Välplanerad familjeplanering

Jag har klantat till det.

Igen.

Jag vet inte vad det är som gör att jag har så svårt att hålla reda på saker, men nånting är det. Är det inte fotbollsskola så är det något annat. Preventivmedel den här gången. Jag har en så kallad P-stav i armen som ska bytas ut vart tredje år. I mitten på juni kom jag av en händelse att tänka på att visst är det i år den ska bytas? Eller är det nästa? In i plånboken och fram med det snitsiga kortet man får av barnmorskan när man sätter in den. Där framkommer det att den borde ha varit bytt för ett par dagar sen. Aj aj aj. Visst – det är nånting man borde ha koll på, men när man har haft en i sammanlagt 6 år så går man som inte och tänker på den. Från början var det ju skoj, man kan känna den genom skinnet, och det känns ganska otäckt, men efter en tid så har nyhetens behag dalat och man tänker inte ens på att man har den.

Ringde till barnmorskan strax före midsommar och fick en tid idag på förmiddagen. Igår eftermiddag spatserade jag in på apoteket för att hämta ut den. "Jaha ok, då ska jag beställa hem en" meddelade kvinnan bakom disken. Självklart. Hur tänkte jag här? Givetvis måste de beställa hem den, de har en livslängd på 3 år så det är inget dom har i lager. Här inser jag att jag har gjort en miss. "När kommer den?" frågar jag lite ynkligt. På måndag. Dvs för sent för att kunna sätta in den fredagen före. Jaja, inget att göra nånting åt. Ringde till barnmorskan i morse och förklarade hur klantig jag hade varit.  Hon upplyste mig om att de ska vara verksamma nån månad extra utöver "bäst före"-datumet så jag inte behövde vara orolig, men att jag kunde vara på den säkra sidan och köpa hem kondomer, och underrättade mig samtidigt att hon skulle gå på semester och att jag fick återkomma i mitten på juli.

Underbart. Jag vet, det är mitt eget fel…

Anledningen till att jag tänkte hämta den i sista stund var att jag vill inte ha den hemma. Det är en 2 dm lång spruta av något slag med en gigantisk kanyl, eftersom den måste rymma implantatet inuti och det är runt 2 mm i diameter tror jag. Och 4 cm långt. Jag har samma förhållande till sprutor som insekter har till elektriska UV-lampor, jag… kan… inte… låta bli… att… titta. Jag hatar sprutor, och svimmar av dem. Inte av att se dem givetvis, men av att få en.  Jag vill inte ha dem i min närhet längre än nödvändigt. Jag måste ligga ner bara för att ta ett banalt blodprov hos doktorn och tandläkaren öppnar fönstret för att jag "ser så blek ut". Jag har svimmat på båda ställerna, plus ett antal andra, bland annat i min svärmors kök. Jag styckade kött där en höst och vill alltid använda de vassaste knivar som bara går och skar mig i knogen på tummen. Jag svär på att jag såg knogbenet i jacket som blev! Jag tog mig halvägs till diskbänken och där dök jag.

Så nu har jag ytterligare två veckor på mig att gå och vara ängslig över själva ingreppet. Det ska ju dock gå snabbt och lätt i TEORIN. Sist jag var där, bedövad med Emla och inställd på ett så kallat smidigt ingrepp, blev jag liggande på det prassliga pappret på britsen medan den stackars sköterskan förgäves försökte få ut implantatet som hade blivit inkapslat i/av… nånting. Jag vill inte veta. Efter 45 minuters grävande med pincett och allsköns verktyg var den äntligen ute. Jag låg och läste diverse informationsfoldrar i ett lätt skärrat tillstånd under tiden.

Hur kan människan då använda just detta preventivmedel undrar ni nu? Som inbegriper sprutor, pincetter och skalpeller?

Ja säg det, men eftersom jag inte ens har minne nog att hålla reda på det vart tredje år, så kan ni ju räkna ut att jag hade varit flerbarnsmamma vid det här laget om jag hade ätit p-piller.