En hälsning från vår Herre

Aaargh, jag hatar snö! Min rygg känns som om nån har hoppat på den och det är en nerv som kommer ikläm då och då, och min högerarm känns som att nån har vridit den ur led. Det är bara en tidsfråga innan jag ligger totalförlamad på golvet i hallen med snö i luvan och svetten rinnande.

Tidigare i år var det ju ingen snö alls, då gnällde man över det. "Det finns ingen snö att skotta upp runt huset, jag fryyyyyser". Sen kom det ju en skvätt, en 2 dm ungefär, och här hemma skyfflades det snö för glatta livet uppefter husväggarna. Sen stod man och beundrade sitt arbete och log i mjugg. "Nu får det banne mig bli 30 minus och jag kommer inte att bry mig!". Men… det blev aldrig 30 minus nån längre tid efter det.

Men vad är det som händer nu? Det vräker bara ner snö, och man hinner knappt skyffla bort plogkanten förrän nästa omgång snö pressas in på uppfarten av plogbilen. Vi börjar få så höga drivor nu att  man behöver en teknik för att få snön över kanten så att den inte rasar ner igen. Där står man med sin ynkliga plastskyffel á la 50 spänn på DollarStore och försöker bli kvitt all denna snö, svär och svettas och ser hur grannfolket baxar fram sina snöslungor, ropar lite "Hej hur är det, ja det var ju fasligt hur mycket snö det har kommit"  till varann och sen nöjt drar igång maskinerna. Det är vid sånna tillfällen man bara ger upp, släpper skyffeln vars man står, och går in, lagomt för att se plogen komma andra svängen och lämna efter sig en plogkant som rentutav flyttar soptunnan en halvmeter in på gården.

I förrgår, när snön började komma, och man var ute och skottade och fortfarande hade friskt mod, gick en äldre man förbi vårt hus. Han stannade till och berättade en liten historia från förr, om en präst som sa att "Varje snöflinga är en hälsning från vår Herre"

Jag undrar vad vår Herre vill hälsa mig egentligen. Det måste vara "Lycka till".