En utmärkt spark i skrevet

Av , , 4 kommentarer 24

Igår var jag för första gången på företagardagen. Jag går nämligen en nyföretagarkurs och tyckte därför att det skulle vara en idé att fara dit och få lite inspiration och nya ideér.

Och vad roligt det var! Det var mycket bra föreläsare från början till slut som gav mig tips om allt från praktiska lösningar till ideér som sakta börjar gro i huvudet och kanske så småningom mynnar ut i nånting. Men mest roligt och andvändbart tyckte jag att Mattias Önells (HEJA kommunikationsbyrå) framförande var, och jag ångrade verkligen att jag hade lämnat papper och penna hemma. Jag låg i sängen igårkväll och försökte minnas vad det nu var, och kom ihåg det mesta, men vissa grejer hade helt försvunnit. Jag undrar om jag törs maila han på hans företagsmail och fråga…

Hur som helst, det var en givande dag, och jag misstänker att jag kommer att anmäla mig nästa år också.

Kvällen fortsatte med middag och liveband, och jag och T for dit och åt  och stannade en liten stund, till 21.30 ungefär. Innan vi började äta upplyste Mattias Bäcklund om vissa "ordningsregler" som han bad de närvarande att rätta sig efter. Bl.a att enbart fimpa i askkoppen dom hade ställt ut och att karlarna skulle undvika att pissa utanför eftersom vi befann oss på ett skolområde. Ganska självklara ordningsregler om du frågar mig.

Men tror ni inte på fan att när vi går hem – och som sagt, klockan var bara barnet vid den tiden – står en av Sorseles medelålders (övre medelåldern möjligvis) karlar, en av dessa som tror att dom är något alldeles extra, och pissar ute i snön. Jag menar, va fan!? Vi hade ju blivit ombedda att sköta det här snyggt, men vissa människor skiter helt fullständigt i det. Men det är inte slut än. Thomas går ut lite före mig och när jag kommer ut hör jag han säga nånting i stil med "Du ska nog stoppa in den där". Då vänder sig alltså det här slemmet sig om, samtidigt som han drar upp gylfen och säger, "Vaddå då, är hon sugen?" och jag känner liksom bara hur något kallt och slemmigt krälar upp för nacken och får en besk smak i munnen. Fy fan vilka härliga Sorselebor vi har, inte sant? Jag ville bara ge han en spark rätt i skrevet och gå hem sen, men väluppfostrad som man är ignorerade man det bara och gick kokande hemåt. Om det är nån som vill veta vem det här utmärkta exemplet på en vidrigt kryp är, är det bara att slå mig en signal, jag skriver inte ut namnet här för då får jag väl nå skit för det.

Den här (piss)händelsen påminner mig osökt om något som hände för flera år sedan. Ni vet, första intrycket, det finns inte så mycket som slår det första intrycket av en människa, man bygger som hela sin bild efter det första intrycket. Det här hände på hotellet i Sorsele, en kväll när det var nåt arrangemang där och man var ute för att träffa nå folk och ta sig en drink.

En framstående medelålders person i Sorseles företagsliv bestämmer sig helt sonika för att tömma blåsan på hotellets entrétrappa, under tiden det står fullt med folk (inkl jag) där utanför och röker och pratar. Det blir också ett sånt där "va FAN?!" ögonblick, man tror helt enkelt att man inte just har sett det där. Jag menar, så GÖR man bara inte. Hur är man egentligen funtad när man tycker att det är ett okej beteende?

Nä fy och usch, Tur att det bara är en liiiten procent av Sorseles män som fortfarande är kvar på grobianstadiet. Än finns det hopp :)

 

4 kommentarer

Eliminera alla frestelser!

Av , , Bli först att kommentera 10

Har precis sett filmen "Inception", den där med Leonardo diCaprio om att ta sig in i andras drömmar. En riktigt bra film enligt mig, en mycket underlig film enligt Thomas. Och jo visst, den var annorlunda, men på ett bra sätt, inte som allt annat skräp som släppts de senaste månaderna.

Så då satt vi och käkade lite grönsaker, dipp och kallrökt skinka, stackars Thomas blir påtvingad min diet. Inte vill jag ha han sittandes och trycka i sig karameller mitt framför näsan på mig när jag ska banta xD

Nä usch vad jag hatar att gå på diet, jag är redan less. Men som sagt, jag har ju knappt börjat, jag har ju inte ens hållt på i tre veckor än, men jag har gått ner 3,5kg och byxorna sitter en smuuula lösare. Så det är bara att ta tjuren vid hornen och stå ut. Nån ordning ska det väl ändå bli på det här. Så länge jag inte har snask inom räckhåll så borde jag ju klara det. Till och med sonen har slutat med sitt helggodis nu, han får en 50-lapp varje vecka han är utan, och det funkar utmärkt hittills. Eliminera alla frestelser är mitt nuvarande måtto! Även fast man måste muta bort vissa.

Nästa helg blir det dock en fuskhelg, vi ska på Företagardagen, och om vi nu bestämmer oss för att käka där kan man ju inte sitta och peta i maten. Jo men visst kan man, men… man måste ju få leva normalt nån gång också.

Bli först att kommentera

Godissug

Av , , 2 kommentarer 15

Nog är det ju förbannat att det ska vara så svårt att få bort godissuget. Det har funkat bra i snart två veckor, men just nu är jag så godissugen att det är svårt att tänka på nåt annat.

Nu har jag käkat LCHF i knappt två veckor, och visst var det jobbigt från början, men sen efter drygt en vecka dalade det av och de senaste dagarna har det varit hur lungt som helst. Men nu… jag vill ha en påse Bridgeblandning pronto! Eller varför inte en påse Polly eller en vanlig hederlig Marabou Mjölkchoklad…. Oh, ljuva tanke. Jag har precis käkat en "sallad" med 2/3 kyckling, ägg och ost och 1/3 paprika och salladskål, och i vanliga fall brukar det faktum att man äter nåt matigt räcka för att stämma i bäcken. Men inte den här gången inte.

Men jag måste hålla mig i åtminstone 55 min till, för sen stänger macken och då är det försent för utsvävningar.

Så här har det gått hittills, och jag kan ju inte förstöra det när jag knappt har börjat:

start |——–|—————————————————————————————–| mål

Förövrigt stod jag och röjde undan i köket idag och slog på radion. Där var det Tracks på P3, med listan på de största hitsen på 90-talet. För en som är lika gammal som mig var det ju en nostalgisk tripp tillbaks till tonårens tid, och städningen blev med ens mycket lättare :)

Och en sista grej innan jag slutar – såg just att det var nåt intressant på tv.

Ni Sorselebor, finns det något ni saknar i Sorsele? Någon slags affär eller upplevelse? Finns det något som ni måste fara till andra ställen för att inhandla/uppleva? Alla tips är välkomna.

2 kommentarer

En hälsning från vår Herre

Av , , 2 kommentarer 17

Aaargh, jag hatar snö! Min rygg känns som om nån har hoppat på den och det är en nerv som kommer ikläm då och då, och min högerarm känns som att nån har vridit den ur led. Det är bara en tidsfråga innan jag ligger totalförlamad på golvet i hallen med snö i luvan och svetten rinnande.

Tidigare i år var det ju ingen snö alls, då gnällde man över det. "Det finns ingen snö att skotta upp runt huset, jag fryyyyyser". Sen kom det ju en skvätt, en 2 dm ungefär, och här hemma skyfflades det snö för glatta livet uppefter husväggarna. Sen stod man och beundrade sitt arbete och log i mjugg. "Nu får det banne mig bli 30 minus och jag kommer inte att bry mig!". Men… det blev aldrig 30 minus nån längre tid efter det.

Men vad är det som händer nu? Det vräker bara ner snö, och man hinner knappt skyffla bort plogkanten förrän nästa omgång snö pressas in på uppfarten av plogbilen. Vi börjar få så höga drivor nu att  man behöver en teknik för att få snön över kanten så att den inte rasar ner igen. Där står man med sin ynkliga plastskyffel á la 50 spänn på DollarStore och försöker bli kvitt all denna snö, svär och svettas och ser hur grannfolket baxar fram sina snöslungor, ropar lite "Hej hur är det, ja det var ju fasligt hur mycket snö det har kommit"  till varann och sen nöjt drar igång maskinerna. Det är vid sånna tillfällen man bara ger upp, släpper skyffeln vars man står, och går in, lagomt för att se plogen komma andra svängen och lämna efter sig en plogkant som rentutav flyttar soptunnan en halvmeter in på gården.

I förrgår, när snön började komma, och man var ute och skottade och fortfarande hade friskt mod, gick en äldre man förbi vårt hus. Han stannade till och berättade en liten historia från förr, om en präst som sa att "Varje snöflinga är en hälsning från vår Herre"

Jag undrar vad vår Herre vill hälsa mig egentligen. Det måste vara "Lycka till".

2 kommentarer

Bitch 2011

Av , , 2 kommentarer 8

Har precis sjussat in en älgfärslimpa fylld med rödbetor och svamp i ugnen. Nu väntar jag bara att det ska börja lukta gott så att jag får mig nå kvällsfika. Jag tänkte käka det med lite paprika och tomat och hemgjord vitlöksfärskost. Det är inte så dum mat för att vara "bantarmat", eller hur :) Man får i princip äta så mycket man vill, bara det inte är kolhydrater. Det här är föressten sånt alla kan äta bara för att må bättre rent allmänt.

Nu låter det här som att allt är frid och fröjd, men för bara nån timma sen kände jag att "skulle vi kanske ha hyrt en film ikväll" (alltså en andledning att köpa en liten påse smågodis). Hjärnan min hejar på och tycker att "det är ju faktiskt en helgdag". Vad nu det skulle göra för skillnad. Men… tänk om jag hade farit på macken och sen hade nån varit där som hade kastat ett öga i mitt förra inlägg. Ve och fasa. Offentligt bevis på dålig karaktär, det är inte bra. Men efter en stund gick det över och nu känner jag inget sug alls :)

 

Jag mår prima idag! Igår mådde jag mindre bra, kolhydratreserverna hade väl tagit slut, så egentligen skulle det förra inlägget inte haft titeln "Beach 2011" utan "Bitch 2011". Jag kände riktigt hur jag satt och var sur hela dagen, och när jag försökte ringa T och han inte svarade blev det etter värre. Men det dalade som av framåt kvällskvisten och idag har det bara varit bra.

När är det föressten man ska städa bort julen? Är det nu i helgen? Har ingen koll alls på sånt där, och egentligen spelar det väl ingen roll, det är väl bara att plocka bort allt när man känner för det. men visst finns det nåt datum då det är meningen att man ska städa bort allt?

Jaja, det får bli ett senare bekymmer, nu är det dags för kvällsfika :)  

2 kommentarer

Beach 2011

Av , , 5 kommentarer 20

Sådärja, 2011 har anlänt och allt är väl precis som vanligt antar jag. Med den lilla skillnaden att jag för första gången har avgett ett nyårslöfte.  Jag ska gå ner i vikt, hör och häpna vilket orginellt nyårslöfte. Ni som känner mig närmare vet nog att det är väl inte direkt första gången jag går och tassar i dom banorna, men men, skam den som ger sig!

Beach 2011 tror jag det kallas, även fast man med somrarna här i krokarna inte känner för att gå och spatsera nån längre stund i badkläder, eftersom då fryser man helt enkelt ihjäl. Just nu känns sommaren också väldigt avlägsen, men rätt som det är är den väl här, och då förväntas man vara sommarfräsch och snygg.

Nu menar jag förstås inte att mitt primära mål är att gå ner i vikt för att se snygg ut, nej nej, så ytlig är jag inte (jaja, kanske lite då, djupt, djupt inne) och att säga att jag vill gå ner i vikt "för att må bättre" vet jag inte heller om det stämmer. Jag mår som ganska bra ändå. Så jag antar att jag helt enkelt har tänkt gå ner i första hand eftersom jag faktiskt behöver det, och i andra hand för att må bättre, kunna köpa de kläder jag vill osv.

Som ni kanske fick en hint av i början är ju nu det här inte första gången jag gör ett sånt här tilltag. Jag tror jag har varit i den här svängen till och från sen jag fick barn. Nån gång har det funkat ett tag, andra gånger inte alls. Och nu kanske ni tänker efter…. har jag nånsin sett henne i nån annan kroppsform än den hon har nu…? Nej. Det är precis det jag menar, jag håller aldrig ut. Jag har inte nog med karaktär. Men jag vet inte, det känns lite annorlunda den här gången tror jag. Det är därför jag rentutav skriver om det i bloggen, därför att ju fler som vet (även om ni bryr er eller inte) desto mer måste jag ju anstränga mig för att det ska gå vägen. Om jag bara skulle ge löftet till mig själv så är det ju betydligt lättare att bryta, eftersom då behöver jag bara stå tillsvars för mig själv, och då är det lätt som bara den att sopa det misslyckandet under mattan och låtsas som ingenting. Men om många vet…. då blir det ju lite annorlunda.

Jag ska köra LCHF, eftersom jag testade det för ett par 3 år sen och det gick superbra då. Man blir som en helt annan människa efter ett tag, men det är jobbigt från början med omställningen. Men efter det… då mår man finfint. Min astma försvann föressten också. Och jag gick ner 17 kg på ca 3 månader. Sen slutade jag med det när jag blev arbetslös och gick sakta men säkert upp alla kilon igen. Och nu börjar jag om igen, och hoppas att det går lika bra den här gången

Håll tummarna för mig :)

 

5 kommentarer