Marja

Den långa resan.

Dagens shopping.

Av , , 4 kommentarer 0

 

Jag köpte en för mig ny krydda i dag: cacao & chili från Santa Maria.

Jag var bortbjuden på middag i söndags och fick smaka den då. Den innehåller mörkrostade kakaobönor, cassiakanel och ancho-chili och rekommenderas till såser, kyckling, kötträtter och desserter.

Vi åt en köttfärsrätt och strödde lite på den bara för att smaka. Det smakade gott, starkast var chilismaken.

Jag gillar ju choklad med chili och Sias chokladglass med chilikanderade pumpafrön, så varför inte också i mat. Den här burken åker nog med till Stockholm, för Johanna är duktig på att använda kryddor i sin matlagning.

Sen köpte jag en ny lampskärm, på Coop av alla ställen.

Den passar bra i mitt vardagsrum. När lampan inte är tänd, är bakgrunden vit.

I morgon ska jag berätta om ett bisarrt telefonsamtal som jag har skrattat åt hela kvällen.
 

God natt!

4 kommentarer

Tisdagens svammel och ett löst mysterium.

Av , , 2 kommentarer 2

I morse var det så där underbart soligt igen, men innan jag hann ut, hade solen försvunnit bakom molntäcket.

Jag satte mig nämligen och bokade flygbiljetter till Stockholm. Där har skolorna sportlov vecka 9, så jag ska fara ner och sen ta med mig Ronja till Umeå några dagar. Sen ska hon få flyga hem ensam för första gången. Jag har ringt och bokat assistans.

Nu hoppas jag att allt klaffar, det är många faktorer som ska samverka. Längtar alldeles förfärligt och nu får jag träffa den nya sötnosen också, lilla Freja.


Ser ni att hennes nos har formen av ett hjärta?

Tyvärr är jag allergisk, så eventuellt får hon vara hos kompisar om jag inte klarar av henne. Men jag ska stoppa i mig antihistaminer och ta med både Bricanyl och ögondroppar.

Jag kom mig ut till sist. Jag hade ju lovat att bjuda på semlor i dag på semmeldagen. Jag har redan smaskat i mig en och kommer nog att hinna med en till innan dagen är slut. Jag äter semlor bara på semmeldagen. Inget fuskande här inte. :)

I dag har jag löst mysteriet med brevlådorna som satt ihop med is. 

Fick vattendroppar i skallen och upptäckte att det droppar från snön som hänger över takkanten. Eftersom vi inte hade föst bort snön från brevlådorna, blandades smältvattnet med snön och sedan frös allt till en isklump över natten. Nu droppar vattnet ner på lådorna och bildar små söta istappar längst fram på lockkanterna.

Så då var det mysteriet löst. Som sagt, saker man tappar kommer till rätta och mystiska saker får sin förklaring i sinom tid. Jag fick vattendroppar i huvudet och Newton fick ett äpple, eller hur det nu var. :)

Ha en bra tisdagskväll.

2 kommentarer

Det som göms i snö…

Av , , 3 kommentarer 1

Det som göms i snö, kommer upp i tö”.  Inte bara hundbajset, utan förhoppningsvis även korgen man ska slänga hundbajspåsarna i.

De här cyklarna verkar ha det så mysigt att de kanske inte vill att snötäcket ska tina bort.

I dag är det verkligen underbart vårvinterväder ute. På väg till kvartersgården och skrivarcirkeln i morse, fångades mitt öga av lindens torra hängen, som lyste som guld i solen.

Kan man bli annat än glad?

3 kommentarer

Grattis TV 4, ni kommer att förlora tittare.

Av , , 3 kommentarer 0

Läser i Aftonbladet att Carolina Gynning, 31, ska ta över Förkväll efter Elisabet Höglund, 65. TV 4 vill locka till sig "yngre" tittare. De tror att de därmed kan få mer reklamintäkter.

Jag kan inte hjälpa att jag blir både besviken och ledsen. Här är återigen ett exempel på att yrkeskompetens och livserfarenhet inte värderas längre.
I synnerhet inte om du är
kvinna och 55+

Nej, du ska vara ung och "snygg" och helst inte ha egna åsikter. Bara göra som producenterna säger. Helst också göra bort dig ibland, så folk får något att irritera sig över. Då blir det fina tittarsiffror. Tror TV 4.

Grattis TV 4, ni kommer att förlora många tittare. Ni kommer antagligen också att förlora reklamannonsörer. För det är trots allt så, att den köpstarkaste gruppen i samhället i dag är inte de unga, utan mappiesarna,  kvinnor som är just 55+ 

3 kommentarer

Alla Hjärtans Dag.

Av , , 4 kommentarer 0

I dag är det Alla Hjärtans Dag.

I veckan scrappade jag ett par kort, som jag lovade lägga ut.
Här är
kortet till Johanna:

Notbladet är en del av sången The Rose: "Some say love is like a river…"

Om ni tycker det ser "kladdigt" ut, så ska det vara så, lite "shabby chic" .
Jag har färgat kanterna med en vinröd stämpel och sedan duttat på en metallicfärg som används till att färglägga stämpelmotiv. Jag kladdar på färgen  
med fingertoppen.:) Jag tycker kortet blir mer levande med lite skuggad färg.

Här är kortet till Ronja:


 

Till er, mina fina läsare, vill jag ge en tulpanbukett, som jag målat på en akvarellkurs för flera år sedan.

En kärleksfull Alla Hjärtans Dag till er alla!

4 kommentarer

Jag har jack!

Av , , 3 kommentarer 1

 “Ährrum… ja… hej, jag heter Marja och jag har jack.”

Så här ser mitt jack ut,

så det är ingen idé att 3 kommer till mig med sin storslägga.

Allvarligt talat, detta är mitt huvudtelefonjack, som målaren hittade under tapeten när han tapetserade om hos mig för ett antal år sedan. Det finns i hallen, gömt bakom en bänk. Det fungerar perfekt, men jag använder det aldrig, eftersom jag även har jack i köket och i arbetsrummet.

När vi hittade det, tänkte jag att det bara var att köpa ett skydd och skruva på. Men så funkar det tydligen inte. Jag har varit överallt och frågat och tittat på telefonjack. Det finns “lock” med klumpar som ska kopplas in. Jag försöker säga att jag redan har den där klumpen och att jag endast behöver locket. Alla bara skakar på huvudet, så det har fått se ut så där ett antal år.
Att ta hem en telereparatör från Tele2 kostar flera tusen, så det är inget alternativ.

Nu undrar jag om någon kan hjälpa mig. Statistiskt sett borde minst en av mina läsare veta hur jag ska göra. Så snälla…

Eftersom jag har mobilt bredband från 3, har de ringt mig flera gånger om det här att skrota jacket och flytta mitt hemnummer till mobilen.
I går kväll kl 21.00 ringde en tjej igen.

"Hej", sa hon, "jag heter XX och ringer från 3."

"Jaha", sa jag.

-"Hur står det till med dig, Marja?"

-"Tack, bara  bra. Jag har jack!"

Hon uppskattade mitt skämt och började fnittra. Eftersom jag uppskattade att hon uppskattade mitt skämt, var jag för en gångs skull vänlig när jag pratade med henne.

Vi jämförde mina telefonkostnader med vad hon hade att erbjuda och sen tackade jag för det fina erbjudandet och sa att jag nog tills vidare ville behålla mitt jack. Jag sa att jag ville avvakta och se hur deras projekt med ett jacklöst Sverige skulle falla ut. Bla, bla, bla… jag var såå trevlig.

Hon tackade och fnittrade och önskade mig en fortsatt trevlig kväll.

Hur tänker ni kring det här med att slopa telefonjacket?

Jag undrar varför 3 är den enda operatören som driver den här kampanjen?
Den första som ringde lovade att allt skulle vara gratis, gratis, gratis och han nästan slängde en gratistelefon till mig genom mobiletern…men i går hade gratis blivit till en fast avgift + (jag har redan glömt det). Jag glömde också att fråga om priserna hon angav var med eller utan moms. Det måste man vara noga med. Sen måste man också komma ihåg att fråga hur det blir efter gratis,gratis, gratis-perioden.

3 kommentarer

Den långa resan (10). I det stora hela hade jag det bra.

Av , , 3 kommentarer 3

Läste igenom gårdagens inlägg och konstaterade att jag var både klok och knäpp, en kombination som jag tror är bra. Jag är fortfarande sådan och jag tror att just de egenskaperna har hjälpt mig genom livet.:)

I det stora hela hade jag det bra. Jag kände mig trygg med tanterna, jag fick god mat, jag älskade det lilla röda huset med alla böcker att läsa och orgeln att spela på. Jag började skolan tidigt och sög åt mig all kunskap jag kunde få. Jag hade en bästa lekkamrat, som jag ska berätta om senare. Jag hade andra vuxna som såg mig, som jag också ska berätta om.

Förutom tvånget att gå i kyrkan varje söndag och uppdraget att läsa högt för Tant Anna (som jag faktiskt tyckte var roligt), hade jag inga krav på mig. Jag fick stor frihet att göra vad jag ville.

Jag älskade att ströva ute i skogen. Jag gick längs stigen från Lusthuset upp på en rullstensås och sedan längs hela åsen. Stigen gick ner på andra sidan till ån, Nossan, som flyter genom Fåglum. Dit gick jag aldrig själv, för det blev lite skrämmande mörkt och fuktigt när man gick ner från åsen.

Uppe på åsen fanns ett stort stånd med odon (Vaccinium uliginosum).

Bild lånad från stenvallen.se

Dem åt jag av. Somliga tror att de är giftiga, vilket är fel. Däremot smakar de ingenting, men de är saftiga och jag åt massor.

Lite längre bort fanns det en stor sten som brutits loss från berget. På toppen fanns  en vass kant som jag brukade balansera på. En gång halkade jag på den våta stenen när jag balanserade och skadade mig väldigt illa. Det ska jag inte berätta mer om.

Huset låg några hundra meter från den stora landsvägen. En mindre väg ledde förbi det till en stor gård längre bort. Det var något skrämmande med den gården, så jag gick aldrig ända fram till den, men en bit kunde jag gå längs den vägen. Jag gick oftast så långt som till den stora eken.

Här är jag under eken år 1995, då jag senast var i Fåglum.

Jag beordrade min bror att ta med hela trädet på fotot.:)

Strax efter eken viker vägen av mot höger och nedför en backe. Där, på andra sidan en kohage, fanns mitt smultronställe. En sluttning full med smultron.

Bild från wikipedia.org

Det gällde att ta sig förbi korna för att sedan kunna njuta av smultronen, trä upp dem på strån och ta med hem för ytterligare njutning. Smultron kan bara plockas på strån.

Jag njöt av att gå omkring ensam i naturen. Tanterna var, konstigt nog, aldrig oroliga när jag var ute. De litade på att jag skulle komma hem när jag var hungrig.:)

Jag har alltid varit bra på att sysselsätta mig själv. Jag lekte mycket ensam. På somrarna var Lusthuset min lekstuga. Jag älskade det lilla sexkantiga huset, med väggfasta smala bänkar och vita spetsgardiner.
 

Jag hade också en lekhörna utanför tanternas hus. Där fanns en bänk och när det hade regnat höll jag på och hällde vatten ur och i burkar av olika storlekar. Jag hade ett helt laboratorium på bänken.
Ofta ritade jag upp en planritning på ett hus i sanden och lekte att jag bodde där. Jag gjorde också djur av kottar och pinnar.

I det stora hela hade jag ju det bra, men trots allt fanns  den stora längtan ständigt med mig…

Forts. om en vecka. Då tror jag det är dags att börja skolan.

3 kommentarer

Den långa resan (9). Visst var jag ledsen ibland.

Av , , 5 kommentarer 3

När jag berättar om min tillvaro i Fåglum får jag alltid samma fråga: Hur klarade du av detta? Du var ju bara ett barn.

Jag kan bara säga att barn oftast hittar strategier att överleva. Jag var ett riktigt “maskrosbarn”.

Jag vet inte vad jag kände innan jag lärde mig läsa och fick ett vidare perspektiv.
Jag vet att jag var snäll och lekte med mina dockor. Jag hade fått många dockor och docksängar och jag bäddade ner dockorna kärleksfullt, men sedan lär jag ha varit arg på dem på finska. Jag pratade min treårsfinska ganska länge med dockorna.

Ganska tidigt kände jag mitt utanförskap. Jag var inte som de andra barnen. Jag kom från ett annat land och hade ett konstigt namn: Marja Kurki. (Kurki = trana på svenska.) Jag bodde inte med mina föräldrar, jag bodde inte ens i en “riktig” familj med en mamma och en pappa. Mitt liv i övrigt var inte heller som de andra barnens.

Min räddning blev min förmåga att se saker i ett vidare perspektiv. Jag läste alla läseböcker om Sörgården, Barnens Bibel, Onkel Toms stuga (flera gånger), Nils Holgerssons underbara resa och en bok som heter Finn gatupojken, som handlar om en hemlös pojke. Förutom Postillan, läste jag högt ur Skaraborgs Läns tidning. Jag förstod att alla människor i världen inte hade det lika bra, att det fanns människor som var sjuka, fattiga, hemlösa… som stod utanför. Jag förstod att jag var en av dem. Jag hade haft otur, helt enkelt. Jag kunde inte skylla på någon, för jag förstod inte de stora sammanhangen och det kändes för enkelt att skylla på Gud.

Vad jag däremot förstod var, att så länge jag var barn och beroende av vuxna, kunde jag inte göra något åt det, MEN när jag blev vuxen och kunde bestämma över mitt liv själv, skulle allting bli annorlunda. Jag skulle kunna förändra min situation. Så tills dess var det bara att “gilla läget” och vänta på att bli vuxen. Jag kände att jag kunde klara av det, att jag hade en inre styrka. Jag hade haft otur, men jag vägrade vara ett offer.

Det fanns en annan sak som gav mig styrka. Jag hade fått något som gjorde mig unik. Jag har olika färg på ögonen. Mitt högra öga är riktigt mörkbrunt (som min mammas) och det vänstra är ljusare brunt (som min pappas). Så här ser de ut när ljuset faller på dem:

Jag tolkade detta som ett hemligt tecken från “de goda makterna”, ett meddelande från dem att de såg mig, hjälpte mig och att allting skulle bli bra. Det var mitt Kainsmärke, fast ett positivt sådant.

Jag fick mycket uppmärksamhet för mina olikfärgade ögon. Jag hade dessutom djupa smilgropar, så när jag vände upp ansiktet, spärrade upp ögonen och log, charmade jag alla vuxna. Och blev sedd.

Visst var jag ledsen ibland och längtade efter en mamma och en pappa och visst kändes det ibland tungt  att befinna sig i detta utanförskap. Då gick jag oftast ut i naturen…

Forts. i morgon…

5 kommentarer

Is, is och mera is.

Av , , 3 kommentarer 4

Skam den som ger sig. Väckte upp de slumrande hjärncellerna och kom till slut underfund med att man inte får döpa sina bilder med ett namn med bokstaven å i. Ä och ö går bra, men inte å.

Så här kommer inlägget och bilderna även på den här bloggen:

 

I går fyllde min kompis år och vi gick till tc (Teatercaféet) för att äta en god middag.
På vägen dit gick vi in på Expert och köpte en bärbar dator åt henne. Så där bara.
Jag förundras över människor som kan bestämma sig på en gång. För mig tar det flera veckor med beslutsångest.

På tc satt vi på den inglasade verandan. Snön hade smält på glastaket och bildat isgardiner utanför. Så fantastiskt vackert.


 

Vi satt alldeles vid glasväggen och myste med Vasaplans alla lampor utanför.

 

I dag när jag var på Coop, såg jag ännu häftigare is. Jag undrar vad som hänt när sådana här ispelare bildats från taket ända ner till marken.

Ser ut som frusna vattenfall.

Försökte se varifrån isen kom och började fundera över cykling-förbjudet-skylten.

 Sitter den inte lite väl högt upp? 

3 kommentarer

Kan inte ladda upp bilder.

Av , , Bli först att kommentera 0

I dag kan jag inte ladda upp vissa bilder på min blogg. Jag vet inte hur man gör när det bara blir en fyrkant med ett rött kryss i.

Jag har tagit fina bilder på vatten som frusit till is, som jag ville visa.

Nu har jag lagt ut dem på min andra blogg www.hanky.se/utanemballage , så ni får klicka er dit om ni är nyfikna.

Tomorrow is another day… och jag hoppas mitt missflyt bara är tillfälligt…

I morgon fortsätter "Den långa resan".

Bli först att kommentera