Det snackas en del just nu om en namnändring på vår kommun. Ja, det hade väl varit naturligt om kommunen från början hetat Tärnaby- Storumans kommun.
Jag undrar varför den inte fick heta så redan då? För visst är det väl så att vi ska vara en hel kommun? Nej, så har det nog aldrig känts för oss Tärnabor, vi har nog alltid känt att det är Storuman som är viktig och att Tärnaby typ "kan få det som blir över" om det nu blir nåt över.
Jag har också alltid tyckt att det verkar finnas någon form av avundsjuka på oss som kommer från Tärnaby, och jag kan absolut inte förstå vad den handlar om?
Man kan plocka fram åtskilliga punkter där vi i Tärnaby har rustats betydligt sämre än Storuman. Skolan, äldreomsorgen, kommunalservice bara för att nämna några områden. Jag förstår egentligen inte vad det hela handlar om?
Jag inser några fakta. Det ena är att det inte är bra med storkommuner överhuvudtaget, det andra är att Tärnaby och Storuman aldrig skulle ha blivit en och samma kommun. Vi skulle ha samarbetat, men inte mer. Men nu är det ju som det är, och vi måste försöka hålla igång alla kommunens delar för hela kommunens bästa. Och vad det nu gäller namnet på kommunen så tror jag nog ändå, med risk för att reta gallfeber på Storumanborna, att Tärnaby slår högre än Storuman på den nationella och internationella marknaden. Ingemar satte Tärnaby på världskartan det är bara så.
Storuman har också världsmästare, javisst! Men armbrytning är en förhållandevis liten sport, tyvärr, och Björn Ferry har väl inte hunnit upp till Ingemars höjder än. Men han kan visst göra det, om nåt år så????..
Annars kan ju Storuman också förknippas med andra mindre trevliga företeelser????. Jag tycker inte att filmen "Parasiten" gav någon fördelaktig bild av Storuman, bara för att nämna ett ex.

I dag var vi upp till Hemavan och kollade in "Herrgårn’" Det finns hälsokost, blommor och sameslöjd i anslutning till en jättefin restaurang mitt i Hemavan.
Det där blir säkert jätte bra! Har redan hört att de har bra mat på restaurangen. Det är kul när det händer någonting nytt i byggden.
Nu ska jag börja förbereda mig för att åka ner till jobbet.
Det känns som en lite spännande vecka detta, med flytten och allt.
Vi höres!

Det är soligt och fint väder i dag minus 8 grader.
Jag har jobbat mina två värsting nätter. I går morse innan jag åkte hem från jobbet var jag in och tittade på det "nya" Granhöjden, min "nya" arbetsplats.
Vad fint det blev, jo, man kan se att hantverkarna haft bråttom på slutet, det är luftbubblor under golvmattan på ett ställe, det är lister som inte kommit på plats m.m. Men på det stora hela blev det väldigt fint! Det ska bli så kul att flytta tillbaka! Jag önskar bara att vi fick göra det ifred!
Nu har Tärnasossarna, även de som inte tidigare varit särskilt engagerad i frågan, eller t.o.m röstade för en nedläggning av Stefansgården och flytt till Granhöjden. Nu har de skrivit en motion och medborgarförslag till kommunfullmäktige för att Stefansgården ska behållas som demens/ äldre boende!
Det finns såvitt jag vet två av dessa "motionärer och föreslagare" Lena Drangel och Barbro Lindgren, som hela tiden faktiskt kämpat för Stefansgården och Tärnabys äldreboende, och dem kan jag bara tacka och hålla med. Men att komma med denna motion och medborgarförslag nu är på tok för sent!
Det skapar bara ytterligare oro och ångest kring ett beslut som redan är taget av tidigare kommunstyre, det vill säga Socialdemokraternas eget parti bla.
De dementa kommer att få det bra nere på Granhöjden, jag är säker på det. Personalen kommer att se till att de får det bra, det är så med äldrevårdspersonal, de värnar sina gamla. Flytten kommer att bli bökig och besvärlig, det kommer att upptäckas problem som man förbisett, saker kommer inte att fungera som man trott, men när vi står inför faktum så kommer vi att lösa det. Så är det ju alltid. I våras stod vi personal på Granhöjden inför faktum, vi skulle ut ur lokalerna! Det skulle byggas om och det var bråttom! Sedan tog det ju hela sommaren inpå hösten innan ombyggnationerna startade, varför agerade inte dessa personer då? Personalen på Granhöjden mådde dåligt, vi kände oss utmanövrerade, vi visste inte säkert vad som skulle ske, tidigare hade folk hotats om uppsägning. Personalgruppen skulle skingras. Ja, det var rent ut sagt skit jobbigt! Vi har dock överlevt, och nu ska vi som blev kvar återförenas i "nya" uppfräschade lokaler, vi är jätte glada, jag är jätteglad!
Nu har detta faktum kommit fram till Stefansgårdens personal, nu ska de flytta ur sina invanda inarbetade lokaler. Hur ska det bli? Vad kommer att hända? Här hotas ingen av uppsägning, men man ska ändra på gamla invanda rutiner, sånt är jobbigt. Jag önskar nu att vi Granhöjdare ska få stötta dem och hjälpa dem att komma till rätta på sin nya arbetsplats, och att vi fick göra det i lugn och ro, utan att hamna som brickor i ett politiskt rävspel! För det är ju det detta blir, även om jag vet att i alla fall Lenas och Barbros intentioner är att värna de äldre. Det blir den nuvarande allians regimen i kommunen som fullföljer tidigare makthavares beslut, och går emot dessa medborgarförslag och motion. Socialdemokraternas hållning i frågan bleknar något, skulden förs över på andra.
Och mitt i detta finns vi anställd personal och gamla dementa. Det känns inte alls trevligt. Som anställd inom äldre/ demens vården ger vi väldigt mycket av oss själva. Det är ett psykiskt väldigt tungt jobb att ta hand om dementa, och för att det ska fungera är det viktigt att personalen mår bra, eller så bra som möjligt, därför är detta utspel av Tärnasossarna inte alls bra för vare sig personalen eller de dementa.
Jag hoppas att äldrevården i Tärnabyområdet behandlas med mera respekt än vad som hittills skett, i framtiden. Det är människor man spelar med, både gamla och personal.
Att lämna in dessa förslag nu är bara att röra upp känslor i onödan!
Sedan tycker jag också att det är märkligt att man inte agerade mera kraftfullt när beslutet togs, innan ombyggnationerna började, man hade ju tid på sig? Man hade kunnat göra mer innan tjänster drogs in och akutplatserna stängdes.
I nuläget skulle det bli oerhört kostsamt att låta Stefansgården vara kvar. Ombyggnationerna har kostat mer än förlåtligt mycket pengar, och vad skulle man göra med de boendeplatser som nu finns på Granhöjden? Personalen på Granhöjden är i dag så reducerad att vi inte kan ta hand om två avdelningar.
Nä, sköt detta bättre i framtiden istället.

Var in på alltomstoruman.nu och tittade för första gången i dag. Tänkte att jag skulle rösta i namnbytesfrågan. Men se det gick då inte, och jag måste då säga att detta är då visst bara sidor för Storumanbor! Det fanns verkligen ingen Tärnaby prägel alls på de här sidorna, så jag uppmanar er Tärnabor att gå in där och göra er röst hörd överallt där ni bara kan.

Solen skiner i dag, och så länge man inte sticker ut näsan är det riktigt fint.
Men det är -12 grader och blåser, så det är inte särskilt skönt ute väder.
Vi är pestsmittade just nu, ja, näst intill i alla fall. Vi har magsjuka i huset.
Yngste sonen har varit ordentligt däckad, han håller väl på att rätta till sig, men det är kanske inte så lätt att ta igen all förlorad vätska, och man blir så grymt slut på i kroppen!
Jag väntar bara på att nästa ska krokna in. När det är sådant här i omlopp så är det en stor nackdel att vara många i familjen. Det tar ett tag innan "sjukan" passerat igenom alla. Men det var värre förr när de flesta barnen var små, då hände det att man inte var ute på flera veckor för ungarna byttes bara om att vara sjuka. Äldste sonen hade problem med magsjuka. Han var alltid dålig veckovis och vi var alltid tvungna ge honom vätskeersättning för att han skulle bli bra igen. Det var jobbigt. En distriktsköterska på barnavårdsmottagningen tröstade mig med att han säkert skulle bli stabilare när han blev äldre, och hon hade nog rätt.
Magsjuka är ingen trevlig sjukdom, jag försöker faktiskt att hålla oss undan den, för den är så jobbig och det tar sån tid innan den är ute ur huset.
Hör jag att folk har magsjuka så undviker jag faktiskt dem, det sitter väl förståss också i sedan äldste sonen var liten.
Men då och då åker vi dit i alla fall.

Det händer väl inte så mycket här annars. Vi saknar våra grannar. De har flyttat ifrån oss tillfälligt. De slipar och lackar köksgolvet, så just nu bor de på annan ort. Men vi hoppas de flyttar tillbaks till oss snart igen. Det är konstigt! Vi har inte träffats på drygt en vecka, men när de inte är hemma så är det konstigt, då ser deras hus så övergivet ut och vi saknar dem.
Visserligen är vi vana, när han är på jobb och hon är ute på praktik eller på skolan i Båstad, är ju huset åtminstone stundvis tomt. Men då brukar deras mormor och morfar finnas med barnen där ibland i alla fall, så det blir inte riktigt övergivet.
Vi blir inte riktigt övergivna.
Ja, men det är väl trevligt när man saknar sina grannar!
Vi har en del fritidshusgrannar som vi verkligen inte saknar! Så vi vet hur motsatsen känns!

Annars har jag suttit här och tittat igenom bidragen som utbetalas till rennäringen. Vet ni att vi subventionerar ca 18,000 kr/ per ren/per år!
Inte illa, det är nästan så att man skulle vilja slå sig på den branschen!
Men då är ju problemet att vi kommer inte in i samebyn förståss!
Det spelar föga någon roll att man är ättling till områdets ursprungssamer och därmed borde ha en självklar rätt att vara medlem av samebyn om man nu vill det. Själv vill jag absolut inte vara medlem av sameby, även om mitt ursprung finns i Vapstens Lappby. Jag vill inte vara medlem i en samhällsorganisation som lever kvar på 1700-1800 talet och tillämpar graderad rösträtt!
Men nog är det märkligt att man som medlem inte vet bättre var de egna inkomsterna kommer ifrån??
När det gäller rennäring och samer/Lappar är det mycket som är märkligt och rent kränkande, fast jag vill poängtera att det är inte främst renägarna som är kränkta, utan all befolkning i övrigt, det Svenska näringslivet som inte alls har samma skydd som rennäringen.
Och alltid detta jämmer från samebyarna om alla andras okunskap!
Jo, det finns en okunskap om Svenska samer, men det handlar främst om myten att samer måste vara renskötare, att renskötseln är samers ursprungsnäring och identitet. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om detta men jag ska nöja mig med att säga att Svenska samer aldrig varit stor renskötare, man har livnärt sig på mångsyssleri och det fanns inga klara gränser mellan renskötare och andra bofasta i norra Sverige gammalt, gammalt tillbaka.

I morgonkväll går jag på jobb igen! Ja, det är grymt vad tiden går fort!
Det blir lite spännande nu och höra om vi börjat flytten tillbaka till Granhöjden!
Hörde att Tärna Sossarna gjort någon skrivelse där man menat att beslutet skulle rivas upp, beslutet att flytta demensboendet alltså.
Men det är väl väldigt mycket för sent! Varför gjorde man inte det då det egna partiet styrde kommunen? Nu är ombyggnaden gjord, vilket har kostat mycket pengar, ska man bara kasta det i sjön? Vad som nu är viktigt är att hitta en bra verksamhet som kan hyra Stefansgården tills man måste öppna demensboende där igen. Det vore inte bra med en försäljning av Stefansgården.

Nu kommer lilla fröken hem. Nu ska jag ordna med fika åt henne.

Nu har snart min ledighet runnit iväg igen!
Jag fattar inte detta, jag hinner ingenting!
I Onsdags var jag visserligen i Storuman på fritids- kultur och utbildningsnämnden, så det är klart att den dagen rann iväg.
Men alla de andra dagarna??
Var tusan tog de vägen?
Jag som skulle baka och vara så huslig!
Nä, i stället har jag bara varit trött och sur!
Jo det är sant, fråga karl’n så får ni höra.
Det är som vanligt vill säga.

I övrigt är nog allt annat också som vanligt. Har försökt vara mina föräldrar lite behjälpliga. De är ju inte precis 25 åringar längre, och mamma har opererat in tre kranskärl! Men i övrigt har jag inte åstadkommit särskilt mycket annat än några sockpar och grälat på lilla fröken. Jag har inte ens hunnit blogga!
Hon är i sitt ässe just nu, lilla fröken. Förra veckan sprutlackerade hon sin storebrors rum med högtrycksfett, det var nog jätte kul tyckte hon, tills hon insåg hur arga vi skulle bli. Hon fick data och Hanna förbud i en vecka. Det vill säga hon fick inte spela dator eller gå och hälsa på Hanna under en vecka. Men lilla Hanna trodde att Hanna förbudet var totalt, vilket det förståss inte var.
Sedan har vi upptäckt att tiken har fått en annan slags frisyr på sina ställen, och vi har hittat avklippt hundhår i en papperskorg.
Ja hon är en riktig liten terrorist!
Och hon har något fel i fingrarna som gör att hon absolut inte kan hålla dem i styr. Hon bara måste fingra på allt hon ser. Vi hittar ständigt nya saker som hennes fingrar undersökt, och som ändrat form och utseende!
Friskt, ja kanske men ack så tröttsamt!

Det alpina VM:et har varit fantastiskt, Anjas tre guld och ett brons, Maria P H:s silver, fick höra att hennes mamma härstammar från en by utanför Storuman i onsdags när jag var där nere minsann! Synd att Jens åkte ur i dag, men han är ju bara en liten pojke, så han hinner ta många VM och OS medaljer i framtiden.

Nu har jag suttit här vid datorn ett tag så nu ska jag gå och dricka mig en kopp kaffe. Det känns som att jag behöver det. Kanske jag blir mindre sur!

Kraven är enorma, Anja ska ta guld!
Alla säger det, experter som journalister. Och då gör hon det!
Hon tar de guld som man kräver!
Hur starkt är inte det?!
Det är URSTARKT!
Nu tog hon guld i STÖRTLOPP!
Ingen Svensk har gjort det tidigare.
För mig låter störtlopp som någonting livsfarligt! Det finns de som faktiskt kört ihjäl sig i störtlopp! Eftersom jag själv är mor så tänker jag på Anjas mor, hur överlever hon sin dotters lopp??
Madde borde få medalj hon också, bara för den fruktansvärda press hon måste leva under varje gång hennes dotter åker störtlopp! Och det är ju inte bara på tävlingar.

Läste i tidningen efter mix stafett guldet i skidskytte att man funderade på att ge Björn Ferry en stadion i Storuman. Ja, det är väl en fin tanke. Vi tycker att man ska ge honom en spårslinga också, kalla det för Björnspåret!
Tänk vilken fantastisk kommun vi är egentligen, jag undrar om det finns någon annan kommun som har så många världsmästare som vi??
Ingemar, Anja, Björn, Heidie och Hedies far Kent, han får vi inte heller glömma.
Detta borde vi faktiskt skryta om mycket mer än vi gör.
För det är faktiskt lite otroligt! Vi är inte så många som bor här.

I fredags kom ju då mormor äntligen hem, trött, sliten men glad. Vi var nere och festade med henne på en smörgåstårta som flickorna och jag gjort. Den var faktiskt riktigt god tycker jag själv.
Det känns så skönt att mormor är hemma igen, det känns som att hon varit borta väldigt länge, och det var ju faktiskt allt som allt nästan tre veckor.
Nu hoppas jag bara att hon får återhämta sig i lugn och ro, och att hon får vara frisk i övrigt.

Det snöar i dag igen. Det är en sådan vinter i år. Endera är det smällkallt eller också så snöar det. Men nu börjar det vara lite ljusare när man kör hem på morgonen. I morse hörde jag en fågel kvittra när jag steg ur bilen här hemma. Det känns härligt! Vi har vårvintern framför oss.
Nu ska jag gå och dricka kaffe.

Såå härligt det var med guldet i mix stafetten i går!
Ja, det är faktiskt nästan så att man måste grina en skvätt!
Grattis Grattis Helena, AKO, Björn och Carl-Johan!
Vi njöt verkligen, och gladdes med er. Ni är väl värda detta.

Men jag fick inte se hela stafetten, jag var på skolrådsmöte och det drog ut på tiden. Vi hade mycket att diskutera och gå igenom, och vi hade besök av skolchefen och nämnden jag sitter i. Utbildning- fritids och kultur nämnden eller vad den nu heter. Men det var bra diskussioner och vi beslöt att ge en förälder och en städerska uppdraget, att tillsammans med elever och lärare, måla om i skolan. Den är ju inte särskilt fin Skytteanska skolan.
Den ser ut som när min mamma började där 1947!

Min mamma ja, hon kommer hem i dag! Så vi ska åka ner med smörgåstårtan som jag och flickorna gjort, och så ska vi ut och handla med morfar.
Vi åker nog ner sedan i kväll och träffar mormor lite, innan jag far på jobbet.
Det är bara tokigt att vi är lite småförkylda och rädda att smitta henne!
Det vore ju så onödigt nu.
Men jag känner att jag har lite bråttom, ska torka av golven här hemma också, så därför slutar jag här och nu.
Ha en trevlig helg!

Alpin utförsåkning är inte min sport!
Det är för mycket överklass, pengar och status för mig, för lite svett och snor!
Det är väl kanske för att jag är född arbetarunge, alltid arbetare.
Men i dag tar jag av mig hatten för Anja Pärsson!
Jätte mycket GRATTIS!
Jag kan inte annat än beundra henne!
Efter denna rent ut sagt "skit säsong" som hon har haft, samlar hon ihop sig och kör hem guldet i super G!
Det finns inte så mycket mer att säga än att jag beundrar hennes enorma styrka när det gäller. Tänk om alla svenska idrottsmän och kvinnor var som hon!
Då tog vi alltid flera guldmedaljer i stora mästerskap.
Svenska elit idrottande kvinnor och män borde gå kurser i mental träning hos Anja, hon har fantastiskt mycket att lära ut.
Björn Ferry kanske skulle höra med Anja hur hon bär sig åt, för nog var det nerverna som snuvade honom på guldmedaljen i dag.
Och det tycker jag, ja, vi i familjen var jätte synd. För längdåkning och skidskytte är våra sporter. Och nu är ju inte Svensk längdskidåkning särskilt mycket att titta på. Tjejernas stafettguld var förstås kul, men i övrigt verkar problem inom förbundet förstöra för åkarna så det blir ingenting av med framgångarna. Per Elofsson tog med sig självförtroendet och den mentala styrkan i längdåkningslandslaget när han slutade.
Björn Ferry tror jag på. Han är ung och har karriären framför sig, han åker skidor bra och han verkar ha fått ordning på sin skjutning, nu behöver han bara få ordning på nervositeten också. Han har absolut kapacitet. Men skidskytte måste vara en av de svåraste bland idrottsgrenar! Man ska kunna knyta ihop flåset, åktekniken och skjutningsmomentet med huvudet, och jag skulle aldrig i livet få till det!
Björn Ferry verkar vara en kul och trevlig kille också, dessutom känner jag hans föräldrar. De har en stuga ovanför där mina farföräldrar bodde.
Så visst är det så i vår familj att vi följer hans framfarter lite extra med hjärtat i halsgropen. Vi önskar honom verkligen lycka till med många framtida idrottsframgångar, för jag är alldeles säker på att de kommer!

I morse när jag kom hem från jobbet var det – 35,7 grader på Bygget i Mosekälla. Jag blev nästan besviken, trodde det skulle vara minst -40, för vi hade -35 på jobbet i Tärna, och det brukar alltid vara kallare här hemma.
Min kollegas motorvärmarkabel pajade i natt, så det vete tusan när hon tog sig hem. Jag hoppas då innerligt att det bara var kabeln så det inte var själva motorvärmaren. Det är så typiskt att sådant ska hända när det är så här ruskigt kallt. I kväll är det -34,4, det känns inte skönt att måsta åka till jobbet i kväll. Man är rädd att bilen ska frysa.

Pratade med mamma i morse, och allt var bara bra.
Det ska bli trevligt att få hem henna så småningom, det börjar kännas mer och mer. Nu ska jag fika lite och ringa henne innan jag kastar mig ut i kylan för att försörja familjen.

Jag pratade med min mor för första gången i torsdags eftermiddag, det var underbart! Hon var inte så fräsch i torsdags, trött och sliten, konstigt var det väl nästan annars!
I morgon eller på tisdag blir hon uppskickad till Lycksele igen!
Det tycker vi inte om. Vi har ingen släkt i Lycksele, men visst förstår vi också att de behöver sina platser på Thorax.
Men någonstans kan jag ju också känna att vi inte har gnällt tillräckligt också.
Vad som oroar mig är att mamma inte har fått träffa sina reumatiker läkare i Umeå för att få höra hur hon ska bekämpa sin reumatism fortsättningsvis.
Jag vill inte se henne så dålig igen som hon varit under de här två åren som hon väntat på att få enbrel! Att ha ständig värk är knappast bra när man ska rehabilitera sig efter en sådan här operation.
Men runt själva operationen verkar allt bra, hon säger själv att det känns bättre och bättre för varje dag som går, och det låter otroligt skönt att höra.
Jag ser fram emot att hon kommer hem.

I dag har vi ett både och väder.
Det går il med tätt snöfall och innemellan är det soligt och fint.
Min karl har just skottat fram fönstret här jag sitter så nu är snön jämns med.
Hörde tidigare att Borgafjäll hade mest snö i länet med 1,44 m.
Vi har nu här i Mosekälla ca 1,45 m och det vräker bara ner ännu mer.
Dessutom krånglar traktorn!
Ja, det är en katastrof för oss, undrar om vi kan få katastrof stöd från regeringen?
Nästan dagligen läser man om renbeteskatastrofen i länets tidningar, man basunerar ut det på radion och på tv:n. Det är så synd om renarna och dess ägare! Javisst är det det.
Men man ansåg inte att förstörda hem och lokaler och vägar i Göteborgstrakten förorsakade av de kraftiga skyfall som drabbade dem under november- december var någon katastrof, är då verkligen renbetesfrågan en katastrof?
Jo, för renarna och deras ägare förstås, men Anders Kråik vice ordförande i Sametinget betecknar det to m som en nationell katastrof! Och jag kan endast se det som en sådan om man ser till alla pengar som Sveriges alla skattebetalare måste ut med för att rädda en av Sveriges minsta och mest olönsamma näring!
För Sveriges ekonomi skulle det vara rena vinsten om rennäringen dog ut! Och som den är uppbyggd i dag på bidrag är jag rädd att den kommer att äta upp sig själv! Man kan kolla upp renskötar företagen genom att kolla deklarationerna som faktiskt är offentliga handlingar. Inte många av Sveriges renskötare deklarerar inkomst av rennäring, och av dem som gör det är det få som verkligen kan leva av sin näring.
Näringar som lever i form av bidrag ligger dåligt till och riskerar att dö ut, detta tycker jag att samebymedlemmarna ska tänka över och ta till sig. Precis som bönder som är beroende av EU bidragen för att få verksamheten att fungera. Både rennäringen och jordbruken producerar mat, vilket borde bära sig så länge det finns människor på jorden som behöver äta.
Jag har så svårt att förstå att dessa näringar ska vara så bidrags beroende!
Det är som jag kan se det helt klart politiken det är fel på!
Det är också politiken det är fel på när en så liten och för landets ekonomi obetydelselös näring som rennäringen kan få sådan ofantliga pengastöd från Staten! Andra näringar i Sverige ansvarar själva för sin näring. Renskötseln är renägarens ansvar, i Ryssland är rennäringen statlig, men inte i Sverige.
Denna vinter har inneburit en katastrof för flera turistanläggningar, snöröjare och andra näringar, de måste väl också kunna få sina förluster kompenserade via statliga bidrag eller?
Och om slåtten slår fel till sommaren så är det lugnt!
Vi kan alltid få katastrof stöd till stödutfodring?!