Sysselsättning: Ganska nybliven, fortfarande orutinerad pensionär.

Födelsedag: 20 mars. Typisk fisk.

Familj: Min dotter Johanna och barnbarnet Ronja.

Bor: En trerummare på Mariedal, Umeå.

Bil: Nej, har inte ens körkort.

Husdjur: Nej, är tyvärr allergisk mot alla djur med päls.

Lyssnar på: Helst finsk tango och evergreens. Just nu Melody Gardot.

Ser på TV: För mycket ibland.

Favoritmat: Fisk och skaldjur.

Intressen: Människor, att läsa och skriva, scrapbooking, akvarellmålning.

Bästa egenskaper: Tålmodig; vågar ta konflikter.

Sämsta egenskaper: En hopplös nattuggla (lite opraktiskt); kanske för utlämnande ibland.

Irriterar mig på: Jantelagen och översittare.

Motton: Amor vincit omnia; Lite civil olydnad kan ibland vara bra.

Okänd talang: Jag har varit en hejare på att dansa grekiska folkdanser.

Lyfter man blicken...

Förr hade man såna där hyllkantband eller spetsar, som man satte fast med häftstift. Finns de fortfarande? Vad fyllde de för funktion, förutom att vara dekorativa förstås?

Kom att tänka på det när jag lyfte blicken på väg till Kretsloppsrummet och såg fina vågformer i snön på garagetaken.

Som ett fint kantband.

Snön ligger alldeles plant på den korrugerade plåten.

Går man närmare och sträcker på nacken, ser man det fina vågmönstret.

Man ser så mycket mer när man "lyfter blicken", för:

Lyfter man blicken, finns inga gränser! (Japanskt ordspråk)

 


Uppdaterad: onsdag 10 februari 2010 klockan 17:59

Annons

2 Kommentarer

+ Skriv kommentar Skriv kommentar

Babs säger:

Oj vad fint du har fångat snöbårderna!
Ja, dom fästes med häftstift kommer jag ihåg, sen när man skulle torka så åkte all smuts ned mellan bården och hyllkanten men fint var det.
Kram

tisdag 09 februari 2010 klockan 17:04

Sus säger:

Det är så rätt, man bör lyfta blicken lite oftare! Kul associationer du fick där :) Kantband var fina, vi hade dem överallt, så småningom kom det ju sådana man kunde klistra fast också. Tror de finns kvar, men är väl ovanligare... lite svårare att hålla rent, kanske man tycker...?

Underbart japanskt ordspråk! Tål att tänka på!

Tack för det och kram på dig

tisdag 09 februari 2010 klockan 15:59

Skriv kommentar

Prenumerera på kommentarer via RSS