Motorveckans ridåer går snart upp

Av , , 3 kommentarer 4

Sommar sol och bad, semesterns ljuva frid.

Turismens iver, ger näringen ingen tid.

Tid att umgås, tid att spilla.

Men varför klaga, de betalar dess villa.

Så som också Motorveckan, i himlen och på jorden.

Det underbaraste, som händer här i norden.

Dock är de ej, endast glitter och glamour.

Många långa nätter, ideela krafter nöter skor.

Snart är dock timman slagen, då samlas vi alla åter.

Blod svett och tårar, varje droppe vi förlåter.

24 Juli är det dags, moppar på travoval.

25 rockar barnen, trollringen blir total.

Ävan bedjer vi till herren ovan, på gammplatsen denna dag.

Att måndag den 26:e, fylls våra sinnen till behag.

Då fylls Lycksele centrum, med bilar och annat spex.

Kanske däribland, en Ferrari med ett "kex".

På kvällen går de hett, då däck skall vi åter spränga.

Samhalls industri, blir snart en plats att hänga.

Tisdag kommer snart, ett dragrace i vår stad.

Moppar från alla tider, gör människan väldigt glad.

På kvällen skall de åter sladdas, runt koner blir de drift.

Än om jag håller tummen upp, vill jag inte ha någon lift.

Onsdag ger rekord, med karting dagen lång.

Kvällen bjuder sen, på skoter hopp och sång.

Torsdag nalkas ljuvligt, då backspegeln kommer fram.

Torget präglas åter, av sånt som samlat damm.

Loppis marknad och mer moped, en skoter blank & fin.

Goa glada gubbar, hela torget har god min.

På motorstadions fräna bana, ska de köras rätt brutalt.

Hoppas bältet sitter åt, och sinnet hålles svalt.

Rock and Roll med Eva E, centrum skall nu gunga.

Torsdagkväll på Torget, nu måste alla sjunga.

Fredag rimmar klassiskt, med rally och con cour de charm.

Red Hot Race på travet, bara namnet gör mig varm,

Kvällen bjuder åter, på festlighet och dans.

Mot torget ringlar folket, likt kattens långa svans.

Lördag är final, med en utställning utan like.

Vissa bättre än ny, en del direkt från dike.

Crousing genom staden, på torget håll i gång.

Glädjen strömmar flödigt, i Lycksele natten lång.

 

Välkommen käre vän, från var du än stammen har.

Observera bara risken, att i Lycksele för evigt bli kvar!

 

/Marino Carlsson

Ungdomsfrågor – En idé att diskutera

Av , , 7 kommentarer 3




Ta dig gärna tid att läsa detta!

Facebook är en bra marknadsföringsplats då vännerlistorna ofta är långa och besöksloggen är glödhet. VK bloggen är dock lite mer offentlig så tänkte att jag kunde sprida ut en liten idé å tanke som jag har och även diskuterat genom åren med våra politiker utan att särskilt mycket har hänt. Detta till trots högaktade ord om idén.

Män i skor likväl som djur i vår hage trampar snett ibland och de måste vi, än om vi redan  till viss del gör, bli bättre på att kunna acceptera. Ungdomskriminalitet, utanförskap och ensamvargar är inte något som blir mindre av och det kryper längre och längre ner i åldrarna. När fröken en gång i mellanstadiet sa att en nål blir snart ett silverfat var väl inget man någonsin kunde tro var sant när en dajm snattades på lokalbutiken. Att de sedan visar sig vara de mest sanna uttryck någon klämt ur sig är endast ett faktum. Med att acceptera menar jag inte att de är oki men vi måste se värdet i dessa människor också och se om det kanske finns, som de oftast gör, kvaliteér/kreativitet som går använda till något positivt istället.

För många år sedan gjorde jag en mindre förundersökning bland ungdomar om varför dom inte engagerar sig istället för att visa sitt missnöje med att de inte fanns något att göra. De tre vanligaste svaren var, i följande ordning:

* Ingen lyssnar på oss ändå

* Vi vet inte hur vi ska göra, det verkar så svårt

* Vi är rädd att göra bort oss å misslyckas

Visst, det är mycket jobb att skapa något men när man väl skapat något så finns de få presenter i världen som kan mäta sig med att ha lyckas.

Frågor som vi måste ställa oss:

Varför kommer man till ett läge där man sparkar sönder en blomkruka på torget?

* Kanske för att man hade inte bättre för sig och tanken om att de är fel saknas.

Vilka är dessa ungdomar/människor och varför gjorde man det?

* Kanske svansarna av ungdomar som inte tillhör ett fotbollslag eller annan grupering där liknande aktiviteter aldrig skulle accepteras bland de nära.

Vilka förebyggande åtaganden kunde ha förhindrat det?

* Kanske ett ökat utbud av organsierad verksamhet och ett tydligare budskap om vad som är acceptabelt och inte i vårat samhälle.

Hade något i individens närtid kunnat förhindra det?

* Förmodligen en kamratskap med sunda värderingar, ett sällskap man för allt i världen inte vill hamna utanför. (typ ett fotbollslag) (kamratfostran)

Droger bland ungdommar (igentligen överhuvudtaget) ska vi acceptera det?

* Absolut inte, ett stadigare grepp där vi som står utanför måste visa att vi inte på några vilkor accepterar droger bland våra kamrater.

Jag säger mig inte ha lösningen på världsproblemet men jag tror jag kan sitta på en huvudindigriens för att förhindra utanförskap hos dem som inte är hockey eller fotbolls bunden.

Idén

Att känna att man är bra på någonting eller att lyckas med någonting är det bästa drivmedlet en människa kan känna att vilja utvecklas. Att inte behöva vara ensam utan att få verka i grupp ger den trygghet många saknar. För detta måste vi plocka fram ett verktyg som kan leda dessa ungdomar till det tidigare nämnda. Verkyget skulle också användas till att rekrytera/utbilda eventpersonal och skapa arrangemang.

Verktyget skulle bestå av en anställd person hos kommunen (vore dumt att tro något annat än att jag skulle söka jobbet) som heltid jobbar med frågor runt ungdomar och evenemang. Verktyget skulle få resurser att satsa på marknära kontakt med våra ungdomar för att kunna föreläsa/informera/engagera/inspirera dem att göra något åt sitt särskilda intresse.

Utbildning:

Jag har varit på ett par utbildningar/kurser ang event/arrangemang och gruppbildande för nybörjare utan att bli särskilt imponerad. Visst så var de duktiga individer som talade om sina erfarenheter men på helt fel nivå. Vi måste börja på gräsrotsnivå för att kunna ta steget 2. Detta skulle kunna göras i studiecirkelverksamhet eller dyligt där största finansieringen skulle ske i form av cirkelmedel. De olika grupperingarna skulle sedan, såklart beroende av effektivitet, ha olika mycket medel för vidareutveckling. Motorveckan startade också med 0kr i budget en dag för snart 7år sedan. Med detta vill jag bara visa på att allt behöver inte kosta enorma pengar i ett skattefinansierat projekt.

Ungdomsbemötande:

Våra olika sociala instanser har upp över öronen  med ungdomar som man inte riktigt vet hur man ska hantera. Vars ska man placera dem? Vem ska ta hand om dem? Hur ska vi hitta en vettig sysselsättning? Etc.. Verktyget skulle tex kunna leda till lämpliga projekt där dessa ungdomar kommer till en nog nära verklighet för att vilja anstränga sig och delta med en öppen attityd. Då man en gång själv var ung och inte allt för lyhörd den vuxna världen så hade man väldigt svårt att finna tillit till allt folk som rörde sig i kulisserna oavsett om det rörde sig om polis eller socialarbetare. Kanske man kan bygga närmre relationer med ett sådant verktyg som vet vad ungdomarna pratar om och förstår hur dem tänker när dom bara säger att morsan är dum i huvve å "snutj-arna" tror dom är så inni h-vete tuff. Med en jordnära kontakt finns större chans att bli hörd.

Föräldrarollen:

I många av de schemalagda aktiviteter som finns i vårat samhälle så som fotboll och ishockey finns där föräldrar som jobbar för sina barn. Varför skulle vi inte kunna finna en snickarpappa som kan hjälpa sitt barn att bygga en skatebordramp. Varför skulle vi inte kunna hitta en bakarmamma som kan baka bröd för BMX-gruppen att sälja till förmån för cykelbanan. Varför skulle vi inte kunna ställa upp som föräldrar i grupp med våra barn att diskutera problem och lösningar som i vilken annan idrott/gruppering som helst.

Lokalfråga:

Kommunen har redan många fungerande aktivitetslokaler i form av fritidsgårdar där mycket av aktiviteterna skulle kunna äga rum. Studieförbunden har även en hel del arenor för kurser och aktiviteter. Våra skolor har också projektarbeten som mycket väl skulle kunna vävas in i en sådan här verksamhet. Självklart skulle de behövas en fast egen punkt också där man vet att man hör hemma men lokalfrågan skulle kunna såväl finansieras som lösas, åtminstånde till viss del, via något av alla våra fastighetsbolag i kommunen.

Finansiering:

Detta är den punkt där allt brukar stöpa. Självklart är jag införstådd i att anställa en person per heltid är en stor kostnad för kommunen. Att det sedan ska finnas medel i verksamheten för att på ett effektivit sätt kunna bedriva sin verksamhet är också en utgift att täcka. Som skattebetalare hoppas jag att man är beredd att betala för att få bukt med de problem man sitter å klagar över i kommentarsfält under tidningsrubrikerna. Jag tror också att Lyckseles invånare och skattebetalare skulle välkomna den politik som en dag ger gehör för att en radikal förändring i ungdomsfrågorna kommer till stånd. Verksamheten i sig kan finansiera delar av projekten via studieförbund, projektpengar, stipendier, fonder etc men man måste ändå se krast på frågan och att de stort kommer måsta ligga på skattebetalarnas konto är det nog inga tvivel på.

Jag har fått frågan om varför man inte satsar företagsmässigt på detta projekt och svaret är rätt enkelt tycker jag. Pengar skapar problem och att någon ska tjäna på en sådan här verksamhet ser jag ingen framtid på av olika anledningar. Hur man sedan ska kunna vika sig till de viktigaste frågorna om det samtidigt ska tjänas pengar på en sådan verksamhet ser jag heller inte någon logisk lösning på då det vinstdrivande aspekterna skulle bli av större vikt än grundtanken, ungdomarna.

Vad skulle detta kunna ge då?

Med tanke på den problematik jag beskrivit i detta kanske långa inlägg så finns självklart en tanke och ett hopp om att några av de vilsna själar som springer runt i sin yra kunde finna en helt egen plats i vårat samhälle. Kanske skapas ett par eller flera nya arrangemang av olika rang i vår kommun. Kanske håller sig några extra borta från olämpligheter om man i en grupp har klara regler om vad som gäller för att få vara med. Ett nära samarbete med Polisen som också skulle resultera i en bättre förståelse mellan våra nybörjarvuxna och verkligheten man är på väg in i. Kanske under resans gång kommer dessa ungdomar i kontakt med näringslivet och kan bygga upp ett förtroende för individen stort nog att man kanske en dag kan få ett arbete. Möjligheterna är många bara vi vågar tro och satsa på våra ungdomar även om de fått en krokig start på livet. Märk väl att detta handlar absolut inte enbart om ungdomar med problem, utan även om dem som bara inte funnit sin plats.

 

Värt att tänka på!

Räddar man en endaste person från drogernas värld vart annat år så har denna verksamhet finansierat sig själv många gånger om.

 

Lämna gärna din tanke om detta och se det som ett öppet forum att utveckla idén. Kanske är det endast ett par bitar i min idé som är god och du sitter på en annan bit i tårtan. Jag är inte insatt i allt vad som görs för våra ungdomar redan men jag har en god insikt i att vara ung och nybörjare på att vara vuxen. Kasta skit om du tycker det är vansinnigt men lämna gärna en åsikt om varför isf så jag kan bilda en uppfattning och kanske kanske omvärdera. Detta är inget valfläsk då jag är helt oengagerad i politik och har heller inget parti närmre hjärtat än något annat. Vill bara lyfta frågan och hoppas någon politiker eller tjänsteman kan ta en liten tankeställare om detta var värt att ens läsa.