Snack eller verkstad?

Träffade just en bloggläsare som undrade om jag tränade något eller om de vara var snack. Jovars nog rör de på sig och 106kg visade vågen denna dag så det är åt rätt håll.

Mina ben har i flertaget dagar känts som 2 blåmärken i bilpress. Träningsmatch i måndags, inomhus igår och ikväll kliver Umgransele FF på sitt första träningspass utomhus på konstgräset.

Att muskelaturen i kroppen är byggd på så sätt att den visar starkt motstånd till att träna när den förslappats. Jag förundas alla nätta pojkar som ser ut att aldrig bli trött. Tycker de borde finna en lätt apparat att fäste vid benen med kardborre som syresätter musklerna. Så mycket lättare de skulle vara att komma igång, för det är det som är jobbigast.

I övrigt så håller jag på lusläsa en bok om stipendier och fonder för att söka delfinanser för ett ungdoms/arrangemangsprojekt i Lycksele. Ska på återmöte på Torsdag för vidare diskutioner.

8 år av slit kanske en dag får resultera i något mer än en klapp på axeln. Förhoppningen och önskan är att en dag kunna jobba med det man gör. I dagens samhälle är det fler och fler organisationer som behöver frivilligarbetare men de är svårare och svårare att finna. Det är synd om man ska måsta privatisera event för att finna drivkraft och jag hoppas att kommunen och andra instanser förstår detta då det kommer bli helt andra prisbilder för den enskilde besökaren om någon ska leva på det dom gör. Som turist betalar man gärna pengar för då har man en resekassa men som dagobert är det annorlunda.

Ska inte göra för långa utlägg om detta denna gång men i kuliserna kämpar jag för att få fler att engagera sig men det krävs utbildning och tydlig information på rätt nivå. 

Stick inte en gris i stjärten om du inte vill få hål i din julskinka!

Mvh Marino