Soligt och härligt väder, lite blåsigt kanske, men det regnar inte.
I lördags var vi på vår "semester" till Storuman. Ja, vi förlade vår "semester" till Storuman för att få träffa barnbarnet som var där och besökte marknaden på "Storumandagarna" Det var trevligt, utan äventyrsbad! Lagom med folk, men vi handlade bara mat och godis, ja, osså köpte vi förstås Folke Grubbströms nya bok "Pojken på stenen" Jag har redan läst ut den. Han är duktig att skriva Folke, och han har så mycket att berätta. Hans berättande är viktigt att bevara, då hans historia handlar om en tid som de uppväxande generationerna är så oerhört långt ifrån!
Vad vet man i dag om myrslåtten, höbärgning utan traktor och häst, timmerhuggning med fogsvans och yxa? Vad vet folk i dag om självhushållning, flottning, grusvägar, inga vägar alls, små jordbruk, och livet utan "prylar"?
Mycket av detta finns inte långt ifrån oss, men om ingen berättar så försvinner det i tomma intet, och barnen som växer upp i dag tror att det alltid har funnits datorer, mobiltelefon, Ipod, HDtv och allt vad det nu heter!
Nej, Folke har rätt när han säger att ingen människa i dag skulle ens tänka sig att handgräva för vatten och avlopp! Ingen människa i dag skulle i sin vildaste fantasi drömma om det fysiska arbete som var Folkes, mina föräldrars, våra förfäders vardag för något årtionde sedan!
Det är det jag säger, jag vördar och har stor respekt och beundran för mina förfäder, de människor som en gång bröt marken här och överlevde!
De var starka människor, både i kropp och själ!
Jag hoppas Folke Grubbström skriver fler böcker, jag har läst hans båda hittills, och de är så "vackra" jag finner inget annat passande ord. Men jag hoppas att han också någon gång ger ut sin syn på vad som hände när ursamerna i Vapstens sameby förlorade sin Lappby! Det är än i denna dag ett trauma här, och händelserna kring detta förtjänar en bok!

Hej på er igen!
Jo, jag verkar ha överlevt, men det var verkligen en "skit" kur!
Vi får väl bara hoppas att den hjälpte, jag tänker inte göra om den.

Såg att Gunilla Lundgren ska invänta äldreutredningen som görs i kommunen och ska vara färdig i augusti, innan hon kan svara på om den "gamla" Stefansgården åter ska öppnas som demensboende.
FKU nämnden, den nämnd där jag satt vill ju ha byggnaden till elevhemsboende för alpina gymnasiets elever. För mig känns det mer och mer jobbigt att ha varit med och sagt "ja" till alpina gymnasiet faktiskt!
Vi behöver återöppna Stefansgården för de gamla igen!
Jag kan bara hoppas att den här äldreutredningen som Lennart Nilsson och Alexander Jonsson håller på med, visar den verkliga bilden av äldrevården i kommunen och i Tärnaby! För då måste det till fler platser!
Och nog är det väl ändå dumt att först bygga om äldreboendet för gymnasieelevernas behov, och sedan bygga ett nytt äldreboende som redan finns!
För mej så låter det ju som att gamla länsmansgården skulle passa betydligt bättre som boende för gymnasieeleverna, och om det är det hus jag tror, så ligger det ju närmare både backen och skolan!

När sossarna förlorade makten vid förra valet så skrev en del av dem en motion om att återöppna "gamla" Stefansgården. En av dessa "motionärer" sitter nu som ordförande i omsorgsnämnden och tackar "nej" till två extra miljoner till den egna nämnden! Helt obegripligt, men pengarna behövs kanske bättre på Gunnarns flygplats?! Omsorgen hade säkerligen behövt dessa två miljoner extra, och jag förväntar mig att omsorgsnämndens ordförande Karin Malmfjord, nu när hon har fått tillbaka makten, arbetar efter sin egen motion och återöppnar "gamla" Stefansgården som hon en gång var med och stängde!

Vårt fackliga ombud Isabella Ardlin hade också ,tillsammans med en nattarbetande kollega, lämnat in en motion om att höja tjänstgöringsgraderna på våra nattjänster till Kommunfullmäktige. Den motionen avslogs förståss, det skulle kosta kommunen alldeles för mycket pengar om vi nattare blev uppräknade till heltid eller ens 75% med de scheman vi går på.
Jag tror att man kommer att få tänka om här. Snart finns ingen som vill jobba natt! Och med tanke på alla risker för bröstcancer, hjärt och kärlsjukdomar och andra sjukdomar som vi "nattare" löper, kan ju ingen tvingas att jobba natt.
Läkarvetenskapen säger att man inte bör jobba natt efter man fyllt 45 år, på mitt jobb är alla "nattare" utom en för gammal!
Som "nattuska" förlorar man på pensionen, semestern, sjuklönen ja, på allt! Det räknas på tjänstgöringsgraden! Det är oerhört orättvist! Och det är på tiden att vårat fack Kommunal tar tag i dessa orättvisor på alvar, annars finns snart inga nattarbetare inom vården, och hur gör arbetsgivaren då?

Fy tusan!
Har just avslutat en "lunch" med kokt råris och en juice på morot och några andra frukter, det var inte gott!
Jag ska göra en lever rening!
Förhoppningsvis ska det leda till att jag skiter ut gallstenar i morgon, i värsta fall, tja, då får jag väl ringa ambulansen.
Så om ni inte hör av mej på ett tag så vet ni varför?????????..

I går blev vår näst äldsta dotter 16 år.
Vi firade med tårta och godis när hon kom hem. Hon jobbade ju i går.
Så lilla fröken och Hanna klädde sig fina och hade kalas på dagen i stället, då Hanna skulle sova hos sin mormor och inte kunde vara med annars. Men vi tog kort på dem så att födelsedagsbarnet skulle se att de hade haft fest för henne.

Vi fick kontrakt på hennes boende på folkhögskolan i Storuman till hösten.
Ja, hon ska bo med sin bror!
Att ha barnen på folkhögskolan innebär att de äter mat och det finns en del trygghetsfaktorer, även om där inte finns vuxna hela natten.
Men vuxna går att ringa in om problem uppstår. Efter de erfarenheter vi haft av egna boenden för barnen i Storuman så känns detta ganska lugnt och tryggt.
Näst yngste sonen blev ju överfallen i sin lägenhet, när han bodde i det som man då kallade "elevhem" Vilket skapade en oerhört jobbig tid efteråt för honom.
Han blev oerhört otrygg och ville inte vara ensam. Som tur var hade han underbara kompisar som ställde upp på honom, jag kan inte tacka dem nog!
Men ändå blev det att flytta på honom ett antal gånger, för att han skulle bli tryggare. Ett tag bodde han i en skabbig lägenhet på järnvägsgatan hos "Domptoren", i huset där baren låg/ligger. Låset på balkongdörren var trasigt, golven solkiga, silverfiskar i badrummet och lägenheten var inte städad när vi flyttade in honom. Men nöden har ingen lag, han orkade inte vara kvar i den lägenhet där han blev överfallen, så vi tog det. Han flyttade från järnvägsgatan ganska snart när en bättre lägenhet blev ledig.
Men då fick vi betala för "skador" som vår son hördes ha orsakat på järnvägsgatan! Han var knappt i den lägenheten, han bodde hos kompisar i sin otrygghet! Ja, jag vet inte hur skadorna som beskrevs uppstått, men ett vet jag, de fanns inte där när vi lämnade lägenheten! Men vi var okunniga, godtrogna och besiktigade aldrig lägenheten med vicevärden, vi lämnade bara igen nycklarna, så vad kunde vi göra? Hyresgästföreningen ville inte hjälpa oss, de trodde nog mer på hyresvärden. Inte hade vi städat ut oss nog bra heller! Ja, det kunde jag bara skratta åt, min mor och jag skurade en hel dag!
Troligen blev de sura på oss när vi flyttade så snart igen.
Vi blev oerhört kränkta, och jag kommer aldrig att ha med Domptoren att göra igen!
Sedan har barnen bott i HSB husen på Blå Vägen. Fina lägenheter, bra boende, men där har det varit en massa krångel med elräkningar vi aldrig har fått, och sedan helt plötsligt fått gigantiska räkningar, som även gällt tider då vi inte haft lägenheten.
Så det känns ur flera perspektiv både tryggare och lugnare att ha dem inackorderade på folkhögskolan, även om detta boende är svinaktigt dyrt!
Det är skillnader med barnens gymnasiegång i kommunen!
Det är betydligt dyrare för oss som inte kan låta barnen bo hemma, än om man bott i eller kring Storuman. Inackorderingsbidraget räcker inte på långt när, och vi slipper betala under sommaren, tack och lov!
Men yngste sonen har bott på Folkhög i två år nu, och han trivs, och vi känner oss trygga. Så det är bara att bita ihop och betala!

Det skrivs och hörs mycket i media om vanvård av våra äldre.
Nu senast läste jag om en ung dement man som fått dö i förnedring!
Hans fru värnade om att man inte skulle droga ner honom, och att han skulle få ett värdigt liv trots sin demenssjukdom. Inga orimliga krav kan tyckas.
Det är väl självklart att man vill att ens anhöriga, nära och kära ska bli behandlade med respekt och vördnad, och att man inte ska behöva se dem nerdrogade och förnedrade!
Det behövs utbildad och kompetent personal på våra äldre och demensboenden, och personalen på dessa boenden måste vilja jobba där!
Det finns de som absolut inte passar att jobba med äldre och dementa!
Men jag kan också se en annan sida av saken, eftersom detta är en del av mitt jobb. Ibland måste man ta till droger för att en aggressiv dement inte ska skada sina medboende ex. Tyvärr räcker inte alltid personalen till, och det finns inget intresse från arbetsgivarhåll att anställa mer personal. Kommunerna drar hellre ner på personalen än utökar! I alla dessa media utrop om vanvård av äldre, tycker jag att för lite ansvar läggs på arbetsgivaren, kommunerna!
Det är inte lätt att jobba och täcka upp alla eventualiteter när man inte får verktygen till det från arbetsgivaren!
När man som på mitt jobb ska både ta hand om dementa avlastningar, rehab. Patienter, akutsjuka och ibland döende, så är det inte alltid man känner att resultatet av ens slit blir bra!
De dementa i denna situation är väldigt utsatta!
Det är nästan omöjligt att undvika kränkningar, även om vi alla som jobbar gör allt vad vi kan för att sådana situationer inte ska uppstå!
Att ha en demenssjukdom är så speciellt, själva sjukdomen i sig är kränkande! Den demente förlorar totalt kontrollen över sitt eget liv, och är inte ansvarig för sina handlingar! En demenssjuk människa ska ha rätten till skydd, både för sig själv och omvärlden. Det är svårt om man tvingas avlastas på en avdelning där andra, icke dementa människor, med andra problem vistas och behandlas.
Man måste respektera den demente! Han/hon är människa med en människas rättigheter till integritet och värdighet. Och eftersom den demente själv inte kan se till att detta respekteras, måste vi andra göra det, vi måste i den dementes ställe värna den demente, tänka oss in i vad han/hon skulle känna som förnedrande och kränkande! Det är inte alltid så lätt när man samtidigt ska ge andra icke dementa vård och omsorg, och även se till att deras situation respekteras. Jag vet inte om ni förstår vad jag menar?
Kort sagt, det är ovärdigt att ha demensavlastningar på akut och rehab avdelningar med korttidsboende! Man måste från politiker och tjänstemanna håll inom kommunen förstå detta och dela på dessa olika behov av vård, och även se att man behöver olika personal på olika enheter! Varken de som vårdas eller vi som vårdar mår bra av att ha det som det är nu!
Vården måste få kosta!
De äldre människor som känner otrygghet, eller på ett eller annat sätt inte klarar av att bo hemma, ska få komma in på ett äldreboende. Man ska inte behöva ligga på sin dödsbädd för att få känna trygghet!
Vart är vi påväg? Tillbaka till jonens tid?
Jag tycker att media skulle koncentrera sig mer på politikers och tjänstemännens ansvar för äldrevården, för jag tror att det är här det hela spårar ur.

Midsommarhelgen är snart till ända, och jag har gått på semester!
På midsommaraftonen fyllde vår äldsta dotter 21 år så vi var där och åt tårta. Hon hade bakat en jätte god smörgåstårta, även om jag saknade räkorna!
Och mormor hade bakat henne en jätte god prinsesstårta.
Det går lite tårta när dottern och sambon ska ha kalas, för de har nämligen parat ihop, bland ortens, två största familjer!
Sedan for vi hem och grillade, under vissa besvärliga omständigheter.
Det hade nämligen börjat åska, och regnet släckte grillen för oss, då vi optimistiskt nog hade den på altanen, och där finns inget tak!
Men sent om sider fick vi äta middag, ackompanjerad av blixt och dunder!
I Tärna hade de varit strömlösa under några timmar, men det har inte vi varit.
Åskan lugnade ner sig över natten och kom åter i går med förnyade krafter!
Det är lite läskigt när det blixtrar och smäller samtidigt!
När jag pratade med min mor i dag sa hon att de varit telefonlösa i går kväll, både fasta telefonen och mobilen var utslagen!
Det är ju inte särskilt bra med tanke på om man ex behöver en ambulans!
Men i dag fungerade tydligen åter telefonen.
Varför säger man inget om sådana här avbrott i radion? Eller har man sagt nåt?
I dag är det, just nu, mulet och blåsigt, men ännu ingen åska i alla fall.
Jag hoppas vi slipper det i dag.

Appropå strömlösheten.
Jag läste i tidningen att de varit strömlösa på sjukan i Tärna igen! Tur att det inte var så länge den här gången. Jag har varit med och jobbat när vi varit strömlösa flera timmar under natten, ni kan ju själva tänka er kanske hur det är!
Det är för bedrövligt att man inte har reservagregat på ett sjukhus!
Det kan ju faktiskt bli riktigt kritiskt då man inte kan använda vissa instrument och hjälpmedel! Patientsäkerheten äventyras verkligen!
Nog finns det förbättringar att lägga pengar på i den här kommunen som är viktigare än äventyrsbad!

Vi har ugglor i mossen här!
Ja, ja säger säkert en del, det visste vi väl!
Nej men vi har uggelungar som sitter här och piper i träden. Vi har tittat i fågelboken och tror att det är hornugglor, deras föräldrar är ganska stora och de har som horn på huvudet. Ljus,grå,bruna, spräckliga.
Det är faktiskt kul!
Jag minns aldrig att vi haft ett uggelbo här förut!

I går fick vi digitalröntgen här i Tärnaby! Ganska fantastiskt med tanke på att man tänkte lägga ner röntgen här för några år sedan!
Vilket förståss var en mycket märklig tanke, med tanke på hur mycket som behöver röntgas här under en säsong!
Men där ser man ju lite hur landstingspolitiker och direktörer tänker när det gäller sjukvård i glesbygd, och det gör mig lite orolig.
Nu verkar det dock ljusare på läkarfronten här, vi får en ny läkare på heltid här, jag tror det var i höst, och det senaste jag hörde om doktor Mikael är att han stannar på halvtid, men jag poängterar att jag inte hört det från honom själv.
Det var min mor som påstod det.
Det är ändå för lite läkare här, det behövs flera för att täcka behovet under säsongen, och säsongen blir ju bara längre och längre!
Det tokiga är att turisterna som behöver sjukvård här räknas liksom inte!
I Landstingets pengapung räknas bara vi bofasta, vilket inte ger en sanningsenlig bild av behovet av sjukvård i Tärnaby. Sjukstugan i Tärnaby skulle bli betydligt mera stadd i kassan om man fick betalt för alla turister som nyttjar sjukvården här. Och visst är det märkligt att man inte räknar med turisterna!
Turismen mångdubblar befolkningen här!
Överlevnaden i Tärnaby bygger till stor del på turismen!

I dag tycker jag mig se en annan utveckling av turismen, där det faktiskt finns möjligheter för bofasta att leva på den, det såg jag inte tidigare, så jag är betydligt mera intresserad av denna bransch i dag!
Vi bofasta har mer glädje av det som händer här i dag, än vad vi hade tidigare.
Turismen är beroende av service i form av restauranger, affärer och en god fungerande sjukvård! Utan detta tror jag inte på någon utveckling av turismen!
Och då är det väl frågan vad vi har kvar här?
Men som sagt var, det ser lite ljusare ut på läkarfronten och med sjukvården!
Här på denna lilla ort är Doktorn, Prästen, Rektorn och Polisen offentliga personer, och det är viktigt för oss som bor här att veta vad som är på gång runt deras tjänster!

Just nu skiner solen, annars är det ganska regnsjukt!
Jag gräddar bullar!
Och lyssnar till uggelungarnas pipande!

Söndagkväll den 15:onde juni.
I fredags gick vår näst äldsta dotter ut nian. Det var blommor, ballonger, glädje och tårar! Vissa av dem skiljs åt, kanske för all framtid???..
Flera av dem ska vidare till gymnasiet i Storuman, däribland vår dotter, men en del ska till Umeå, Lycksele eller Vilhelmina?????????
I kväll är dottern ute med sina kompisar igen. I morgon åker en del hem och en del, vår dotter, börjar sommarjobba.
I år var "mågämnet" med på skolavslutningen, det kändes bra, förra året höll han ju på att köra ihjäl sig på skolavslutningen. Vi är fortfarande förundrade och oerhört tacksamma för att det gick så bra som det ändå gick.
Äldste sonen har varit på bröllop i helgen. Hans kompis sedan förskolan har gift sig. Det är en jätte trevlig kille, och vi önskar honom och hans nyblivna fru all lycka och välgång!
Vår äldste son har faktiskt bara trevliga kompisar!
Ja, våra barn har alla, bara trevliga kompisar!

Alla barnen med respektive, har varit hemma här i helgen, det har varit underbart. Jag har fått njuta av mitt underbara barnbarn, han förtrollar mig!

Söndagkväll den 15:onde juni.
I fredags gick vår näst äldsta dotter ut nian. Det var blommor, ballonger, glädje och tårar! Vissa av dem skiljs åt, kanske för all framtid???..
Flera av dem ska vidare till gymnasiet i Storuman, däribland vår dotter, men en del ska till Umeå, Lycksele eller Vilhelmina?????????
I kväll är dottern ute med sina kompisar igen. I morgon åker en del hem och en del, vår dotter, börjar sommarjobba.
I år var "mågämnet" med på skolavslutningen, det kändes bra, förra året höll han ju på att köra ihjäl sig på skolavslutningen. Vi är fortfarande förundrade och oerhört tacksamma för att det gick så bra som det ändå gick.
Äldste sonen har varit på bröllop i helgen. Hans kompis sedan förskolan har gift sig. Det är en jätte trevlig kille, och vi önskar honom och hans nyblivna fru all lycka och välgång!
Vår äldste son har faktiskt bara trevliga kompisar!
Ja, våra barn har alla, bara trevliga kompisar!

Alla barnen med respektive, har varit hemma här i helgen, det har varit underbart. Jag har fått njuta av mitt underbara barnbarn, han förtrollar mig!

Det vackra vädret har flygit sin kos!
I går var vi ner till Storuman för att närvara vid sonens sambos studentexamen, och det snöslaskade på morgonen när vi for!
Jag tyckte så synd om ungdomarna som tog studenten! Finklädda och blåfrusna!
Sonens sambo fick duscha varmt efter åkturen på släpet, för att kunna röra lederna ordentligt igen, ja, det var hemskt. Men frånsett vädret var det en trevlig dag, med mycke gott fika efteråt hos "latjofolket"

I dag snöslaskar det inte, men det är kallt!
Jag och pojkarna har varit ner till Tärna på shoppingrunda.
Men först var vi på Sjöstugan och åt lite god glass????????
Ja, invärtes är vi ju varma, så glass passade bra i dag.
De har gjort det så fint där nere! Jag har hört många säga det, men det är en stund sedan jag själv var ner och tittade.
Men det är sant, det är riktigt mysigt där, och det måste vara rena uppenbarelsen för resenärer som kommer trötta och hungriga efter att ha åkt långt, att se detta matställe där vid sjön, med utsikt över Gäutajaure och fjällen, Ryfjället, när de anländer till Tärna!
Det är så roligt med dessa nya ställen i Tärna, där man kan gå och äta och fika, inget fel på de gamla, men det är roligt när ungdomar vågar och vill satsa på att ha en framtid och försörjning i bygden!
Ägaren till Sjöstugan är en bygdens son, som lyckats få en fjälla som också kan tänka sig bo här. Och inte nog med att de satsar själ och skjorta i sin försörjning som förgyller Tärna, utan de satsar också på Tärnas framtid, genom att sätta barn till världen!
Ja, måtte det gå bra för dem, måtte de lyckas med sitt livsverk!
Bygden behöver dem.

På fredag är det skolavslutning här i Tärnaby kyrka, hoppas att det åtminstone är uppehåll den dagen.
Vår näst äldsta dotter går ut nian.
Det är lika vemodigt som alltid, det blir bara färre barn kvar hemma.
Men det är ännu ett tag innan vi sitter här alldeles ensamma, tack och lov!

6:e Juni, Sveriges Nationaldag.
Tja på Bygget i Mosekälla firar vi Hanna dagen i dag.
I går eftermiddag kom hon in här och sa "Hej Marianne" "Hej Hanna" sa jag, varpå hon glatt fortsatte med,
"Nu får ni börja tänka ut vad ni ska köpa för present till mig, för jag fyller år i morgon!" Så sant så sant, hon fyller 7 år i dag, och jag tycker inte det var särskilt länge sedan hon låg som en liten "bulle" vid sitt mors bröst!
Ja, tänk vad tiden går!

Det är fortfarande soligt och varmt väder. Jag har faktiskt lyckats med konststycket att bränna mig, fast jag varit väldigt försiktig!
Men det behövs inte särskilt lång stund i solen för att det ska bli för mycket.
Vi var ner till Tärna och handlade lite, osså var vi om på "körrgårn" och planterade på barnens farfars grav. Vi gick runt lite där också och pratade med barnen om dem som vilar där, släkt och bekanta. Det är rofyllt, och väldigt vackert faktiskt. Mycke sorg och tragik, men också glada och ljusa minnen.

Min syster och hennes karl är här i helgen, och i morgon kväll har vi bjudit bort oss på middag till dem. Känns skönt att slippa bry sig om mat när man ska jobba
Så nu ska jag softa tills det är dags att dra iväg på jobbet.