Jag upptäckte ett foto på en naken man i min kamera.

Javisst ja, i fredags när jag cyklade över Mariehemsängarna hade änderna och gässen fått sällskap. Det var studenternas årliga brännbollsturnering som fyllde alla gräsytor med spexiga spelare.

Cyklarna stod parkerade i långa rader vid cykelbanan och det var svårt att ta sig fram för alla uppsluppna och utklädda spelare och åskådare.
Jag ställde mig och tog några kort på folkmassorna. Plötsligt ser jag en naken man komma springande rakt emot mig på kamerans display. Vad tror ni jag gör då? Med fingret på avtryckaren? Jag tar ner kameran och blinkar snabbt medan han stryker förbi. Så pryd är jag! Tydligen har jag sedan lyft kameran igen och fångat en bild på honom bakifrån.

Ska jag lägga ut den på bloggen? Självklart inte. Däremot hade jag velat fånga hans ansikte när han kom emot mig, för han var spännande sminkad runt ena ögat.

Efter det kom liemannen mot mig. Han hade en svart huva och en riktig, riktigt stor lie. Med sig hade han döden, en färgad kille med en vit strumpa över huvudet med hål för ögon och näsa… och några röda (blod)fläckar. Hans mörka hy lyste igenom på ett lustigt sätt och jag cyklade vidare förvirrat funderande över att visst har väl alla människor samma färg på sitt kranium, trots hudfärg?

I stället för en naken man eller ett mörkhyat kranium, får ni en bild på en sprickfärdig pionknopp. Fritt fram för associationer.
 
Blomman ligger och lyser därinne.

I dag har vaktmästaren klippt gräset. Jag är så lycklig över att jag räddade den lilla pensén från att bli halshuggen.

Ha en skön måndagskväll <3