Det vill sig inte med regnet. I morse blåste sunnanvinden fortfarande och himlen hängde grå och tung. Stämningen var som återhållen gråt. Ni vet, när gråten sitter som en klump i bröstet och man vet att man måste få ut den ordentligt. Inte bara läcka lite, utan öppna slussarna och låta allt flöda. Jag minns en gång när jag längtade till ett reprisavsnitt av Törnfåglarna för att få gråta…

Gräset har redan blivit vackert rött.
 
Man ser att det blåser.

Lite lugnare här.

Min mobiltelefon ringer när jag står halvnaken i provrummet på Kapp Ahl. Funderar en sekund om jag snabbt ska ta på mig tröjan innan jag svarar. Det är nämligen en man som ringer.

När jag kommer ut och ska cykla hem, har det börjat regna lite. Men det går trögt. Jag vill ju ha ett skyfall! Himlen är fortfarande full med återhållen gråt.

Taivas pidätti henkeään
Ja me onnistuimme

Lähdettyämme se järkyttyi kyyneliin,
kukan ratkesivat juomaan

Me vain ryhdikkäästi eri suuntiin.
(Eeva Kilpi)

Översättning av Kerstin Lindqvist:

Himlen höll andan.
Och vi lyckades.

När vi gått, brast den i gråt,
blommorna hemföll åt dryckenskap.

Men vi gick värdigt åt var sitt håll.

Kram på er <3