Efter diverse strapatser och äventyr tog vi oss ner till min svärmors 90 års kalas i lördags!

Ja, hon fyllde 90 år i fredags, samma dag som vi tidigare såg solen för första gången här i januari. Men kalaset, som bestod av en god middag, tårta och kaffe, hölls i lördags, så vi åkte dit! Det var väldigt trevligt! Nästan hela min karls syskonskara och deras barn var på plats. Min svärmor har 24 barnbarn, 16 av dem var med i lördags, så det blev en liten kusinträff! Flera av dem såg varandra för första gången!

Svärmor har 10 barnbarnsbarn också, av dem var 4 med.

Ja, det var en trevlig dag, som vi avslutade med att åka till näst äldsta sonen och sova över.

I Västerbottens folkblad hade man i slutet av förra veckan en artikelserie runt långtradartrafiken på E 12:an. De verkar vara rena dödsmaskinerna som är ute och åker!

Inom loppet av en månad, november-december hade vi två alvarliga incidenter här i Tärnaby området med långtradare inblandade!

Båda dessa olyckor kunde ha slutat med förlust av liv! Men som tur är slutade båda händelserna med förskräckelse, dock utan dödsfall! Tack och lov!

Men det blir så att så fort man möter en sådan här långtradere håller man andan och ber! De kör fort, mitt på vägen och räddar tydligen lasten före människor!

E12 är en ganska smal väg som den är, den är knölig och guppig vissa bitar, ganska kurvig, och nu har trafikverket satt upp räcken längst med vägen långa sträckor för att kunna höja hastigheten! På trafikverket säger man att räcket inte är stumt utan ger efter lite om man kör mot det, och att det är bra om man upplever att vägen blivit ännu smalare med räckena, för då anpassar man farten efter det!

Jag är ganska säker att dessa räcken inte ger vika för en personbil, särskilt inte nu när det ligger snö bakom dem!

Och inte lär farten minska fast vägen upplevs som smalare, och absolut inte av dessa långtradare som har tidspress på sig!

Jag tycker att trafikverket ska lyssna på de som har vägen som sitt dagliga arbetsfält, och jag tycker att man ska lägga ner lite pengar, inte bara på att lappa och laga vägavsnitt, utan även bredda den, det är ju faktiskt en europaväg!

Artiklar att läsa i ämnet.

@

Fick en kommentar på bloggen från en som sett filmen "Skidmakaren från Gielas"

Den handlar om min mormors bror, och hur han tillverkar ett par skidor, långt från skidfabrikernas maskiner.

Man får också en liten inblick i hans, och familjens, liv där i Gielas.

"Få gånger i mitt liv har jag känt sådan stolthet över det fina kulturarv som Alfred representerade i filmen.

En bättre ambassadör för Norrland och Sverige är svårt att idag finna" säger kommetören

Jag förmedlar den vackra kommentaren vidare på detta sätt till Alfreds efterlevande.

Ja, för mej är det dessa människor som levde i all enkelhet, i samklang med naturen, utan att på något vis förhäva sig, de människor jag beundrar allra mest!

Med sina få skolår, många gånger inte fler än tre år i grundskolan, kunde de ändå så mycket!

"Man få int bli rålös" var ett måtto som efterlevdes, och trots små medel levde de rika liv.

Dessa var de verkliga fjällfolket!

Och ja, de är svåra att finna i dag!

@

@

@

@

@

NU!!! Ja, den startade i söndags, när grannarna kom på en trebent älg på Mosekällavägen, och avslutades i går när sonen avlivade det stackars djuret!

Den här älgen kan ha "haltat fram" i nästan en månads tid om det vill sig illa, vi vet ju inte säkert vad som förorsakat dess skador. Den kunde ha avlivats redan i söndags, om vakthavande polis gett klartecken direkt, men hon var tveksam, eftersom det krävs en natur och jaktvan människa att bedömma huruvida älgen var "livsduglig" eller inte. Både våre grannar, min karl och mina söner jagar älg, och har gjort det i många år. Man kan nog också påstå att de allihopa är naturvana!

Fast det kunde kanska inte vakthavande ana…

Älgen hade brutit sönder sig inne i steken, och sedan den var död kunde man konstatera att den hade en infektion i steken, och antagligen så småningom skulle ha självdött!

Hur många djur är det tro som får plågas ihjäl av olika anledningar? Det är inte alltid det enklaste att finna en påkörd älg som varit såpass kry att den kunnat fly till skogs!

Det springer mycket älg kring vägarna, så det finns all anledning att ta det lungt i trafiken med hänsyn till det. Jag tycker att det händer förhållandevis lite olyckor med älgar och bilar!

I övrigt har julen varit god, med mycke och god mat och samvaro. Tomten kom hit denna julen också, och försanningen fick jag inte en del paket jag också!

Det är bara så trögt att reagera när tomten säger att paketet är till farmor!!??

Och barnen tror att jag ordnat med en del paket själv, det var då det dummaste…….

Nyåret jobbade jag in.

Så det var en förhållandevis lugnt nyårsfirande.

Jag skålade in det nya året tillsammans med mina kollegor i alkoholfri jordgubbscider, och åt en god räkmacka som en kollega ordnat med.

Och nu sitter jag här och väntar på min älsta dotter, och mina två älsta barnbarn som är påväg upp med föräldrar och fasterämne.