Marja

Den långa resan.

Så tokigt det kan bli ibland.

Av , , 5 kommentarer 2

Ni har väl också varit med om en situation när hjärnan säger en sak och man gör tvärtemot? Nu menar jag inte när man är berusad eller förälskad, inte heller den så vanliga konflikten mellan hjärna och hjärta, utan när man handlar mot allt förnuft i en stressituation.

Ungefär som när man köpt ett nytt plagg och det sticker upp en trådända i den fabrikssydda knappen. Då vet ju alla att man ska skynda sig att klippa av det som sticker upp, inte börja dra i tråden. I nio fall av tio drar man ändå i tråden och hela knappen lossnar. Ofta är man i en stressituation och hinner inte sy i knappen, utan får fara iväg utan knapp eller byta till något annat plagg.

I fredags morse skulle jag fara iväg ganska tidigt med bussen. Det var svinkallt och precis när jag fått på mig täckbyxor, halsduk, mössa och täckkappa, kom jag på att jag hade glömt gå på toaletten innan jag klätt på mig ytterkläderna.
Okej, tänkte jag, jag hinner, det tar ju bara några sekunder. Så jag drog upp täckjackan över magen och allt gick som planerat tills en liten tråd från troslinningens resår fastnade i en nagel. Vad händer då? Jo, tråden börjar repas upp i all oändlighet om man inte genast kapar av den.

Vad gjorde jag? Jag drog i tråden, tänkte att om jag knycker till så går den av. Men det var en seg, elastisk tråd som inte gick av så lätt. Den var mycket tunn och fastnade lite lätt i fingrarna och där stod jag superstressad och drog och drog, fast min hjärna sa stopp… bussen, bussen!

Jag såg inte vad jag gjorde, för jag hade ju täckkappan upp i näsan. Jag blev tvungen att byta hand, för tråden gick ju runt min kropp. Där stod jag och vevade och vevade tills min hjärna ropade IDIOT, STOPP, STOPP, BUSSEN…Då äntligen använde jag båda händerna ,slet av tråden och såg att jag hade en trådtuss stor som ett ägg i handen.

Ja, jag hann med bussen. Nej, jag tappade inte trosorna under dagen.

Nu är det skönt att veta, att när det verkligen gäller, när den riktiga olyckan är framme, blir adrenalinpåslaget så stort att jag bli fokuserad och gör det som är rätt. Det har jag visat ett par gånger.

”Håll mitt hjärta”

Av , , 3 kommentarer 2

Nu blir det lite musik igen. En vacker sång, "Håll mitt hjärta".
Text Björn Skifs, musik Peter Hallström och Lasse Andersson.

Var så goda!

 Det har varit fullmåne igen. Så här såg den ut i förgår kväll när jag kom ut från vattengympan.

En trevlig helg till er alla mina vänner!

Den långa resan (6). Gud som haver barnen kär…

Av , , 4 kommentarer 2

Min kvällsbön:

Gud som haver barnen kär,
se till mig som liten är.
Vart jag mig i världen vänder,
står min lycka i Guds händer.
Lyckan kommer, lyckan går,
den Gud älskar lyckan får.

Gud välsigna:
mamma och pappa, systrar och bröder.
Tant Gerda, Tant Anna, Tant Augusta, och Tant Tilda.
Gud välsigna hela jorden
Amen

(Käre gode Gud, hjälp, tack och förlåt! Amen.)

Förutom “Gud som haver…” ville Tant Gerda att jag skulle be Gud välsigna nära och kära. För säkerhets skull klämde jag i med”hela jorden” också.

Det som står inom parentes är min egen bön, som jag inte alltid bad högt.

Hjälp; jag kände att jag behövde all hjälp jag kunde få av högre makter.
Tack; jag var tacksam för den hjälp jag kände att jag fått.
Förlåt; för säkerhets skull, ifall jag hade syndat under dagen
.

Hela mitt liv har jag bett denna kvällsbön, som en ritual för att kunna somna.
I går kväll bestämde jag mig för att ändra på välsignelserna. Det blev:

Gud välsigna:
Mina bröder,
Johanna och Ronja.

De döda må vila i frid.

Forts. om några dagar… då jag kommer att berätta om livet med Gud och
Martin Luther, om det lilla röda huset och kanske lite om mina strategier att klara tillvaron.

I dag är jag trött i kroppen. Var ute och skottade snö i går. Stora traktorn hade kört upp en vall utanför ingångarna och brevlådorna.

Smart! Eller inte.

På kvällen stod jag 45 minuter i -20 grader och väntade på en buss som inte kom (igen). Hann precis till vattengympan. Hur härligt var det inte då att krypa ner i det varma vattnet på terapibadet.

Nu har jag precis kommit hem från massagen. Ska bara äta lunch och sedan kryper jag nog ner i sängen en stund. Visst får jag det?

Ha en trevlig fredagskväll!

Den långa resan (5). Tant Gerda.

Av , , 6 kommentarer 5

Tant Gerda är den person som jag allra helst skulle vilja träffa i dag, som vuxen.
Jag har funderat mycket över hennes liv och jag har så många frågor. Jag tror att hon och jag skulle kunna ha många givande samtal.

Tant Gerda var yngst i syskonskaran. Totalt var de fem systrar och en bror. Brodern och två av systrarna gifte sig och bildade egna familjer. Tre systrar förblev alltså ogifta.

Tant Gerda var den enda av syskonen som fick en utbildning, hon fick läsa till lärarinna. Hon fick fara hemifrån ut i den stora världen utanför byn och studera. Hon fick träffa människor som säkert hade andra värderingar än Martin Luthers anhängare i lilla Fåglum.

Vem betalade hennes utbildning? Varför kom hon tillbaka till Fåglum? Fanns det en överenskommelse att hon skulle komma hem igen efter utbildningen? Skulle hon försörja sina ogifta systrar? Varför förblev hon ogift? Hade hon någonsin varit förälskad i en man?

Så går mina funderingar.

Jag har många ungdomskort på Tant Gerda. Här är hon på cykeltur med en väninna. Eller de kanske bara poserar.

Tant Gerda till höger. Jag tycker om cyklarna, klänningarna, hattarna och allvaret.


Här ett porträtt. Vet inte när det är taget.

 

Men jag kommer ihåg henne så här. Precis så här.

En sträv kvinna, med milda ögon och ett halvt leende.

Hon var sträng och snäll på samma gång. Hon lärde mig det jag bad om. När jag ville veta vad bokstäverna hette, lärde hon mig det. När jag ville lära mig spela på orgeln, satte hon plåsterlappar med noternas namn på tangenterna . När jag ville lära mig cykla, höll hon i pakethållaren tills hon vågade släppa.

Hon kramade mig inte, eller sa att hon tyckte om mig, men vi hade en kvällsritual. 
Först borstade vi tänderna med salt på tandborsten och sedan gurglade vi med Vademecum. Vi sov bredvid varandra och jag fick “sova sked” med henne. Vi bad “Gud som haver…” och sedan sa jag varje kväll: “Tyst, nu ska jag tänka!”

Jag vet inte varför jag sa så, men det var min magiska formel som inledde den bästa stunden på dygnet. Jag tryckte min lilla rygg mot Tant Gerdas mjuka mage, hon la armen om mig och jag tänkte… Egentligen tänkte jag inte, utan njöt av stunden, av värmen, av att få slappna av, känna mig trygg. Jag tankade kärlek.

Vad tänkte Tant Gerda? Vad hade hon haft för drömmar när hon var ung? Vad tänkte hon om sitt liv i det lilla röda huset med Martin Luther på väggen?

Det får jag aldrig veta.

Forts. i morgon…

Stormen har bedarrat. Detta är min utsikt just nu.

En halv meter snö på fönsterbrädan utanför.

 

Big Papa och snöstorm i dag.

Av , , 3 kommentarer 1

I dag vill jag uppmärksamma eldsjälen Mikael ”Big Papa” Bergström och de andra medlemmarna i Big Family Cruisers, som på måndag öppnar sin nya klubblokal för ungdomarna på Ersboda. På Mikaels blogg: http://blog.vk.se/bigpapa har man kunnat följa hur lokalerna färdigställts. Titta gärn in där och se vad man kan åstadkomma med gemensamma krafter. 

Jag är djupt imponerad och glad för engagemanget och omtanken om ungdomarna. Det klankas alltför ofta på tonårsföräldrars ointresse för sina barn, så därför tycker jag  det är viktigt att lyfta fram de föräldrar som går från tanke till handling.

Länk till artikel i vk, för dem som vill läsa mer, finns nedan.

I dag är det storm ute. Jag är insnöad igen. Snön på fönsterbrädan framför mig växer och är nu lika hög som sist jag klagade.:)

Grannens fönster är helt täckta av snö.
 

När vinden tar i börjar snön ryka från taket.

Hoppsan, total snödimma.

Jag behöver inte gå ut i dag. Jag har städat hela lägenheten och känner mig mycket nöjd. Nu ska jag njuta av det vackra snölandskapet i gatlyktonas sken.

 

Det kliar i fingrarna.

Av , , 4 kommentarer 0

Nu kliar det i pysselfingrarna och jag hoppas jag får tid att sätta mig ner i helgen och fortsätta med fotoalbumet till min dotter Johanna. Mitt huvud är fullt av idéer.

Jag har suttit framför TV:n och klippt sönder fjolårets väggalmanacka från Gudrun Sjöden.

Vackra akvareller, med massor av detaljer att klippa ut.
Blommor och fåglar eller bara vackra färgfält man kan använda till blommor, hjärtan, snirklar eller bara kanter och bårder.

Arket med de gröna bladen kommer jag att använda som bakgrund.

Det är ju det som är meningen med scrapbooking, att ta till vara skräpet och omvandla det till dekorationer.

Köpte tidningen Scrapbooking och läste att en designtrend just nu är att fotografier och dekorationer ska bölja och slingra sig över layouten.

Det där fattade jag tydligen redan i våras, då jag gjorde den här layouten med det slingrande smala pärlbandet.:)

I höstas gjorde jag den här layouten med “vandrande” småfoton i spindelnätet.

Min nästa layout blir det klassiska "Johanna A- Ö", alltså med ord som börjar på alfabetets bokstäver och som beskriver henne som person. Som sagt, det kliar i fingrarna. 

 

Handen på hjärtat.

Av , , 3 kommentarer 0

Handen på hjärtat. Trycker du på biståndsknappen när du pantat dina flaskor och burkar?

Självklart, säger alla jag frågar, man är väl inte egoistisk.

Vad tänker du om du råkar se att någon trycker på den andra knappen?

Jag tänker, att den personen nog behöver biståndet själv. Det kanske är en av dem som går omkring och plockar upp burkarna vi andra så lättvindigt kastar i papperskorgen. Det kanske är en fattig student som måste skramla ihop pengar till flygbussen, för att kunna fara hem och hälsa på sina föräldrar (ja, det har hänt).

Egentligen angår det ingen vilken knapp du eller jag trycker på. Vi har ett fritt val.