Hur tänker ni er tiden? Som en linje som fortsätter i all oändlighet, eller som något som upprepas i år, årtionden, århundraden? 

Jag tänker på året som tre sidor av en kub.
I vårt lilla klassrum i Småskolan hängde “Månadsbilderna” av Kerstin Frykstrand fint inramade. Året började längst fram till höger. Januari, februari, mars, april och maj hängde på den väggen. På den bakre väggen var dörröppningen, så där rymdes bara sommarmånaderna juni, juli och augusti. Sedan fortsatte september, oktober, november och december bakifrån och fram på väggen till vänster.

Jag tänker alltså på månaderna som tavlor, för det var så jag lärde mig dem och jag har ett utpräglat synminne. Varje gång jag tänker på året och månaderna, får jag en inre bild av hur jag sitter i skolsalen och har ex. maj till höger snett bakom mig. Mitt år blir uppdelat i tre delar och det är ett tomrum mellan det gamla och det nya året. Fast det är ingenting jag känner av i praktiken.

Före jul upptäckte jag till min stora glädje att Kerstin Frykstrands månadsbilder blivit väggkalender för år 2010. Precis just nu när jag håller på och skriver om Fåglum, blev jag så konkret påmind om dessa tavlor.

Här är några exempel:

januari                                                         maj
    

juli                                                               december
   
(Leena och jag?)

Underbara illustrationer för ett barns fantasi! 

(Kerstin Frykstrand föddes i Karelen 1901 och verkade som illustratör i Sverige från 1930-talet.)

 Forts. i morgon…