Igår tog vi vägen förbi Vätterns östra strand. Vi stannade och lagade mat i trakten av Gränna med vacker utsikt över Vättern. Det blev indonesisk gryta som varmrätt och till efterrätt litauisk kaka. Den litauiska kakan liknade spettekaka till utseendet men hade inte samma smak. Samfällt tyckte vi att den var god. Den var en gåva från Pavasarioskolan i Mažeikiai.

Resan fortsattes sedan mot Örebro och Gävle. I Tönnebro tog vi av mot resans sista övernattning. Det blev i mitt barndomshem i Arbrå. Vi anlände dit någon gång mellan tre och halvfyra på natten. De flesta sov redan i bussen medan andra gick in i huset för att sova.

Vi vaknade sedan till en varm och underbart vacker dag i mitt sköna Hälsingland. Efter frukost och städning fortsatte vi resan mot Vallsta där vi körde över Ljusnan, älven som rinner genom Hälsingland från nordväst till sydost. Ljusnan har fantastiskt fina sandstränder men denna gång hann vi inte benyttja oss av dem. Färden gick sedan vidare mot E4:an förbi skogar, bäckar, sjöar och blånande berg. Detta är Hälsiingland!

Gunilla

Ha varit i många länder nu, tappat räkningen ;-p

de ä varmt alla luktar svett, vill hem o baaaaassssstttaaaaaa!!!!!

for förbi Härliga Hem just nyss, jag vill hem på tal om persilja...

Asså tänkte bah å berätta vad som i Tjeckien hände! Helt feettt bra asså! Jag, eller ja menar vi, Emil-å-Ida träffade några killar på toan. De enda de sa var ”Terve!” och vi sa ”Tjenare mannen!” Åsså var vi igång och prata! Plötsligt, helt utan förvarning hoppade Anders fram, skrattandes på finska. Aldrig har vi sett honom prata så mycket! xD

Efter typ minst hela 10 minuter, pekar Anders på vi och killarna skrattar åt oss. Ett tag var vi rädd att Anders hade gift bort mig (Ida)... Men för att få reda på sanningen erbjöd vi Anders att få en underbar och fantastisk frukost på sängen (dagen efter). Planerna smiddes och skjortorna ströks omsorgsfullt! Det enda som skulle kunnat stoppat oss var att vi sov på olika campingar... Men vi slog våra kloka huvuden ihop och Emil fick gå till den fina campingen (Idas camping) som typ låg flera hundra meter ifrån hans camping. Klockan var tidigt och mackorna var hjärtformade med olika pålägg på. Även skitsnygga blommor låg på den vita tråkiga brickan. Flingor och yoghurt å sångtexter följde oxå me på vägen upp, tillbaka till den fina stugan, från vilken Anders snarkningar hördes över fjälltopparna. Und dann sind wir zu der Hüttle kommen. And then we came to the cabin. Och sedan kom vi till stugan. Asså vi kan lova att AndErs var fett övervänt som ett barn på julafton. Först hämmt n'Emil en tallrik som vi kunn hella joghurten inn i. Å killarna utbrast i gråt ”han e ju tomhänt!” så Emil gick ut igen...

Dörren öppnades på nytt och Emil-å-Ida kom in sjungandes med en tråkig vit bricka, tre hjärtformade mackor och näckrosvikta servetter och en skål med flingor i. Från våra hjärtan kom en välskriven å bedårande sång till vår kära Anders!

Vi vill ju lixom att ni oxå ska få njuta av låten, så här kommer texten med ”Happy Birthday-melodin”:

Sång Tilll Anders!

Våran Anders vakna nu.

Klockan har passerat sju.

Snarkat högt och sovit gott.

Vi har plågat dig ”a lot”.

Frukost på sängen, alltid bra.

Och det borde man alltid ha.

Så somna inte om igen.

Vår kära Anders, vår

Vackraste, Klokaste, Längsta,

Roligaste, Knasigaste

VÄN!!

Enligt Anders har han då knappast varit så här glad på femton år! (i alla fall femton år sedan han fick frukost på säng) Feeettt kul att göra någon glad! :-D

Nu hälsar vi oss själva välkomna till Sverige, eftersom ingen sagt: ”Welköm to Sweedeen” till oss...

Vi kunt ju int mehr änn å tack er som läst hel texta!

Hare bääässst!! :-D

XOXOXO Emil-å-Ida

Igår kväll anlände vi med färjan till Rödby vid halvniotiden på kvällen. Färjepersonal hade tipsat om en camping i Maribo,varför vi styrde kosan dit. Det var fullt på campingen men damen i receptionen var mycket tjänstvillig och ringde till en annan campingplats, till ett hotell och till en bondgård. Till slut ringde hon till vandrarhemmet i Maribo, Maribo Hostel, där det fanns plats för oss.

När vi var på väg dit, dök plötsligt föreståndaren för vandrarhemmet upp med sin bil och lotsade oss. Även han var mycket tillmötesgående, så vi har fått ett mycket gott intryck av de danskar vi träffat – även om mannen egentligen var islänning. Dessutom kan vi berätta för alla er som är rädda för det danska språket att i Maribo talar man en fullt förståelig danska! Maribo rekommenderas alltså för alla framtida turister i Danmark.

Vi lämnade ett spår efter oss i Maribo. Även på några tidigare ställen finns det några lämningar efter oss. Men det mesta av ägodelarna trängs fortfarande i bussen.

Gunilla

Svenskar som vi är, kom vi självklart först av alla. Men när vi gick igenom kontrollen märkte vi en mindre armé med elever som marscherade in intryckta i skoluniformer och kostymer med slipsar. Jag tröstade mig med att vi aldrig hade fått in 17 kostymer som skulle hålla sig släta i 13 dagar i bussen. Hade vi mot all förmodan fått in kostymerna så hade troligen inte eleverna fått plats i bussen. 

Väl inne skildes eleverna från ledarna för frukost. Och vilken frukost det va!. Allt vad en fransk frukost kan begära. Det var croiassanter åt alla håll och kahter, kändes det som. Efter att vi ätit upp frukosten, så där en kvart innan den egentligen skulle börja, kom en känsla krypande tillbaka som om det vore på den första dagen på gymnasiet. Man satte sig med dem man kände och sedan var den en stols mellanrum till dem som man inte kände. Jag log. Det kändes bra att se att även vi vuxna fortfarande kan känna oss som skolelever på första skoldagen.

Vidare visade programmet oss in i plenisalen för att bl.a. se eleverna presentera sina skolor. Därefter fick de ställa frågor till en riktig EU-parlamentariker.

Fråga efter fråga kom och tiden rusade iväg. 2,5 timmar senare blev det lunch, och den var välbehövd. För vissa vuxna hade nog både mat och sovklockan ringt låååångt tidigare. Nattsömnen för lärare under resan är oftast minimal och då jobbar man på natten och tar sig en tupplur på ett lämpligt ställe under dagen.

Här var det en rätt och sedan en till och sedan kom det där söta som man alltid måste trycka i sig för att antingen vara artig eller för att det är så där underbart ljuvligt. Idag var det gott, men de sista ¾ gick trögt ner. Det var bara att trycka och pressa tills knapparna nästan gick i byxorna. Hungriga behövde vi inte vara.

Lite senare fick jag ta mig en tur ner till sjukstugan på parlamentet med en elev. Men det var inget som inte lite tabletter, vila och vatten kunde hjälpa till med. All personal var jättetrevliga, snälla och tillmötesgående. Säg inte att vi har världens bästa sjukvård i Sverige. Parlamentet har bra sjukvård de med.

Eurogame var en tävling som både de vuxna och eleverna fick tävla i. Det var frågor på olika språk och vi fick en deltagare till final för eleverna. Trots att hennes lag kom på en tredjeplats sken hon som solen. ”Jag vann”, sa hon efteråt. Vår egen Solsken-Ida!

Även en lärare från vår skola fick pris. Ni som känner till oss lärare kan nog ana vem det var, om frågorna handlade om språk. Jajamen, det var damen i de turkosa kläderna som sov sig genom vissa delar av dagen, Gunilla. Hon fick sig en tung och stor medalj. Att jag inte vann skyller jag på att jag hamnade i en grupp med lärare som talade italienska och franska, ingen engelska. Annars hade jag självklart vunnit ;-)

Dagen led mot sitt slut och toalettkön ringlade sig lång nere i källaren. Den ”Rosa tanten”, vår handledare, som hade följt oss lärare hela dagen tackade artigt för sig. Jag var otroligt imponerad av hur bra de hade arrangerat allt. Det var välgjort och bra organiserat med trevlig och duktig personal. Jag tackar och bugar till EU-parlamentet. Ni gav oss alla en dag att minnas.

Nu är befinner vi oss i Danmark och jag känner att nu är det dags att sova. Imorgon får vi återse vårt kära Sverige. Borta bra, men hemma bäst. 

Hälsningar Magdalena

Från Lechbruck am See ser man Alperna. Men på kvällen tog vi en liten tur till tyskösterrikiska gränsen för att se lite mer av Alperna. Tyvärr hann vi inte stanna så länge där, men vi såg lite av den vackra staden Füssen samt slottet Neuschwanstein. Vi körde även över floden Lech för att komma in i Österrike. Att vi passerade Lech var till Anders stora glädje, eftersom hans anfader stred där med det finska rytteriet under trettioåriga kriget och vid ett avgörande tillfälle lyckades ta sig över Lech.

På onsdag lämnade vi Lechbruck am See och for norrut genom Allgäu. Tidvis var det ganska spännande. Vi hamnade vid två viadukter där höjden var 2,60 meter. Men våra skickliga busschaufförer lyckades med mästerstycket att ta oss under dem med en buss som är 2,75 meter hög!

Vi åkte bland annat igenom staden Kaufbeuren, där jag vistades en månad som sextonåring. Tyvärr kom vi inte in i den gamla stadsdelen med bussen. Vi fortsatte sedan på tidvis smala men vackra vägar omgivna av bokskog till Ottobeuren, där vi såg den väldiga kyrkan. Från Ottobeuren försökte GPS:en föra oss in på en mycket smal och gropig väg men vi vägrade anta utmaningen, eftersom vi redan haft tillräckligt av denna slags spänning.

På kvällen anlände vi till Strasbourg. Några av oss bodde på ett hostel – vilket hostel dock inte bör rekommenderas – och några på campingplatsen Montagne Verte. - vilken däremot kan rekommenderas på det varmaste.

På torsdagen tog vi avsked av två av våra deltagare, Samira och Linnéa, som tog flyget hem från Frankfurt. Sedan for vi till campingen där vi lagade mat på muurikkorna. Det blev tacos. Efter att ha inmundigat maten och diskat, åkte vi spårvagn till det hotell, Cap Europe, där vi skulle bo natten före Euroscola.

(I Strasbourg är det spårvagn eller promenader som gäller. Att åka omkring i buss på smala gator med fickparkerade bilar på båda sidor är inte att tänka på. Vad gäller fickparkeringar kan man verkligen undra över hur fransmännen tar sig ut ur de trånga fickorna. Tar de sig ut i turordning, månntro? Jag tror inte att det är så många svenskar som skulle klara av den typen av fickparkering.)

Vi promenerade sedan till stan. Eleverna fick lite tid för den efterlängtade shoppingen. Men därefter gjorde sig hungern påmind igen och vi prövade en för oss ny rätt, varm ciabata med hamburgare/kyckling och pommes frites inuti.

Till sist var det dags att besöka Petite France. Man kan nog säga att om man inte sett Petite France har man inte sett Strasbourg. Kanalerna kantas av korsvirkeshus. Otroligt vackert!

Efter det var många lyckliga över att få sova för att vara utvilade till Euroscola.

Gunilla

Tja tja bloggen.

Nu sitter jag i bussen som rullar igenom T yskland på väg till resans höjdpunkt Sverige.

Igår när 7-9 var på Europaparlamentet var 6:an,Krille och Antti i centrala Strasbourg.

Vi shoppade,åt pizza och åkte turistbåt. Det var roligt. Liam och Antti somnade …........ha.............ha.............ha............. nu ska vi åka färja till Danmark. tja då bloggen.

Natanael

Så var det den 15.e juni och Euroscola i Strasbourg, denna sällsamma och sällsynta upplevelse, vinsten för teckningstävlingen som eleverna var med i. Nästan 400 elever från arton länder deltog. De fick pröva på att vara EU-parlamentariker för en dag. Mercy höll ett kort tal om vår skola. Efter information och lunch började de unga ”EU-parlamentarikernas” arbete. Det var sex olika ämnen som skulle diskuteras. Så våra 14 deltagare fördelades på de sex ämnena. De delades sedan in i smågrupper om cirka 10 personer från olika länder. De skulle diskutera sitt ämne på engelska. Alla grupper som hade samma ämne samlades sedan för att komma fram till ett förslag som de skulle rösta om. Till slut skedde omröstningen i plenisalen, där eleverna fick sitta på EU-parlamentarikernas plats. Eleverna kunde också delta i ett Eurogame. Det fanns en fråga på varje språk som var representerat. Därför gällde det att klura ut vad frågorna betydde, fastän de var ställda på främmande språk. Ida deltog och kom med i finalen. Hon fick en Euroscolatröja och en keps..

Lärarna från de olika länderna samlades också för information, diskussioner och Eurogame. Vi var med under elevernas omröstning. De elever som framförde förslagen var mycket duktiga och det skulle inte förvåna mig om vi hörde någn framtida EU-parlamentariker.

Det var en intressant dag och både elever och lärare hade möjlighet att knyta nya kontakter.

// Gunilla

Just nu sitter vi på bussen i norra Tyskland, på väg hem! Igår var vi på Europaparlamentet. Det var en upplevelse, som man inte glömmer. Programmet startade där vid klockan 09.30 där vi fick frukost. På menyn stod det kaffe, varm choklad och croissanter. När vi hade ätit klart så gick vi in till plenisalen där de informerade om EU. Där satt vi tills vi fick lunch som de ordnade. Förrätt var sallad med bröd. Tyvärr trodde mitt bord att det var själva lunchen så vi åt upp all sallad och åt upp andra bordets sallad. Så vi blev helt proppmätta. När vi satt och pratade kom det plötsligt servitriser med matfyllda tallrikar med kyckling, pasta och grönsaker.

Alla elever hade valt ut ett ämne som man skulle diskutera i olika salar. Jag hade om framtidens informationsteknik m.m., hur det kan påverka framtiden positivt och negativt osv. Vi satt och diskuterade i ungefär i 2 timmar på engelska. Varje ämne hade valt ut en ordförande och redaktör som skulle framföra det vi kommit fram till. När vi var klara gick alla till plenisalen, där alla framförde sitt tal. Där inne fick vi rösta om vi höll med grupperna eller ej! Dagen slutade klockan 18.00.

Sara Söderberg

Hejsan!

Ja det är otroligt roligt att vara ute på äventyr med dessa trevliga ungdomar och övriga vuxna.

Idag har jag och Krille varit med sexorna i Strasbourg då de andra var på EU-parlamentet.

Vi startade dagen med en saftig tonfiskmacka från bageriet. Sen for vi till stan och shoppade och strosade omkring.

Sen hittade vi en grill på en bakgata som hade grymt goda grillspett och burgare och jag fick en gastronomisk upplevelse av kiwiglass på torget det var en ljum stilla smekning på gomseglet.

Efter det for vi på en guidad åktur med båt på kanalerna som går omkring stan där vi såg Petite France som är ett jättefint och mysigt ställe och fick mycket historier om stan. b.l.a ett ställe där Mozart hållit många konserter och det stora EU-parlamentet och många andra byggnader.

Resan har varit ganska spännande ibland, smala vägar och en GPS som lurar oss till ställen vi inte tänkt fara till. Då vi lämnade Kraków på väg mot Prag blev det ganska sent så vi fick leta efter en camping på vägen, så vi frågade i en mack och fick tips om Plumlov. Så då litade vi på GPS, alias AC.

Vi körde runt i Plumlov och letade och till slut såg vi ett campingliknande ställe och vi jublade att ja här är det men då ser vi att det är bilder på tanter som kramar en stång med alldeles för lite kläder på sej, så då kör vi vidare och frågar folk var campingen ligger och får nya vägledningar. Då hamnar vi på ett trångt brant ställe där det festas och och spelas musik och väldigt trångt att backa och vända. Sen tillbaka och GPS leder in oss på en smal jättebrant väg med bilar på båda sidor och plötsligt står en kyrka uppe på backen och vägen tar slut.

Men efter mycket bromsande och lamelldoft kommer vi vidare och till slut hittar vi campingen.

En gång gick en ko sakta framför bussen och 2 andra kor som gled upp på sidan och muade för omkörning.

Men det har löst sej till slut och roligt har vi haft

Reflektioner från resan:

-Kisspaus..........

-Straffsömn i oljetråget

-Alperna oj oj dit vill man nån gång

-Var finns en bastu?????

-Prag, vilken otroligt fin stad!

-Auschwizh dit ska alla fara om man har möjlighet.

Ett nödrop :finns det en varm bastu den 18???????

/Antti.

Halli Hallå!

Hoppas att allt är bra där hemma! Här är det bara bra, förutom att några är lite förkylda. Igår var vi i Strasbourg, Frankrike, och shoppade. Där besökte vi även en otroligt vacker katedral och åt Italienska varma bröd med antingen hamburgerkött eller kyckling och pommes frites. Det visade sig senare att det var polisernas favoritställe och de kom flera gånger medan vi var där. Sedan gick vi längs efter kanaler och njöt av det fina vädret och den underbara gamla designen på husen.

Natten som var, tillbringade vi på hotellet ”Cap Europe” i närheten av Europaparlamentet. Det var nämligen idag som vi besökte parlamentet. Tack vare att vi vann en tävling med att teckna larmnumret, som Europaparlamentet i Strasbourg anordnat. Kunde vi göra denna otroligt lärorika och välsignade resa. Mariaskolan som var Sveriges representant idag, fanns på plats klockan åtta utanför Parlamentets ingång. När vi passerat säkerhetskontrollen och fått en kort information, blev vi serverade Croissanter med choklad i. När vi sitter där kommer de andra representanterna från olika länder. Det enda som skiljer sig ifrån språket var hur de var klädda. Där satt vi fjorton stycken svenskar i ”foppa-skor”, mjukisbyxor, huvtröja osv. Medan de andra kom i kavaj, slips, klänning, högklackat. Ja, de var helt enkelt finklädda medan vi var ”vardagsklädda”. Jag tror att våra lärare skämdes över oss...

När alla ätit frukost samlades alla i pleningssalen. Där fick en representant från varje land, under en minut, beskriva om sin stad. Från Sverige var det modiga Mercy som talade inför hundratals människor. Sedan bjöd de alla på lunch. Vårat motto har under resan blivit ”Ät som om det vore den sista gången” När vi kommer till det dukade borden ser vi bara en skål med sallad och ett bröd åt oss var. Vi ser besvikna ut och äter upp allt i ett svep. Killarna såg inte nöjd ut över salladen, så vi tjejer äter upp deras sallad också. Just när vi ätit oss mätta och ska gå, inser vi att det bara var förrätten som vi ätit. Men vi följde mottot i alla fall...

Under lunchen fick man dela in sig i en grupp på fyra (Eurogame), alla skulle komma från olika länder. Man skulle kommunicera med varandra och svara på 17 frågor på de olika språken. Därefter delades vi in i sex olika grupper, med olika kategorier. I de grupperna skulle man diskutera och få fram olika åsikter om tex. Fred, rättvisa, demokrati, framtiden, kommunikation osv. Åsikterna blev senare presenterade i Pleningssalen, precis som på riktigt. Tolkar på olika språk, röstningsknappar, mikrofon, kameror osv. Varje deltagare fick rösta på de förslagen som presenterades. Senare på eftermiddagen utseddes vinnarna från Eurogame tävlingen. Det visade sig vara jag, Ida och min grupp som kom trea i det spelet. Vi fick en keps och en huvudtröja där det står ”Euroscola 2012” Sedan avslutades besöket med att Europa sången spelades och alla flaggorna kom in i pleningssalen. Jag tycker att det har varit en lärorik dag och att träffa många nya människor har varit jättekul! När folk frågar var man kommer ifrån och man svarar ”Sweden”, var det många som påpekade ”Oh, I have heard Euphoria!” Då kan man inte annat än att vara stolt! En annan sak som vi kan vara stolt över är den engelska kunskapen vi har. När man frågade dem en fråga, svarade de på något helt annat och förstod nästan ingenting av vad vi sa. Av de kan vi lära oss att språk är en viktig kunskap! En till sak som vi har lärt oss är att det spelar ingen roll hur man är klädd. Man kan nämligen stå inför flera hundratals personer i ”foppa” skor utan att skämmas. Även om de flesta kollar lite undrande på skorna...

Nu när jag skriver det här sitter vi i bussen i Karlsruhe, Tyskland och försöker komma fram till hotellet. Nästan alla sover och det är nämligen väldigt små vägar och vi har en stor buss. Våran buss är nämligen 3,75 meter hög, men tydligen kan man ta sig igenom viadukter som är märkta med 3, 60 meter. Så några små hinder stoppar oss inte. Men nu ser vi fram emot att snart vara framme och få sova i sköna sängar, fastän de flesta saknar sin egen säng! Nu är det inte många dagar kvar tills vi är hemma, efter en underbar och trevlig resa med många nya upplevelser.

Tack för alla förböner och ha en trevlig helg!

Kramar från Ida Öhman

Vi är framme vid campingstället och det heter Drusus.Vi lagar mat utomhus men vi äter maten inomhus för det är mulet. Det regnar ganska mycket.

Efter maten promenerar vi upp till busshållplatsen för vi ska till stan. Sen tar vi tunnelbanan till stan. När vi väl är framme vill alla shoppa och då får alla en timme och femton minuter på sig att shoppa. Husen i Prag är fantastiska. Det är gamla hus men de är helt underbara. Efter shoppingen träffas vi och äter på Macdonalds. Sedan går vi till gamla stan. I den gamla stan finns det lite äldre och gamla byggnader, men vissa av dem är nyrenoverade på insidan. Det spelas musik på gatorna och det är många turister. Sen far vi tillbaka till Drusus.

//Ornella

På kvällen när vi kom till Kraków, körde vi som vanligt efter GPS:en för att hitta till vårt natthärbärge. Busschaufför Jan skulle just svänga in på en ganska smal men tillräckligt stor gata för att en buss skulle kunna komma in på den. Just då vi skulle svänga in på gatan, körde en personbil ut från den. Mannen i bilen stannade omedelbart, när han såg oss och började gestikulera och visa, att bussen var både för hög och för bred för att köra in på gatan. Han kom sedan till oss i bussen och fortsatte att förklara allt på polska samtidigt som han visade vilken väg vi skulle ta istället. Gatan var en avsmalnande väg som senare skulle ha blivit för smal för bussen. Dessutom hängde det elledningar över gatan på så låg höjd, att om bussen hade kört in på gatan, skulle den ha rivit ner elledningarna. Dessa elledningar hade inte vår chaufför uppmärksammat, eftersom det inte fanns några varningsskyltar. Vi tog en annan väg och kom lyckligt och väl fram till vårt övernattningsställe. Busschauffören berättade på morgonen, att han aldrig hade lagt märke till elledningarna och såg denna vilt gestikulerande man vara en skickelse från Gud.

Igår fortsatte vi sedan till Auschwitz – som en elev kommer att berätta om. Efter Auschwitz for vi vidare mot Tjeckien. På den polska sidan stannade vi och lagade mat på våra muurikkor. Vi hade en tanke på att kanske hinna till Prag på kvällen, men planen grusades då den campingplats vi planerade att fara till stängde redan klockan 22. Därför började vi söka efter ett boende i Brnotrakten. På en bensinmack fick vi hänvisning till en campingplats i Plumlov. Den skulle inte ligga långt borta, så vi såg fram emot en tidig kväll.

När vi körde in mot Plumlov möttes vi av en fantastiskt vacker syn: berg, ängar, träd, himmel i en otrolig färgsammansättning. Ni skulle ha sett allt det vackra!

Väl inne i Plumlov blev gatorna smalare och smalare. Vi hade inte sett några skyltar till någon campingplats men åkte omkring och letade. Vid förfrågan hänvisades vi till en autokemp (bilcamping). Vi kom till en campingplats med oerhört mycket folk och massvis av bilar. Som väl var hade de inga lediga rum. Vi såg nämligen att campingplatsen inte var något lämpligt ställe för våra elever. Men vi blev hänvisade till en annan campingplats i byn. Men att lyckas backa och vända för att ta oss ut från området var en otrolig bedrift av våra chaufförer. Det handlade om centimetrar. Det var väl att det var så pass mörkt ute, att inga elever uppfattade den ganska allvarliga situationen.

Vi var tacksamma över att det gick att ta sig ut därifrån och fortsatte glada mot nästa campingplats. Men det värsta var inte över. GPS:en visade oss uppför en brant backe på en smal väg, trångt mellan parkerade personbilar. Vägen tog slut vid en kyrkvägg! Hur skulle vi kunna vända där? Det visade sig finnas två alternativ: att fortsätta in på en annan smal väg och nedför en backe med en tvär sväng - troligen omöjlig för en buss att klara av - eller att försöka vända på de branta och smala vägarna. Några av oss var mycket oroliga och många böner steg upp till vår himmelske Fader att han skulle leda busschaufförerna rätt i vägvalet samt att det skulle vara möjligt för bussen att ta sig ut, så att inte vår bussresa skulle sluta så snöpligt. Bussens lufttryck sjönk också, så att det under en lång stund var omöjligt att flytta den ur fläcken. Chaufförerna beslutade sig, efter övervägande, att trots allt försöka vända bussen och ta sig ned samma väg som vi kom. Våra busschaufförer Jan och Anders gjorde ett utomordentligt arbete med att ta oss ut ur fällan. Två svettiga busschaufförer pustade märkbart ut. De lite mer erfarna i bussen kunde tolka deras ansikten och kroppsrörelser och tackböner sändes till himmelens Gud. När vi kommit nerför backen, körde vi förbi utfarten på den alternativa nerfartsvägen som varit på tal att ta. Vi vuxna såg den branta kant, där bussen aldrig hade kunnat hålla sig upprätt. Än en gång tackböner till Gud som ledde oss rätt väg ned.

Tacka Herren, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen!

Gunilla och Anna-Maria

Där gick vi längs vattnet och kollade på båtar vid en hamn. Vattnet luktade kohage. Efter det så gick vi upp för några trappsteg för att titta på en fin kyrka och sedan tog vi kort på dem som ska till Euroscola. Sen gick vi uppför jättemånga trappsteg som var ojämna och stora och som ledde upp till ett berg. Där var det tre stora kors med text på, och så såg vi hela staden uppifrån och det var en mycket fin utsikt. Sedan gick vi ner för att köpa souvenirer.

Efter shoppandet gick vi tillbaka till bussen. Då följde de polska eleverna med oss in, för att åka till en jättefin restaurang. Där åt vi kycklingschnitzel med potatis och god sallad. Efter att vi hade ätit, lämnade de polska eleverna oss. Sen satte vi oss i bussen för att åka mot Kraków. Det var allt jag ville skriva om :) /Heléne Ågren 

/Gustav

Vid infarten till Mažeikiai mötte oss Daiva och lotsade oss till skolan där vi skulle övernatta. Ungefär hälften av oss sov i bussen och den andra hälften på golvet i en av gymnastiksalarna.

På morgonen fick vi ett fint mottagande av rektor, Daiva, ett antal lärare samt elevernas brevvänner. Efter visning av skolan hade de ett program för oss i aulan där de berättade om Litauen och Mažeikiai. Litauisk TV kom och filmade. Sedan blev det museibesök och utflykt till ett zoo. På eftermiddagen hade vi picknick tillsammans vid floden Venta.

I början var de litauiska och svenska eleverna rätt så blyga för varandra och höll sig mest på sin kant. Men under dagen hann många bli bekanta med varandra när de spelade brännboll och andra bollspel. Mot slutet av dagen var det därför svårt för flera av eleverna att skiljas från varandra.

Något som var utmärkande för Pavasarioskolan var den undervisning som bedrevs på skolan. Redan eleverna i klass 2 kunde exempelvis multiplikationstabellerna. Eleverna i de lägre årskurserna hade redan slutat läsåret men ändå fick vi träffa några av dessa elever. Det är nämligen så att de yngre elever som behöver, får extra undervisning under sommarlovet, liknande den sommarskola som elever på högstadiet erbjuds i Sverige. Det fanns alltså ett antal elever kvar på skolan för att få extra hjälp. Dessa elever träffade vi och konstaterade att de enligt svenska mått inte var svaga.

Det kan finnas möjlighet för eleverna på Pavasarioskolan och Mariaskolan att träffas fler gånger. Våra skolor har nämligen tillsammans med några andra europeiska skolor sökt att få starta ett Comeniusprojekt. Om detta projekt beviljas, kommer vi att få bidrag så att vi bland annat kan få tillfälle att mötas igen, både på svensk och litauisk mark.

Igår fortsatte vi vår färd söderut. Vårt mål var då Poniatowa i östra Polen, inte långt från Lublin. Från början var vår tanke att åka genom Warszawa men på grund av fotbolls-EM och de trafikstockningar detta kan innebära, ändrade vi färdvägen. Jag kom att tänka på den polska skola som också ansöker om samma projekt som vi. Därför kontaktade jag läraren Marzanna i Poniatowa och frågade om hon kände till något bra boende i Lublintrakten. Då fick jag tips om att vi kunde bo på palatset i Poniatowa. Marzanna och hennes son Łukas mötte oss innan vi hade hunnit fram till Lublin och visade oss vägen till Poniatowa. Väl framme mötte oss några av Marzannas elever. På morgonen bjöd eleverna och Marzanna på pannkakor och färska jordgubbar. Därefter gjorde vi tillsammans en tur till kung Kazimirs stad, en mycket vacker stad vid floden Wisla. Där besökte vi en kyrka och promenerade upp till toppen av ett berg med tre höga träkors. Vi avslutade med lunch tillsammans. Det var en stor överraskning att Marzanna och hennes elever hade gjort upp ett så fint program för oss. Vi hade ju bara väntat oss att få ett boende över natten.

Gunilla

Lapas!*

Dagarna går segt här ute i Europa, men alla mil längs vägarna försvinner lika fort som de hundra delarna som går på en sekund. Tyvärr så blir toastoppen många och långa, mycket irriterande.

För två dagar sen då klockan var midnatt så stannade vi i ett land som heter Litauen utanför en skola. På natten såg skolan ganska risig ut. Vi övernattade där i alla fall, Några timmar senare vaknade alla med ett friskt medvetande. Det märktes att medvetandet hade vaknat med oss den dagen för skolan såg inte risig ut då, den såg mycket risig ut. Vi blev bjudna på frukost på skolan, vi skulle få pannkakor men det var inte pannkakor som de hemma i Sverige. Det oturliga med frukosten var att den inte riktigt var så speciellt lockande att äta, så de flesta åt helt enkelt inte och det var inte en så smart tanke. Det slutade hur som helst med lite näringsbrist osv. Vi träffade klass 7 och 8 och de visade oss skolan. Sen hade de en liten redovisning om Litauen. Vi fick höra på några elever som spelade och sjöng, det var en traditionell sång från Litauen. Efter ”rundturen” på skolan fick vi väldigt mycket tid att umgås med eleverna. Det gick lite dåligt i början enda tills vi skulle fara hem från ett zoo som vi besökte med klassen, då kom nån av lärarna på den idén att eleverna från de olika skolorna skulle byta plats med varann alltså att några av våra elever skulle åka i deras buss och och några av dem skulle åka i vår buss, från och med det började vi lära känna dem mer och mer. Isen var bruten. Tyvärr så frös vattnet till is igen när vi spöade dem i brännboll med 41-29, men temperaturen i Litauen var hög och våra kontaktlistor blev längre (speciellt min)

He!He!

Nu har vi kommit över gränsen till polen och det är ganska likt Litauen, fåglarna bygger fortfarande

bon på telefonstolparna och befolkningen består fortfarande till största del av människor.

Till sist så vill jag bara hälsa till alla bloggläsare och föräldrar att vi har det jättebra här i Polen det är badvärme och det är soligt, tack vara lärarna och AC i bussen så överlever vi så ni behöver inte vara oroliga. Nu är det här mina sista dagar med denna skolklass eftersom jag slutar 9:an denna vår men jag hoppas och tror att jag ändå får följa med på nästa Europa resa (om det blir någon mer), så peppa gärna era barn att samla ihop pengar till en ny resa, för min skull :)

Det var allt från mig. Hejdå!

/Emil lindberg.

*Lapas betyder hej på litauiska.

Äntligen en dag som inte har spenderats på vägar!

Gårdagen spenderades i en rullande buss eller på en färja så om den skriver vi inte nått.

Idag har vi varit i Mažeikiai och besökt vår vänskola.

Morgonen började med frukost i ”kantinen”. Frukosten bestod av Litauiska pannkakor och te.

Sen fick vi en rundvandring på skolan av deras rektor. Rundvandringen avslutades i aulan med en presentation av landet, staden och skolan.

Sedan bar det i väg till stadens museum där vi såg en arkeologisk utställning från deras motsvarighet till vår vikingatid. Efter vårt besök på museet åkte vi till ett zoo och fick träffa på olika djur.

Dagen avrundades med en gastronomisk picknick i en park i staden. Vi blev bjudna på Litauisk picknick mat bestående av bland annat korv, ost, korv, bröd, korv, kakor, korv, andra obestämbara sötsaker, korv, marshmallows, korv, bakad potatis, korv och många många fler läckerheter. Det vill säga FEST! Efter som det är vår nationaldag lärde vi våra nya Litauiska vänner att spela brännboll. Vi avslutade med att bjuda på svensk rulltårta med grädde och mandarin, på toppen vajade vår flagga så stolt. Innan vi skildes åt bytte vi presenter med varandra. Medan vi nu skriver detta spelar barnen fotboll. En sport som inte bärs av nationers olika sätt att tänka utan är en bro över alla gränser! Morgondagen är en transport dag! Så om ni inte hör av oss så vet ni varför!

Allt gott// KJ & AMA

Mariaskolans reseblogg har legat i dvala ett par år. Men nu är vi på gång, och det rejält! Efter månader av planering återstår det nu bara en liten kort stund till avresan på det stora äventyret, den tredje Europaresan. Vi kommer att resa genom Finland, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tjeckien, Tyskland tills vi når slutmålet, Strasbourg i Frankrike där vi skall delta i Euroscola i Eu -parlamentet tillsammans med högstadieelever från hela EU.

Detta skrives i all hast medan vi lastar in det sista i bussen innan avfärden. Ni är alla välkomna att följa oss här på VK - bloggen. Vi kommer att blogga om våra upplevelser och äventyr.

Anders

Belgien är en av världens mest tätbefolkade land. En annan anmärkningsvärd sak är att det bara finns ett fåtal sjöar i hela landet. Till skillnad mot Sverige känns det nästa som lyx när vi upptäckte att vår camping hade en egen sjö. Den var dock inte "naturlig" utan anlagd, men en väldigt trivsam och bra badsjö.

Antwerpen är en central stad som varit en av världsstäderna vad gäller sjöfart. Det kanske både är positivt och neagtivt då kajplatserna upptar 24 mil i staden. Belgien är mest känt för sina diamantaffärer. Priserna på diamanter är skiftande och bestäms dag för dag. Kanske inte det optimala för en investerare.

Belgien är inte bara känt för diamanthandeln utan även för sin choklad. De gör ofta fina konstverk av choklad. Det är inte som här hemma att vi köper en chokladkaka utan här köper man en vacker ros, blomma eller ett hus av choklad. Undra om de äter upp konstverken eller har dessa som prydnad *fniss*.

Belgarna har 10-11 miljoner invånare och i stort sätt alla talar två språk. Antingen kan de tyska och flamländska eller franska och flamländska. Det finns en tydlig skiljelinje mellan de olika språkgrupperna. Det märks bland annat på att en person kan intervjua på franska medan den som intervjuas svarar på tyska. Men de kan båda språken.

Antwerpens invånare är ungefär lika många som Stockholms. Namnet Antwerpen har sitt ursprung ur "Hantwerfen" vilket betyder kasta handen. Förr i tiden högg de av händerna på de invånare som inte betalade skatt. Med tanke på skatt har husskatten präglat byggnationerna i Belgien. Förr fungerade skattesystemet som så att belgarna betalade skatt på husets bredd. Det ledde till att många hus bara är ett par meter breda och ganska höga. Att se sex hus på 12 meters bredd är en intressant syn.

Belgien gav ett mycket positivt intryck på oss besökare. Sist men inte minst kan nämnas att Antwerpen även har en djurpark i centrum. Där går det att bland annat skåda giraffer och den svarta pantern. Vi har inte varit där men det kan vara ett utflyktsmål inför nästa gång vi åker till det sköna landet Belgien.

Paris är fullt av speciella saker. En vacker stad. Lite förvånande tyckte de flesta av eleverna bättre om Berlin än Paris.

...

... ...

På en campingplats i Paris stack avundsjukan kanske fram lite ändå när vi hamnade bredvid det här tvåvåningsekipaget som hade massor av praktisk reseutrustning. Och gissningsvis kostade 30 gånger så mycket som vår buss.

Men, vi såg lika mycket från vår!

Det har varit inne bilder från Verdun tidigare här på resebloggen, men det kan finnas plats för några till. Det här är ett område som en del historiker säger är den mest beskjutna platsen på jorden. När det var som värst föll 2000 tyska granater ner över det här fortet, per minut. Drygt 30 i sekunden.

...

Nedanför ser man en bild från muséet i närheten. Så här kunde det se ut i det sönderskjutna landskapet.

I det långa, utdragna och meningslösa slaget om det här landsbygdsområdet dog kring en miljon människor. Hundra tusen fransmän har fått grav och kors. En tiondel av de många unga döda.

...

På bilden nedanför ser vi minneshuset där man bl.a. har ett rum där man samlat ben från de många okända döda i området.

...

Uppe i tornet ringer den stora klockan vid vissa tidpunkter varje dag. Här behövde man hörselskydd! Man hörde ändå, t.o.m. kände klockklangen i kroppen.

...