En vandrande hormonkatastrof

Sitter och laddar ner lite musik från internet för att tanka in i mp3-spelaren inför hundpromenaden. Visst, gå runt i skogen och bara lyssna på tystnaden är väl inte heller helt illa, men jag tror det blir snäppet bättre med musik, då kan man gå där i sin egen lilla värld.

Av någon anledning har jag blivit mycket piggare nu på hösten, det känns som att jag har mer livslust och orkar göra mer saker. Ungefär samma känsla som det är meningen att man ska ha på våren och försommaren. Jag undrar om det beror på den där p-staven jag nämnde i ett tidigare inlägg, den som jag missade att jag skulle byta ut. Faktum är att jag fick den utbytt för bara ett par veckor sedan. En smuuula försenat.

En sak jag inte hade tagit med i beräkningen var hur jag skulle påverkas när min jämna ström av hormoner tog slut… 6 år på en stabil hormonnivå, och sen stryps flödet. Kan ni ens ana hur jag var ett par veckor efter? En vandrande hormonkatastrof. Nu när jag ser tillbaks på det i efterhand så är det ju rent pinsamt. Stackars Thomas. Han måste ha fått en chock. Jag tror i alla fall själv att jag är en ganska lugn och sansad person i vanliga fall, och när jag helt plötsligt förvandlades till en oberäknelig, hätsk och ettrig fru måste han ju ha blivit djupt traumatiserad. Men han överlevde dock, och vi är fortfarande gifta, så antingen är han riktigt hårdhudad och tålig, eller också så älskar han mig faktiskt. Jag röstar på det senare alternativet, haha.

Efter den hormonkatastrofen så var det som att all luften gick ur mig. Antagligen för att det tippade över åt andra hållet istället. Jag har absolut inte haft nån lust att ens gå ut från huset. Att handla och laga mat har varit en plåga. Städningen ska vi inte ens prata om. Jag har inte gjort nånting överhuvudtaget av värde. Vissa dagar har jag bara velat ligga kvar i sängen hela dagen, men det upplägget funkar ju dåligt när man har familj. Och hela härligheten blir ju inte bättre av att man är arbetslös, det blir ju som bara grädde på moset.

Men nu, nu tror jag faktiskt att det börjar ljusna. Jag fick in ett nytt implantat för ett par veckor sen och det känns som att jag får mer energi för varje dag som går.  Har hjälpt Thomas med veden, håller det någorlunda snyggt här hemma, tycker inte att det är pest och pina att fara och handla. Jag har till och med börjat fundera på att starta eget! Jag mår bara mycket bättre rent allmänt, och det känns superskönt. Ungefär som den här energin man får på våren när det börjar ljusna och smälta, fast jag får det på fel årstid istället.

Nu är musiken nedladdad  så jag ska ta och trampa iväg och få i mig lite frisk luft medan solen lyser.