Marja

Den långa resan.

Med risk för att bli tjatig…

I går blev jag glad. Såg från min balkong att det lilla paradisäppelträdet redan har orkat r-ä-t-a upp sig. Stammen är nästan rak igen.

Tänk vad naturen är förunderligt stark!

På närmare håll ser man dock hur illa tilltygat trädet blev av snöskopan.

Men nu ska vi vara positiva och hoppas på att det blir helt återställt.

Nu måste jag ta i tu med min läxa till akvarellmålningen i kväll. Vi ska skissa upp ett stilleben från ett foto på ett STORT ark. Dessutom skulle jag ju träna på vått i vått.

Men först en promenad. I morse såg det mulet ut, men nu är det solsken med blå himmel och långa skuggor.

Min utsikt:

Ha en skön onsdag!

6 kommentarer

  1. Babs

    Jag vill följa det lilla trädet så du är långt ifrån tjatig!
    Vilken tur att naturen kämpar och har sådan livskraft.
    Oj vad snö det har kommit däruppe, här är det fortfarande mycket kvar men nu syns i alla fall gräset på slänterna.
    Kram

  2. Sus

    Jag blir jätteglad att höra om det lilla trädet. Tänk en sådan kraft det finns i naturen! Fortsätter gärna att följa dess öden 🙂

    Oj, en sådan vit bild. Här har nästan allting smält bort nu och det är grått, svart och grusigt. Regnar gör det i dag, så nu försvinner väl ännu mer av snöresterna.

    Vacker bild.

    Ha en bra dag! Ses vi i Blåkulla i kväll…?

    😉

  3. Marja Granqvist

    Svar till Sus (2010-04-01 12:26)
    Jag går ut på balkongen varje morgon och tittar till trädet. Jag tycker att det reser sig mer och mer för varje dag. Kommer nog med fler raporter framöver.
    Vi har hur mycket snö som helst. Inne i stan är det smutsigt och grått, men min utsikt ät fortfarande vit.

    Ja, visst tar vi oss en tur till Blåkulla?
    Kram

Lämna ett svar till Marja Granqvist Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.