Marja

Den långa resan.

Så tokigt det kan bli ibland.

Ni har väl också varit med om en situation när hjärnan säger en sak och man gör tvärtemot? Nu menar jag inte när man är berusad eller förälskad, inte heller den så vanliga konflikten mellan hjärna och hjärta, utan när man handlar mot allt förnuft i en stressituation.

Ungefär som när man köpt ett nytt plagg och det sticker upp en trådända i den fabrikssydda knappen. Då vet ju alla att man ska skynda sig att klippa av det som sticker upp, inte börja dra i tråden. I nio fall av tio drar man ändå i tråden och hela knappen lossnar. Ofta är man i en stressituation och hinner inte sy i knappen, utan får fara iväg utan knapp eller byta till något annat plagg.

I fredags morse skulle jag fara iväg ganska tidigt med bussen. Det var svinkallt och precis när jag fått på mig täckbyxor, halsduk, mössa och täckkappa, kom jag på att jag hade glömt gå på toaletten innan jag klätt på mig ytterkläderna.
Okej, tänkte jag, jag hinner, det tar ju bara några sekunder. Så jag drog upp täckjackan över magen och allt gick som planerat tills en liten tråd från troslinningens resår fastnade i en nagel. Vad händer då? Jo, tråden börjar repas upp i all oändlighet om man inte genast kapar av den.

Vad gjorde jag? Jag drog i tråden, tänkte att om jag knycker till så går den av. Men det var en seg, elastisk tråd som inte gick av så lätt. Den var mycket tunn och fastnade lite lätt i fingrarna och där stod jag superstressad och drog och drog, fast min hjärna sa stopp… bussen, bussen!

Jag såg inte vad jag gjorde, för jag hade ju täckkappan upp i näsan. Jag blev tvungen att byta hand, för tråden gick ju runt min kropp. Där stod jag och vevade och vevade tills min hjärna ropade IDIOT, STOPP, STOPP, BUSSEN…Då äntligen använde jag båda händerna ,slet av tråden och såg att jag hade en trådtuss stor som ett ägg i handen.

Ja, jag hann med bussen. Nej, jag tappade inte trosorna under dagen.

Nu är det skönt att veta, att när det verkligen gäller, när den riktiga olyckan är framme, blir adrenalinpåslaget så stort att jag bli fokuserad och gör det som är rätt. Det har jag visat ett par gånger.

5 kommentarer

  1. Märta

    vad glad jag blir som klarade testet igår 🙂
    Vi skulle iväg på 50års uppvaktning, jag skulle stryka min sambos nya vita skjorta, 3 trådar hängde ut vara 2 från knapparna (INTE dra, klippa, tänkte jag…), dessutom skulle vi ha åkt för 5 minuter sedan. Jag klippte av trådarna och muttrade om att det borde inte vara så på nya skjortor. Jag klarade mao testet av stress.
    Och kalaset var trevlig. Jag fick specialmat trots att det var 16 andra gäster med ”vanlig” mat.
    En underbar vinterdag, har åkt längdskidor trots -15 och blåst. Man måste passa på innan det blir kallare o mera snö. Kram M

  2. Sus

    Haha, jag bidde lite nervös å dina vägnar där ett tag! Å andra sidan lugnade jag mig med att tack och lov är det vinter och tappar man trosorna så märks det inte lika mycket som på sommaren… 🙂

    Kram, toka!

  3. Ka

    Ja varför gör man så? *ler* jag har mitt busskort fast i nyckelknippan som har ett sånt där långt band,så att jag lätt ska hitta det i väskan när bussen kommer och man känner just den där stressen. MEN ibland så fastnar nycklarna i almenackan eller något annat för en stund…då DRAR jag allt jag kan så det nästan går sönder,varför?
    Tur att braxorna satt kvar hihi
    Kram

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.