vitt och brett talar om hur viktigt det är med de enskilde individen?!
Varför ska man måsta personlighetsförändras för att få rättvisa betyg i skolan? Ska inte lärarna vara profisionellare än så?
Jag blir både trött och irriterad!

I torsdags var jag och två av mina kollegor på byggmöte på jobbet, och vi var in och tittade på hur de bygger om på Granhöjden, sjukstugan i Tärnaby.
Jag måste säga att vi blev nog positivt överraskade alla tre!
Jag tror helt enkelt att det blir jätte fint!
Och de får det nog ändå riktigt mysigt inne på demensboendet.
Rummen där blir inte så små som man först befarade.
De som bygger där har gjort ett bra jobb med de förutsättningar som fanns, jag tror att vi får det fint och trivsamt. Jag ser fram emot att flytta in där.
Visst är det synd att vi inte fick vårat ljudisolerade rum inne på avdelningen, men det satt förstås i pengar. Jag är ändå nöjd över förväntan, måste jag säga.
Jag tror att folk skulle gå in där och titta, så ska de ändå få se att det blir inte så hemskt som man kanske trodde.

Det har snöat i dag på Luciadagen, härligt!
Jag har städat, och bakat lussebullar med mina två yngsta töser. Nää, jag har inte varit Lucia!
I kväll ska vi åka ner och gå på musik café i Tärnaby och se på Lucia.
Det blir trevligt. Barnen brukar uppträda, och i kväll ska näst äldsta dotterns nybildade tjejband göra sin debut där, spännande värre!
Annars har det bara varit en lugn dag, det har inte hänt så mycket. När man lyssnar på radion så verkar det ju som om lucianatten varit ganska lugn överlag också. Jag har då inte hört om våldsamma ungdomsfyllerier och slagsmål, så jag hoppas det är som jag tror.

Jag gjorde en paus i bloggen för att närvara vid musik caféet. Det var trevligt, mycket folk och otroligt duktiga ungar. Synd bara att det är så få av låtarna de drar som man känner igen. Man håller på att vara mossig!
Det gick riktigt bra för dotterns band tycker jag fast de bara hunnit träna fyra gånger. Lite högt ljud, men vaxpropparna fick sig en omgång!
Detta är en mycket trevlig återkommande Lucia partaj, jag hoppas det fortsätter så.
Yngste sonen hade nog haft en ganska lugn Lucia natt i Luspie, åtminstone det han berättade om för sina föräldrar. Ja, han nämnde förståss om någon striptease??????..
Annars har Grannarskäringa återkommit hem och ordningen är återställd på torpet. Jag ska gå och lägga mig nu för jag ska ut och ragga med henne i morgon bitti. Vi ska fara och se om vi får vara med på byggmötet de har på Granhöjden i morgon. Det kunde vara intressant och se hur de gjort om, kolla storleken på dörrarna, har hört att de ska vara för trånga för att man ska kunna dra ut en säng! Och höra allmänt vad de säger, när får vi flytta tillbaka?

I går kväll kom min karl hem efter en skidtur på skidspåret i Tärnaby och var minst sagt på dåligt humör!
Det hade snöat tung blöt sur snö i Tärnaby, men tro inte att spåren var pistade!
Dessutom har de ännu inte lagat lampan i den stolpen som tydligen pistaren kört in i för ca 2-3 år sedan! Ja, det är bedrövligt. Vi har väldigt fina elljusspår slingor i Tärnaby, de håller världsklass, men pistningen fungerar uselt eller inte alls! De enda som kan pista spåren i Tärnaby är Strömma, och de är inte intresserade för det genererar för lite pengar till dem. Strömma har kan man säga monopol på turistlivet i Tärnafjällen, och de sköter sig uruselt!
I Tärnaby satsar de egentligen ingenting. De köpte liftarna för en spott styver av kommunen och lovade att investera massor av miljoner och? Javisst har de kanske investerat, men aldrig så mycket som de lovade. Nu står linbanan i Tärnaby, och den tänker man inte laga, vilket försämrar för dem som vill åka i backarna i Tärnaby då även Hassebacken. En del hävdar att det är den bästa backen i Tärnafjällen. Och inte vill man heller få in fler aktörer på banan som kan hota deras monopol, så därför begär man hutlösa summor för en trasig linbana som man själv i stort sett fick! Det enda med Tärnaby som Strömma är intresserade av är namnen Ingemar, Stig, Anja???????och Fjällvinden såklart!
Att det inte finns mer att erbjuda turister i alpin utförsåkning och prepparerade och fina skidspår i Tärnaby är skandal! Det är så att man skäms inför de turister som ändå kommer! Inte konstigt att man klagar och åker till Kittelfjäll nästa gång istället! I Hemavan satsar Strömma, men inte tillräckligt ändå. De kör med gamla uttjänta liftar som blir stående p.g.a ålderdom lite nu och då, vilket såklart retar turister som köpt dyra liftkort. Jag har också hört folk klaga på att det är på tok för lite alternativ i utförsåkningen, snowboard skiter man exempelvis fullständigt i. Om detta är sant är ju det en gåta, då detta roar så många ungdomar som kommer hit?!
Ja, jag är inte i backen själv, men jag ser hur skidspåren som sköts av Strömma ser ut. Och följetongen om Linbanan i Hassebacken har jag följt. Man verkar vilja tjäna pengar utan att verkligen satsa själva, vilket jag tror går dåligt ihop!
Det var många som förutspådde det vi nu ser hända i Tärnafjällen när kommunen tog emot Strömma fjäll och sjöfart, eller vad de nu egentligen heter, med öpnna armar. Det är inte bra med monopol! Varför fick det inte vara som förut med små familjeföretag inom turistbranschen och samarbete istället?
Men det är inte så många som verkligen törs säga vad de tycker om Strömma, det finns ju ändå en del som måste jobba åt dem.

Annars har den här kvällen varit lugn, förutom att lilla fröken sminkade sig alldelens svart när hon skulle sova med sminket till storsysters sminkdocka! Jo, hon var jätte fin! Jag har inte vågat kolla sängen där hon höll till än. Jag gissar att det är där jag ska sova.
Fröken Forsberg jagar papperet som kommer ur skrivaren, det är en mystisk apparat! Nu ska jag smyga iväg och kolla förödelsen i min säng.

SÅÅÅÅÅÅ SKÖÖÖÖÖNT!

LEDIG!

Det är måndag äntligen!
Nu är jag ledig i nio dygn. Ja, vi har vår syd samiska kurs, jag ska dit i morgon, men det är ändå på en annan nivå. Det är frivilligt.
Skulle varit där i dag också men jag måste sova.
Helgen har varit lugn, fast det började inte så bra.
När jag kom till jobbet i fredags kväll fick jag veta att jag skulle byta arbetsställe, då den ordinarie var ute på utryckning. Ja, det var ju ingen fara, det var faktiskt bara kul för jag skulle få jobba med min gamla nattkollega. Och det hade jag verkligen ingenting emot. Det är en väldigt trevlig människa att jobba med. Men, min kollega på min ordinarie arbetsplats skulle bli ensam?. Inte för att hon inte skulle klara det, men man ska inte behöva vara ensam på ett demensboende. Det är så oerhört psykiskt påfrestande att man ska inte utsättas för det, även om man visst klarar det. Så det kändes lite kluvet. Det går inte att vara ensam på det boendet där jag skulle rycka in tillfälligt heller. De har över tjugo boende och ska svara på trygghetslarmen utifrån. Sedan var jag ändå tvungen att hämta arbetskläderna på demensboendet, och när jag kom dit hade hyggliga kollegor tvättat upp mina arbetskläder och det var enbart snällt gjort, men mina strumpor var borta!
Mitt enda strump- par som jag tar hem och tvättar och står och vaktar medans de torkar! Ja, det måste jag göra annars försvinner de här hemma!
Det är nämligen så att jag handlar strumpor till mig själv, ofta fler pack med tre fyra par i, men på något jätte konstigt vis så har jag bara ett par kvar själv i bästa fall.
PANIK! Jag fick ta till nödlösningar och använda de ullsockar jag hade på mig civilt. Jag var, tycker jag själv inte såå farligt upprörd?!
Men när jag kom på jobbet nästa kväll undrade mina kollegor på vilket humör jag var? För om jag varit lika elak lördagkväll som fredagkvällen tidigare så ville de inte va med mej!
Jag tycker verkligen om mina kollegor! Det menar jag verkligen.
Vi accepterar varandras olikheter och hyss och det känns som att vi faktiskt helt ärligt bryr oss om varandra.
Sockarna som försvann, tja, skit i dom, jag ska köpa en ny förpackning och kämpa för att kanske få behålla två par själv????eller åtminstone ett???????

Nu ska jag gå in till köket och krypa in i vedspisen där det redan brinner en härlig brasa. Man blir frusen av att vaka.
Lilla fröken kommer snart hem från förskolan, så då ska vi fika tillsammans.

Jag myste med lilla fröken i dag och passade på att tala om för henne att jag älskar henne.
Hon var tyst en stund, som om hon begrundade dessa ord som hon faktiskt hört några gånger. Sedan spred sig ett illmarigt leende över hennes lilla ansikte och hon sa – å ja älskar katta!
Tack för det.

I dag har jag varit på skolråd och utvecklingssamtal. På utvecklingssamtalet diskuterades betyg.
Därför har det varit lite skolsnack här hemma i dag och i kväll.
Jag hörde häromnatten på radion där man debatterat betyg i skolan. En lärarstuderande hade skickat in ett meil till programmet. Han tyckte att det bara skulle finnas två betyg, godkänt och icke godkänt.
Ja, det tycker jag också. Betygen i dag är inte rättvisa med sina g, g+, vg, vg+ o s v.
Hade man bara G och IG så var det lättare för läraren att sätta betyg, och lättare för eleven att faktiskt se varför man får ett visst betyg. Har man klarat kursen så får man G, om inte så blir det IG och man får göra om det. Nu blir det alltid spekulationer om varför en får VG medan den andra bara får G, fast man tycker sig prestera lika bra.
En tyst och tillbakadragen person har alltid svårare att få ett högre betyg, fastän han/ hon kanske är värt det. Det är förstås fel av lärarna att inte se det, men jag förstår att det kan vara svårt. Skolan är inte gjord för de praktiska och tystlåtna.

Jag har glömt att säga Grattis Anja till bragdguldet!
Hon är faktiskt väldigt duktig den tjejen. Jag hade trott att Tre Kronor skulle få bragdguldet, så det blev en överraskning, men visst är hon värdig det.

I onsdags avslutade vi etik kursen på jobbet. Jag tycker att den varit trevlig, och visst är den givande.
Man kan aldrig prata för mycket om detta ämne, och det är viktigt att vi pratar om sådana här saker också. Dessutom är vi ett så otroligt härligt gäng på min arbetsplats, så det är faktiskt bara väldigt trevligt att träffa arbetskamraterna.

I morgon är det städar fredag. Ska försöka hinna baka lite också, men det är inte säkert att jag hinner det. I morgonkväll går jag på helgen. Näst yngste och yngste sonen kommer hem i morgon kväll. Tack och lov åker de buss, jag vill helst inte ha någon av de mina på vägen.