Ser man på

Nej men ser man på. Nu är jag här igen. Jag vet inte om det bara är ett tillfälligt besök eller om det kommer att bli mer regelbundet framöver. Den som lever får se.

Jag satt och slötittade på internet och hamnade på vk.se och påmindes då om min stackars blogg som har legat övergiven i x antal månader. Jag började kika igenom mina gamla inlägg och fick faktiskt le lite då och då och tänkte att kanske, kanske får jag tillbaka inspiriationen igen och lyckas skriva inlägg i samma klass som förut, så jag kanske, förhoppningsvis, får folk att le litegrann. Det vore inte dumt, eller hur?

Och nu sitter jag och funderar på hur jag ska kunna fortsätta den här texten på ett fyndigt sätt, men det går inte. Det är tomt. Jag vet inte vad jag ska skriva om. Jag funderar hit och dit på om det har hänt nåt kul som passar bra i ett blogginlägg, men icket, det är helt tomt. Funderar på om jag ska spara det här som ett utkast och gå och göra upp eld eller nåt, men då blir det väl bara liggandes på obestämd tid.

Nä, jag tror jag publicerar det här totalt meningslösa inlägget, det blir förhoppningsvis bättre nästa gång.

Farewell.