Marja

Den långa resan.

Mot Norrbotten!

Av , , 16 kommentarer 4

I morgon ska jag åka bort några dagar. Jag ska till Kalix, där min bästa vän har en stuga vid havet. Jag har ju bott i Haparanda i nio år, så det känns lite som att komma hem när jag är i Norrbotten.

Vi ska förstås åka till IKEA i Haparanda och även åka över på finska sidan och shoppa lite. Jag kommer inte att blogga varje dag, men skickar kanske en hälsning eller två.

Resan upp tar sex timmar med buss. Det brukar gå bra. Ibland visas en bra film, ibland råkar man hamna bredvid en pratsam person och ibland får man lyssna på musik eller sova en stund. Tyvärr kan jag inte läsa eller lösa korsord på buss utan att må illa.

För ett par år sen var jag med om en dramatisk bussfärd. Jag har berättat om den på min andra blogg, men här kommer samma inlägg en gång till,  för det var så speciellt.

                                            ********

Jag skulle åka buss från Umeå till Kalix och hade satt mig tillrätta i den nedre delen av tvåvåningsbussen i “allergikupén”. Kupén har 12-14 platser.

Precis innan bussen ska starta kommer en kvinna och en flicka på 11-12 år in med andan i halsen. Kvinnan är upptagen med att läsa ett sms och plötsligt vänder hon sig mot flickan och säger högt:

- “Han har dött!”

Alla i kupén drar efter andan och tittar på varandra. Kvinnan dimper ner bredvid mig och flickan får sitta framför henne, bredvid en ung man. Hon börjar förstås gråta.

Mamman börjar ringa och ta emot samtal och pratar hela tiden med hög och upprörd stämma som om hon var ensam i kupén. Jag föreslår ganska snart att den unge mannen framför mig och mamman skall byta plats, så att mor och dotter får sitta bredvid varandra.

Sen får vi gång på gång höra vad som hänt:

“Ja, det var ju bara en rutinoperation av halsmandlarna… han mådde bra i morse… de duschade honom och han fick mat… sen fick han en störtblödning och… dog. Jag har sagt att jag vill se honom innan han förs bort… så de lovade vänta tills vi kommer till Piteå… vi åker direkt till sjukhuset…”

Vem är det som har dött? Jag försöker lyssna så noga som möjligt, men kommer inte underfund med det. Halsmandlarna. Är det ett barn? Är det hennes barn? Är det en äldre person? Det måste vara en närstående, eftersom både kvinnan och flickan är så upprörda.

Den unge mannen bredvid mig verkar också lite skärrad. Han skickar och tar emot sms och sitter med huvudet nerböjt och klottrar på en tidtabell. En gång ser han upp och jag möter hans blick. Hans ögon är blanka och jag tänker att han kanske har en egen sorg som ligger nära ytan.

Efter två timmar är vi i Skellefteå. Kvinnan går ut för att röka och jag ser att hon pratar med bussvärdinnan. När vi fortsätter vår färd, kommer bussvärdinnan in och börjar prata med flickan. Hon är otroligt empatiskt, säger att det är OK att gråta o.s.v.
När hon pratar “avslöjar” hon vem det är som dött. Det är familjens hund!

Som på kommando rätar alla i kupén på ryggen och tittar på varandra. Mysteriet är löst. ’Han’ är en hund.

Den unge mannen skriver några ord på tabellen han klottrat på och visar mig: “Jag känner mig lurad”, står det. Jag nickar mot honom.

Visst, jag kände också ett slags antiklimax, bara för att jag inte kunde tänka mig att ’han’ kunde vara något annat än en människa.

                                             ******

Kram på er tills vi hörs igen <3

16 kommentarer

Äntligen kom regnet.

Av , , 4 kommentarer 2

Vart tog den här dagen vägen?
Äntligen kom då regnet i natt och det blev mycket svalare i luften. Eller rentav kallt, ca 13 grader när jag vaknade i förmiddags.

Hade inget planerat i dag, så jag såsade framför TV:n med min frukost hela eftermiddagen. Zappade in på “Top Design” på trean. De visade de fyra sista avsnitten, så jag blev tvungen att sitta kvar och se vem som vann.

Jag gillar att titta på heminredningsprogram, men är själv väldigt obenägen att ändra om något hemma. Jag köper nya möbler när de gamla är utnötta. Jag hade en svart skinnsoffa, inköpt 1969 i Torneå, tills skinnet nöttes sönder. Då la jag ett fint lapptäcke över och hade den ytterligare några år. Så småningom bytte jag ut den till en Klippan från IKEA med svart skinnöverdrag.

I vardagsrummet har jag en röd matta, som jag också köpte på Marimekko i Torneå 1969. Det är en vanlig trasmatta, men har invävda remsor av fallskärmssilke (gamla fallskärmar). Det gör att den har en vacker lyster och att den är mycket slitstark.

Jag har tvättat den otaliga gånger i maskin och nu börjar fransarna nötas upp. Måste fundera hur jag ska fixa dem. Jag kan kanske sy en kant av en bomullsremsa?

Under några år fick den mattan vila i förrådet och jag prövade andra mattor, men hittade ingen jag trivdes med. När Johanna var hemma senast sa hon att den mattan “ alltid ska ligga på golvet hemma hos mamma”, annars är det inte “hemma”.

Nu ska jag se en bra film på TV4. Flyga drake heter den.

Ha en skön söndagskväll <3

4 kommentarer

Rikligt belönad.

Av , , 6 kommentarer 1

I dag har jag blivit rikligt belönad. Min kompis med växthuset på Berghem kom till mig med en jättestor squash, hemodlad gurka, nyplockade gula kantareller och jordgubbar och smultron från trädgården.

Vi satt ett par timmar under parasollen på min balkong och pratade.

Eller jag pratade. Har inte pratat så mycket i ett sträck på hela sommaren.

Ha en skön lördagskväll <3.

6 kommentarer

En ”riktig människa” med ont i höften.

Av , , 8 kommentarer 2

I dag har jag fått veta att jag är en “riktig människa”. Jag hjälpte en man med rollator av bussen. Jag har hjälpt honom flera gånger förut. Han åker samma buss som jag, men stiger av på Vasaplan när jag ska stiga på. De moderna bussarna är ganska låga, men har man problem med både balansen och ett ben som släpar efter, är det inte lätt att manövrera både rollatorn och sig själv.

I dag hade han vinterkängorna, halvt uppfläkta och med snörena farligt slängande, på sig och formen var inte den bästa. Under årens lopp har jag sett honom tackla av på ett sorgligt sätt. Han brukar alltid vara tacksam för hjälpen och i dag sa han: “Du är en riktig människa”.

Han är finsk, så jag började förstås genast fundera över vilket uttryck hans hjärna översatte. Det finns ett uttryck “tosi ihminen” = sann/ verklig människa. Kunde vara det. Å andra sidan känner jag att jag gärna är en “riktig människa”, för det låter verkligen hedervärt. Jag ska försöka leva upp till det.

Jag hade förresten själv besvär med att stiga på och av bussen i dag, för jag har fått så förfärligt ont i muskelfästena i vänster höft. Jag tror att det beror på sättet jag stiger på cykeln. Jag gör som de flesta väl gör, sätter vänster fot på vänster trampa och krånglar upp min oviga kropp på sadeln. Kände i går att jag gör en konstig vridning med benet och att det kändes bak i höften och rumpan. Nu är det spikmattan som gäller och nästa vecka åker jag till min kompis’ stuga i Kalix och får vila från cykeln. Där gäller bara promenader i sakta mak.
Sen får jag väl börja göra som barnen, ställa mig med benen på var sin sida om cykeln och ta den trampan som ligger högst. Det ordnar sig nog.

Fortfarande inget regn. Lite svalare i dag, men soligt och blåsigt. Molnen är fjäderlätta och fina.

Önskar er en mysig fredagskväll <3

8 kommentarer

Som återhållen gråt…

Av , , 6 kommentarer 2

Det vill sig inte med regnet. I morse blåste sunnanvinden fortfarande och himlen hängde grå och tung. Stämningen var som återhållen gråt. Ni vet, när gråten sitter som en klump i bröstet och man vet att man måste få ut den ordentligt. Inte bara läcka lite, utan öppna slussarna och låta allt flöda. Jag minns en gång när jag längtade till ett reprisavsnitt av Törnfåglarna för att få gråta…

Gräset har redan blivit vackert rött.
 
Man ser att det blåser.



Lite lugnare här.


Min mobiltelefon ringer när jag står halvnaken i provrummet på Kapp Ahl. Funderar en sekund om jag snabbt ska ta på mig tröjan innan jag svarar. Det är nämligen en man som ringer.

När jag kommer ut och ska cykla hem, har det börjat regna lite. Men det går trögt. Jag vill ju ha ett skyfall! Himlen är fortfarande full med återhållen gråt.

Taivas pidätti henkeään
Ja me onnistuimme

Lähdettyämme se järkyttyi kyyneliin,
kukan ratkesivat juomaan

Me vain ryhdikkäästi eri suuntiin.
(Eeva Kilpi)

Översättning av Kerstin Lindqvist:

Himlen höll andan.
Och vi lyckades.

När vi gått, brast den i gråt,
blommorna hemföll åt dryckenskap.

Men vi gick värdigt åt var sitt håll.

Kram på er <3

6 kommentarer

Ute blåser sunnanvind…

Av , , 6 kommentarer 2

Ute blåser sunnanvind
göken gal i högan lind.
Mor hon går på grönan äng,
bäddar barnet blomstersäng,
strör långa rader
ut av rosenblader
.

En fin vaggvisa, som har många verser. Somliga sjunger sunnanvind, andra sommarvind.

I dag blåser det sunnanvind och snart kommer regnet. Gräsmattorna skulle behöva dricka mycket.

I dag for jag ner på stan för att uträtta några ärenden. Jag satte mig med en glass på bänken bredvid min kompis (statyn) på Rådhustorget. En liten flicka kom med sin mamma och ville ”krama gubben”. Hon var lite rädd för honom, men hon ville ändå. Hon var så himla söt. Hon bredde ut armarna och stod där och gungade fram och tillbaka och samlade mod, precis som man brukar göra när man ska doppa sig i det ’kalla’ vattnet. Nu… nu… nu… NU. Hon störtade fram och kramade ”gubben”. Hon tyckte han var hård.

Sen gick jag in på Pentiks affär, för jag letar efter en present. Där inne gick en tjej av och an och pratade HÖGT i sin mobil. Det var vilda diskussioner om en glaspresent och den här tjejen pratade och förklarade och funderade HÖGT. Så irriterad jag blev. Jag kunde inte koncentrera mig på att leta present och jag såg att de andra kunderna också blev irriterade.
Den här tjejen dränerade oss på all vår energi. Typisk härskarteknik! Att osynliggöra andra människor.

Till slut gick hon ut och lämnade efter sig en hög totalt utmattade människor. Det blev ingen present i dag.

Jag tror att den lille fyraårige pojken som drunknade i Umelagun begravdes i dag. Bussen var nämligen full med hans landsmän med blompaket i händerna. Busschauffören släppte av dem mitt emellan två hållplatser, precis utanför ingången till Norra Kyrkogården. Hyggligt av honom.

Mina tankar går till pojkens föräldrar och till den moster/ faster som han var med på badet. De har det tungt nu.

Kram på er <3

6 kommentarer

White chocolate chip cookies.

Av , , 6 kommentarer 2

Precis när jag hade klagat över att ingenting hände i går, fick jag ett mail med ett intressant erbjudande. Det handlar om att skriva…

Jag har just bakat White chocolate chip cookies. I dag bredde dem ut sig ordentligt.

Receptet har jag  fått av en vän för länge sedan:

100 gr rumsvarmt smör
1,5 dl råsocker
1 ägg
2 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
2 msk kakaopulver
100 gr hackad vit choklad

Rör smör och socker. (Jag gör det med knivarna i min matberedare). Tillsätt ägget.
Blanda mjöl, bakpulver och kakao och rör ner i smeten. Tillsätt den hackade vita chokladen.

Ta en matsked av degen och forma till en platt kaka. Jag brukar få ut 9 – 10 st av den här satsen. Lägg kakorna glest på en plåt med bakpapper.

Grädda i 175 grader ca 13 minuter. Låt svalna på galler.

Mina cookies kommer sen att hamna i den här sommarfina kakburken, ett loppisfynd förstås.

Trevliga fikastunder! Kram på er <3

6 kommentarer

Ett icke-inlägg med dikt.

Av , , 4 kommentarer 0

Jag hade sällskap när jag år frukost på balkongen i morse.

Vad är det för slags flugor? Ser ut som myror.

I dag har jag ingenting att skriva om. Inga tankar, inga åsikter, inga känslor. Jag är trött och tom. Sov dåligt i natt, för jag hade lovat ringa ett samtal i dag ang. gårdagens händelse. Det gick bra.

Brevlådan var tom. Alla är på semester. Ingenting har hänt. Snurrade runt ett tag med cykeln och javisst, jag hittade en parkas från Gudrun Sjöden på Myrorna. En modell som har några år på nacken, militärgrön med rostbrunt foder. Precis min stil.

Nu ska jag fylla i lite papper, samla ihop månadens räkningar och börja scrappa ett hemligt födelsedagsprojekt.

Ingenstans kan det eka så ödsligt som i en trappa.
Den som har ropat uppåt hör att hans röst är falsk.
Den som har ropat nedåt hör att hans röst är hånfull.
Alltid hör vi oss själva. Aldrig når vi varann.

Bara när vi har mötts och inte behöver ropa,
bara på samma avsats, lika högt eller lågt,
bara öga mot öga, med både grand och bjälke,
och en tvekande vädjan innerst i ögonvrån,
upphör det onda ekot…

(Anna-Greta Wide)

Kram på er <3

4 kommentarer

Lyssna på vindens sång.

Av , , 6 kommentarer 0

Inga maniska tendenser i dag. Väcktes av ett telefonsamtal med ett mycket tråkigt besked. Inget som rörde min egen familj dock, utan en god väns.

Lägger ut en layout jag gjort som passar till sinnesstämningen. “Lyssna på vindens sång” heter den.

Fotografiet ger en känsla av lugn naturupplevelse och jag letade efter en dikt som passade. Nu blev det en engelsk barnvisa i stället.
 

Ja, vindens budskap är ibland svårtolkat, precis som livets…


De gröna swirlarna är gjorda med en stämpel jag nyligen köpt på Tradera. Jag är riktigt nöjd med den.


Trädet fanns redan på pappret, de små myrorna har jag också köpt på Tradera.

Till sist ett meddelande till mina vänner på Hanky:

Jag har inte övergivit er, men jag har inte kunnat komma in på Hanky. Datorn låser sig när jag försöker gå in och säger att en ‘Java-port’ inte fungerar. Alla andra siter fungerar… ska kolla min dator i morgon.

Kram på er alla <3

6 kommentarer

Det bidde Shakespeare-tema i dag.

Av , , 10 kommentarer 0

Jag blir så glad av en nytvättad trasmatta på ett nytorkat köksgolv.

Hjälp, värmen gör mig manisk. I dag har jag bara sett fläckar dörrar och dörrkarmar. Man börjar med en och sen blir det fler och fler. “Out damn’d spot!”, sa jag i äkta Lady Macbeth-stil och for runt med trasan.

Hela tiden malde en idé i huvudet. Jag fick ett mail för ett par dagar sen, där det antyddes att mina romantiska tankar angående Tant Gerda och Farbror Nat inte var helt fel, men att Tant Gerda hade haft en rival. Nu måste jag ju bara försöka ta reda på mer. Samtidigt föddes en tanke, ett upplägg till en kärleksroman. Vad säger ni om en följetong här på bloggen i höst?

Damp ner i soffan för att ta igen mig lite och råkade sätta mig på fjärrkontrollen, som slog på Kanal 9. Där pågick en filmatiserad version av Hamlet. Mera Shakespeare alltså. Filmen var riktigt bra och fäktningsduellen i slutet var mycket välgjord och spännande. Till slut ligger alla bovar plus Hamlet döda på scenen och Hamlets vän Horatius säger: “Now, cracks a noble heart. Good-night, sweet prince. And flights of angels sing thee to thy rest.”
Det där med änglarna tycker jag låter så fint.

Nu ska jag ut på en cykeltur.


Kram på er!

Ha en skön lördagskväll <3

10 kommentarer