EU-parlamentet inifrån…

 Håll i er nu, för här kommer ett rekordlångt inlägg. Gårdagen bjöd på något annat än det vanliga. Äntligen skulle eleverna få prova på något som inte alla får göra – att få vara EU-palamentariker för en dag.

Svenskar som vi är, kom vi självklart först av alla. Men när vi gick igenom kontrollen märkte vi en mindre armé med elever som marscherade in intryckta i skoluniformer och kostymer med slipsar. Jag tröstade mig med att vi aldrig hade fått in 17 kostymer som skulle hålla sig släta i 13 dagar i bussen. Hade vi mot all förmodan fått in kostymerna så hade troligen inte eleverna fått plats i bussen. 

Väl inne skildes eleverna från ledarna för frukost. Och vilken frukost det va!. Allt vad en fransk frukost kan begära. Det var croiassanter åt alla håll och kahter, kändes det som. Efter att vi ätit upp frukosten, så där en kvart innan den egentligen skulle börja, kom en känsla krypande tillbaka som om det vore på den första dagen på gymnasiet. Man satte sig med dem man kände och sedan var den en stols mellanrum till dem som man inte kände. Jag log. Det kändes bra att se att även vi vuxna fortfarande kan känna oss som skolelever på första skoldagen.

Vidare visade programmet oss in i plenisalen för att bl.a. se eleverna presentera sina skolor. Därefter fick de ställa frågor till en riktig EU-parlamentariker.

Fråga efter fråga kom och tiden rusade iväg. 2,5 timmar senare blev det lunch, och den var välbehövd. För vissa vuxna hade nog både mat och sovklockan ringt låååångt tidigare. Nattsömnen för lärare under resan är oftast minimal och då jobbar man på natten och tar sig en tupplur på ett lämpligt ställe under dagen.

Här var det en rätt och sedan en till och sedan kom det där söta som man alltid måste trycka i sig för att antingen vara artig eller för att det är så där underbart ljuvligt. Idag var det gott, men de sista ¾ gick trögt ner. Det var bara att trycka och pressa tills knapparna nästan gick i byxorna. Hungriga behövde vi inte vara.

Lite senare fick jag ta mig en tur ner till sjukstugan på parlamentet med en elev. Men det var inget som inte lite tabletter, vila och vatten kunde hjälpa till med. All personal var jättetrevliga, snälla och tillmötesgående. Säg inte att vi har världens bästa sjukvård i Sverige. Parlamentet har bra sjukvård de med.

Eurogame var en tävling som både de vuxna och eleverna fick tävla i. Det var frågor på olika språk och vi fick en deltagare till final för eleverna. Trots att hennes lag kom på en tredjeplats sken hon som solen. ”Jag vann”, sa hon efteråt. Vår egen Solsken-Ida!

Även en lärare från vår skola fick pris. Ni som känner till oss lärare kan nog ana vem det var, om frågorna handlade om språk. Jajamen, det var damen i de turkosa kläderna som sov sig genom vissa delar av dagen, Gunilla. Hon fick sig en tung och stor medalj. Att jag inte vann skyller jag på att jag hamnade i en grupp med lärare som talade italienska och franska, ingen engelska. Annars hade jag självklart vunnit 😉

Dagen led mot sitt slut och toalettkön ringlade sig lång nere i källaren. Den ”Rosa tanten”, vår handledare, som hade följt oss lärare hela dagen tackade artigt för sig. Jag var otroligt imponerad av hur bra de hade arrangerat allt. Det var välgjort och bra organiserat med trevlig och duktig personal. Jag tackar och bugar till EU-parlamentet. Ni gav oss alla en dag att minnas.

Nu är befinner vi oss i Danmark och jag känner att nu är det dags att sova. Imorgon får vi återse vårt kära Sverige. Borta bra, men hemma bäst. 

Hälsningar Magdalena