Beach 2011

Sådärja, 2011 har anlänt och allt är väl precis som vanligt antar jag. Med den lilla skillnaden att jag för första gången har avgett ett nyårslöfte.  Jag ska gå ner i vikt, hör och häpna vilket orginellt nyårslöfte. Ni som känner mig närmare vet nog att det är väl inte direkt första gången jag går och tassar i dom banorna, men men, skam den som ger sig!

Beach 2011 tror jag det kallas, även fast man med somrarna här i krokarna inte känner för att gå och spatsera nån längre stund i badkläder, eftersom då fryser man helt enkelt ihjäl. Just nu känns sommaren också väldigt avlägsen, men rätt som det är är den väl här, och då förväntas man vara sommarfräsch och snygg.

Nu menar jag förstås inte att mitt primära mål är att gå ner i vikt för att se snygg ut, nej nej, så ytlig är jag inte (jaja, kanske lite då, djupt, djupt inne) och att säga att jag vill gå ner i vikt "för att må bättre" vet jag inte heller om det stämmer. Jag mår som ganska bra ändå. Så jag antar att jag helt enkelt har tänkt gå ner i första hand eftersom jag faktiskt behöver det, och i andra hand för att må bättre, kunna köpa de kläder jag vill osv.

Som ni kanske fick en hint av i början är ju nu det här inte första gången jag gör ett sånt här tilltag. Jag tror jag har varit i den här svängen till och från sen jag fick barn. Nån gång har det funkat ett tag, andra gånger inte alls. Och nu kanske ni tänker efter…. har jag nånsin sett henne i nån annan kroppsform än den hon har nu…? Nej. Det är precis det jag menar, jag håller aldrig ut. Jag har inte nog med karaktär. Men jag vet inte, det känns lite annorlunda den här gången tror jag. Det är därför jag rentutav skriver om det i bloggen, därför att ju fler som vet (även om ni bryr er eller inte) desto mer måste jag ju anstränga mig för att det ska gå vägen. Om jag bara skulle ge löftet till mig själv så är det ju betydligt lättare att bryta, eftersom då behöver jag bara stå tillsvars för mig själv, och då är det lätt som bara den att sopa det misslyckandet under mattan och låtsas som ingenting. Men om många vet…. då blir det ju lite annorlunda.

Jag ska köra LCHF, eftersom jag testade det för ett par 3 år sen och det gick superbra då. Man blir som en helt annan människa efter ett tag, men det är jobbigt från början med omställningen. Men efter det… då mår man finfint. Min astma försvann föressten också. Och jag gick ner 17 kg på ca 3 månader. Sen slutade jag med det när jag blev arbetslös och gick sakta men säkert upp alla kilon igen. Och nu börjar jag om igen, och hoppas att det går lika bra den här gången

Håll tummarna för mig 🙂