Marianne Johansson, Mosekälla

Svångremspolitik!

Av , , 2 kommentarer 0

Nu har vi verkligen fått regnet jag efterlyste sist! Mer än så, för någon dag sedan snöade det så det var vitt på backen!
En barndomsvän sa till mej som kommentar till förra bloggen, att jag var en typisk Tärnabo. Så snart det varit uppehåll någon dag, så gnälls det om regn, annars blir det så torrt i ’pärlanne’. Ja, jag måste skratta, hon har rätt! Så är vi Tärnabor, det är som om vi MÅSTE ha skit väder för annars blir det för torrt i backen! Det är lite humor faktiskt!

I onsdagskväll var vi på musik cafe på Folkets Hus i Tärnaby.
Där uppträdde elever från Skytteanska skolan.
Det var som vanligt jätte trevligt!
Jag blir alltid så vansinnigt imponerad av barnen, de är så duktiga!
Och deras musiklärare Peder Carlsson är fantastisk! Man ser verkligen att han tycker att det är kul att jobba med barnen och musiken!
Men hur blir det om inte kulturakademin blir kvar? hur blir då musiklivet i Tärnaby?
FKu nämnden har nu lagt ett sparförslagsom innebär att, jag tror det var 9 lärartjänster försvinner i Storuman, och det skulle visst sparas på någon resurs också.
Däremot behålls bya skolorna. Ja, jag vet det är inte lätt. Men jag tycker att vi alla ska ta oss en funderare över vad detta egentligen innebär?
Hur små skolor ska vi ha? Vad är bra och dåligt för barnen, egentligen?
Om vi behåller alla skolor och kör med osthyvel över dem, vad blir resultatet? Hur blir undervisnings kvaliten?
Jag är i alla fall rädd för att barnen får en sämmre undervisning och arbetssituation i skolan. Att spara på resurser är att sparka på barn som har det jobbigt i skolan, och det kan göra det jobbigare än nödvändigt för andra också.
Jag tror att detta förslag bara kan ge skolorna konstgjord andning! Jag tror inte att det är att bygga för framtiden.

Folkets Hus, ja norrmannen äger Folkets Hus.
Regeringen avslog kommunens ansökan om att få använda sin förköpsrätt.
Och med tanke på kommunens dåliga ekonomi, är väl det alldelens utmärkt!
Nu slipper kommunen kostnader för byggnaden, man kan ha en biblioteksfilial på skolan, fritidsverksamheten förläggs på skolan, och kan kanske försvinna helt om inte ungarna vill vara kvar på skolan på sin fritid, men från kommunen har man ju ändå gjort vad man kunnat……..
Låter jag nu bitter nu igen? Ja, det gör jag nog, men det finns fog för det! Jag har hela tiden velat kämpa för att kommunen skulle ha kvar Folkets Hus, här hade vi olika infallsvinklar i vår allians, och jag vet inte om jag hade rätt eller fel. men det finns inget parti som ska slå sig för bröstet vad det gäller FH i Tärnaby! Huset är förenat med kostnader som ingen vill ha! Under alliansens tid stod valet som B-G B brukar säga, mellan skola, omsorg eller FH, och då föll inte valet på FH. men det var kris redan tidigare! Det fanns folk som ville utveckla Folkets Hus tidigare, före alliansens tid, men blev hindrad av dåvarnade styrande politiker. Fallet har varit väldigt utdraget, och resultatet var egentligen väntat.
Det är tråkigt, jätte tråkigt för Tärnaborna! Jätte trist för ungdomarna!
Nu får vi bara vänta och se vad som händer……………….

Svångremspolitik är ofta nödvändig, men drabbar sällan de områden, eller så som jag skulle tycka.
Jag tycker ändå att man borde kunna spara mer på det administrativa i kommunen, chefer och tjänstemän som kan gå på semester utan att verksamheten störs, behövs helt enkelt inte! Att man börjat se på samarbete inom det administrativa området mellan inlandskommunerna är bra, allt samarbete mellan inlandskommunerna är bra, det spar man pengar på. Men vi ska INTE slå ihop kommunerna, det blir inge mer pengar till periferierna för det, tvärtom. Det är att utarma ännu snabbare, då detblir ännu svårare att inte bo i kommuncentrat! Sedan tycker jag att vi ska se på skolan utifrån utbildningsperspektiv, vad vill vi ge barnen för utbildning? Det är en svår fråga jag vet det, vi har avstånden, men vi måste ändå försöka se alla för och nackdelar. Tillslut har vi många skolor med låg utbildningskvalite!
Ja, det var lite av vad jag tycker, men vad tycker alla ni andra?

VÅÅÅR, snart sommar!

Av , , 1 kommentar 0

Nu är både Jovattnet och Västansjön isfria.
Skogen skiftar i grönt!
Ja, sommaren är på gång! Vi har fint väder, även om det inte är så jätte varmt.Vi skulle nog faktiskt behöva lite regn så att grönskan tog fart ordentligt också.

Annars är det en lugn hemmahelg i helgen. Skönt efter allt festande och rejande på sistonde.
I tisdags var vi åter ner till Umeå. Vi var på lassarettet för att kolla upp näst yngsta dotterns huvudvärk.
Så sov vi över hos sonen i Rödånäs, efter att ha ätit middag där med alla barnen vi har där nere.
På onsdag körde vi hem igen.
Sen jobbade jag på onsdagnatt. Nu är min sjukskrivna kollega tillbaka, vilket förståss är jätte kul!

Lilla frökens öga blir sakta bättre, doktor Norbeth tittade på det igen i går, och hon tycker också att det ser bättre ut.
Hon ser fortfarande lite dubbelt, men det ska väl förhoppningsvis ge sig.
I övrigt är hon nog ganska mycket sitt gammla jag igen. Hon klagar ibland över smärtor i höften när hon springer mycket ex, men det är väl knappast konstigt.
Hon är i alla fall sitt glada jag igen.

Vi var en sväng ner till Tärna för att handla och hämta hem näst äldsta dottern som tältat med några kompisar i natt i Tärnaby.
Då såg vi tre älgar på södra Västansjö däri ’Winkas’
Så se upp då ni åker där förbi, så ni inte får en älg på huven!

LYCKA!

Av , , 2 kommentarer 0

Jag tittar på min lilla dotter, och jag känner sån lycka!
En ödmjuk tacksam lycka!
Hon skrattar hoppar busar och leker igen!
Ja, jag blir tårögd!
Tack tack tack för att allt gick så bra!

Vi var till doktor Norbeth i dag och visade upp lilla frökens ’skadade’ öga. Hon säger nämligen att hon ser dubbelt, och ögat ser fortfarande lite annorlunda ut. Men jag känner mig inte så orolig, röntgen visade ju ingenting konstigt, och doktor Norbeth lugnade oss också. Antagligen är det en svullnad runt ögloben som trycker på och orsakar detta ’dubbelseende’ Man ser också att öglocket fortfarande är lite svullet. Men vi ska visa upp det igen för doktorn, det känns alltid tryggt och bra att ta det säkra före det osäkra.

Det är soligt och härligt väder här. I dag har här jobbats med veden. Den ska kapas, klyvas och staplas in i vehuset. men först får den ligga och torka lite.

I morgon ska vi fira mormor och morfar. Då har de nämligen varit gifta i 50 år!
Det är fantastiskt! På fler än ett sätt.
De har stått ut med varandra i alla år, och de har fått stå ut med varandra alla dessa åren!
Det är inte alla förunnat!
I morgon är det alltså 50 års jubileum, och vi ska fira med tårta kaffe och trevlig samvaro.

Bröllopet!

Av , , 7 kommentarer 0

Så var vi då hemma igen efter en riktigt trevlig bröllopshelg!
Nu har vi gift bort vår näst älste son. Och vi har verkligen gift bort honom, ty han tar hennes efternamn, eftersom vi bara har ett vanligt ’veklabbs’ efternamn!

Det var en utomordentligt fin vigsel på Norrlands operan, att det tydligen var Big Papas första vigsel, trodde jag inte!
Big Papa verkar förässten vara en trevlig prick, skulle gärna ha pratat mera med honom, men det var trevligt det lilla som var.

Sonen och sonhustrun var så fina, och så nöjda, med både vigsel och festen efteråt.
Och jo, det var jätte skojigt!
Men jag är glad att jag är långledig nu, och ska få massage senare i dag!
Jag har träningsvärk i hela kroppen!
Det blev ett väldans dansande! Riktiga fyspass!
Men otroligt skojigt var det! Och väldans mycke god mat! Anlita gärna Åsas catering från Rödåsel, om ni ställer till med fest!
Lite lite med sömn blev det, natten mot söndagen.
Dels pågick festen till ganska sent. Och sedan var vi barnvakt till lilla barnbarnet, som vaknade till när vi kom hem på småtimmarna.
Men yngste sonen, som skjussat folk runt hela Umeå, tog hand om honom, och han sommnade snällt om till slut. Barnbarnet hade full service hela helgen, trots att mamma och pappa var borta. Vårt barnbarn har både mormor, mofar, bonusmorfar, bonusmormor, mostrar, morbröder, fastrar, farbröder osså vi farfar och farmor, som gärna tar hand om honom.
Han är ju en så otroligt snäll och go unge!
Men han ligger ju inte precis och drar sig på morgonen!
Sonen och sonhustrun bjöds på en natt på hotell Avenyn inne i stan. Det var väl en trevlig och fin present!

Dagen efter städade vi festlokalen. ja, lika kul var väl inte det förståss, som festen kvällen innan, men vi var många så det gick fort och bra.
Vi hann också med ett besök hos några nya bekanta i en annan by kring Umeå. Det finns många fina byar och ställen runt ikring Umeå!
och det är hästar överallt! En levande byggd, härligt!
Jag tror nästan man skulle kunna trivas där!

I går drog vi in till stan. Målet var en studentkostym till yngste sonen.
Vi tipsades om en butik som heter Brothers, så vi styrde kosan dit med sonen, som såg fram emot att pröva kostymer hela dagen!
Han verkligen HATAR att pröva kläder och gå i affärer!
Vi hittade kostym, skjorta och slips direkt! Vi fick profissionell hjälp av en jätte trevlig expedit i butiken, så på mindre än en timme hade vi uträttat vårt ärende, hunnit med att köpa nya skor till lilla fröken, och leta reda på ett matställe!

När vi ätit och ’hejat’ på min karls kusin, drog vi iväg till näst yngste sonen och hans sambo, som numera bor i stan, för att se deras lägenhet för första gången.
De har en liten, men ljus och trevlig lägenhet. Och jag hoppas att de ska trivas.
Därefter blev det en sväng till godishuset, ’hej då!’ till sonahustrun, hämta mormor och morfar, som bott hos min syster, om i Rödånäs för att ta förväl, och så hem.
Det känns skönt att vara hemma igen!

Lilla fröken blir piggare och piggare. I dag är hon på skolan igen.
Drömmarna kan hon nog kanske få dras med en stund till, och kanske är hon fortfarande tröttare än vanligt. Men det kan förståss också vara sviter efter helgens festligheter, där hon och näst yngsta dottern axlade sitt ansvar som fastrar, och var barnvakter under lördagskvällen.
Men hon var ute och åkte raggarbil i lördags, och verkar tycka att helgen varit rolig och bra! Hon behövde nog kanske just detta, just nu!
Tack sonen och sonhustrun och tack Big Papa! Det blev en oförglömmlig helg!

Skoterolyckan på valborgsmässoafton!

Av , , 4 kommentarer 0

Ja, det var vår lilla fröken som blev påkörd av en veteran tävlingsskoter vid Hill cross tävlingen i Tärnaby på valborgsmässoaftonen.
Det är en vecka sedan i dag.
Lilla fröken mår efter omständigheterna bra, nu försöker vi alla bearbeta händelsen och gå vidare.
Det kunde ha gått precis hur illa som helst, och det är ett under att det gick så bra som det gjorde!
Lilla fröken och hennes pappa for för att titta lite på tävlingen, jag stannade hemma, eftersom jag jobbat natten innan, och behövde sova.
Någon gång före kl fyra ringde jag till min karl och pratade med honom om vad han skulle handla, de var då påväg hem.
En stund senare ringde min telefon. Det var en bekant till familjen som alvarligt meddelade att vår lilla tjej blivit påkörd av en skoter, men att hon var vid medvetande. Att hennes pappa inte orkade prata med mej just då…………..
Blodet fryser faktiskt till is! Den vilda skräck jag kände i den stunden det gick in i min hjärna vad han faktiskt sa till mig, går inte att beskriva.
Jag sa att jag ville komma ner, och det bestämdes att min son, som kommit hem från Storuman, skulle hämta mig. Inte var väl det så genomtänkt kanske, han skulle nog egentligen inte köra bil i sitt chock tillstånd, han var vittne till olyckan, men så blev det i alla fall. Jag rusade upp till grannarskäringa och skrek åt henne att hon skulle skjussa ner mig till blå vägen på fyrhjulingen. Ja, jag skrämde upp både henne och ungarna där rejält. Vi mötte sonen efter vägen.
Sedan blev det sjukstugan i Tärnaby, där Katinka, Oskar, Hanna och Norbeth tittade på och tog hand om lilla fröken på allra bästa sätt, hon hade rejäla skrapsår på vänstra kinden och över vänstra ögonlocket, och var rejält svullen, det var vad som var synligt.
Där var vi, förtvilade, rädda och hjälplösa, jag, pappan, storsystrar och storebror. Hjärnan blir förlamad av skräck!
Jag och lilla fröken fick flyga ambulanshelikopter ner till Lycksele.
Jag hade aldrig flugit tidigare i mitt liv, och jag skulle heller aldrig komma på tanken att göra det, men nu funderade jag inte alls på det. Jag skulle aldrig ha uthärdat att bli kvar hemma.
Kanske skulle jag ha njutit av flygturen, om situationen varit en annan, sol och bländvita fjälltoppar, men nu tog jag inte in mycket annat än mitt skadade lilla barn!
Väl framme på akuten i Lycksele undersöktes hon av ett team, och sedan blev det röntgen.
När vi kom tillbaka därifrån hade mina äldsta söner och äldsta sonens flickvän hunnit till Lycksele. Det kändes så skönt att se dem!
Och lättnaden blev befriande för oss alla när läkaren kom in och sa att man inte fann några skador! Varken på skelett eller organ! Hon har ett litet märke på höger höft och en väldigt lätt blånad på vänster lår, och ett sår bak i huvudet, annars ingenting synligt på kroppen! Ändå hade hon hamnat under en tung veteranskoter som släpat med henne efter backen!
Hon var oerhört trött och kräktes mycket efteråt, rejäl hjärnskakning. Därför fick vi ligga kvar på IVA i två nätter och på Kirurgavd plan 8 i en natt innan vi åkte hem.
Tack ska ni alla ha, som tog hand om oss på lasarettet i Lycksele! Våga inte dra in några verksamheter där! Det är nog långt att ta sig dit när olyckan är framme! Hur cyniskt tänker ni landstingspolitiker??

Vi kom alltså hem i söndags eftermiddag, och då fick vi åka fyrhjuling in från blå vägen, eftersom vägen blivit ännu mer sönderkörd under första maj helgen.
Men det gick bra ändå.
Lilla fröken är fortfarande trött, och har haft problem att få igång magen. Hon drömmer också om olyckan på nätterna och har förståss ont i kroppen, men det blir bättre och bättre. Hon pratar också mer och mer om händelsen, tidigare ville hon inte det.
Vi låter det ta sin tid, och vi är så lyckliga att det hela gick så bra!

Det var en olycka, ingen skadade lilla fröken med flit. Skoterföraren mådde nog inte så bra efter olyckan.
Hennes pappa har haft väldiga förebråelser över att han tog henne med sig dit till tävlingen, jag för att jag uppmuntrade dem att gå dit och titta. Storebror för att han inte hann slita henne med sig när han och kompisen kastade sig undan. Kompisen skadade sitt ben när skotern for över det, och han är visst inte helt okej i benet än.
Vi har mått fruktansvärt dåligt, mår väl inte helt okej än. Chocken släpper eftersom, och med det kommer väl också funderationerna kring hur detta kunde hända?
Naturligtvis skulle lilla fröken aldrig ha varit där, då har hon ju inte råkat ut för detta. Har de varit snabbare därifrån så har det inte heller hänt. Hon och hennes far var på väg ifrån tävlingen när olyckan hände. De passerade olyckskurvan och stannade till för att växla några ord med folk som stod där, då gick starten och skotern kom flygande. Det var att vara på fel plats vid fel tid.
Visst tänker vi också mer och mer på det faktum att man inte hade något tillstånd för tävlingen. När man går på en sådan här tävling tar man nog för givet att man har sett över säkerheten. Kanske har den här tävlingen inte blivit så här om man haft ett tillstånd? Det händer visserligen olyckor, även vid tillfällen när det finns tillstånd. Men nog är det oklokt att tumma på den regeln?
Det är trevligt när det händer saker och ting i byn, jag hade hoppats på att detta skulle kunnat bli en ny trevlig valborgstradition i Tärnaby, men frågan är väl om det blir det nu? Utan tillstånd för tävlingen innebar också att där inte fanns sjukvårdare i tjänst. Storebror fick ringa och larma dit ambulansen, tack Rickard för att du mötte upp den, och lungt och sansat meddelade mig om olyckan.

Jag vill också passa på att tacka Lars, Stefan och alla ni andra sjukvårdare som fanns i publiken, och som tog hand om vår lilla flicka direkt efter olyckan på plats! Min karl har tyvärr inte reda på namnen på er alla, men vi är så tacksamma! Har det inte varit för er har säkert min karl ex i rena skräcken slitit upp sin lilla flicka i famnen direkt, han trodde något mycket värre, och var oerhört chockad!
Nu lugnade ni ner situationen och lilla fröken fick det proffsigaste omhändertagandet redan från början.

Vi vill också tacka närpolischef Jan-Erik Hansson, du är en väldigt mänsklig polis