Genant tankning

Se där, se där, nu har snön äntligen kommit. När vi vaknade imorse var det vitt ute och blåste styv kuling. Efter att ha skickat Melvin till skolan öppnade jag matteboken för att göra lite nytta innan Thomas vaknade till liv, och efter en stund hör jag hur plogbilen kommer. Sune Olofsson plogade vägarna i vårat kvarter imorse, och när jag fick syn på honom när han susade förbi köksfönstret, så kom jag att tänka på en sak. En händelse som jag tror jag kan ränkna till en av de mest pinsamma ögonblicken i mitt liv.

Så… härmed ska jag dela med mig av två saker som har har hänt mig, som har medfört att jag bara ville sjunka rätt ner genom marken när det hände. Nu kan man ju se tillbaka på dem med ett leende, men det var inte sådär jättekul ögonblicket det hände.

Den första som jag tänkte dela med mig av hände för ett par år sedan, det var en sommar när jag körde på nåt av vägbyggena söder om Sorsele och spred grus. Sune var också där, och en dag när arbetsdagen var slut och jag skulle tanka innan jag for hem visar det sig att båda pumparna på Q8 var ockuperade av andra lastbilsekipage. Sune tankade på en pump och en annan lastbil stod mittemot och tankade på den andra. Jag körde runt och svängde in från polisstationens håll, och körde riktigt nära Sunes släp så jag skulle få plats med bil och vagn, och jag kom nätt och jämt in på Q8’s parkering.

Jag hann väl stå där max en minut så hade det andra ekipaget tankat klart och körde iväg, och jag förbannade mig själv för att jag inte hade kommit nån minut senare och bara kunnat svänga in efter honom. Men det var inget att göra åt, jag tänkte inte backa ut på Strandvägen igen bara för att köra runt. Tålamod är en dygd.

Då kommer han spatserande, herr Olofsson, och påstår att jag faktiskt skulle kunna tanka vars jag står, att den nu lediga slangen är så lång att den ska nå till min tank. "Neeeej" tycker jag, för jag står verkligen långt bort från pumparna. "Jo men prova" tycker han, så då gör jag det. Jag hoppar ut från hytten och börjar trassla ut slangen, och se där, den räcker precis! Den räcker så pass precis att jag måste stå och hålla i den, halvdra den lite, för om jag släpper så gör tyngden att den faller ner på marken och därmed inte räcker. Så jag börjar tanka där med handtaget i ett fast grepp, och efter max 2 minuter kommer Sune ut från macken, har betalat sin diesel, hoppar in i sin hytt och kör hem.

Där står jag kvar, ensam på hela Q8´s parkering, såpass långt bort från pumpen att jag måste slita i slangen för att den ska nå fram, och vill bara dö. Folk passerar i sina bilar, stirrar, och jag kan se hur dom tänker "Kan hon inte ens TANKA, människan?"  Jag kan inte ens låsa fast mekanismen så den spolar av sig själv, så jag kan smita undan och gömma mig nånstans tills jag hör det där klicket som visar att tanken är full, eftersom om jag släpper härligheten så trillar den ut bara för att jag står så långt bort. Jag får tappert stå kvar och låtsas som att det regnar, och jag kan ju nämna att man tankar inte 250l diesel på ett ögonblick. Det var förmodligen de längsta minuterna i mitt liv.

Jag tror jag sparar det andra besvärande ögonblicket till ett annat inlägg, det blev så långt ändå det här inlägget. Den andra händelsen är faktiskt snäppet mer generande än det här. Det här var inte så jättepinsamt när man tänker efter, fast i och för sig, det var ett par år sen, och vad är den man säger? Tiden läker alla sår.