Halli Hallå!

Hoppas att allt är bra där hemma! Här är det bara bra, förutom att några är lite förkylda. Igår var vi i Strasbourg, Frankrike, och shoppade. Där besökte vi även en otroligt vacker katedral och åt Italienska varma bröd med antingen hamburgerkött eller kyckling och pommes frites. Det visade sig senare att det var polisernas favoritställe och de kom flera gånger medan vi var där. Sedan gick vi längs efter kanaler och njöt av det fina vädret och den underbara gamla designen på husen.

Natten som var, tillbringade vi på hotellet ”Cap Europe” i närheten av Europaparlamentet. Det var nämligen idag som vi besökte parlamentet. Tack vare att vi vann en tävling med att teckna larmnumret, som Europaparlamentet i Strasbourg anordnat. Kunde vi göra denna otroligt lärorika och välsignade resa. Mariaskolan som var Sveriges representant idag, fanns på plats klockan åtta utanför Parlamentets ingång. När vi passerat säkerhetskontrollen och fått en kort information, blev vi serverade Croissanter med choklad i. När vi sitter där kommer de andra representanterna från olika länder. Det enda som skiljer sig ifrån språket var hur de var klädda. Där satt vi fjorton stycken svenskar i ”foppa-skor”, mjukisbyxor, huvtröja osv. Medan de andra kom i kavaj, slips, klänning, högklackat. Ja, de var helt enkelt finklädda medan vi var ”vardagsklädda”. Jag tror att våra lärare skämdes över oss…

När alla ätit frukost samlades alla i pleningssalen. Där fick en representant från varje land, under en minut, beskriva om sin stad. Från Sverige var det modiga Mercy som talade inför hundratals människor. Sedan bjöd de alla på lunch. Vårat motto har under resan blivit ”Ät som om det vore den sista gången” När vi kommer till det dukade borden ser vi bara en skål med sallad och ett bröd åt oss var. Vi ser besvikna ut och äter upp allt i ett svep. Killarna såg inte nöjd ut över salladen, så vi tjejer äter upp deras sallad också. Just när vi ätit oss mätta och ska gå, inser vi att det bara var förrätten som vi ätit. Men vi följde mottot i alla fall…

Under lunchen fick man dela in sig i en grupp på fyra (Eurogame), alla skulle komma från olika länder. Man skulle kommunicera med varandra och svara på 17 frågor på de olika språken. Därefter delades vi in i sex olika grupper, med olika kategorier. I de grupperna skulle man diskutera och få fram olika åsikter om tex. Fred, rättvisa, demokrati, framtiden, kommunikation osv. Åsikterna blev senare presenterade i Pleningssalen, precis som på riktigt. Tolkar på olika språk, röstningsknappar, mikrofon, kameror osv. Varje deltagare fick rösta på de förslagen som presenterades. Senare på eftermiddagen utseddes vinnarna från Eurogame tävlingen. Det visade sig vara jag, Ida och min grupp som kom trea i det spelet. Vi fick en keps och en huvudtröja där det står ”Euroscola 2012” Sedan avslutades besöket med att Europa sången spelades och alla flaggorna kom in i pleningssalen. Jag tycker att det har varit en lärorik dag och att träffa många nya människor har varit jättekul! När folk frågar var man kommer ifrån och man svarar ”Sweden”, var det många som påpekade ”Oh, I have heard Euphoria!” Då kan man inte annat än att vara stolt! En annan sak som vi kan vara stolt över är den engelska kunskapen vi har. När man frågade dem en fråga, svarade de på något helt annat och förstod nästan ingenting av vad vi sa. Av de kan vi lära oss att språk är en viktig kunskap! En till sak som vi har lärt oss är att det spelar ingen roll hur man är klädd. Man kan nämligen stå inför flera hundratals personer i ”foppa” skor utan att skämmas. Även om de flesta kollar lite undrande på skorna…

Nu när jag skriver det här sitter vi i bussen i Karlsruhe, Tyskland och försöker komma fram till hotellet. Nästan alla sover och det är nämligen väldigt små vägar och vi har en stor buss. Våran buss är nämligen 3,75 meter hög, men tydligen kan man ta sig igenom viadukter som är märkta med 3, 60 meter. Så några små hinder stoppar oss inte. Men nu ser vi fram emot att snart vara framme och få sova i sköna sängar, fastän de flesta saknar sin egen säng! Nu är det inte många dagar kvar tills vi är hemma, efter en underbar och trevlig resa med många nya upplevelser.

Tack för alla förböner och ha en trevlig helg!

Kramar från Ida Öhman

Hej och välkomna till Mariaskolans blogg som ni säkert redan vet om.

Vi är framme vid campingstället och det heter Drusus.Vi lagar mat utomhus men vi äter maten inomhus för det är mulet. Det regnar ganska mycket.

Efter maten promenerar vi upp till busshållplatsen för vi ska till stan. Sen tar vi tunnelbanan till stan. När vi väl är framme vill alla shoppa och då får alla en timme och femton minuter på sig att shoppa. Husen i Prag är fantastiska. Det är gamla hus men de är helt underbara. Efter shoppingen träffas vi och äter på Macdonalds. Sedan går vi till gamla stan. I den gamla stan finns det lite äldre och gamla byggnader, men vissa av dem är nyrenoverade på insidan. Det spelas musik på gatorna och det är många turister. Sen far vi tillbaka till Drusus.

//Ornella

 Igår natt övernattade vi på Four Friends Hostel i Kraków, där nästan alla fick sova inomhus i bäddade sängar. Dessutom fick alla frukost. Det ingick i priset, även för de fyra som sov i bussen och som vi inte betalade för.

På kvällen när vi kom till Kraków, körde vi som vanligt efter GPS:en för att hitta till vårt natthärbärge. Busschaufför Jan skulle just svänga in på en ganska smal men tillräckligt stor gata för att en buss skulle kunna komma in på den. Just då vi skulle svänga in på gatan, körde en personbil ut från den. Mannen i bilen stannade omedelbart, när han såg oss och började gestikulera och visa, att bussen var både för hög och för bred för att köra in på gatan. Han kom sedan till oss i bussen och fortsatte att förklara allt på polska samtidigt som han visade vilken väg vi skulle ta istället. Gatan var en avsmalnande väg som senare skulle ha blivit för smal för bussen. Dessutom hängde det elledningar över gatan på så låg höjd, att om bussen hade kört in på gatan, skulle den ha rivit ner elledningarna. Dessa elledningar hade inte vår chaufför uppmärksammat, eftersom det inte fanns några varningsskyltar. Vi tog en annan väg och kom lyckligt och väl fram till vårt övernattningsställe. Busschauffören berättade på morgonen, att han aldrig hade lagt märke till elledningarna och såg denna vilt gestikulerande man vara en skickelse från Gud.

Igår fortsatte vi sedan till Auschwitz – som en elev kommer att berätta om. Efter Auschwitz for vi vidare mot Tjeckien. På den polska sidan stannade vi och lagade mat på våra muurikkor. Vi hade en tanke på att kanske hinna till Prag på kvällen, men planen grusades då den campingplats vi planerade att fara till stängde redan klockan 22. Därför började vi söka efter ett boende i Brnotrakten. På en bensinmack fick vi hänvisning till en campingplats i Plumlov. Den skulle inte ligga långt borta, så vi såg fram emot en tidig kväll.

När vi körde in mot Plumlov möttes vi av en fantastiskt vacker syn: berg, ängar, träd, himmel i en otrolig färgsammansättning. Ni skulle ha sett allt det vackra!

Väl inne i Plumlov blev gatorna smalare och smalare. Vi hade inte sett några skyltar till någon campingplats men åkte omkring och letade. Vid förfrågan hänvisades vi till en autokemp (bilcamping). Vi kom till en campingplats med oerhört mycket folk och massvis av bilar. Som väl var hade de inga lediga rum. Vi såg nämligen att campingplatsen inte var något lämpligt ställe för våra elever. Men vi blev hänvisade till en annan campingplats i byn. Men att lyckas backa och vända för att ta oss ut från området var en otrolig bedrift av våra chaufförer. Det handlade om centimetrar. Det var väl att det var så pass mörkt ute, att inga elever uppfattade den ganska allvarliga situationen.

Vi var tacksamma över att det gick att ta sig ut därifrån och fortsatte glada mot nästa campingplats. Men det värsta var inte över. GPS:en visade oss uppför en brant backe på en smal väg, trångt mellan parkerade personbilar. Vägen tog slut vid en kyrkvägg! Hur skulle vi kunna vända där? Det visade sig finnas två alternativ: att fortsätta in på en annan smal väg och nedför en backe med en tvär sväng – troligen omöjlig för en buss att klara av – eller att försöka vända på de branta och smala vägarna. Några av oss var mycket oroliga och många böner steg upp till vår himmelske Fader att han skulle leda busschaufförerna rätt i vägvalet samt att det skulle vara möjligt för bussen att ta sig ut, så att inte vår bussresa skulle sluta så snöpligt. Bussens lufttryck sjönk också, så att det under en lång stund var omöjligt att flytta den ur fläcken. Chaufförerna beslutade sig, efter övervägande, att trots allt försöka vända bussen och ta sig ned samma väg som vi kom. Våra busschaufförer Jan och Anders gjorde ett utomordentligt arbete med att ta oss ut ur fällan. Två svettiga busschaufförer pustade märkbart ut. De lite mer erfarna i bussen kunde tolka deras ansikten och kroppsrörelser och tackböner sändes till himmelens Gud. När vi kommit nerför backen, körde vi förbi utfarten på den alternativa nerfartsvägen som varit på tal att ta. Vi vuxna såg den branta kant, där bussen aldrig hade kunnat hålla sig upprätt. Än en gång tackböner till Gud som ledde oss rätt väg ned.

Tacka Herren, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen!

Gunilla och Anna-Maria

 Efter att ha vaknat på bussen vid Poniatowa, så gick vi in i slottet för att få en god frukost som bestod av pannkakor och goda jordgubbar som några polska elever hade gjort i ordning till oss. Sedan satte vi oss i bussen och de polska eleverna följde med oss i sin bil för att åka till en polsk stad som kung Kazimir hade grundat.

Där gick vi längs vattnet och kollade på båtar vid en hamn. Vattnet luktade kohage. Efter det så gick vi upp för några trappsteg för att titta på en fin kyrka och sedan tog vi kort på dem som ska till Euroscola. Sen gick vi uppför jättemånga trappsteg som var ojämna och stora och som ledde upp till ett berg. Där var det tre stora kors med text på, och så såg vi hela staden uppifrån och det var en mycket fin utsikt. Sedan gick vi ner för att köpa souvenirer.

Efter shoppandet gick vi tillbaka till bussen. Då följde de polska eleverna med oss in, för att åka till en jättefin restaurang. Där åt vi kycklingschnitzel med potatis och god sallad. Efter att vi hade ätit, lämnade de polska eleverna oss. Sen satte vi oss i bussen för att åka mot Kraków. Det var allt jag ville skriva om 🙂 /Heléne Ågren 

 Hej, igår var vi på Skyline Park som ligger i München och det var roligt förutom att det regnade. Jag åkte radiobil, go-kart och massor med andra roliga åkattraktioner t.ex Sky Shot som var en av de roligaste. Det var en boll som satt fast i några vajrar och sköts upp ca 90 meter upp i luften och snurrade runt. Vi åkte därifrån 17:20.Sen gjorde vi inte så mycket mer den dan.

/Gustav

Det är alperna ni ser i bakgrunden!

Det är alperna ni ser i bakgrunden!

På tisdag vid midnatt anlände vi till ett av våra mål, Pavasarioskolan i Mažeikiai. Mažeikiai ligger i norra Litauen nära gränsen till Lettland. Besöket i Mažeikiai är en av orsakerna till att vi på vår resa till Euroskola i Strasbourg tagit omvägen över Finland och de baltiska staterna. Kontakten med Pavasarioskolan började ifjol när jag deltog i en Comeniuskurs i Edinburgh. Där deltog lärare från flera europeiska länder, bland annat en lärare från Mažeikiai, Daiva Gostautiene. Daiva och jag samtalade då om att ansöka om ett Comeniusprojekt för eleverna på våra skolor. I höstas började våra elever brevväxla med varandra och under våren började vi också planera att göra en skolresa och besöka brevvännerna i Pavasarioskolan.

Vid infarten till Mažeikiai mötte oss Daiva och lotsade oss till skolan där vi skulle övernatta. Ungefär hälften av oss sov i bussen och den andra hälften på golvet i en av gymnastiksalarna.

På morgonen fick vi ett fint mottagande av rektor, Daiva, ett antal lärare samt elevernas brevvänner. Efter visning av skolan hade de ett program för oss i aulan där de berättade om Litauen och Mažeikiai. Litauisk TV kom och filmade. Sedan blev det museibesök och utflykt till ett zoo. På eftermiddagen hade vi picknick tillsammans vid floden Venta.

I början var de litauiska och svenska eleverna rätt så blyga för varandra och höll sig mest på sin kant. Men under dagen hann många bli bekanta med varandra när de spelade brännboll och andra bollspel. Mot slutet av dagen var det därför svårt för flera av eleverna att skiljas från varandra.

Något som var utmärkande för Pavasarioskolan var den undervisning som bedrevs på skolan. Redan eleverna i klass 2 kunde exempelvis multiplikationstabellerna. Eleverna i de lägre årskurserna hade redan slutat läsåret men ändå fick vi träffa några av dessa elever. Det är nämligen så att de yngre elever som behöver, får extra undervisning under sommarlovet, liknande den sommarskola som elever på högstadiet erbjuds i Sverige. Det fanns alltså ett antal elever kvar på skolan för att få extra hjälp. Dessa elever träffade vi och konstaterade att de enligt svenska mått inte var svaga.

Det kan finnas möjlighet för eleverna på Pavasarioskolan och Mariaskolan att träffas fler gånger. Våra skolor har nämligen tillsammans med några andra europeiska skolor sökt att få starta ett Comeniusprojekt. Om detta projekt beviljas, kommer vi att få bidrag så att vi bland annat kan få tillfälle att mötas igen, både på svensk och litauisk mark.

Igår fortsatte vi vår färd söderut. Vårt mål var då Poniatowa i östra Polen, inte långt från Lublin. Från början var vår tanke att åka genom Warszawa men på grund av fotbolls-EM och de trafikstockningar detta kan innebära, ändrade vi färdvägen. Jag kom att tänka på den polska skola som också ansöker om samma projekt som vi. Därför kontaktade jag läraren Marzanna i Poniatowa och frågade om hon kände till något bra boende i Lublintrakten. Då fick jag tips om att vi kunde bo på palatset i Poniatowa. Marzanna och hennes son Łukas mötte oss innan vi hade hunnit fram till Lublin och visade oss vägen till Poniatowa. Väl framme mötte oss några av Marzannas elever. På morgonen bjöd eleverna och Marzanna på pannkakor och färska jordgubbar. Därefter gjorde vi tillsammans en tur till kung Kazimirs stad, en mycket vacker stad vid floden Wisla. Där besökte vi en kyrka och promenerade upp till toppen av ett berg med tre höga träkors. Vi avslutade med lunch tillsammans. Det var en stor överraskning att Marzanna och hennes elever hade gjort upp ett så fint program för oss. Vi hade ju bara väntat oss att få ett boende över natten.

Gunilla

 Hallå!

Lapas!*

Dagarna går segt här ute i Europa, men alla mil längs vägarna försvinner lika fort som de hundra delarna som går på en sekund. Tyvärr så blir toastoppen många och långa, mycket irriterande.

För två dagar sen då klockan var midnatt så stannade vi i ett land som heter Litauen utanför en skola. På natten såg skolan ganska risig ut. Vi övernattade där i alla fall, Några timmar senare vaknade alla med ett friskt medvetande. Det märktes att medvetandet hade vaknat med oss den dagen för skolan såg inte risig ut då, den såg mycket risig ut. Vi blev bjudna på frukost på skolan, vi skulle få pannkakor men det var inte pannkakor som de hemma i Sverige. Det oturliga med frukosten var att den inte riktigt var så speciellt lockande att äta, så de flesta åt helt enkelt inte och det var inte en så smart tanke. Det slutade hur som helst med lite näringsbrist osv. Vi träffade klass 7 och 8 och de visade oss skolan. Sen hade de en liten redovisning om Litauen. Vi fick höra på några elever som spelade och sjöng, det var en traditionell sång från Litauen. Efter ”rundturen” på skolan fick vi väldigt mycket tid att umgås med eleverna. Det gick lite dåligt i början enda tills vi skulle fara hem från ett zoo som vi besökte med klassen, då kom nån av lärarna på den idén att eleverna från de olika skolorna skulle byta plats med varann alltså att några av våra elever skulle åka i deras buss och och några av dem skulle åka i vår buss, från och med det började vi lära känna dem mer och mer. Isen var bruten. Tyvärr så frös vattnet till is igen när vi spöade dem i brännboll med 41-29, men temperaturen i Litauen var hög och våra kontaktlistor blev längre (speciellt min)

He!He!

Nu har vi kommit över gränsen till polen och det är ganska likt Litauen, fåglarna bygger fortfarande

bon på telefonstolparna och befolkningen består fortfarande till största del av människor.

Till sist så vill jag bara hälsa till alla bloggläsare och föräldrar att vi har det jättebra här i Polen det är badvärme och det är soligt, tack vara lärarna och AC i bussen så överlever vi så ni behöver inte vara oroliga. Nu är det här mina sista dagar med denna skolklass eftersom jag slutar 9:an denna vår men jag hoppas och tror att jag ändå får följa med på nästa Europa resa (om det blir någon mer), så peppa gärna era barn att samla ihop pengar till en ny resa, för min skull 🙂

Det var allt från mig. Hejdå!

/Emil lindberg.

*Lapas betyder hej på litauiska.