Sysselsättning:  Pensionär

Födelsedag: 20 mars. Typisk fisk.

Familj: Min dotter Johanna och barnbarnet Ronja.

Bor: I en liten tvåa på Älvans väg, Tomtebo.

Bil: Nej, har inte ens körkort.

Husdjur: Nej, är tyvärr allergisk mot alla djur med päls.

Lyssnar på: Finsk tango och evergreens.

Ser på TV: För mycket ibland.

Favoritmat: Fisk och skaldjur.

Intressen: Människor, att läsa och skriva, scrapbooking, akvarellmålning.

Bästa egenskaper: Tålmodig; vågar ta konflikter.

Sämsta egenskaper: En hopplös nattuggla; kanske för utlämnande ibland.

Irriterar mig på: Jantelagen och översittare.

Motton: Amor vincit omnia;
Lite civil olydnad kan ibland vara bra.

Okänd talang: Jag har varit en hejare på att dansa grekiska folkdanser.

Övrigt: Under kategorin 'Den långa resan' har jag skrivit ner min berättelse om mina år som finskt krigsbarn i Fåglum, Västergötland. Gå gärna in och läs den.

'Den långa resan' ligger också i sin helhet på www.poeter.se/marja, där jag även publicerat dikter jag skrivit. Dikterna ligger under fliken 'Läs gärna'.

Mail:
marja.granqvist@gmail.com

Den långa resan (4). Systrarna Andersson.

Tre systrar var det som bodde i Östergården. Tre tanter. Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin tänker ni då? Tyvärr inte lika färggranna och tyvärr inte lika roliga. Nej, systrarna Andersson var mycket gamla och mycket religiösa. Stränga med sig själva och andra.

Den äldsta, tant Anna, var 80 år när jag kom dit. Så länge jag minns låg hon i sängen i köket. Hon var inte sjuk, inte senil, bara gammal. Hon låg där i sängen i händelsernas centrum. Hon kunde vara ganska kinkig. Enda gången jag minns att jag sett henne uppe, var när hon hade grälat med sina systrar och skulle visa dem att hon minsann fortfarande dög till något. Då steg hon upp, klädde på sig sina långa svarta kjolar, knöt ett svart huckle om huvudet och gick ut, tog lien och skulle slå gräset vid husväggen. Hon slog lien i foten och fick gå och lägga sig igen. Jag minns inte om hon satt vid bordet och åt med oss och jag såg aldrig att hon gick på dasset.

Vid fotändan på hennes säng låg katten Inga-Lena, en fin trefärgad katt (vit, brungul och svart), som inte var van att bli klappad, utan klöstes så fort man försökte. På nätterna sprang hon ute och friade och fick kattungar som tanterna dränkte i ån.

Tant Augusta var 72 år när jag kom. Hon var den strängaste av systrarna. Hon log aldrig. Hon hade höga kindben, som ofta var rödblommiga, och så var hon hålögd. Både hon och tant Anna hade “ståpissebyxor” under sina långa svarta kjolar. Det var underbyxor som var öppna, ungefär som ett förkläde med korta ben, sydda av vitt bomullstyg. Säkert praktiska när man skulle gå på dasset, men hu så dragiga på vintern.

Tant Augusta var hushållerska hos Farbror Blå, ursäkta, farbror Nat. Han var postmästare i byn sen han pensionerats från sin lärartjänst. Han var änkling och umgicks med tanterna. Han var glad, nöp mig i kinderna och skojade med mig.

Tant Gerda var 64 år när jag kom. Hon var den som hade ansvaret för mig. Jag kallade henne aldrig för mamma, utan bara tant Gerda. Hon hade vanliga underkläder. Hon hade fått utbilda sig till lärarinna på seminariet i Nääs och hade sedan arbetat på Småskolan i byn (klass 1 och 2). Farbror Nat hade antagligen varit lärare på Storskolan (klass 3,4 och 5), så det var därför de umgicks.

Det finns mycket att berätta om tant Gerda, så hon kommer att få ett eget inlägg.

Här är ett foto på tanterna som jag hittat i Leenas album. De sitter på berget utanför lusthuset, som stod en bit bort vid skogskanten.


Från vänster: tant Augusta, tant Gerda och tant Anna.

Tant Anna är på benen, det är sommar, antagligen en söndag efter högmässan och middagen. Då brukade tanterna packa kaffekorgen och gå till lusthuset. De har bytt om från de svarta kyrkkläderna till lätta sommarklänningar och jag hoppas att de njuter av eftermiddagssolen.

Några år senare kom ytterligare en syster till huset: tant Tilda (eg. Matilda), som var tre år yngre än tant Anna. Hon hade gift sig och flyttat till Vänersborg. När hennes man dog, flyttade hon till systrarna.

 

 


Uppdaterad: Tuesday 28 September 2010 klockan 01:03

10 Kommentarer

+ Skriv kommentar Skriv kommentar

Sus säger:

80,72 och 64... jag hoppas som Babs att du hade lite andra människor i din närhet också...
Aldrig ett skratt? Då måste farbror Nat ha varit viktig för dig...?!
Deras lusthus gör mig däremot lite rörd, ett sådant hus. Ett sådant liv.
Tänk att gårdagen är så långt borta.

Kram
Sus

Saturday 23 January 2010 klockan 14:52

pisces

Marja Granqvist svarar:

Lusthuset älskade jag. Det var min lekstuga på somrarna. Vita spetsgardiner och väggfasta smala bänkar. Det var nog det enda roliga tanterna unnade sig.

Det fanns andra människor runtom mig, både vuxna och barn.
Kram

lördag 23 januari 2010 klockan 17:21

Ka säger:

Aj,,,mina hår på armar och alla hår jag har reser sig.Okej ingen humor alls så? Har du sett Marie Antoinette-filmen? Mycket bra!Lite inte-skratta-alls-livet!

fredag 22 januari 2010 klockan 23:44

pisces

Marja Granqvist svarar:

Nej,har inte sett den filmen.
Jag log mycket närjag var liten, för jag hade fina smilgropar. Men skratta högt, no, no.
Kram

lördag 23 januari 2010 klockan 17:18

Mii säger:

Förstår att du lärde dig mycket av de tre tanterna.
Kände du någon värme och trygghet hos dessa människor?
Jag hoppas verkligen att de var snälla och kärleksfulla!

Kram
Mii

fredag 22 januari 2010 klockan 23:32

pisces

Marja Granqvist svarar:

Jag lärde mig mycket om livet. Kommer att skriva om Tant Gerda i mitt nästa inlägg. Sedan fanns det andra vuxna som "såg" mig. Det kommer jag också att berätta om.
Kram

lördag 23 januari 2010 klockan 17:16

Ka säger:

Jag hade velat läsa tanternas hemliga dagböcker,måste ha funnits humor o liv i dem med,eller inte. Tänk vilka lotter som delas ut här i livet?!
Påminner lite om min mormor.
Bodde du hos de här tanterna alltså?
Fredagskram!

fredag 22 januari 2010 klockan 20:33

pisces

Marja Granqvist svarar:

Ja,jag bodde med alla tanterna.
Tror inte det fanns några dagböcker och absolut ingen humor. Ingenting var roligt för dem och det skrattades absolut inte högt.
Kram

fredag 22 januari 2010 klockan 23:31

Babs säger:

Marja, du och tre tanter låter inte så uppmuntrande, jag hoppas att du hade några barn i din närhet också.
Det där med kisslucka har jag sett i gamla filmer men man kan ju undra hur tant Anna bar sig åt eftersom hon aldrig lämnade sängen.
Kram

fredag 22 januari 2010 klockan 16:26

pisces

Marja Granqvist svarar:

Det kanske var så att jag inte råkade se när tant Anna behövde gå på dasset eller pottan eller hur hon gjorde.
Barn tänker inte på sådant. I alla fall var det rent och snyggt i sängen...:)
Kram

fredag 22 januari 2010 klockan 23:28

Skriv kommentar

Prenumerera på kommentarer via RSS